Bilda folket, men bilda det rätt!
Det är hårda tider för folkbildningen. Statsbidragen till bildningsförbunden minskar med 30 procent och de ska dessutom utsättas för strängare granskning. Används skattepengarna rätt? Det är en fråga som ekar genom seklerna. Redan 1906 ifrågasattes folkbildningen av riksdagens revisorer.
Häromveckan var jag på en informationsträff om de nya villkoren för studieförbunden. De som ser med oblida ögon på dessa folkbildande institutioner har som bekant kunnat peka på oegentligheter i några fall. De skurkar som har nästlat sig in och fuskat till sig pengar kan komma att visa sig vara folkbildningens dödgrävare.
Jag ser framför mig hur de nya reglerna för studieförbunden gör att det blir mycket svårare för dem att göra rätt. Det är nämligen mycket svårt att planera en verksamhet när man måste ange långt i förväg hur omfattande den ska vara och vad den ska innehålla. En av studieförbundens (och folkhögskolornas) styrkor har varit att de snabbt har kunnat anpassa sig till den aktuella verkligheten – exempelvis under flyktingkrisen.
Nu kommer alltså studieförbunden att utsättas för ett verkligt stresstest. Ska de kunna klara en så långsiktig planering utan att det blir fel och de därigenom blir straffade? Och kommer de krafter som vill folkbildningen illa att utnyttja situationen genom att öka kritiken mot de ”fuskande” förbunden som har gjort fel därför att reglerna blivit krångligare?
Det är lätt att säga att folkbildning är bra. Men den statliga överheten, läs högerkrafterna, vid 1900-talets början såg med oro på att de många nya föreläsningsföreningarna inte lärde ut rätt saker. Därför fick riksdagens revisorer uppdraget att undersöka saken. Som alltid när det gäller statlig verksamhet, delegerades själva arbetet neråt, så exempelvis tvingades ett antal föreläsningsföreningar i Blekinge att än en gång redovisa sin verksamhet.
Det är förstås en intressant läsning.
Ett exempel, här är Nättraby föreläsningsförenings program för år 1905:
H. Simmons: Fyra år med Sverdrup bortom Grönland.
G. Geijer: Den musikaliska folksagan.
B. Sjövall: Från faraonernas rike.
W. Ekedahl: Hvari består det stora i Sveriges storhetstid?
A. Herrlin: Andliga farsoter.
C. Lemchen: Blekinge.
E. Svensén: Kina.
B. Forssell: Lapparnes nuvarande lefnadsförhållanden.
G. Geijer: Vallskogens musik.
F. Hjelmqvist: Jon Maclaren, en skotsk humorist och folklifsskildrare.
P. Rosemus: Om lungsoten.
C. L. Lohmander: Ur vår folkskolas tillkomst- och utvecklingshistoria
Exakt vad riksdagens revisorer tyckte om detta utbud får vi nog inte veta. Man kan dock ana det, med hjälp av det som tjänstemännen vid Blekinges länsstyrelse Josef Fröberg och Albert Lilja skriver i sin kommentar. Den är undergiven och ursäktande, men försvarar ändå mycket av det som lärdes ut.
Riksdagens revisorer hade antagligen brännmärkt E. Svenséns föredrag om Kina, eftersom det enligt dem var anmärkningsvärt att föreläsningar ”mycket ofta omfattat aflägse belägna länders natur och folk”. Däremot var det enligt revisorerna så att ”föreläsningar, afsedda att bland arbetarbefolkningen sprida kunskap om hvad vårt eget land eger af skönhet och utvecklingsmöjligheter, sparsamt förekommit, samt att ett afsevärdt antal föreläsningar varit af ringa praktiskt värde för arbetsklassen.”
Nej, vad skulle arbetarna använda kunskap om andra länder till? De kanske skulle finna det intressant att emigrera? Det tåget hade förresten redan gått, någon miljon svenskar fanns redan i Nordamerika!
”Föreläsningskursernas viktigaste uppgifter vore, enligt Revisorernes förmenande, ej mindre att väcka håg för själfbildning än äfven att sprida kännedom om och kärlek till fosterlandet…” Känns tongångarna igen?
Ja, det gällde även då att se till att det var rätt saker som lärdes ut till befolkningen. Nu ser jag att utbildningsminister Mats Persson (L) har tillsatt nutidens motsvarighet till dessa riksdagsrevisorer från anno 1907.
Ur ett pressmeddelande: ”För att säkerställa att statsbidraget till folkbildningen används korrekt har regeringen beslutat att förordna Pia Brundin som revisor i Folkbildningsrådet och Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna till och med den 1 juni 2026.”
Källor:
Rapporten från (bland annat) Blekinge om föreläsningarna i början av 1900-talet:
Pressmeddelande april 2024 från regeringen:
Ingemar Lönnbom 