Kategori: Blekinges historia
Radioprogram om Listers härads tingshus
De svenska historiedagarna kom till Karlskrona
Flera etablerade “sanningar” om Blekinges historia utmanades under De Svenska Historiedagarna som genomfördes i Karlskrona vid månadsskiftet. Bland annat talade professor Gunnar Wetterberg om den “fördanskning” av Blekinge som skedde några århundraden före den mera bekanta “försvenskningen”. Han ifrågasatte också begreppet “Skåneland”. Blekinge har alltid varit något för sig själv och att slentrianmässigt klumpa ihop landskapet med övriga delar av det gamla Öst-danmark leder fel, tycker han.
Flera hundra historieintresserade kvinnnor och män samlades i Karlskrona den 30 september till den 2 oktober. De Svenska Historiedagarnas huvudnummer är kunskapsspridning med närmare 30 föredrag i historiska ämnen. Somliga av dem hade den här gången anknytning till Karlskrona och Blekinge och handlade exempelvis om Hasslö-sonen Fabian Månsson, sjöofficershustrun Anna Feychting, Örlogsstaden Karlskrona och presshistoria om Karlskrona veckoblad.
De Svenska Historiedagarna har funnits sedan 1994 och har genom åren anordnats på olika platser i och utanför Sverige. De anordnas av en ideell förening och vill vara en mötesplats för historiker, arkivfolk, historielärare och den historieintresserade allmänheten. Sannolikt hade en hel del av karlskronaborna kunnat vara intresserade, men marknadsföringen riktad till dem var inte överväldigande, så många lär ha missat evenemanget.
Detta miniuniversitet invigdes redan på fredagen i Konserthusteatern. Där utdelades tre prestigefulla priser, Cliopriset (till en ung historiker), Stig Ramels pris och slutligen pris till en skicklig historielärare.
Cliopriset gick till Fredrik Charpentier Ljungqvist, född 1982, som har väckt uppmärksamhet genom att kombinera medeltidshistoria och klimatforskning. Till Svenska Dagbladet sa han tidigare i höst:
– Historiker har förlorat utrymme till andra samhällsvetare. Jag tror det beror på att historiker blivit väldigt försiktiga, och ovilliga att använda historisk kunskap för att säga något också om framtiden. Folk från andra ämnen är piggare på att spekulera om framtiden och dra generella slutsatser. Jag tror det vore bra om även historiker vågade uttala sig lite mer utifrån sin kunskap, annars blir vi akterseglade.
Priset delas ut av Svenska Dagbladet och den historiska bokklubben Clio.
Juryn skriver i sin motivering: ”Fredrik Charpentier Ljungqvist tilldelas Cliopriset 2016 för sin förmåga att ge välgrundade och pedagogiska översikter över det förflutnas stora skeenden, oavsett om det rör sig om klimatets eller den långa nordiska medeltidens historia. I en tid då den akademiska specialiseringen tilltar demonstrerar han värdet av att anlägga vida perspektiv och förmedla färska vetenskapliga insikter till en bred publik.”
Stig Ramels pris gick till Eva Österberg, professor emerita, i Lund som också höll föredrag under historiedagarna. Hon har en lång gärning bakom sig som forskare och som omtyckt popularisator av historia.
Priset Årets historielärare gick till Agneta Blücher som till vardags arbetar på samhällsvetenskapsprogrammet vid Jämtlands Gymnasium Wargentin. Nomineringar till Årets historielärare kommer från elever, lärare eller skolledare och ska bland annat visa hur läraren aktivt arbetar för att stärka historieämnet på sin skola samt bidragit till ett ökat intresse för historia.
Historiedagarnas inledningsanförande, “Karlskrona som örlogsbas under tre hundra år” hölls av en av landets främsta militärhistoriker, Lars Ericson Wolke, som är professor vid Försvarshögskolan. I följande pass kunde deltagarna bland annat välja att fördjupa sig i historien om Karl XII:s kreditorer, hur TV-progammet “Fråga Lund” såg ut på 1960-talet, Regalskeppet Kronan, minkrigen i Östersjön och mera kalla kriget-historia.
En tradition under historiedagarna är att Beijerstipendiaterna, unga historieforskare, får presentera sina pågående projekt. En av dessa var i år lokal, nämligen Harry R:son Svensson som är doktorand vid Historiska institutionen på Stockholms universitet. Harrys avhandlingsarbete behandlar örlogsstaden Karlskrona och hur flottans verksamhet skapade en internationellt orienterad miljö som verkade välkomnande och integrerade den judiska församlingen i staden.
Lördagen inleddes med en paneldebatt där olika exempel på försök till försoning inom och mellan stater diskuterades. Därefter fortsatte den intensiva föredragsverksamheten i fyra olika lokaler parallellt under hela dagen.
Den tidigare nämnde Gunnar Wetterberg har under senare tid skrivit en bok om Skånes historia, vilken kommer ut inom kort. Hans publik på historiedagarna fick möjlighet att bläddra i ett provtryck och det kommer av allt att döma att bli ett standardverk. Arbetet med boken har fått Wetterberg att förstå mera av även Blekinges särart. Han konstaterade att landskapet knöts till Danmark ännu senare än Skåne och att kristnande och en allt starkare associering till Danmark gick hand i hand.
Ytterligare ett föredrag med lokalt intresse hölls av Kristina Lundgren, docent i journalistik och aktiv i Svensk presshistorisk förening. Det handlade om “Carlscronas Wekoblad” som den första stavningen lydde. Åhörarna fick bland annat veta att den var en av de första lokala nyhetstidningarna i landet och att den under långa tider drevs av kvinnor, änkor till uppenbarligen mindre livskraftiga bok- och tidningstryckare i örlogsstaden. Intressant var också att Kristina Lundgren tyckte sig kunna se att pressfriheten 1766 inte fick någon stor inverkan på innehållet i tidningen. Karlskrona Veckoblad som grundades redan 1754 bytte så småningom namn till Karlskrona-Tidningen och upphörde 1935.
Under lördagen kunde man också få veta mera om brottslingen Sven Sjölin, om kvinnors arbete förr, om bödlar, humanismens födelse, Povel Ramel, barnens ställning förr, Förintelsen, med mera med mera.
Under söndagen genomfördes studier i verkligheten, eftersom deltagarna då fick möjlighet att delta i olika utflykter i Karlskronas omgivningar.
Rasmus Renglins utställning kopplar Karlskrona med den eviga staden
Arkitekten och Langemarks-stipendiaten Rasmus Renglin i samband med öppnandet av hans utställning på Blekinge museum den 11 juni 2016.
Rom, den eviga staden, har naturligtvis stått som föredöme för åtskilliga nyanlagda städer runt om i Europa. I Karlskrona finns mycket kvar av den inspiration som olika arkitekter och stadsplanerare har känt och konkretiserat genom århundradena. Just nu pågår en utställning som visar på några av kopplingarna mellan de båda städerna i var sin del av en kontinent. Det är arkitekten Rasmus Renglin som förra året mottog Erik Langemarks-stipendiet för att kunna resa till Rom och där idka studier i ämnet.
Utställningen invigdes den 11 juni på Blekinge museum och ger på sju skärmar olika bilder av Rom (teckningar av Rasmus Renglin) och Karlskrona (foton). Eftersom arkitekten är en synnerligen begåvad tecknare, blir det hela mycket njutbart. Dessutom kan man ta del av fakta och intryck från resan genom att Rasmus Renglin har talat in en ljudguide som besökarna kan ta del av. Vid invigningen talade han själv efter en introduktion av museets Christina Berup.
Ur Rasmus Renglins skissbok från april och maj i år då han vistades i Rom.
Erik Langemarks-stipendiet har gjorts möjligt genom försäljning av Erik Langemarks konst. Stipendiet kan sökas av arkitekter och bildkonstnärer som ”kan fånga stadens själ i Erik Langemarks anda”. Målet är att stipendiaten ska studera stadsplanering och arkitektur i Karlskrona och i Rom. Stipendiebeloppet är ett basbelopp och ska användas till resa, uppehälle och arbete i Rom. Erik Langemarks resestipendium delas ut av Stadsbudskåren i samarbete med Karlskrona kommun och Konstnärernas Riksorganisation.
En av jämförelserna mellan Karlskrona och Rom visar bilder på Tyska kyrkan och Pantheon.
Erik Langemark var konstnär och teckningslärare i Karlskrona. Han var dessutom med och bildade stadsbudskåren 1983. Förra året var det 100 år sedan han föddes och detta firades genom flera utställningar och andra evenemang.
Delta i frågesporten om Björkeryds bruk!
Här kan du tävla om en av tre fribiljetter till Bruksmiljödagen den 4 juni 2016.
https://secure.royalquiz.com/quizembed/lonnbom/vinn_fribiljetter_bjorkeryds_bruk/
Blekinges ymnighetshorn mandelmusslan
Blekingemusslan 2016
Regler och anmälan till tävlingen om Blekinges bästa mandelmussla
Deltagare i tävlingen ”Blekingemusslan 2016” måste skicka in en förhandsanmälan med en kort beskrivning, bild, samt namn, på sin mandelmussla.
Dessutom ska den tävlandes namn adress och telefonnummer bifogas.
Förhandsanmälan görs med e-post till: bruksdagen@tigrib.se.
Bidrag kan sändas in mellan 1 mars och 1 maj 2016. Efter anmälningstidens utgång väljs 10 tävlingsbidrag ut, vilka går vidare till final på Bruksmiljödagen lördagen den 4 juni. Där provsmakas och bedöms bakverken av en jury som därefter utser bästa mandelmussla. Vinnaren får den ärofyllda titeln ”Blekingemusslan 2016” samt ett diplom.
Tävlingsbidragen lämnas i tre exemplar till Notarius Publicus på Bruksmiljödagen (ca 8 km norr om Nättraby) den 4 juni senast klockan 10.30. En lista upprättas där bidragen anonymiseras, ges ett nummer samt placeras i likadana kartonger. Den tävlande förblir anonym ända tills juryn fattat sitt beslut.
BRUKSMILJÖDAGEN Lördagen den 4 juni 2016 kl. 11-16, Björkeryds bruk, ca 1 mil norr om Nättraby http://www.bjorkerydsbruk.se Varje delmoment poängsätts mellan 1–5 och det bidrag som sammanlagt fått flest poäng utses till Blekingemusslan 2016. Anmälan till Blekingemusslan 2016
Följande uppgifter måste finnas med i anmälan: • Bidragets namn • Kort beskrivning • Bild • Tävlingsdeltagarens namn • Postadress • Ort • Postnummer • Telefon
Kriterier för bedömning: • Exteriör • Form • Skalets färg • Hur nyskapande är den? • Smakupplevelse • Skalet • Fyllningen • Allmänt intryck Anmälans sändes med e-post till bruksdagen@tigrib.se senast den 1 maj!
Något om Mandelmusslans historia
Mandelmusslan med sin mördegsbåt, med eller utan fyllning – nog tycker vi att den hör hemma i en sydskandinavisk tradition. Den är också förknippad med festliga tillfällen.
Exempelvis beskriver Fritiof Nilsson Piraten hur det alltid åts mandelmusslor vid ett traditionellt gåsagille. Från Skåne rapporteras vid mitten av 1800-talet också att mandelmusslor ingick i de medtagna matvaror (förning) som togs med vid begravningsgillena. Signaturen Lea (Josefina Wettergrund) växte upp i Ronneby och det är sannolikt ett minne därifrån hon beskriver i en novell som bland annat innehåller ett förlovningskalas i ett borgarhem, även det vid mitten av 1800-talet:
Sist kom supén — kl. 8 på slaget. — Köttbullar och gröna bönor, ölost och mandelmusslor med björnbärs-sylt — se der läckerheterna!
Kanske är emellertid den sydskandinaviska proveniensen en synvilla – det är nämligen så att man på andra håll bakar samma kaka, men kallar den “mandelform” eller “sandbakelse” , vilket ju inte låter på långa vägar lika aptitligt. I vilket fall som helst, räknas den ofta till de sju sorters kakor som förr i världen var obligatoriska på kaffebordet.
Hur långt tillbaka man kan följa mandelmusslan är svårt att veta utan omfattande undersökningar. Cajsa Wargs kokbok, som hör hemma i Mälardalen på 1700-talet, har recept på mandelmusslor.
Mandel-Musslor.
Man tager 8 lod smör, och twättar det wäl, at all sältan går bort, 12 lod mandel och några bitter-mandlar ibland, som skalas och stötes wäl med litet watten, at de intet olja sig; men ej så mycket, at det blifwa för mycket wåta; desse stötas hel fina, och sedan 12 lod miöl och 12 lod såcker; alla desse delar arbetas wäl tilhopa; tag så med en liten sked, och stryk tunt in uti mussle-formar, som äro smorde med smör, dock så, at allekrusorne blifwa skylda: baka sedan i ugnen eller tårt-pannan med eld öfwer och under: när musslorna ärogräddade, slås de straxt utur sina former, och medan de då äro warma, läggas de på andra sidan påformen, til des de swalna, så behålla de sin skapnad; man kan ock kafla ut denna deg hel tunn, och skäraden i hwad façon man behagar; men när det är warmt, skal man lägga dem öfwer något, at de kunnakramas. Samma deg kan ock på lika sätt gräddas uti munk-pannan.
Brända Mandel-Musslor.
Hacka et halft skålpund skållad mandel hel fin, och blanda honom med et halft skålpund rifwit såcker, sättnågot smör på elden, som wäl skiras ifrån saltet, och häll en del af det skrida smöret uti en annan panna,som sättes på elden, lägg såckret och mandelen deruti, lät det wäl brynas, och häll mer smör uppå när dettorkar in: då det är nog, så wisar det sig, at smöret skiljer sig sjelf, då mandel-blandningen är hel seg; denlägges då i hast i mussel-formarne, hwilka förut äro smorde med skirt smör, och tryckes straxt til medden andra formen, på det sättet, at den ena lägges då uti den andra, så äro de färdige.
En förutsättning för mandelmusslan är förstås sockerbagarekonsten. Socker var länge en utpräglad lyxprodukt, så även om man kan hitta uppgifter om sockerbagare redan på medeltiden så var deras produkter knappast i var mans mun. I Malmö utfärdades den första skråordningen för sockerbagare som vi känner till år 1495.
Då Socker-Bagare Societeten bildades i Stockholm år 1767 var de vanligaste produkterna konfekt, bärsirap, sylter och glass samt bakverk som mandelsprits, mandelspån, bisquier, mandelformar, mandelstrutar, mandeltårtor, krokaner, färska och torra maränger m m. De bakverk som här kallas mandelformar torde vara identiska med våra mandelmusslor.
Ett skäl till att mandelmusslorna var populära på 1800-talet kan vara att de inte krävde att man hade köpt nymodigheten järnspis, utan de kunde bakas i de stora brödugnarna. Formarna ställdes in i den eftervärme som var kvar när matbrödet hade tagits ut. De blev alltså ett mycket energisnålt alternativ långt innan begreppet var uppfunnet.
Notis i Aftonbladet från juli år 2004
Gränum, Blekinge
När: 8 juli kl 14–15 samt från kl 19.
Vad: På eftermiddagen dukas ett traditionellt kaffebord upp i hembygdsgården med sju sorters kakor – mandelmusslor och ungkarlar är givna. På kvällen blir det kaffe och stenkakor spelade på 78-varvs grammofon. Men även ätbara kakor serveras.
En undersökning inför julen 2014 gav vid handen att sydsvenskarna fortfarande håller mandelmusslan högt i kurs, tillsammans med klenäter slår den ut praliner och marsipan på julbordet. Så nog lever mandelmusslan än!
Vem är godset Johannishus uppkallat efter?
Kommentar till skriften ”Blekinges byggnadsminnen”
Det är alltid lika spännande att följa utgivningen av en tryckt skrift. Länsstyrelsens ”Blekinges byggnadsminnen”, som jag fick hedersuppdraget att vara redaktör och huvudfotograf för, har fått många lovord och jag hoppas att det blir många utflykter framöver där blekingebor och andra njuter av våra vackra byggnader och kanske ännu mer än annars ”ser” vilka skatter vi har mitt framför oss.
Häromdagen fick jag en fråga om en hypotes som jag framför i notisen om Johannishus slott, nämligen att det är namngivet efter den första Hans Wachtmeister. Så här svarade jag:
När det gäller Johannishus, så pratade jag med nuvarande huvudmannen Hans G Wachtmeister under arbetets gång och han höll med mig om min hypotes att namnet kom av Johannis, Johannes som en längre variant av Hans. Hans G Wachtmeister är väl påläst om sin egen släkt och herresätets historia. Om jag nu minns rätt utan att ha tillgång till de skrifter jag satt med när jag författade texten, så gjordes en särskild framställan av den dåvarande huvudmannen någonstans i mitten av 1700-talet att få byta namn på godset. Då hade den Hans Wachtmeister som först hade förvärvat godset varit död i flera decennier. Det hette alltså aldrig Johannishus formellt under de första 60-70 åren i Wachtmeisters ägo. Vad man sade informellt vet vi förstås inte.
”Den förste Hans” är tyvärr när jag tänker efter en något luddig bestämning eftersom släkten i Sverige börjar med farfadern till den Hans som var amiralgeneral och som var den förste Wachtmeister på Johannishus. När jag skrev, tänkte jag faktiskt inte på denne första ”svenska” Wachtmeister, men det är inte riktigt tydligt i texten. I min tanke var det den förste Hans W på Johannishus som borde vara den som apostroferades med denna attribution några decennier efter hans död 1714. Självklart kan man tänka sig att det skulle syfta på någon tidigare, eller någon senare Hans, men han var väl den mest namnkunnige. Det skulle naturligtvis vara trevligt att veta säkert, men det krävs nog en del arkivsökande för att bli säker, eller i sämsta fall att komma underfund om att vi aldrig kommer att veta!
God Jul önskar Lönnbom media – i samarbete med Länsstyrelsen!
Ingemar Lönnbom signerar. Foto Ola Hallqvist.
Blekinges byggnadsminnen har fått sin egen skrift.
En 144 sidors skrift om Blekinges alla enskilda byggnadsminnen lämnade tryckpressarna strax före jul. Varje byggnadsminne får en kort presentation och visas också i bild. Det är Länsstyrelsen Blekinge som har tagit fram skriften, layouten är gjord av Hans Andersson, Froarp. För text och större delen av bildmaterialet står Lönnbom media.
Visste du det här: Harry Martinson har inte bara gått i skola i Alltidhult, han har också suttit i häkte i Karlskrona. Det var starka kvinnor som styrde såväl Grevagården i Karlskrona som Forneboda i Kyrkhult. Tingshuset i Sölvesborg är världsberömt i arkitektkretsar. På konstnären Thure S Wahlströms hus i Karlshamn finns en vindflöjel som hans son en gång slöjdade. Om något av detta är nyheter för dig, kan jag rekommendera att läsa ”Blekinges byggnadsminnen”.
Det finns många intressanta hus i Blekinge. En del av dem har fått status som kulturhistoriska minnesmärken och har fått en bronsplatta fastskruvad på fasaden. Skriften ”Blekinges byggnadsminnen” lyfter fram just dessa byggnaders historia och sätter in dem i ett sammanhang. Den som vill göra utflykter och titta på byggnadsminnena kan i faktarutorna snabbt få reda på om de är privata, eller om det finns en chans att komma in och även se interiören.
Det har varit mycket roligt och lärorikt att resa runt och besöka dessa konkreta påminnelser om vår kulturhistoria. Jag har blivit väl mottagen överallt och träffat många eldsjälar som antagligen skulle vårda sina vackra hus lika hängivet även utan bronsplattan på väggen. Förteckningen över Blekinges byggnadsminnen innehåller allt från backstugor och fattighus till slott och herrgårdar. Som skribent och fotograf har jag haft nöjet att samarbeta med den skicklige layoutaren Hans Andersson, som har sporrat mig genom glada tillrop men också värdefulla tips exempelvis om vad som krävs av en bra bild.
Jag hoppas nu att skriften får den spridning den förtjänar, inte för att jag har skrivit den, utan för att innehållet förhoppningsvis är intressant. Länsstyrelsen tar inte betalt för skriften, utan delar ut den till alla som vill ha den och den kommer att finnas exempelvis på turistbyråerna i länet. Själv kommer jag att erbjuda föreläsning och berätta om arbetet och om de vackra och intressanta byggnaderna runt om i Blekinge.
Ingemar Lönnbom
Byggnadsminne 45 Lindströmska gården
Just nu arbetar jag mycket med en broschyr som kommer ut om några månader och som handlar om Blekinges många byggnadsminnen. Det är en mycket lärorik arbetsuppgift. Ett av byggnadsminnena är Lindströmska gården i Karlskrona. I länsstyrelsens förteckning har den nummer 45. Sveriges Television intervjuade för en tid sedan Ivar Wenster som bland mycket annat är bebyggelsehistorisk konsult. Titta gärna på det trevliga reportaget! (Kommer att vara möjligt att se fram till sommaren 2016)
Kvinnohistoria från Karlskrona
Ni följer väl bloggen Kulturlandskapet i Östra Blekinge som drivs av Katarina Olsson? Där får man veta mycket om de oftast bortglömda kvinnor som kommit från Karlskrona och i olika sammanhang berett vägen för ett mera jämställt samhälle. Mycket intressant finns där att läsa.
Några exempel på kvinnor som porträtteras (med korta utdrag ur Katarina Olssons texter):
Ellen Kleman – med kvinnofrågor i centrum
Anna Kleman – med engagemang i kvinnofrågor och fredsarbete
Anna Kleman 1862-1940 Anna föddes i Karlskrona år 1862, och var av sjöofficerssläkt.
Ottilia Adelborg – en pionjär
Ottilia Adelborg 1855-1936 Ottilia Adelborg betraktas av många som skapare av den svenska barnbilderboken, och hon är född och uppvuxen i Karlskrona. Hon föddes år 1855 i Tygmästarebostället, Gröna gången.
Gertrud Holmberg – lärare för synskadade
Föddes i Karlskrona Gertrud föddes 1865 i Karlskrona. Hon var intresserad av pedagogik och läste till lärare – 1886 examinerades Gertrud vid folkskoleseminariet i Kalmar.
Marie Louise Gagner – kulturarbetare och pedagog
Marie Louise Gagner 1868-1933.
Anna Bergengren – kommissarie
Sofie Elkan 1853-1921, Författare Sofie Elkan var en berömd och hyllad författare kring förra sekelskiftet, känd främst för sina historiska romaner. Hon föddes i Göteborg, hennes föräldrar var Alexander Salomon och Henriette Abrahamson (född i Karlskrona), och hon växte upp i Göteborgs judiska köpmanssocietet.
Anna Fischerström, en tidig pedagog
Anna Fischerström föddes i Karlskrona år 1854 och var dotter till Louise Hubendick och hennes man. Som ung blev hon föreståndare för en privat flickskola 1876-81, och grundade sedermera Fischerströmska skolan i Karlskrona 1882.
Direktrapport från Kulturarvsforum Blekinge
Mer än 90 personer är samlade på Blekinge museum för att ta del av tankar och idéer om hur vi ska bevara vårt kulturarv. Ivar Wenster, som nu är ordförande i Region Blekinges kulturnämnd ska när detta skrivs precis inleda. Jag kommer att blogga här och lägga till nya stycken under dagens lopp.
Allra först välkomnar Marcus Sandekjer, Blekinge museums chef. Han berättar att detta forum blev fullbokat på fyra dagar, intresset är alltså stort.
Ivar Wenster inleder med att notera att han känner många, men är precis nytillträdd i kultur- och fritidsnämnden i Region Blekinge. Kulturarvsforum, grundtemat är två som hänger samman: utmaningen inför framtiden, hur ska vi tillgängliggöra kulturarvet under former som är under någon form av kontroll…
Ivar Wenster noterar att 40 000 människor i Blekinge har anslutit sig till sociala medier som behandlar kulturarvet. Där finns 20 000 bilder. Det är en utmaning, säger Ivar Wenster och visar på stort intresse och stor aktivitet. Det som skrivs i de sociala medierna är självrättande. Det finns alltid någon som vet bättre om man skriver fel.
Den andra delen av detta – det omvända. Vad finns det för bromseffekt i kulturarvet, funderar Ivar Wenster, hur ska man arbeta praktiskt för att synliggöra kulturarvet i det fysiska landskapet.
kl 9.12 börjar Jonas Eckerbom, fotoantikvarie på Blekinge museum, berättar nu om hur man startar ett digitaliseringsprojekt. Han vänder sig både till exempelvis föreningar och till enskilda personer.
Köp en bra skanner – åk inte till Elgiganten, säger han. De behöver inte vara dyra men det finns vissa grundkrav. Det finns olika sorter: flatbädds, Jonas Eckerbom visar på Epsons V800 som museet använder. Den kostar 6.500 kronor och det är mycket billigare än proffsskannrarna. Det finns också filmskannrar. Han visar Plustek OpticFilm 8100 för cirka 2500.
Man kan också köpa en skanningstjänst. Museet gör aldrig så, och är enkelt om man har en mindre samling bilder. Kostar mellan 4-10 kronor per bild.
Man kan också fotografera av ett foto. Det går fort men kräver viss noggrannhet.
Sedan behöver man ett bildredigeringsprogram. Photoshop är en favorit, men den är dyr. Man betalar cirka 4000 kronor per år och man får mycket avancerade funktioner som man inte behöver. Alternativen är Photoshop elements som innehåller mycket av originalprogrammet, kostar 800 kronor eller kommer med skannern. Enklare programvaror: acdsee (600 kr) som används för bearbetning, eller Faststone som är gratis och båda används av Blekinge museum.
Hur ska man sedan lagra dem så att de är säkrade för framtiden? Spara inte på cd eller dvd-skivor. Det är inte säkert. Däremot externa hårddiskar, som numera är billiga. Lagring i molnet, det vill säga att man köper lagring på nätet. Det ifrågasätts, vad händer om företaget går i konkurs? Men Jonas Eckerbom säger att det känns bäst just nu. Välj ett etablerat företag, Microsoft eller Google. Det är stora utrymmen som man kan använda gratis, behöver man mer får man betala.
Om man använder USB-minnen ska man ändå inte enbart använda sådana.
Jonas Eckerbom har gjort en kalkyl:
Dator 5.000
Skanner 6.500
Extern hårddisk 700
Photoshop elements 800
13.000 räcker långt.
Vad ska man då göra med bilderna? Tillgängliggöra på nätet. Exempelvis Facebook. Flickr. ger möjlighet att lagra bilder gratis. Men det är bara i jpg-format, Jonas vill helst att man sparar i okomprimerat format.
9.40 är det dags för Mölletorps byalag att berätta om hur man kan lyfta upp kulturarvet i en bygd. De har skapat en egen kulturstig. Lars Sjöstrand, Mölletorps byalag berättar om detta. Det är ett arbete som har pågått i två år. Området ligger norr om Lyckeby och har flera stora gårdar som har sitt ursprung i samband med att Karlskrona vara örlogsbas.
Lars Sjöstrand berättar om de kulturminnen som finns i området och om den vandringsled som byalaget har arbetat fram tillsammans med Lyckeby gille. Man har gjort en broschyr med information om områdets historia och sevärdheterna.
Kommunen har planer på att bygga i området. Det handlar om både flerfamiljshus och villor. Lars Sjöstrand redogör för detta och för de protester som har blivit följden.
10.40 intar Maria Casagrande från Skånes Hembygdsförbund scenen. Hon presenterar en smartphone-applikation som heter Tidsmaskinen. Med hjälp av den kan man skapa rundvandringar med valfritt innehåll.
11.10 berättar Mikael Kluge om applikationen Hi-Story. Han visar också en film om Slup- och barkasskjulet som jag har skrivit manus till. Speakern Katarina Ewerlöf gör verkligen historien rättvisa! Filmen är en del i en pilotproduktion som ska visa hur man kan använda modern teknik, bland annat drönar-kameror för att levandegöra historia och Karlskronas världsarv i synnerhet.
11.35 är det Per Lundins tur (Blekingearkivet). Jag har fått jobbet att dra ner stämningen genom att prata om risker, säger han. Behovet av backup är en sak, men det är i samband med publiceringen som det kan bli bekymmer. Hur ska vi hantera risken för stöld? Vi visar upp värdefulla saker som finns på exempelvis museer, hur skyddar man dem? Detta diskuteras just nu. Ett annat diskussionsämne är hur man ska hantera att en del personer använder dokument från kulturarvet i politiska syften. Där fick Per Lundin inte igång någon diskussion, antingen är ämnet för känsligt, eller så är det inte något problem? Han påpekar en helt annan sak, nämligen hur man ser till att kvaliteten på den information som hör till de digitaliserade dokumenten är fortsatt hög.
Ingemar Lönnbom 