Category: Moderator

Vem blir årets tändkula?

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Björkeryds Bruks företagspris, Årets Tändkula blev instiftat år 2011 av bröderna Mats och Anders Fagerström.
Årets Tändkula delas ut till en ung företagsam person på landsbygden, växelvis i Ronneby kommun och i Karlskrona kommun.

Nu är det dags att nominera årets unga företagare!

Den här gången ska vederbörande komma från Karlskrona kommuns landsbygd.

Den som vill nominera någon till Årets tändkula eller få mera information kan ta kontakt med Birgith Juel, telefon 0760-333177.

Du kan också skicka in ditt förslag nu till info@lonnbom.se

Ändamålet med priset är att uppmuntra ungdomar som utvecklar nya idéer för arbetstillfällen som gynnar landsbygden.

2016 års pris, en statyett tillverkad på bruket, samt 5 000 kronor gick till bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, Ronneby kommun.*

 

*)Motivering till valet av bröderna Ivar och John Åkesson som pristagare till Årets Tändkula 2016:

Bröderna Ivar och John Åkesson har djärvt och konsekvent satsat på ekologisk mjölkproduktion på föräldragården. De har visat att det trots stora utmaningar i omvärlden är möjligt att skapa något nytt och livskraftigt på en traditionell grund, bara man har fantasi och framåtanda.

Sven Edvin Salje inspirerade Margareta Skantze

Margareta Skantze lockade en stor publik till biblioteket i Olofström.

Margareta Skantze lockade en stor publik till biblioteket i Olofström.

Författaren, dramatikern, radioproducenten med mera, Margareta Skantze, fick nya impulser av sina möten med Sven Edvin Salje på 1980-talet. Då gjorde hon kulturprogram i lokalradion, hade nyss flyttat till Blekinge och kände till en början inte alls till Salje. Men mötet med Jämshögs-författaren fick igång ett intresse som följt Margareta Skantze hela livet – insikten att historien kan ses på andra sätt än det som finns i de officiella historieböckerna.

Margareta Skantze framträdde den 8 april på biblioteket i Olofström inför en stor publik vid ett arrangemang som ingick i hundraårsfirandet av författaren Sven Edvin Saljes födelse.

Det var 1979 som Margareta Skantze kom till Blekinge och ett av de första uppdragen hon fick som kulturreporter var att resa till Jämshög och intervjua Sven Edvin Salje. Under de här åren skrev han ”Hantverkargatan” och ”Genom lindens krona”. Bara det faktum att hon som välutbildad och läsande människa ändå inte kände till Salje tycker hon idag var en viktig lärdom, en aha-upplevelse.

Något som gjorde stort intryck var Saljes stora förmåga att berätta om historien på ett sätt som var levande.  Saljes sätt att gå vetenskapligt till väga imponerade också. Exempelvis intervjuade hon honom om försvenskningen på 1600-talet och noterade hur Salje under ett helt år bodde i Kristianopel för att parallellt med forskningen och författande också uppleva årstidernas växlingar i den trakt där han sedan lät ”Kustridaren” utspela sig. Den romanen blev så småningom stor succé som sommarteater i Karlshamn, i regi av Ulf Fembro. Det var Margareta Skantze som förde samman Fembro och Salje, ett möte som alltså fick gott resultat. Hon passade denna kväll på att uppmana Saljesällskapet att bjuda in Fembro för att berätta om sitt arbete med Blekingeförfattaren.

Ju mer Margareta Skantze träffade Salje, desto mer intresserad blev hon av försvenskningsperioden, som hon beskriver som ett stort ingrepp i den lokala kulturen. Där finns enligt Skantze fortfarande ett spänningsfält i landskapet Blekinge på grund av detta, med långa rötter bakåt i tiden. Det är också en historia som inte återfinns i den officiella historieskrivningen, som enligt Skantze fortfarande bygger på en propaganda från centralmakten som har pågått i flera hundra år. Gustav Vasa och hans efterlevande var en katastrof för Blekinge, med Ronneby blodbad 1564 och massakern i Kristianopel 1611 som de mest tydliga exemplen.

Margareta Skantze gjorde också en intervju med Salje när han blev hedersdoktor vid Ultuna. Han var mycket glad över detta erkännande, men man kunde också ana en viss bitterhet att det inte var en historisk institution utan ett lantbruksuniversitet som belönade honom. Man kunde känna starkt att han hade önskat ett annat erkännande från det akademiska etablissemanget, berättade Margareta Skantze.

Margareta Skantze på Olofströms bibliotek.

Margareta Skantze på Olofströms bibliotek.

Saljes stora betydelse för Margareta Skantze blev att han satte henne på spåret att se den svenska och nordiska historien ur ett annat perspektiv. Hon gick vidare och studerade vad exempelvis Vilhelm Moberg, Elin Wägner, Selma Lagerlöf, Elisabeth Bergstrand Poulsen med flera har skrivit. Allt detta har gett resultat i en stor samling teaterpjäser, böcker och radioprogram.

Margareta Skantze konstaterar att det fortfarande i stor utsträckning är Gustav Vasa som satt tonen i historieskrivningen. Den som i stället för honom borde välkomna besökarna på Nordiska museet är drottning Margareta, tycker hon. Unionsdrottningens visioner och praktiska politik vore värda mycket mera uppmärksamhet, anser Margareta Skantze. Själv har hon gjort en stor insats genom sin pjäs ”Kung Byxlös” som spelades i en stenlada på godset Johannishus år 2011. Hon tycker också att unionsdrottningen borde placeras som staty i Ronneby. Kanske kan det i alla fall bli en ny, mindre uppsättning av ”Kung Byxlös”. Margareta Skantze är flitigt verksam och arbetar också på ett fyrdelat historiskt verk, där hon vill sammanfatta de insikter hon har fått under alla år av historiska studier.

 

 

Äldrelotsarna – Blekinges chans!

Blekinge läns tidning 9 november 2013.

Blekinge läns tidning 9 november 2013.

Äldrelotsprojektet i Blekinge har avslutats under hyllningar från primärvårdschef och landstingsdirektör. Det var verkligen inte självklart från början när detta nytänkande introducerades. Nu har Blekinge chansen att bli ledande på att utveckla ett område där behoven sannolikt kommer att öka enormt de närmaste åren.

Det ser lite dystert ut i tidningen idag: Inga fler äldrelotsar. Men det är bara en tidningsrubrik och sådana kan som bekant inte berätta hela sanningen. Under några veckor nu i höst har jag haft förmånen att sätta mig in lite i projektet och i likhet med många andra som har varit ännu mer skeptiska än jag, har min övertygelse växt: detta är en möjlighet som är väl värd att ta vara på.

Skeptikerna har bland annat tyckt att det inte behövs fler typer av tjänster i vården. Det som äldrelotsarna har gjort, enkelt uttryckt: hjälpt gamla och sjuka tillrätta i ett komplicerat vårdsystem, det ska detta vårdsystem självt klara av utan några fristående äldrelotsar. (Min tolkning). Det är en mänsklig reaktion: det är inte kul att upptäcka att man inte sköter sitt jobb i alla lägen. Jag är dessutom övertygad om att alla de instanser som den gamla och sjuka möter: från primärvård, akutsjukvård etc etc till färdtjänst, alla de vill och kan bli bättre.

Tavlan som beskriver äldrelotsprojektet - och som skänktes till primärvårdschefen Anders Rehnholm fredagen den 8 november.

Tavlan som beskriver äldrelotsprojektet – och som skänktes till primärvårdschefen Anders Rehnholm fredagen den 8 november.

Men den bild jag har fått är att den höga kvaliteten och kompetensen i den svenska vårdapparaten har den baksidan att ingen i kedjan har helhetssynen på vårdtagaren. Den helhetssynen har man skaffat sig i äldrelotsprojektet. Sannolikt med goda ekonomiska resultat och absolut säkert med stora vinster i att ge en av våra svagare grupper i samhället en så god livskvalitet som möjligt. Men även om projektet nu är slut, kommer vårdsektorn att fortsätta förändras i snabb takt. Det innebär att även om man skulle ta det just nu tydligen osannolika beslutet att fortsätta med äldrelotsar, så måste man utveckla och förändra även detta koncept. En implementering idag kan inte vara detsamma som att cementera ett upplägg och en metod, och inom äldrelotsprojektet har man lärt sig att vara flexibel och lära av varandra.

Ett litet tips till ”de som bestämmer”: ta tillvara den kunskap och kompetens som har arbetats upp inom äldrelotsprojektet. Blekinge med sitt hanterliga format och (i detta fall en fördel) många äldre skulle väl även i fortsättningen kunna vara ett nav i arbetet med att göra vården av de sjuka äldre både effektiv och mänsklig. Just nu finns chansen.

Fotnot: Om ni undrar varför jag har satt mig in i detta projekt: Fredagen den 8 november hade jag en liten roll som samtalsledare under slutkonferensen för äldreprojektet. Konferensen ska läggas ut i videoformat och det finns mycket information att hämta bland annat på: Landstingets webb och här (om boken om projektet) och i ett radioinslag från SR Blekinge  och här om användning av surfplattor…

Åter till eget företagande

(In English below) Nu återvänder jag till livet som egen företagare, författare, redaktör, konsult i mediefrågor, moderator, skribent med mera efter sex och ett halvt lärorika och roliga år på statliga myndigheten Boverket. Mer rutinerad och med ny kunskap i bagaget ser jag fram mot att få spännande uppdrag inom kultur och samhällssektorn men också att arbeta med egna projekt.

Jag blev egen företagare 1994. Slag i slag fick jag flera spännande uppdrag: dåvarande redaktören på Sydöstran, Donald Holmgren, tyckte att jag skulle göra tio mittuppslag i tidningen om Blekinges historia. Jag fick foto- och redigeringshjälp av Mattias Mattisson och Lasse Larsson, dessutom kostade tidningen på att Karl Petermann tecknade för att illustrera olika historiska händelser. Ni som känner till mina böcker förstår att den artikelserien var ursprunget till boken”Från Danmarks vedbod till Sveriges trädgård” (2000, andra upplagan år 2001).

Ann-Louise Liljeborg, turistchef, bad mig att göra en broschyr med namnet ”Sevärt i Blekinge, Sveriges trädgård” (ej att förväxla med boken med samma namn). Då kom jag för första gången i kontakt med Susanne Demåne, som idag är välförtjänt hyllad konstnär, men då gjorde illustrationsjobb vid sidan av konstnärsskapet.

Och så, det mest överraskande: Sydost TV, TV 4 i Växjö, önskade mig som redaktör för sina  nyhetssändningar, de hade nämligen fått ett överraskande avhopp. Jag hade aldrig gjort TV tidigare, utom på journalisthögskolan, men som frilans måste man våga! Så det blev flera spännande och nya bekantskaper inom några månader.

Ett antal böcker hann det bli under åren som fri skribent. Den senaste kom 2005 – precis innan Boverket anställde mig – och heter kort och gott Blekinge (Bilda förlag). Nu har jag till slut vågat begära medlemskap i Svenska författarförbundet – och fått styrelsens bekräftelse på att mitt arbete har sådan verkshöjd att jag får vara en del av detta förbund! Så nu blir det väl ”Författare mm” på visitkorten. Stabschef på Boverket är en titel jag bar med stolthet, men författare är i min värld väl så prestigefullt – och därmed också en utmaning. Du som följer min blogg kommer också att följa mina ansträngningar som ”författare mm”!

I now return to life as a self-employed writer, editor, consultant in media matters, moderator, etc., after six and a half, instructive and enjoyable years in the Swedish national agency for housing, building and planning. More experienced and with new knowledge, I look forward to exciting projects in the cultural and community sectors, but also to work on my own projects. A number of books have been written over the years. The last one came in 2005 – shortly before I was employed by the agency – and is simply entitled ”Blekinge”. Now I finally dare to print ”author” (or ”author etc.” on my business cards. Chief of Staff is a title I wore proudly, but the title author in my world is at least as prestigious – and thus also a challenge. If you follow my blog will also follow my efforts an ”author etc.”!

Bokens dag i Karlskrona fyller 70 år!

För två månader sen hade jag nöjet att vara konferencier vid ett arrangemang som fick namnet BOK 11, en härlig kulturafton som anordnades av Kulturkontoret med ivrigt stöttande av Blekinge läns tidning och Bokia. Föga anade jag då vilken lång tradition den här typen av arrangemang har i Karlskrona!

Det fick jag nämligen veta häromdagen, då vännen Johnny Karlsson överlämnade ett exemplar av boken ”Mina tidningsminnen” skriven av Helmer Wikström. Denne var under sitt yrkesverksamma liv bland annat verkställande direktör för tidningen Sydöstran från 1930. Han ägnar ett par sidor åt det första arrangemang med rubriken ”Bokens dag” som genomfördes i Karlskrona.

Året var 1942 och det var inget dåligt startfält man hade lockat till örlogsstaden: prins Wilhelm (jodå, han var författare och en duktig dokumentärfilmare också), Alice_Lyttkens, Sven Edvin Salje och Albert Olsson. Hälsningsanförandet framfördes av Helmer Wikström, så han var alltså min första föregångare som konferencier!

Så tyvärr, BLT, det var Sydöstran som var först med att anordna Bokens dag i Karlskrona. Men idag är det ju så mycket samarbete mellan de båda bladen att vi väl alla kan glädja oss åt detta oavsett vilken morgontidning vi läser. Sålunda blir det ett slags 70-årsjubileum om nu den här typen av bokafton upprepas även om BOK 11 på flera sätt var något nytt.

En annan intressant sak som framgår av Helmer Wikströms memoarer är att han redan på 1930-talet försökte få igång ett samarbete mellan BLT och Sydöstran. Men det kanske jag får återkomma till!

Vad är det här för blogg?

Redan 1996 skapade jag min första ”hemsida” på Internet. Efter nästan två år som frilansjournalist skapade jag detta år en mycket enkel presentationssida som så småningom fick ett antal undersidor. Ganska snart hackades det webbhotellet (decam) och efter en tid startade jag galatea.nu som var tänkt som en marknadsföring av det lilla förlag som jag då hade startat med en kollega.

Nu är förlaget nedlagt och under dessa år har jag på egen hand börjat använda Youtube, Bambuser, Twitter och startat några bloggar. Allt är kopplat till fritidsintressen och sköts på fritid, vilket gör att användandet är ganska sporadiskt. Häromdagen bestämde jag mig för att göra något radikalt för att mina vänner och kontakter ska kunna hitta mitt material på ett enkelt sätt. Därför registrerade jag lonnbom.se, som förhoppningsvis ska ge mig trevliga kontakter och besökarna nytta. Arbetet med lonnbom.se pågår, men det sker i långsam takt, så återkom med jämna mellanrum. Förr eller senare hittar du säkert något som du är intresserad av!

Lite kuriosa: så här såg mina sidor ut på den tiden (från wayback machine där det finns kopior av ett stort antal webbar från förr).