Det är Svenska mästerskap i Karlskrona snart!

https://www.powtoon.com/embed/ex4yya3XZCk/

Annonser

Peter Aronsson intervjuad 1996

 

Häromdagen blev det klart att professor Peter Aronsson är Linnéuniversitetets nya rektor. För 21 år sedan intervjuade jag honom efter att han hade vistats ett halvår i England. Intervjun var ett av många jobb jag som frilansjournalist gjorde för dåvarande Högskolan i Växjö. Tempus fugit. Mycket har förändrats sedan dess. 

Engelskt halvår gav Peter

idéer till förändringar i Växjö

Historie-docenten Peter Aronsson och hans kollega Börje Björkman gjorde ett avsteg från programmet. Under en englandsresa med väl inplanerade universitetsbesök gjorde de en avstickare till University of East Anglia (UEA) i Norwich. Det besöket kom att få stora konsekvenser för Peter – och håller på att få för högskolan i Växjö.

Att träda in på universitetet i Norwich var nästan som att komma hem till Växjö: totalt 7.000 studenter (plus 2.000 på hög nivå), bra historisk institution, en skandinavisk avdelning och regionala studier samt likartad lokalisering. Peter Aronsson skämtar:

– Jag undrade ”var är företagsekonomerna?”, men den frågan förstod de inte. Ekonomi-ämnet har inte samma centrala ställning i Norwich som här i Växjö.

Däremot är historieämnet mera centralt i England. En engelsk företagsledare eller förvaltningschef i hög position har i allmänhet studerat både historia och statskunskap. Det räcker inte med att ”bara” vara affärsekonom för att leda ett företag, man ska vara brett allmänbildad. Ett annat exempel är att det fanns 30 fast anställda lärare på historieinstitutionen i Norwich – de är tre i Växjö.

– Men vi har förstås många duktiga doktorander som deltar i arbetet här, skyndar sig Peter att tillägga.

Grundutbildning

-Redan efter en dag kände vi att vi ville ha utbyte med UEA, säger Peter Aronsson om sitt första intryck – och han har själv föregått med gott exempel. Första halvåret 1996 har han tillbringat på universitetet och fått fördjupade kunskaper om det akademiska livet i England:

– Vi har god forskarutbildning i Sverige, men vi har mycket att lära när det gäller grundutbildningen. Kraven på självständighet och egen produktion av studenterna är på tok för låga. Vi fortsätter i för hög grad en gymnasietradition, säger Peter, som här refererar till sitt eget ämne, historia.

Englandsvistelsen har inspirerat Peter till att vilja göra rent hus med litteraturlistor och den detaljstyrning som möter dagens historie-studenter.

– Vi ger studenten en byggsats. Det blir visserligen säkert en fin liten modell, men det kan vara mycket oinspirerande för studenten.

Han vill genomföra en nyordning som delvis redan har satts igång: Studenterna ska själva – i samråd med examinator – lägga upp sina studier och redan under grundutbildningen skriva självständiga essäer. Då gör man sina egna litteraturlistor och tränar in ett akademiskt förhållningssätt, anser Peter.

– Idag är det först i samband med C-uppsatsen som det akademiska börjar på allvar, säger Peter. Studenterna är dåligt förberedda på de nya kraven på självständighet. De tas på allvar och ventileras offentligt. Det gör att C-uppsatsen ofta upplevs som en bromskloss.

Peters idé om större studentansvar kan komma att möta motstånd:

– Det blir ju lite besvärligare för dem, men de flesta studenterna är (numera) seriösa. De ser att studierna innebär en stor satsning, i tid och pengar, så de flesta vill göra något nytt, något som inte är ett gymnasium igen.

Idén kräver också lärare som vågar släppa detaljkontrollen – och därmed behöver betydande kringsyn.

Bra forskarutbildning

Men å andra sidan: på forskarnivå är den svenska akademiska modellen på många sätt är bättre än den engelska, enligt Peters bedömning.

– I Sverige kan man åka till ett universitet och följa ett forskarseminarium och där komma i kontakt med miljön och vad som produceras där. Det går inte utomlands, där det i mycket större utsträckning handlar om personliga kontakter med skickliga forskare.

Peter har naturligtvis inte bara fått nya impulser för historie-institutionens arbete. Hans egen forskning har fått en kick framåt:

– Jag har konsekvent skrivit på engelska och fått föreläsa på engelska, berättar han. Två artiklar har det blivit, en som handlar om nordisk lokalpolitik de senaste 200 åren och en som handlar om hur begrepp som ”nation” och ”region” har sorterats in i olika akademiska fack. Begreppet region har uppfattats som något kulturellt eller ekonomiskt. Därför har historikerna tidigare inte arbetat med region-begreppet. Det har i förlängningen fått betydelse för hur man i Sverige uppfattar sin identitet.

Ny kurs!

– Jag skulle vilja ha en tvärvetenskaplig kurs ”regionala sammanhang” här i Växjö, säger Peter. Den skulle ta upp regionbegreppet och regional politik. Där skulle historiker, kulturgeografer, sociologer och ekonomer arbeta tillsammans!

En verklig aha-upplevelse tycks annars den smidiga anpassningen till det engelska samhället ha varit. Peter Aronsson reste nämligen över med hela familjen på det halvåriga gästspelet. För Peter, Bodil och sönerna Vidar, 8 och Björn, 5 år gamla fortsatte vardagslivet precis som förut, med ”småinfektioner hos barnen, post- och bankärenden…” Pojkarna gick i skola.

Bodil råkade stå utan fast tjänst när resan kom på tal, hon är distriktssköterska, och passade på att genomföra egna akademiska studier. Hon läste in ett språkcertifikat och gjorde jämförande studier av barnhälsovård i England och Sverige.

DSC_0056_2

Egen tid

Peter hade stipendium från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, något som naturligtvis gav en stor frihet. Det kan vara svårare om man ingår i ett lärarutbyte, vilket förekommer.

– Hur man ska lägga upp en sån här vistelse beror på vad man vill ha ut av den. Men jag tror att det är krävande att undervisa full tid i ett system man inte är van vid. Det blir svårt att dra nytta av miljön så som jag har gjort, säger Peter.

Hans råd är alltså att man har så mycket egen tid som möjligt i den nya miljön. En möjlighet förutom stipendium är naturligtvis att den som har forskningspengar förlägger sin forskning till ett universitet utomlands.

– Det kan man gott göra även om en vistelse i Tyskland, Danmark eller England inte har omedelbar relevans för forskningen, säger Peter.

– Även om det är mycket att ordna med så är en sådan här utlandsvistelse en oerhörd kraftalstrare, man kopplar av åtminstone en del av ansvaret, vilket ger lust att ta itu med vardagen hemma igen.

– Det har varit kul – en utmaning, säger Peter, som andra halvåret 96 fortsätter att arbeta utomlands. Nu är det Danmark och Köpenhamn som gäller.

Högskolan i Växjö har redan kommit igång med kontinuerligt utbyte med UEA. Höstterminen 1996 är en engelsk student i Växjö och två härifrån i Norwich. Förhoppningsvis blir det också kortare lärarbesök framöver.

TEXT: INGEMAR LÖNNBOM

Bok&Hav – An international literary festival that exceeded all expectations.

IMG_0651(texten på svenska efter den engelska översättningen)

Nearly 60 events with about 40 participants from three continents. Karlskrona is now emerging as a cultural city with ambitions. Politics and not least the local business community now must embark this train of success. Culture can be the tool that builds the future of Blekinge and Karlskrona.

It all happened in less than a year and was never before seen in Karlskrona, an international literature festival. At the end of the festival, May 14, the audience shouted: ”Book and Sea – Once Again!”.

IMG_8443 (2)The festival has had an unusual flow. The idea came from internationally reknown Katarina Mazetti, born and raised in Karlskrona . She succeeded in winning the Governor of Blekinge Berit Andnor, and a number of free culture workers for this idea . But decisive was that Karlskrona municipality’s new culture manager, Max Dager, already had on his agenda to make the city a meeting place for literature. The experience he brought when moving from Iceland a year ago formed a safe foundation for the work of Bok & Hav.

IMG_0782Gudrun Gardarsdottir (married to Max) is a god-sent organizer who created order in the chaos of the many creative minds. The result is outstanding. Karlskrona Festival was twice the size of the literature festival in Malmö which was also held for the first time this spring.

Several representatives of local politics and local business that I spoke to before the festival got a little scared when I told them about our plans. ”I do not know anything about literature” they spoke. That reaction is understandable but none the less far too defensive. A literature festival is no competition of who has read the most books. It is a meeting between people, perhaps a little unusual persons, sometimes unusually smart blokes, often with a deep insight and great interest both in people and in society. My lasting impression is how these people from different countries, with different experiences, gave me new insights. Sometimes they provoked, but one must be able to endure that.
IMG_0817They have now traveled home to their respective countries, Poland, Russia, Mexico, Iceland, Denmark and so on, and will now tell everyone how well received they were in Karlskrona. They will remember the meetings with other writers, they will recall the mingle at the governor’s recidence, they will think about the boat trips in the archipelago and the amazing galley hall at the Naval Museum, where many of them spoke. They will also recommend their colleagues to participate in future literature festivals here – and they will want to return themselves as well.

Swedish business has lost prestige and many deals have been busted in the world because Swedish entrepreneurs are so uninterested in culture. Especially French entrepreneurs have testified that they simply refuse to have lunch with Swedes because they do not know anything about culture and literature. Thus, when the Swedish companies abstain from supporting culture, they unconsciously make difficulties for themselves because they refrain from an opportunity to raise their own status in the outside world.

IMG_0835The lamp factory in Karlskrona was in this case a brilliant (!) exception. Thanks to a generous attitude from the factory, the organizers were able to give each participating author a nice lamp. The data company Sigma with headquarters at Gräsvik donated a writers award, the Sigma Prize, which this time went to Fredrik Sjöberg, successful and funny writer with the roots in Västervik. Therefore there is hope, when it comes to companies attitude. Next time, one can hope that even the big companies in Karlskrona wake up and understand what Book & Sea is or could be for them.

We seem to have already won the politics over to the cultural side. Elite culture is much cheaper than elite sports. The mayors of Karlskrona praise Bok & Hav and the culture committee wants a continuation. Region Blekinge also gave a contribution to the festival – thereby joining the example of the Swedish Academy!

Bok&Hav överträffade alla förväntningar

Närmare 60 programpunkter med ett 40-tal medverkande från tre världsdelar. Det är knappt att vi som var med kan förstå hur det gick till. Men det är mindre viktigt. Huvudsaken med Bok&Hav är nämligen att Karlskrona nu träder fram som en kulturstad med ambitioner. Det gäller både för politiken och inte minst för det lokala näringslivet att hoppa på det här tåget. Kulturen kan bli det redskap Blekinge och Karlskrona bygger sin framtid med.

IMG_0768På lite mer än ett halvår skapades något som aldrig setts i Karlskrona, en internationell litteraturfestival. Under avslutningen den 14 maj skanderade publiken: “Bok och hav – en gång till!”, med andemeningen att en upprepning är det allra minsta som krävs.

Helst ska denna litteraturens fest återupprepas varje år, om publiken får bestämma.

Festival med flyt

Det ska erkännas att festivalen har haft ett osedvanligt flyt. Idén kom förvisso från Katarina Mazetti, karlskronafödd med sommarviste på Tjurkö. Att hon sedan lyckades vinna landshövding Berit Andnor, Stadsbudskåren och ett antal fria kulturarbetare för sin idé var också bra. Men helt avgörande var att Karlskronas nya kultur- och upplevelsechef, Max Dager, redan hade på sin agenda att ta tillvara örlogsstadens potential just i litteratursammanhang. Den erfarenhet han hade med sig när han flyttade från Island för ett år sedan, som chef för Nordens hus, bildade en tryggt fundament för arbetet med Bok&Hav.

Där fanns också en gudabenådad organisatör i den likaledes nyinvandrade isländskan Gudrun Gardarsdottir (gift med Max) som skapade ordning ur de många hugskottens kaos. Resultatet är enastående. Karlskronafestivalen blev dubbelt så stor som litteraturfestivalen i Malmö vilken också hölls för första gången denna vår. Publiksiffror känner vi inte till, och de är kanske inte heller så intressanta, eftersom det alltid är svårt att locka till ett förstagångsevent.

Smarta författare

IMG_0758Flera representanter för lokal politik och lokalt näringsliv som jag pratade med före festivalen fick något skrämt i blicken när jag berättade om våra planer. “Jag vet inget om litteratur” lät det. Den reaktionen är så fel den kan bli. En litteraturfestival är ingen tävling i att ha läst flest böcker. Den är ett möte mellan människor, kanske lite ovanliga, ibland ovanligt smarta dessutom, ofta med ett brinnande engagemang för människor och samhälle. Mitt bestående intryck är hur spännande det var att dessa personer från olika länder, med olika erfarenheter, gav mig nya insikter.

Ibland provocerade de, men det måste man kunna tåla. Jag hade själv inte läst så många av dem, men de blir inte ledsna för det! Självklart kommer jag nu att söka upp deras verk i jakten på nya läsupplevelser.

Reser hem med minnen

De har rest hem till sina respektive länder, Polen, Ryssland, Mexiko, Island, Danmark och så vidare, och berättar hur väl mottagna de blev i Karlskrona. De minns mötena med andra författare, de minns minglet på landshövdingeresidenset, båtturerna i skärgården och den fantastiska galjonshallen på Marinmuseum där många av dem framträdde. De kommer att haja till varje gång Sverige nämns i nyhetssändingarna och de kommer att rekommendera sina kollegor att vara med i kommande litteraturfestivaler här – de kommer att vilja återvända själva också.

IMG_0771Svenskt näringsliv har förlorat prestige och många affärer ute i världen därför att svenska företagare är så ointresserade av kultur. Särskilt franska företagare har vittnat om hur de avskyr att tvingas luncha med svenskar, eftersom dessa inte vet någonting om kultur och litteratur. När de svenska företagen håller sig undan från att stödja kultur, lägger de alltså omedvetet krokben för sig själva eftersom de avstår från en möjlighet att höja sin egen status i omvärldens ögon.

Exempel på stödjare

Lampfabriken i Karlskrona var i detta fall ett lysande (!) undantag. Tack vare generös inställning från fabriken, kunde arrangörerna skänka varje deltagande författare en fin fotogenlampa. Dataföretaget Sigma med huvudsäte på Gräsvik skänkte ett författarpris, Sigma-priset, som denna första gång gick till Fredrik Sjöberg, framgångsrik och rolig författare med rötterna i Västervik. Det finns alltså hopp. Till nästa gång kan man hoppas att även de stora företagen i Karlskrona vaknar upp och förstår vilken möjlighet Bok&Hav är för dem.

IMG_0800Politiken tycks vi redan ha vunnit över på kultursidan. Det är mycket billigare med kultur än med elitidrott. Kommunalråden tävlar om att berömma Bok&Hav och kulturnämnden i Karlskrona vill ha en fortsättning. Region Blekinge gav också ett bidrag – liksom förresten Svenska Akademien!

Vem blir årets tändkula?

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Björkeryds Bruks företagspris, Årets Tändkula blev instiftat år 2011 av bröderna Mats och Anders Fagerström.
Årets Tändkula delas ut till en ung företagsam person på landsbygden, växelvis i Ronneby kommun och i Karlskrona kommun.

Nu är det dags att nominera årets unga företagare!

Den här gången ska vederbörande komma från Karlskrona kommuns landsbygd.

Den som vill nominera någon till Årets tändkula eller få mera information kan ta kontakt med Birgith Juel, telefon 0760-333177.

Du kan också skicka in ditt förslag nu till info@lonnbom.se

Ändamålet med priset är att uppmuntra ungdomar som utvecklar nya idéer för arbetstillfällen som gynnar landsbygden.

2016 års pris, en statyett tillverkad på bruket, samt 5 000 kronor gick till bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, Ronneby kommun.*

 

*)Motivering till valet av bröderna Ivar och John Åkesson som pristagare till Årets Tändkula 2016:

Bröderna Ivar och John Åkesson har djärvt och konsekvent satsat på ekologisk mjölkproduktion på föräldragården. De har visat att det trots stora utmaningar i omvärlden är möjligt att skapa något nytt och livskraftigt på en traditionell grund, bara man har fantasi och framåtanda.

Ferne ÄR Dylan på svenska

Lars Fernebring har gjort två skivor med egna Dylan-översättningar och ett antal bejublade konserter i olika konstellationer. Ni som gillar att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur blir antagligen också glada över att upptäcka att det finns en uttolkare som inte konstrar till det.

Lars Fernebring lägger sig mycket nära originalet i sina framföranden och har naturligtvis fått varenda översatt textrad godkänd av Dylan själv. Det kanske är en klyscha, men jag tycker att Ferne verkligen är Dylan på svenska, ett språkrör som inte försöker tolka om utan bara tolka. Lyssna på exemplen från Youtube så förstår ni antagligen vad jag menar!

Här en länk till mera filmklipp

https://www.youtube.com/results?search_query=ferne+dylan

De svenska historiedagarna kom till Karlskrona

Flera etablerade “sanningar” om Blekinges historia utmanades under De Svenska Historiedagarna som genomfördes i Karlskrona vid månadsskiftet. Bland annat talade professor Gunnar Wetterberg om den “fördanskning” av Blekinge som skedde några århundraden före den mera bekanta “försvenskningen”. Han ifrågasatte också begreppet “Skåneland”. Blekinge har alltid varit något för sig själv och att slentrianmässigt klumpa ihop landskapet med övriga delar av det gamla Öst-danmark leder fel, tycker han.

Flera hundra historieintresserade kvinnnor och män samlades i Karlskrona den 30 september till den 2 oktober. De Svenska Historiedagarnas huvudnummer är kunskapsspridning med närmare 30 föredrag i historiska ämnen. Somliga av dem hade den här gången anknytning till Karlskrona och Blekinge och handlade exempelvis om Hasslö-sonen Fabian Månsson, sjöofficershustrun Anna Feychting, Örlogsstaden Karlskrona och presshistoria om Karlskrona veckoblad.

De Svenska Historiedagarna har funnits sedan 1994 och har genom åren anordnats på olika platser i och utanför Sverige. De anordnas av en ideell förening och vill vara en mötesplats för historiker, arkivfolk, historielärare och den historieintresserade allmänheten. Sannolikt hade en hel del av karlskronaborna kunnat vara intresserade, men marknadsföringen riktad till dem var inte överväldigande, så många lär ha missat evenemanget.

Detta miniuniversitet invigdes redan på fredagen i Konserthusteatern. Där utdelades tre prestigefulla priser, Cliopriset (till en ung historiker), Stig Ramels pris och slutligen pris till en skicklig historielärare.

Cliopriset gick till Fredrik Charpentier Ljungqvist, född 1982, som har väckt uppmärksamhet genom att kombinera medeltidshistoria och klimatforskning. Till Svenska Dagbladet sa han tidigare i höst:
– Historiker har förlorat utrymme till andra samhällsvetare. Jag tror det beror på att historiker blivit väldigt försiktiga, och ovilliga att använda historisk kunskap för att säga något också om framtiden. Folk från andra ämnen är piggare på att spekulera om framtiden och dra generella slutsatser. Jag tror det vore bra om även historiker vågade uttala sig lite mer utifrån sin kunskap, annars blir vi akterseglade.
Priset delas ut av Svenska Dagbladet och den historiska bokklubben Clio.
Juryn skriver i sin motivering: ”Fredrik Charpentier Ljungqvist tilldelas Cliopriset 2016 för sin förmåga att ge välgrundade och pedagogiska översikter över det förflutnas stora skeenden, oavsett om det rör sig om klimatets eller den långa nordiska medeltidens historia. I en tid då den akademiska specialiseringen tilltar demonstrerar han värdet av att anlägga vida perspektiv och förmedla färska vetenskapliga insikter till en bred publik.”
Stig Ramels pris gick till Eva Österberg, professor emerita, i Lund som också höll föredrag under historiedagarna. Hon har en lång gärning bakom sig som forskare och som omtyckt popularisator av historia.

Priset Årets historielärare gick till Agneta Blücher som till vardags arbetar på samhällsvetenskapsprogrammet vid Jämtlands Gymnasium Wargentin. Nomineringar till Årets historielärare kommer från elever, lärare eller skolledare och ska bland annat visa hur läraren aktivt arbetar för att stärka historieämnet på sin skola samt bidragit till ett ökat intresse för historia.
Historiedagarnas inledningsanförande, “Karlskrona som örlogsbas under tre hundra år” hölls av en av landets främsta militärhistoriker, Lars Ericson Wolke, som är professor vid Försvarshögskolan. I följande pass kunde deltagarna bland annat välja att fördjupa sig i historien om Karl XII:s kreditorer, hur TV-progammet “Fråga Lund” såg ut på 1960-talet, Regalskeppet Kronan, minkrigen i Östersjön och mera kalla kriget-historia.

En tradition under historiedagarna är att Beijerstipendiaterna, unga historieforskare, får presentera sina pågående projekt. En av dessa var i år lokal, nämligen Harry R:son Svensson som är doktorand vid Historiska institutionen på Stockholms universitet. Harrys avhandlingsarbete behandlar örlogsstaden Karlskrona och hur flottans verksamhet skapade en internationellt orienterad miljö som verkade välkomnande och integrerade den judiska församlingen i staden.

Lördagen inleddes med en paneldebatt där olika exempel på försök till försoning inom och mellan stater diskuterades. Därefter fortsatte den intensiva föredragsverksamheten i fyra olika lokaler parallellt under hela dagen.

Den tidigare nämnde Gunnar Wetterberg har under senare tid skrivit en bok om Skånes historia, vilken kommer ut inom kort. Hans publik på historiedagarna fick möjlighet att bläddra i ett provtryck och det kommer av allt att döma att bli ett standardverk. Arbetet med boken har fått Wetterberg att förstå mera av även Blekinges särart. Han konstaterade att landskapet knöts till Danmark ännu senare än Skåne och att kristnande och en allt starkare associering till Danmark gick hand i hand.

Ytterligare ett föredrag med lokalt intresse hölls av Kristina Lundgren, docent i journalistik och aktiv i Svensk presshistorisk förening. Det handlade om “Carlscronas Wekoblad” som den första stavningen lydde. Åhörarna fick bland annat veta att den var en av de första lokala nyhetstidningarna i landet och att den under långa tider drevs av kvinnor, änkor till uppenbarligen mindre livskraftiga bok- och tidningstryckare i örlogsstaden. Intressant var också att Kristina Lundgren tyckte sig kunna se att pressfriheten 1766 inte fick någon stor inverkan på innehållet i tidningen. Karlskrona Veckoblad som grundades redan 1754 bytte så småningom namn till Karlskrona-Tidningen och upphörde 1935.

Under lördagen kunde man också få veta mera om brottslingen Sven Sjölin, om kvinnors arbete förr, om bödlar, humanismens födelse, Povel Ramel, barnens ställning förr, Förintelsen, med mera med mera.

Under söndagen genomfördes studier i verkligheten, eftersom deltagarna då fick möjlighet att delta i olika utflykter i Karlskronas omgivningar.

Årets Mandelmussla utsedd!

Segern gick till Torhamn

JurynÅretsMandelmussla.jpg

Gunvor Engström, Blekinges fd landshövding, ledde juryarbetet när Blekingemusslan 2016 utsågs. På bilden också Angelica Ragnar, Mandeltårtan, och Inger Efraimsson, Blekingepärlor. Foto: Ingemar Lönnbom.

 

För första gången har Blekinge fått en officiell segrare i en tävling om den bästa mandelmusslan. Tävlingen vanns av den lokala matproducenten Anna-Karins Skafferi, Torhamn, det vill säga Anna-Karin Petersson. Den segrande mandelmusslan var inte bara godast, den har också en lång historia bakåt i tiden.

Tävlingen “Blekingemusslan 2016” var en av programpunkterna på Björkeryds bruksmiljödag, som genomförs i början av juni varje år. Av inbjudan framgick det att inte bara smakupplevelse, utan även utseende och graden av nyskapande skulle vara med i bedömningen.

Fantasirikedomen var stor och det fanns inte två identiska mandelmusslor bland de inskickade tävlingsbidragen. Bland de mera udda fanns en mandelmussla med en skaldjursfyllning, alltså en mandelmussla att inleda måltiden med. Juryn imponerades av uppfinningsrikedomen och variationen bland tävlingsbidragen som anlände tidigt på bruksmiljödagens förmiddag.

Juryn sammanträdde under hemlighetsfulla former, ingen av ledamöterna kände till varifrån de olika mandelmusslorna kom. De som smakade och bedömde tävlingsbidragen var Blekinges tidigare landshövding Gunvor Engström, som var invigare och hedersgäst på bruksmiljödagen, Angelica Ragnar, kafé Mandeltårtan i Ronneby, Inger Efraimsson, ordförande i nätverket Blekingepärlor, Stig Sjöberg, förläggare och aktiv i bruksmiljödagens arbetsgrupp samt Ingemar Lönnbom, ledamot i Blekinge matakademi.

DIplometSegraren Anna-Karin Petersson hade inte möjlighet att ta emot priset, ett vackert diplom, men maken Sven-Olof var oerhört glad att få vara stand-in. Han berättade att de mandelmusselformar som hade använts vid baket kan vara mer än 100 år gamla. Det var också enligt juryn en sällsynt fin kombination av goda och vackert formade musslor och smakfull fyllning, krikonsylt och grädde, respektive hallon/rabarbersylt och grädde som fällde avgörandet.

Fyra priser delades ut i tävlingen Blekingemusslan 2016, varav ett hederspris.

Mera information:
Anna-Karin Pettersson 070-566 10 24
Ingemar Lönnbom 0708-310392

Rasmus Renglins utställning kopplar Karlskrona med den eviga staden

27361674650_0884b4b399_k

Arkitekten och Langemarks-stipendiaten Rasmus Renglin i samband med öppnandet av hans utställning på Blekinge museum den 11 juni 2016.

Rom, den eviga staden, har naturligtvis stått som föredöme för åtskilliga nyanlagda städer runt om i Europa. I Karlskrona finns mycket kvar av den inspiration som olika arkitekter och stadsplanerare har känt och konkretiserat genom århundradena. Just nu pågår en utställning som visar på några av kopplingarna mellan de båda städerna i var sin del av en kontinent. Det är arkitekten Rasmus Renglin som förra året mottog Erik Langemarks-stipendiet för att kunna resa till Rom och där idka studier i ämnet.

Utställningen invigdes den 11 juni på Blekinge museum och ger på sju skärmar olika bilder av Rom (teckningar av Rasmus Renglin) och Karlskrona (foton). Eftersom arkitekten är en synnerligen begåvad tecknare, blir det hela mycket njutbart. Dessutom kan man ta del av fakta och intryck från resan genom att Rasmus Renglin har talat in en ljudguide som besökarna kan ta del av. Vid invigningen talade han själv efter en introduktion av museets Christina Berup.

27639411615_cae6661fc1_k

Ur Rasmus Renglins skissbok från april och maj i år då han vistades i Rom.

Erik Langemarks-stipendiet har gjorts möjligt genom försäljning av Erik Langemarks konst. Stipendiet kan sökas av arkitekter och bildkonstnärer som ”kan fånga stadens själ i Erik Langemarks anda”. Målet är att stipendiaten ska studera stadsplanering och arkitektur i Karlskrona och i Rom. Stipendiebeloppet är ett basbelopp och ska användas till resa, uppehälle och arbete i Rom. Erik Langemarks resestipendium delas ut av Stadsbudskåren i samarbete med Karlskrona kommun och Konstnärernas Riksorganisation.

27605671366_d5c643823c_k

En av jämförelserna mellan Karlskrona och Rom visar bilder på Tyska kyrkan och Pantheon.

Erik Langemark var konstnär och teckningslärare i Karlskrona. Han var dessutom med och bildade stadsbudskåren 1983. Förra året var det 100 år sedan han föddes och detta firades genom flera utställningar och andra evenemang.