Årets Mandelmussla utsedd!

Segern gick till Torhamn

JurynÅretsMandelmussla.jpg

Gunvor Engström, Blekinges fd landshövding, ledde juryarbetet när Blekingemusslan 2016 utsågs. På bilden också Angelica Ragnar, Mandeltårtan, och Inger Efraimsson, Blekingepärlor. Foto: Ingemar Lönnbom.

 

För första gången har Blekinge fått en officiell segrare i en tävling om den bästa mandelmusslan. Tävlingen vanns av den lokala matproducenten Anna-Karins Skafferi, Torhamn, det vill säga Anna-Karin Petersson. Den segrande mandelmusslan var inte bara godast, den har också en lång historia bakåt i tiden.

Tävlingen “Blekingemusslan 2016” var en av programpunkterna på Björkeryds bruksmiljödag, som genomförs i början av juni varje år. Av inbjudan framgick det att inte bara smakupplevelse, utan även utseende och graden av nyskapande skulle vara med i bedömningen.

Fantasirikedomen var stor och det fanns inte två identiska mandelmusslor bland de inskickade tävlingsbidragen. Bland de mera udda fanns en mandelmussla med en skaldjursfyllning, alltså en mandelmussla att inleda måltiden med. Juryn imponerades av uppfinningsrikedomen och variationen bland tävlingsbidragen som anlände tidigt på bruksmiljödagens förmiddag.

Juryn sammanträdde under hemlighetsfulla former, ingen av ledamöterna kände till varifrån de olika mandelmusslorna kom. De som smakade och bedömde tävlingsbidragen var Blekinges tidigare landshövding Gunvor Engström, som var invigare och hedersgäst på bruksmiljödagen, Angelica Ragnar, kafé Mandeltårtan i Ronneby, Inger Efraimsson, ordförande i nätverket Blekingepärlor, Stig Sjöberg, förläggare och aktiv i bruksmiljödagens arbetsgrupp samt Ingemar Lönnbom, ledamot i Blekinge matakademi.

DIplometSegraren Anna-Karin Petersson hade inte möjlighet att ta emot priset, ett vackert diplom, men maken Sven-Olof var oerhört glad att få vara stand-in. Han berättade att de mandelmusselformar som hade använts vid baket kan vara mer än 100 år gamla. Det var också enligt juryn en sällsynt fin kombination av goda och vackert formade musslor och smakfull fyllning, krikonsylt och grädde, respektive hallon/rabarbersylt och grädde som fällde avgörandet.

Fyra priser delades ut i tävlingen Blekingemusslan 2016, varav ett hederspris.

Mera information:
Anna-Karin Pettersson 070-566 10 24
Ingemar Lönnbom 0708-310392

27605671366_d5c643823c_k

Rasmus Renglins utställning kopplar Karlskrona med den eviga staden

27361674650_0884b4b399_k

Arkitekten och Langemarks-stipendiaten Rasmus Renglin i samband med öppnandet av hans utställning på Blekinge museum den 11 juni 2016.

Rom, den eviga staden, har naturligtvis stått som föredöme för åtskilliga nyanlagda städer runt om i Europa. I Karlskrona finns mycket kvar av den inspiration som olika arkitekter och stadsplanerare har känt och konkretiserat genom århundradena. Just nu pågår en utställning som visar på några av kopplingarna mellan de båda städerna i var sin del av en kontinent. Det är arkitekten Rasmus Renglin som förra året mottog Erik Langemarks-stipendiet för att kunna resa till Rom och där idka studier i ämnet.

Utställningen invigdes den 11 juni på Blekinge museum och ger på sju skärmar olika bilder av Rom (teckningar av Rasmus Renglin) och Karlskrona (foton). Eftersom arkitekten är en synnerligen begåvad tecknare, blir det hela mycket njutbart. Dessutom kan man ta del av fakta och intryck från resan genom att Rasmus Renglin har talat in en ljudguide som besökarna kan ta del av. Vid invigningen talade han själv efter en introduktion av museets Christina Berup.

27639411615_cae6661fc1_k

Ur Rasmus Renglins skissbok från april och maj i år då han vistades i Rom.

Erik Langemarks-stipendiet har gjorts möjligt genom försäljning av Erik Langemarks konst. Stipendiet kan sökas av arkitekter och bildkonstnärer som ”kan fånga stadens själ i Erik Langemarks anda”. Målet är att stipendiaten ska studera stadsplanering och arkitektur i Karlskrona och i Rom. Stipendiebeloppet är ett basbelopp och ska användas till resa, uppehälle och arbete i Rom. Erik Langemarks resestipendium delas ut av Stadsbudskåren i samarbete med Karlskrona kommun och Konstnärernas Riksorganisation.

27605671366_d5c643823c_k

En av jämförelserna mellan Karlskrona och Rom visar bilder på Tyska kyrkan och Pantheon.

Erik Langemark var konstnär och teckningslärare i Karlskrona. Han var dessutom med och bildade stadsbudskåren 1983. Förra året var det 100 år sedan han föddes och detta firades genom flera utställningar och andra evenemang.

IMG_2430

Salje som kvinnoskildrare ämne för nästa årsbok

IMG_2430SALJESÄLLSKAPETS ÅRSMÖTE. Den 21 maj samlades cirka 130 Saljeentusiaster i Jämshög för att hålla årsmöte. Miljökämpen Stefan Edman höll föredrag, men allra först hölls själva årsmötesförhandlingarna, där ordföranden Gustav Fredriksson avslöjade att den kommande årsboken kommer att handla om Sven Edvin Salje som kvinnoskildrare.

IMG_2444

Mats Lindbom blev glad av att få veta att nästa årsbok från Saljesällskapet kommer att ta upp Salje som kvinnoskildrare.

Nyheten väckte anklang i publiken, inte minst hos Mats Lindbom, medlem från Karlskrona, som gratulerade styrelsen till ett bra val av ämne. Han nämnde särskilt skildringen av Tarps Elin i ”Den söker inte sitt”.
Gustav Fredriksson omvaldes till sin post som ordförande i föreningen och inte heller i övrigt var det stora förändringar. Som ny styrelseledamot valdes Leif Håkansson, Karlshamn in. Vidare lämnade Per Hansson sitt uppdrag som kassör i föreningen och han fick en bokpresent som avgångsgåva.

IMG_2434

Leif Håkansson, ny ledamot i styrelsen för Saljesällskapet. Här tillsammans med hustrun Gunnel Håkansson.

12823404_1097259733656325_2458944270353604591_o

Blekinges ymnighetshorn mandelmusslan

12823404_1097259733656325_2458944270353604591_oBlekingemusslan 2016

Regler och anmälan till tävlingen om Blekinges bästa mandelmussla

Deltagare i tävlingen ”Blekingemusslan 2016” måste skicka in en förhandsanmälan med en kort beskrivning, bild, samt namn, på sin mandelmussla.

Dessutom ska den tävlandes namn adress och telefonnummer bifogas.

Förhandsanmälan görs med e-post till: bruksdagen@tigrib.se.

Bidrag kan sändas in mellan 1 mars och 1 maj 2016. Efter anmälningstidens utgång väljs 10 tävlingsbidrag ut, vilka går vidare till final på Bruksmiljödagen lördagen den 4 juni. Där provsmakas och bedöms bakverken av en jury som därefter utser bästa mandelmussla. Vinnaren får den ärofyllda titeln ”Blekingemusslan 2016” samt ett diplom.

Tävlingsbidragen lämnas i tre exemplar till Notarius Publicus på Bruksmiljödagen (ca 8 km norr om Nättraby) den 4 juni senast klockan 10.30. En lista upprättas där bidragen anonymiseras, ges ett nummer samt placeras i likadana kartonger. Den tävlande förblir anonym ända tills juryn fattat sitt beslut.

BRUKSMILJÖDAGEN Lördagen den 4 juni 2016 kl. 11-16, Björkeryds bruk, ca 1 mil norr om Nättraby http://www.bjorkerydsbruk.se Varje delmoment poängsätts mellan 1–5 och det bidrag som sammanlagt fått flest poäng utses till Blekingemusslan 2016. Anmälan till Blekingemusslan 2016

Följande uppgifter måste finnas med i anmälan: • Bidragets namn • Kort beskrivning • Bild • Tävlingsdeltagarens namn • Postadress • Ort • Postnummer • Telefon

Kriterier för bedömning: • Exteriör • Form • Skalets färg • Hur nyskapande är den? • Smakupplevelse • Skalet • Fyllningen • Allmänt intryck Anmälans sändes med e-post till bruksdagen@tigrib.se senast den 1 maj!

Något om Mandelmusslans historia

Mandelmusslan med sin mördegsbåt, med eller utan fyllning – nog tycker vi att den hör hemma i en sydskandinavisk tradition. Den är också förknippad med festliga tillfällen.

Exempelvis beskriver Fritiof Nilsson Piraten hur det alltid åts mandelmusslor vid ett traditionellt gåsagille. Från Skåne rapporteras vid mitten av 1800-talet också att mandelmusslor ingick i de medtagna matvaror (förning) som togs med vid begravningsgillena. Signaturen Lea (Josefina Wettergrund) växte upp i Ronneby och det är sannolikt ett minne därifrån hon beskriver i en novell som bland annat innehåller ett förlovningskalas i ett borgarhem, även det vid mitten av 1800-talet:

Sist kom supén — kl. 8 på slaget. — Köttbullar och gröna bönor, ölost och mandelmusslor med björnbärs-sylt — se der läckerheterna!

Kanske är emellertid den sydskandinaviska proveniensen en synvilla – det är nämligen så att man på andra håll bakar samma kaka, men kallar den “mandelform” eller “sandbakelse” , vilket ju inte låter på långa vägar lika aptitligt. I vilket fall som helst, räknas den ofta till de sju sorters kakor som förr i världen var obligatoriska på kaffebordet.

Hur långt tillbaka man kan följa mandelmusslan är svårt att veta utan omfattande undersökningar. Cajsa Wargs kokbok, som hör hemma i Mälardalen på 1700-talet, har recept på mandelmusslor.

Mandel-Musslor.
Man tager 8 lod smör, och twättar det wäl, at all sältan går bort, 12 lod mandel och några bitter-mandlar ibland, som skalas och stötes wäl med litet watten, at de intet olja sig; men ej så mycket, at det blifwa för mycket wåta; desse stötas hel fina, och sedan 12 lod miöl och 12 lod såcker; alla desse delar arbetas wäl tilhopa; tag så med en liten sked, och stryk tunt in uti mussle-formar, som äro smorde med smör, dock så, at allekrusorne blifwa skylda: baka sedan i ugnen eller tårt-pannan med eld öfwer och under: när musslorna ärogräddade, slås de straxt utur sina former, och medan de då äro warma, läggas de på andra sidan påformen, til des de swalna, så behålla de sin skapnad; man kan ock kafla ut denna deg hel tunn, och skäraden i hwad façon man behagar; men när det är warmt, skal man lägga dem öfwer något, at de kunnakramas. Samma deg kan ock på lika sätt gräddas uti munk-pannan.
Brända Mandel-Musslor.
Hacka et halft skålpund skållad mandel hel fin, och blanda honom med et halft skålpund rifwit såcker, sättnågot smör på elden, som wäl skiras ifrån saltet, och häll en del af det skrida smöret uti en annan panna,som sättes på elden, lägg såckret och mandelen deruti, lät det wäl brynas, och häll mer smör uppå när dettorkar in: då det är nog, så wisar det sig, at smöret skiljer sig sjelf, då mandel-blandningen är hel seg; denlägges då i hast i mussel-formarne, hwilka förut äro smorde med skirt smör, och tryckes straxt til medden andra formen, på det sättet, at den ena lägges då uti den andra, så äro de färdige.

En förutsättning för mandelmusslan är förstås sockerbagarekonsten. Socker var länge en utpräglad lyxprodukt, så även om man kan hitta uppgifter om sockerbagare redan på medeltiden så var deras produkter knappast i var mans mun. I Malmö utfärdades den första skråordningen för sockerbagare som vi känner till år 1495.

Då Socker-Bagare Societeten bildades i Stockholm år 1767 var de vanligaste produkterna konfekt, bärsirap, sylter och glass samt bakverk som mandelsprits, mandelspån, bisquier, mandelformar, mandelstrutar, mandeltårtor, krokaner, färska och torra maränger m m. De bakverk som här kallas mandelformar torde vara identiska med våra mandelmusslor.

Ett skäl till att mandelmusslorna var populära på 1800-talet kan vara att de inte krävde att man hade köpt nymodigheten järnspis, utan de kunde bakas i de stora brödugnarna. Formarna ställdes in i den eftervärme som var kvar när matbrödet hade tagits ut. De blev alltså ett mycket energisnålt alternativ långt innan begreppet var uppfunnet.

Notis i Aftonbladet från juli år 2004

Gränum, Blekinge
När: 8 juli kl 14–15 samt från kl 19.
Vad: På eftermiddagen dukas ett traditionellt kaffebord upp i hembygdsgården med sju sorters kakor – mandelmusslor och ungkarlar är givna. På kvällen blir det kaffe och stenkakor spelade på 78-varvs grammofon. Men även ätbara kakor serveras.

En undersökning inför julen 2014 gav vid handen att sydsvenskarna fortfarande håller mandelmusslan högt i kurs, tillsammans med klenäter slår den ut praliner och marsipan på julbordet. Så nog lever mandelmusslan än!

24087993669_a928f88d31_k

Vem är godset Johannishus uppkallat efter?

21333764029_1e4f5f53fd_zKommentar till skriften ”Blekinges byggnadsminnen”

Det är alltid lika spännande att följa utgivningen av en tryckt skrift. Länsstyrelsens ”Blekinges byggnadsminnen”, som jag fick hedersuppdraget att vara redaktör och huvudfotograf för, har fått många lovord och jag hoppas att det blir många utflykter framöver där blekingebor och andra njuter av våra vackra byggnader och kanske  ännu mer än annars ”ser” vilka skatter vi har mitt framför oss. 

Häromdagen fick jag en fråga om en hypotes som jag framför i notisen om Johannishus slott, nämligen att det är namngivet efter den första Hans Wachtmeister. Så här svarade jag:

När det gäller Johannishus, så pratade jag med nuvarande huvudmannen Hans G Wachtmeister under arbetets gång och han höll med mig om min hypotes att namnet kom av Johannis, Johannes som en längre variant av Hans. Hans G Wachtmeister är väl påläst om sin egen släkt och herresätets historia. Om jag nu minns rätt utan att ha tillgång till de skrifter jag satt med när jag författade texten, så gjordes en särskild framställan av den dåvarande huvudmannen någonstans i mitten av 1700-talet att få byta namn på godset. Då hade den Hans Wachtmeister som först hade förvärvat godset varit död i flera decennier.  Det hette alltså aldrig Johannishus formellt under de första 60-70 åren i Wachtmeisters ägo. Vad man sade informellt vet vi förstås inte.

”Den förste Hans” är tyvärr när jag tänker efter en något luddig bestämning eftersom släkten i Sverige börjar med farfadern till den Hans som var amiralgeneral och som var den förste Wachtmeister på Johannishus. När jag skrev, tänkte jag faktiskt inte på denne första ”svenska” Wachtmeister, men det är inte riktigt tydligt i texten. I min tanke var det den förste Hans W på Johannishus som borde vara den som apostroferades med denna attribution några decennier efter hans död 1714. Självklart kan man tänka sig att det skulle syfta på någon tidigare, eller någon senare Hans, men han var väl den mest namnkunnige. Det skulle naturligtvis vara trevligt att veta säkert, men det krävs nog en del arkivsökande för att bli säker, eller i sämsta fall att komma underfund om att vi aldrig kommer att veta!

20150218Mathantverksdag165118

Mathantverk i Blekinge

Det var en slump som gjorde att jag fick möjligheten att prata Blekingsk matkultur på Äggaboden den 18 februari 2015. Blekinge museums Susanne Ström hade fått förhinder och bad mig hoppa in i stället. 

Blekinge är ibland förtalat som matlandskap, men det sker mera och mera sällan nu för tiden. Insikten om att det sällan finns en rakt igenom genuin mattradition utan att vi inspireras och lånar från när och fjärran har antagligen gjort att Blekinges sköna blandning av influenser från det karga Småland, det välmående Skåne och från hemvändande sjömäns erfarenheter har ökat i status.

Susannes och min bok, ”Med smak av Blekinge” har funnits i snart 20 år men lever fortfarande. Det är roligt. Kanske kommer jag att få fler uppdrag att prata om Blekinges mattraditioner framöver?

20150218Mathantverksdag165118.jpg

I  programmet står det att Susanne Ström skulle hålla föredrag.

byggnadsminnen - 1

De blev först att boka föredrag om byggnadsminnen

Nytt år och nya uppdrag! Svenska kyrkan i Bräkne-Hoby blev först med att boka mitt nya föredrag om Blekinges byggnadsminnen. Eftersom jag anpassar föredragen efter ort och önskemål, blev rubriken ”K-märkt i Hoby och övriga Blekinge”.

byggnadsminnen - 1Som många vet, har jag under hösten 2015 haft det spännande uppdraget att skildra Blekinges byggnadsminnen i en skrift som Länsstyrelsen gett ut. Nu vidtar det roliga arbetet att sprida skriften och berätta om tillkomsten för dem som är intresserade.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Boel Esbjörnsson, diakoniassistent. Foto: Svenska Kyrkan.

Först med att boka föredraget – inklusive bildvisning och gratis skrift till alla deltagare – blev alltså Svenska kyrkan i Bräkne-Hoby där diakoniassistent Boel Esbjörnsson hade ögonen med sig.

Hon insåg möjligheten att ta upp temat byggnadsminnen vid en träff med den grupp som samlas tisdagar, ”Värkligheten i Bräkne-Hoby”. ”Gemenskap och livsglädje” utlovas. Jag ska försöka bidra så gott jag kan! Det ska bli riktigt roligt att möta en grupp nyfikna och berätta om den skatt som våra kulturminnesmärkta byggnader är.

Det ruttnande folkhemmet 1965?

SVT sände den 4 januari 2016 en dokumentär med Maj Wahlöö, ena halvan av författarparet som hade enorma framgångar med serien ”roman om ett brott” åren 1965-75. Historieskrivningen i dokumentären väcker ett antal frågor, bland annat om den bild av det svenska samhället som har skapats av den internationellt välkända romansviten.

Det är en enig hyllningskör av kända författare som i dokumentären beskriver hur Sjöwall-Wahlöö skapade en ny genre. Men nog borde man ha nämnt att de parallellt med att skriva sina egna deckare också översatte Ed McBains välkända historier från ett lätt maskerat New York (Isola). Någon form av påverkan borde väl det arbetet ha haft?

Bilden av ett korrupt samhälle, ett ruttnande folkhem är något som ofta lyfts fram när dessa (i sig briljanta) romaner beskrivs. I själva verket var det som kallas folkhemsbygget inte på långa vägar klart när första romanen, Roseanna, kom ut 1965. Då fanns exempelvis ingen LAS, ingen MBL för att inte tala om ledsagartjänster eller hemsjukvård som vi känner den idag. Den förnyelse av det svenska bostadsbeståndet som regelmässigt häcklas (miljonprogrammet) påbörjades just detta år, 1965. Det vore intressant att förstå hur Sjöwall-Wahlöö skapade sin bild av samhället och hur denna bild förhåller sig till statistik och fakta från den tiden. Samhället var naturligtvis inte perfekt på långa vägar, men 1965 var det tjugo år sedan andra världskriget slutade, alltså på samma avstånd som mitten av 1990-talet är i förhållande till oss. Det var 14 år sedan ransoneringarna på importerade livsmedel hade upphört. Sverige var fortfarande på väg uppåt, både i välstånd och i sociala reformer. Ytterligare ett exempel som visar hur det år 1965 kanske var väl tidigt att döma ut samhällsutvecklingen: Trafiksäkerheten. Det fanns två miljoner bilar i Sverige år 1965, 1313 personer dog i trafikolyckor. Motsvarande siffror för år 2012 var fem miljoner bilar och cirka 300 döda i trafiken (självmord inräknade). Allt var inte bättre förr.

Man kan fråga sig om de dystopier som tecknas de efterföljande Beck-filmerna i själva verket är ett självspelande piano som mera vilar på ursprungsberättelsernas grund än på en bild av verkligheten i det svenska samhället. Är det kanske så att vi vill se verkligheten dystrare än den är? Tusentals flyktingar med Sverige som mål har uppenbarligen inte läst vare sig Sjöwall-Wahlöö eller Wallander.