Boris Johnson strategy exposed: Bankruptcy

To be reissued when Boris Johnson becomes prime minister of the UK:

As you know, Britain is due to go over to a new system on Jan 1, 2020. it’s called Bankruptcy. 

The system we’ve been using up to now, which we call Solvency, hasn’t been working too well. lt lost us a lot of money and caused a lot of debts. So it obviously wasn’t much good, was it?

But now we are going to try a completely new way of organising the economy. You might find it a little puzzling at first, so I’m going to do my best to make it easy for you.

After all, you thought Decimalisation was going to be the end of the world, didn’t you? And it wasn’t, was it? Not yet, anyway.  

 

Why change over?

lt isn’t really very long, only sixty or seventy years, since Britain was _a very rich country, with overseas colonies supplying us cheap raw materials and the world buying our manufactured exports. Now we are a pretty poor country, with us relying on expensive raw materials and

the world buying only our experts. Well, now, if we want to get back to our old freedom from money matters, there are two possible solutions. One is to go out and conquer lots more countries and get cheap commodities again, and I don’t mind telling you that the United Nations would take a pretty poor view of that! And Mr Trump would be along like a shot, asking us what we were up to, and you know what he’s like once he gets talking. He’d never give us enough spare time to exploit anything. 

So we have to take the other solution, which is simply to ignore money altogether.  

 

Can we do without money?

We would be much better off without money. Money leads to inflation, shortages, deficits, high interest rates and currency speculation. Yet money, after all, is only the accounting system we use at the moment to measure international trade and there is no reason why we should stick to it. There are other systems, so why not try one if money is so obviously not working ?

Britain has decided to strike out first and adopt a new system. 

Bankruptcy.

 

How will it work?

Starting on Jan 1, 2020, we will declare ourselves officially bankrupt. This means we have no obligation to pay any debts to anyone in the world. No money will leave Britain. lf anyone says to you after Jan 1, ”Look, you owe me £ 700,000 for the copper you bought last year, and that’s just the interest, mate,” just say to him: ”I’m sorry. We are bankrupt. This is a new system which means you don’t get anything from me. Bad luck.” 

One advantage of this will be that the economy will be so much easier to work out. At the moment no-one really know how much money we have, because of invisible asset, fluctuating rates, floating money, things like that.

After Jan 1, 2020, we still won’t know, but it won’t matter any more, because we just write off the debit column and forget about it.

 

What about our assets ?  

We will have to write off our assets as well, but luckily for us they are much smaller.   

 

How do we buy things then? 

We won’t need to buy very much by then, because of the preliminary planning stages which come into effect before 2020. Usually, you see, we get our raw materials in regular small supplies because we haven’t got enough money to pay for a huge amount. But to prepare for Bankruptcy we shall be ordering enough commodities to last us for years and years, during 2019. lt will

all be bought on credit. By Jan 1, 2020, we shall be fully stocked up for the foreseeable future, but when the bills start coming in, the new system of Bankruptcy will mean we won’t have to pay them.    

 

You mean, we ‘re going to order everything we need, and then refuse to pay?  

Yes.     .  

 

But that’s unethical.   .  

Only under the old system. Not under Bankruptcy.

 

How will internal trade work? Will we go back to barter?

Not quite. We envisage a system of do-it-yourself banknotes, whereby after a deal you write out to the customer a banknote with the agreed value on.

 

This is the same as cheques.

Not quite. Not if the banknote says “I promise to pay the bearer three sheep and a sack of apples.”

 

Paper barter, in fact?          

Yes.  

 

Will England be wealthier under Bankruptcy ?

The word ”wealthy” will no longer mean anything. Britain will seem to be worse off. There will be fewer new goods around and not many banks. But it will be a much healthier place, because everything will be real.

 

This is really a disguised way of turning the clock back four centuries.

If there’s anything wrong with going back to the time of Shakespeare, Good Queen Bess and South American treasure, let us know. Of course there will be a few teething troubles, and some people may find themselves temporarily hard up as they retrain to be thatchers, cordwainers or highwaymen, and we do expect the odd massacre, pestilence, religious pogrom and mass emigration. But when things settle down, we are confident that society will be happy and stable. At around 15 million population or so. We shall then have all the romance of an earlier age. People will brew their own beer, bake their own bread and grow their own vegetables.

 

They won’t have any choice, will they?

No. But have you tasted mass produced beer or bread recently ? Modern technology will be phased out naturally – in other words, no more pollution, poisonous chemicals, wasted natural resources, traffic accidents or Miss World on TV.    

 

Or antibiotics, pesticides, printed books, ambulances or Beethoven records.

Well, you win a few, you lose a few. The sonnet could come back into fashion. And ruffs look really good on a man.

 

But you said we would be better off without money? 

Those of us who are left will be. No mortgages, hire purchase, overdrafts, monthly instalments, car insurance, parking fines .

 

But won ‘t life be harsh, wearing and a constant struggle?

So what’s new ? The way things are going at the moment, the world is heading for a spectacular crash. Only Britain is guarding against the crash by preparing for a new system which is guaranteed the same, year in, year out. Did they have Wall Street crashes in the Middle Ages?

Under Bankruptcy, Britain will be small and viable again. 

 

I think you may be right. How can I guarantee to be one of the lucky fifteen million survivors ?

Just send up for our free pamphlet ”Wouldn’t it be great to reach 2021?”. Meanwhile, start learning to make your own clothes and lay bricks. lt’s going to be a wonderful time for initiative and imagination under Bankruptcy.

 

(the original text is from Punch July 17, 1974)

Annonser

Nothing is as Swedish as North Dakota

(Translation of a story in Blekinge läns tidning)

Genealogy took us to a municipality far away on the American prairie, where “palt” is a wellknown dish and a potluck dinner can be organized in no time.

 

The summer of 2018.

We have been driving for several days, just over 1200 kilometers (like Karlskrona-Skellefteå in Sweden). In the last hour we have spotted five farms along the road. It’s like driving in Norrland, but without the forest. North Dakota is typical farmland and there is a free view all the way to the horizon.

 

Suddenly we see a small community next to the road. We are hesitant about where to turn – and that moment of hesitation takes us all the way through. We have to turn around and drive into one of the streets.

 

On the lawn outside one of the houses we see some people waving to us. We have arrived in Kulm, a small part of Västerbotten right in the middle of the USA.

This story begins with an old weekly magazine that we found 25 years ago and started browsing. A Swedish journalist traveling in the US had accidentally (as it seems) ended up in Kulm. Here he interviewed some of the many Swedish descendants in the neighborhood.

 

But hey, the names seemed familiar. Ostrom, Lindgren – this looked like group of related families from Ytteråträsk in Västerbotten, Sweden that we knew about. But they had emigrated in the late 1800s…

 

My girlfriend had previously researched her family tree – this was long before Swedish church records were available online, and the work had been done using microfiche and such.

 

A check in her notes quickly showed that there could be no doubt! We had accidentally stumbled across her lost relatives in America.

 

When in 2018, two decades after this revelation, we were finally on our way to the United States in a completely different matter, we got a crazy idea: why don’t we go to Kulm. At least just to see what the place looks like!

 

It was now magical things started to happen. When in May we contacted a Kulm descendant we had managed to identify, (Sharon Linden and her husband Carl), they replied via the net from – Ytteråträsk! This American couple were on a family trip to Sweden, while we were on our way to the USA.

 

Carl, though not directly related to my girlfriend, is a passionate “contact creator” with a large Swedish-American network – and routine in organizing family trips and ensuring that contacts are created and maintained. He arranged an itinerary that made our journey so much more rewarding than if we had just walked around in the small town and then returned.

Those people who waved were of course our first stop. Cheryl Gackle took us around the center of the town and gave us a first introduction. As we found out typically she was friendly, interested and committed.

To say that we were well received is a great understatement. In just a few days we experienced a rodeo, attended a banquet for returning former Kulm-pupils, singing along with the Baptist congregation during Sunday’s service, meeting 98-year-old Rose Lindgren (who of course greeted us in the Swedish dialect of her ancestors), joined a family party at Marvel and Harvey Lindgren’s farm – where we also got to stay for some unforgettable days. Plus a lot of other things!

 

Harvey Lindgren is a farmer and his wife Marvel teacher (it turned out to be a common combination, education is taken seriously in Kulm).

 

Despite the fact that Harvey and I are not related, (and the fact that we are almost the same age) he reminded me so much about my father that I had to pinch my arm. Like my dad, his first car was a Volvo Duett, in his youth he was engaged in writing, he was also a skilled storyteller. Since it was almost exactly ten years since my father passed away, you can imagine what a strange experience this was.

 

After that family party we gathered a small group of people in the farm kitchen telling each other about life in the country, here and there. We talked about Västerbotten palt and its southern Swedish equivalent “kroppkaka”, we also talked about the hard life as a farmer, funny episodes and everyday drama. Time stood still for a little while.

 

When the visit came to an end, we hit the road again, driving 1200 kilometers back to one of the world’s largest airports, O’Hare in Chicago. The adventure was over, but the magic of that little town in North Dakota lives in our memories.

 

Den här boken har du kanske inte hört talas om?

Min gymnasielärare Christer Brorson i Oskarshamn har skrivit en bok som bland annat tar upp försvarsfrågor och därför har viss anknytning till Karlskrona.

Han hyllar överstelöjtnant Olle Melin som han betecknar som sin mentor. Sämre mentor kan man ha! Dessutom får den förre försvarspolitikern Håkan Juholt (S) ett erkännande, trots att Brorson är centerpartist. Jag ser själv fram emot att läsa boken som heter ”Praktiska plikter”.

Peter Aronsson intervjuad 1996

 

Häromdagen blev det klart att professor Peter Aronsson är Linnéuniversitetets nya rektor. För 21 år sedan intervjuade jag honom efter att han hade vistats ett halvår i England. Intervjun var ett av många jobb jag som frilansjournalist gjorde för dåvarande Högskolan i Växjö. Tempus fugit. Mycket har förändrats sedan dess. 

Engelskt halvår gav Peter

idéer till förändringar i Växjö

Historie-docenten Peter Aronsson och hans kollega Börje Björkman gjorde ett avsteg från programmet. Under en englandsresa med väl inplanerade universitetsbesök gjorde de en avstickare till University of East Anglia (UEA) i Norwich. Det besöket kom att få stora konsekvenser för Peter – och håller på att få för högskolan i Växjö.

Att träda in på universitetet i Norwich var nästan som att komma hem till Växjö: totalt 7.000 studenter (plus 2.000 på hög nivå), bra historisk institution, en skandinavisk avdelning och regionala studier samt likartad lokalisering. Peter Aronsson skämtar:

– Jag undrade ”var är företagsekonomerna?”, men den frågan förstod de inte. Ekonomi-ämnet har inte samma centrala ställning i Norwich som här i Växjö.

Däremot är historieämnet mera centralt i England. En engelsk företagsledare eller förvaltningschef i hög position har i allmänhet studerat både historia och statskunskap. Det räcker inte med att ”bara” vara affärsekonom för att leda ett företag, man ska vara brett allmänbildad. Ett annat exempel är att det fanns 30 fast anställda lärare på historieinstitutionen i Norwich – de är tre i Växjö.

– Men vi har förstås många duktiga doktorander som deltar i arbetet här, skyndar sig Peter att tillägga.

Grundutbildning

-Redan efter en dag kände vi att vi ville ha utbyte med UEA, säger Peter Aronsson om sitt första intryck – och han har själv föregått med gott exempel. Första halvåret 1996 har han tillbringat på universitetet och fått fördjupade kunskaper om det akademiska livet i England:

– Vi har god forskarutbildning i Sverige, men vi har mycket att lära när det gäller grundutbildningen. Kraven på självständighet och egen produktion av studenterna är på tok för låga. Vi fortsätter i för hög grad en gymnasietradition, säger Peter, som här refererar till sitt eget ämne, historia.

Englandsvistelsen har inspirerat Peter till att vilja göra rent hus med litteraturlistor och den detaljstyrning som möter dagens historie-studenter.

– Vi ger studenten en byggsats. Det blir visserligen säkert en fin liten modell, men det kan vara mycket oinspirerande för studenten.

Han vill genomföra en nyordning som delvis redan har satts igång: Studenterna ska själva – i samråd med examinator – lägga upp sina studier och redan under grundutbildningen skriva självständiga essäer. Då gör man sina egna litteraturlistor och tränar in ett akademiskt förhållningssätt, anser Peter.

– Idag är det först i samband med C-uppsatsen som det akademiska börjar på allvar, säger Peter. Studenterna är dåligt förberedda på de nya kraven på självständighet. De tas på allvar och ventileras offentligt. Det gör att C-uppsatsen ofta upplevs som en bromskloss.

Peters idé om större studentansvar kan komma att möta motstånd:

– Det blir ju lite besvärligare för dem, men de flesta studenterna är (numera) seriösa. De ser att studierna innebär en stor satsning, i tid och pengar, så de flesta vill göra något nytt, något som inte är ett gymnasium igen.

Idén kräver också lärare som vågar släppa detaljkontrollen – och därmed behöver betydande kringsyn.

Bra forskarutbildning

Men å andra sidan: på forskarnivå är den svenska akademiska modellen på många sätt är bättre än den engelska, enligt Peters bedömning.

– I Sverige kan man åka till ett universitet och följa ett forskarseminarium och där komma i kontakt med miljön och vad som produceras där. Det går inte utomlands, där det i mycket större utsträckning handlar om personliga kontakter med skickliga forskare.

Peter har naturligtvis inte bara fått nya impulser för historie-institutionens arbete. Hans egen forskning har fått en kick framåt:

– Jag har konsekvent skrivit på engelska och fått föreläsa på engelska, berättar han. Två artiklar har det blivit, en som handlar om nordisk lokalpolitik de senaste 200 åren och en som handlar om hur begrepp som ”nation” och ”region” har sorterats in i olika akademiska fack. Begreppet region har uppfattats som något kulturellt eller ekonomiskt. Därför har historikerna tidigare inte arbetat med region-begreppet. Det har i förlängningen fått betydelse för hur man i Sverige uppfattar sin identitet.

Ny kurs!

– Jag skulle vilja ha en tvärvetenskaplig kurs ”regionala sammanhang” här i Växjö, säger Peter. Den skulle ta upp regionbegreppet och regional politik. Där skulle historiker, kulturgeografer, sociologer och ekonomer arbeta tillsammans!

En verklig aha-upplevelse tycks annars den smidiga anpassningen till det engelska samhället ha varit. Peter Aronsson reste nämligen över med hela familjen på det halvåriga gästspelet. För Peter, Bodil och sönerna Vidar, 8 och Björn, 5 år gamla fortsatte vardagslivet precis som förut, med ”småinfektioner hos barnen, post- och bankärenden…” Pojkarna gick i skola.

Bodil råkade stå utan fast tjänst när resan kom på tal, hon är distriktssköterska, och passade på att genomföra egna akademiska studier. Hon läste in ett språkcertifikat och gjorde jämförande studier av barnhälsovård i England och Sverige.

DSC_0056_2

Egen tid

Peter hade stipendium från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, något som naturligtvis gav en stor frihet. Det kan vara svårare om man ingår i ett lärarutbyte, vilket förekommer.

– Hur man ska lägga upp en sån här vistelse beror på vad man vill ha ut av den. Men jag tror att det är krävande att undervisa full tid i ett system man inte är van vid. Det blir svårt att dra nytta av miljön så som jag har gjort, säger Peter.

Hans råd är alltså att man har så mycket egen tid som möjligt i den nya miljön. En möjlighet förutom stipendium är naturligtvis att den som har forskningspengar förlägger sin forskning till ett universitet utomlands.

– Det kan man gott göra även om en vistelse i Tyskland, Danmark eller England inte har omedelbar relevans för forskningen, säger Peter.

– Även om det är mycket att ordna med så är en sådan här utlandsvistelse en oerhörd kraftalstrare, man kopplar av åtminstone en del av ansvaret, vilket ger lust att ta itu med vardagen hemma igen.

– Det har varit kul – en utmaning, säger Peter, som andra halvåret 96 fortsätter att arbeta utomlands. Nu är det Danmark och Köpenhamn som gäller.

Högskolan i Växjö har redan kommit igång med kontinuerligt utbyte med UEA. Höstterminen 1996 är en engelsk student i Växjö och två härifrån i Norwich. Förhoppningsvis blir det också kortare lärarbesök framöver.

TEXT: INGEMAR LÖNNBOM

Bok&Hav – An international literary festival that exceeded all expectations.

IMG_0651(texten på svenska efter den engelska översättningen)

Nearly 60 events with about 40 participants from three continents. Karlskrona is now emerging as a cultural city with ambitions. Politics and not least the local business community now must embark this train of success. Culture can be the tool that builds the future of Blekinge and Karlskrona.

It all happened in less than a year and was never before seen in Karlskrona, an international literature festival. At the end of the festival, May 14, the audience shouted: ”Book and Sea – Once Again!”.

IMG_8443 (2)The festival has had an unusual flow. The idea came from internationally reknown Katarina Mazetti, born and raised in Karlskrona . She succeeded in winning the Governor of Blekinge Berit Andnor, and a number of free culture workers for this idea . But decisive was that Karlskrona municipality’s new culture manager, Max Dager, already had on his agenda to make the city a meeting place for literature. The experience he brought when moving from Iceland a year ago formed a safe foundation for the work of Bok & Hav.

IMG_0782Gudrun Gardarsdottir (married to Max) is a god-sent organizer who created order in the chaos of the many creative minds. The result is outstanding. Karlskrona Festival was twice the size of the literature festival in Malmö which was also held for the first time this spring.

Several representatives of local politics and local business that I spoke to before the festival got a little scared when I told them about our plans. ”I do not know anything about literature” they spoke. That reaction is understandable but none the less far too defensive. A literature festival is no competition of who has read the most books. It is a meeting between people, perhaps a little unusual persons, sometimes unusually smart blokes, often with a deep insight and great interest both in people and in society. My lasting impression is how these people from different countries, with different experiences, gave me new insights. Sometimes they provoked, but one must be able to endure that.
IMG_0817They have now traveled home to their respective countries, Poland, Russia, Mexico, Iceland, Denmark and so on, and will now tell everyone how well received they were in Karlskrona. They will remember the meetings with other writers, they will recall the mingle at the governor’s recidence, they will think about the boat trips in the archipelago and the amazing galley hall at the Naval Museum, where many of them spoke. They will also recommend their colleagues to participate in future literature festivals here – and they will want to return themselves as well.

Swedish business has lost prestige and many deals have been busted in the world because Swedish entrepreneurs are so uninterested in culture. Especially French entrepreneurs have testified that they simply refuse to have lunch with Swedes because they do not know anything about culture and literature. Thus, when the Swedish companies abstain from supporting culture, they unconsciously make difficulties for themselves because they refrain from an opportunity to raise their own status in the outside world.

IMG_0835The lamp factory in Karlskrona was in this case a brilliant (!) exception. Thanks to a generous attitude from the factory, the organizers were able to give each participating author a nice lamp. The data company Sigma with headquarters at Gräsvik donated a writers award, the Sigma Prize, which this time went to Fredrik Sjöberg, successful and funny writer with the roots in Västervik. Therefore there is hope, when it comes to companies attitude. Next time, one can hope that even the big companies in Karlskrona wake up and understand what Book & Sea is or could be for them.

We seem to have already won the politics over to the cultural side. Elite culture is much cheaper than elite sports. The mayors of Karlskrona praise Bok & Hav and the culture committee wants a continuation. Region Blekinge also gave a contribution to the festival – thereby joining the example of the Swedish Academy!

Bok&Hav överträffade alla förväntningar

Närmare 60 programpunkter med ett 40-tal medverkande från tre världsdelar. Det är knappt att vi som var med kan förstå hur det gick till. Men det är mindre viktigt. Huvudsaken med Bok&Hav är nämligen att Karlskrona nu träder fram som en kulturstad med ambitioner. Det gäller både för politiken och inte minst för det lokala näringslivet att hoppa på det här tåget. Kulturen kan bli det redskap Blekinge och Karlskrona bygger sin framtid med.

IMG_0768På lite mer än ett halvår skapades något som aldrig setts i Karlskrona, en internationell litteraturfestival. Under avslutningen den 14 maj skanderade publiken: “Bok och hav – en gång till!”, med andemeningen att en upprepning är det allra minsta som krävs.

Helst ska denna litteraturens fest återupprepas varje år, om publiken får bestämma.

Festival med flyt

Det ska erkännas att festivalen har haft ett osedvanligt flyt. Idén kom förvisso från Katarina Mazetti, karlskronafödd med sommarviste på Tjurkö. Att hon sedan lyckades vinna landshövding Berit Andnor, Stadsbudskåren och ett antal fria kulturarbetare för sin idé var också bra. Men helt avgörande var att Karlskronas nya kultur- och upplevelsechef, Max Dager, redan hade på sin agenda att ta tillvara örlogsstadens potential just i litteratursammanhang. Den erfarenhet han hade med sig när han flyttade från Island för ett år sedan, som chef för Nordens hus, bildade en tryggt fundament för arbetet med Bok&Hav.

Där fanns också en gudabenådad organisatör i den likaledes nyinvandrade isländskan Gudrun Gardarsdottir (gift med Max) som skapade ordning ur de många hugskottens kaos. Resultatet är enastående. Karlskronafestivalen blev dubbelt så stor som litteraturfestivalen i Malmö vilken också hölls för första gången denna vår. Publiksiffror känner vi inte till, och de är kanske inte heller så intressanta, eftersom det alltid är svårt att locka till ett förstagångsevent.

Smarta författare

IMG_0758Flera representanter för lokal politik och lokalt näringsliv som jag pratade med före festivalen fick något skrämt i blicken när jag berättade om våra planer. “Jag vet inget om litteratur” lät det. Den reaktionen är så fel den kan bli. En litteraturfestival är ingen tävling i att ha läst flest böcker. Den är ett möte mellan människor, kanske lite ovanliga, ibland ovanligt smarta dessutom, ofta med ett brinnande engagemang för människor och samhälle. Mitt bestående intryck är hur spännande det var att dessa personer från olika länder, med olika erfarenheter, gav mig nya insikter.

Ibland provocerade de, men det måste man kunna tåla. Jag hade själv inte läst så många av dem, men de blir inte ledsna för det! Självklart kommer jag nu att söka upp deras verk i jakten på nya läsupplevelser.

Reser hem med minnen

De har rest hem till sina respektive länder, Polen, Ryssland, Mexiko, Island, Danmark och så vidare, och berättar hur väl mottagna de blev i Karlskrona. De minns mötena med andra författare, de minns minglet på landshövdingeresidenset, båtturerna i skärgården och den fantastiska galjonshallen på Marinmuseum där många av dem framträdde. De kommer att haja till varje gång Sverige nämns i nyhetssändingarna och de kommer att rekommendera sina kollegor att vara med i kommande litteraturfestivaler här – de kommer att vilja återvända själva också.

IMG_0771Svenskt näringsliv har förlorat prestige och många affärer ute i världen därför att svenska företagare är så ointresserade av kultur. Särskilt franska företagare har vittnat om hur de avskyr att tvingas luncha med svenskar, eftersom dessa inte vet någonting om kultur och litteratur. När de svenska företagen håller sig undan från att stödja kultur, lägger de alltså omedvetet krokben för sig själva eftersom de avstår från en möjlighet att höja sin egen status i omvärldens ögon.

Exempel på stödjare

Lampfabriken i Karlskrona var i detta fall ett lysande (!) undantag. Tack vare generös inställning från fabriken, kunde arrangörerna skänka varje deltagande författare en fin fotogenlampa. Dataföretaget Sigma med huvudsäte på Gräsvik skänkte ett författarpris, Sigma-priset, som denna första gång gick till Fredrik Sjöberg, framgångsrik och rolig författare med rötterna i Västervik. Det finns alltså hopp. Till nästa gång kan man hoppas att även de stora företagen i Karlskrona vaknar upp och förstår vilken möjlighet Bok&Hav är för dem.

IMG_0800Politiken tycks vi redan ha vunnit över på kultursidan. Det är mycket billigare med kultur än med elitidrott. Kommunalråden tävlar om att berömma Bok&Hav och kulturnämnden i Karlskrona vill ha en fortsättning. Region Blekinge gav också ett bidrag – liksom förresten Svenska Akademien!

Vem blir årets tändkula?

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Björkeryds Bruks företagspris, Årets Tändkula blev instiftat år 2011 av bröderna Mats och Anders Fagerström.
Årets Tändkula delas ut till en ung företagsam person på landsbygden, växelvis i Ronneby kommun och i Karlskrona kommun.

Nu är det dags att nominera årets unga företagare!

Den här gången ska vederbörande komma från Karlskrona kommuns landsbygd.

Den som vill nominera någon till Årets tändkula eller få mera information kan ta kontakt med Birgith Juel, telefon 0760-333177.

Du kan också skicka in ditt förslag nu till info@lonnbom.se

Ändamålet med priset är att uppmuntra ungdomar som utvecklar nya idéer för arbetstillfällen som gynnar landsbygden.

2016 års pris, en statyett tillverkad på bruket, samt 5 000 kronor gick till bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, Ronneby kommun.*

 

*)Motivering till valet av bröderna Ivar och John Åkesson som pristagare till Årets Tändkula 2016:

Bröderna Ivar och John Åkesson har djärvt och konsekvent satsat på ekologisk mjölkproduktion på föräldragården. De har visat att det trots stora utmaningar i omvärlden är möjligt att skapa något nytt och livskraftigt på en traditionell grund, bara man har fantasi och framåtanda.

Ferne ÄR Dylan på svenska

Lars Fernebring har gjort två skivor med egna Dylan-översättningar och ett antal bejublade konserter i olika konstellationer. Ni som gillar att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur blir antagligen också glada över att upptäcka att det finns en uttolkare som inte konstrar till det.

Lars Fernebring lägger sig mycket nära originalet i sina framföranden och har naturligtvis fått varenda översatt textrad godkänd av Dylan själv. Det kanske är en klyscha, men jag tycker att Ferne verkligen är Dylan på svenska, ett språkrör som inte försöker tolka om utan bara tolka. Lyssna på exemplen från Youtube så förstår ni antagligen vad jag menar!

Här en länk till mera filmklipp

https://www.youtube.com/results?search_query=ferne+dylan