Bok&Hav – An international literary festival that exceeded all expectations.

IMG_0651(texten på svenska efter den engelska översättningen)

Nearly 60 events with about 40 participants from three continents. Karlskrona is now emerging as a cultural city with ambitions. Politics and not least the local business community now must embark this train of success. Culture can be the tool that builds the future of Blekinge and Karlskrona.

It all happened in less than a year and was never before seen in Karlskrona, an international literature festival. At the end of the festival, May 14, the audience shouted: ”Book and Sea – Once Again!”.

IMG_8443 (2)The festival has had an unusual flow. The idea came from internationally reknown Katarina Mazetti, born and raised in Karlskrona . She succeeded in winning the Governor of Blekinge Berit Andnor, and a number of free culture workers for this idea . But decisive was that Karlskrona municipality’s new culture manager, Max Dager, already had on his agenda to make the city a meeting place for literature. The experience he brought when moving from Iceland a year ago formed a safe foundation for the work of Bok & Hav.

IMG_0782Gudrun Gardarsdottir (married to Max) is a god-sent organizer who created order in the chaos of the many creative minds. The result is outstanding. Karlskrona Festival was twice the size of the literature festival in Malmö which was also held for the first time this spring.

Several representatives of local politics and local business that I spoke to before the festival got a little scared when I told them about our plans. ”I do not know anything about literature” they spoke. That reaction is understandable but none the less far too defensive. A literature festival is no competition of who has read the most books. It is a meeting between people, perhaps a little unusual persons, sometimes unusually smart blokes, often with a deep insight and great interest both in people and in society. My lasting impression is how these people from different countries, with different experiences, gave me new insights. Sometimes they provoked, but one must be able to endure that.
IMG_0817They have now traveled home to their respective countries, Poland, Russia, Mexico, Iceland, Denmark and so on, and will now tell everyone how well received they were in Karlskrona. They will remember the meetings with other writers, they will recall the mingle at the governor’s recidence, they will think about the boat trips in the archipelago and the amazing galley hall at the Naval Museum, where many of them spoke. They will also recommend their colleagues to participate in future literature festivals here – and they will want to return themselves as well.

Swedish business has lost prestige and many deals have been busted in the world because Swedish entrepreneurs are so uninterested in culture. Especially French entrepreneurs have testified that they simply refuse to have lunch with Swedes because they do not know anything about culture and literature. Thus, when the Swedish companies abstain from supporting culture, they unconsciously make difficulties for themselves because they refrain from an opportunity to raise their own status in the outside world.

IMG_0835The lamp factory in Karlskrona was in this case a brilliant (!) exception. Thanks to a generous attitude from the factory, the organizers were able to give each participating author a nice lamp. The data company Sigma with headquarters at Gräsvik donated a writers award, the Sigma Prize, which this time went to Fredrik Sjöberg, successful and funny writer with the roots in Västervik. Therefore there is hope, when it comes to companies attitude. Next time, one can hope that even the big companies in Karlskrona wake up and understand what Book & Sea is or could be for them.

We seem to have already won the politics over to the cultural side. Elite culture is much cheaper than elite sports. The mayors of Karlskrona praise Bok & Hav and the culture committee wants a continuation. Region Blekinge also gave a contribution to the festival – thereby joining the example of the Swedish Academy!

Bok&Hav överträffade alla förväntningar

Närmare 60 programpunkter med ett 40-tal medverkande från tre världsdelar. Det är knappt att vi som var med kan förstå hur det gick till. Men det är mindre viktigt. Huvudsaken med Bok&Hav är nämligen att Karlskrona nu träder fram som en kulturstad med ambitioner. Det gäller både för politiken och inte minst för det lokala näringslivet att hoppa på det här tåget. Kulturen kan bli det redskap Blekinge och Karlskrona bygger sin framtid med.

IMG_0768På lite mer än ett halvår skapades något som aldrig setts i Karlskrona, en internationell litteraturfestival. Under avslutningen den 14 maj skanderade publiken: “Bok och hav – en gång till!”, med andemeningen att en upprepning är det allra minsta som krävs.

Helst ska denna litteraturens fest återupprepas varje år, om publiken får bestämma.

Festival med flyt

Det ska erkännas att festivalen har haft ett osedvanligt flyt. Idén kom förvisso från Katarina Mazetti, karlskronafödd med sommarviste på Tjurkö. Att hon sedan lyckades vinna landshövding Berit Andnor, Stadsbudskåren och ett antal fria kulturarbetare för sin idé var också bra. Men helt avgörande var att Karlskronas nya kultur- och upplevelsechef, Max Dager, redan hade på sin agenda att ta tillvara örlogsstadens potential just i litteratursammanhang. Den erfarenhet han hade med sig när han flyttade från Island för ett år sedan, som chef för Nordens hus, bildade en tryggt fundament för arbetet med Bok&Hav.

Där fanns också en gudabenådad organisatör i den likaledes nyinvandrade isländskan Gudrun Gardarsdottir (gift med Max) som skapade ordning ur de många hugskottens kaos. Resultatet är enastående. Karlskronafestivalen blev dubbelt så stor som litteraturfestivalen i Malmö vilken också hölls för första gången denna vår. Publiksiffror känner vi inte till, och de är kanske inte heller så intressanta, eftersom det alltid är svårt att locka till ett förstagångsevent.

Smarta författare

IMG_0758Flera representanter för lokal politik och lokalt näringsliv som jag pratade med före festivalen fick något skrämt i blicken när jag berättade om våra planer. “Jag vet inget om litteratur” lät det. Den reaktionen är så fel den kan bli. En litteraturfestival är ingen tävling i att ha läst flest böcker. Den är ett möte mellan människor, kanske lite ovanliga, ibland ovanligt smarta dessutom, ofta med ett brinnande engagemang för människor och samhälle. Mitt bestående intryck är hur spännande det var att dessa personer från olika länder, med olika erfarenheter, gav mig nya insikter.

Ibland provocerade de, men det måste man kunna tåla. Jag hade själv inte läst så många av dem, men de blir inte ledsna för det! Självklart kommer jag nu att söka upp deras verk i jakten på nya läsupplevelser.

Reser hem med minnen

De har rest hem till sina respektive länder, Polen, Ryssland, Mexiko, Island, Danmark och så vidare, och berättar hur väl mottagna de blev i Karlskrona. De minns mötena med andra författare, de minns minglet på landshövdingeresidenset, båtturerna i skärgården och den fantastiska galjonshallen på Marinmuseum där många av dem framträdde. De kommer att haja till varje gång Sverige nämns i nyhetssändingarna och de kommer att rekommendera sina kollegor att vara med i kommande litteraturfestivaler här – de kommer att vilja återvända själva också.

IMG_0771Svenskt näringsliv har förlorat prestige och många affärer ute i världen därför att svenska företagare är så ointresserade av kultur. Särskilt franska företagare har vittnat om hur de avskyr att tvingas luncha med svenskar, eftersom dessa inte vet någonting om kultur och litteratur. När de svenska företagen håller sig undan från att stödja kultur, lägger de alltså omedvetet krokben för sig själva eftersom de avstår från en möjlighet att höja sin egen status i omvärldens ögon.

Exempel på stödjare

Lampfabriken i Karlskrona var i detta fall ett lysande (!) undantag. Tack vare generös inställning från fabriken, kunde arrangörerna skänka varje deltagande författare en fin fotogenlampa. Dataföretaget Sigma med huvudsäte på Gräsvik skänkte ett författarpris, Sigma-priset, som denna första gång gick till Fredrik Sjöberg, framgångsrik och rolig författare med rötterna i Västervik. Det finns alltså hopp. Till nästa gång kan man hoppas att även de stora företagen i Karlskrona vaknar upp och förstår vilken möjlighet Bok&Hav är för dem.

IMG_0800Politiken tycks vi redan ha vunnit över på kultursidan. Det är mycket billigare med kultur än med elitidrott. Kommunalråden tävlar om att berömma Bok&Hav och kulturnämnden i Karlskrona vill ha en fortsättning. Region Blekinge gav också ett bidrag – liksom förresten Svenska Akademien!

Vem blir årets tändkula?

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, pristagare år 2016.

Björkeryds Bruks företagspris, Årets Tändkula blev instiftat år 2011 av bröderna Mats och Anders Fagerström.
Årets Tändkula delas ut till en ung företagsam person på landsbygden, växelvis i Ronneby kommun och i Karlskrona kommun.

Nu är det dags att nominera årets unga företagare!

Den här gången ska vederbörande komma från Karlskrona kommuns landsbygd.

Den som vill nominera någon till Årets tändkula eller få mera information kan ta kontakt med Birgith Juel, telefon 0760-333177.

Du kan också skicka in ditt förslag nu till info@lonnbom.se

Ändamålet med priset är att uppmuntra ungdomar som utvecklar nya idéer för arbetstillfällen som gynnar landsbygden.

2016 års pris, en statyett tillverkad på bruket, samt 5 000 kronor gick till bröderna Ivar och John Åkesson, Leråkra, Ronneby kommun.*

 

*)Motivering till valet av bröderna Ivar och John Åkesson som pristagare till Årets Tändkula 2016:

Bröderna Ivar och John Åkesson har djärvt och konsekvent satsat på ekologisk mjölkproduktion på föräldragården. De har visat att det trots stora utmaningar i omvärlden är möjligt att skapa något nytt och livskraftigt på en traditionell grund, bara man har fantasi och framåtanda.

Ferne ÄR Dylan på svenska

Lars Fernebring har gjort två skivor med egna Dylan-översättningar och ett antal bejublade konserter i olika konstellationer. Ni som gillar att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur blir antagligen också glada över att upptäcka att det finns en uttolkare som inte konstrar till det.

Lars Fernebring lägger sig mycket nära originalet i sina framföranden och har naturligtvis fått varenda översatt textrad godkänd av Dylan själv. Det kanske är en klyscha, men jag tycker att Ferne verkligen är Dylan på svenska, ett språkrör som inte försöker tolka om utan bara tolka. Lyssna på exemplen från Youtube så förstår ni antagligen vad jag menar!

Här en länk till mera filmklipp

https://www.youtube.com/results?search_query=ferne+dylan

De svenska historiedagarna kom till Karlskrona

Flera etablerade “sanningar” om Blekinges historia utmanades under De Svenska Historiedagarna som genomfördes i Karlskrona vid månadsskiftet. Bland annat talade professor Gunnar Wetterberg om den “fördanskning” av Blekinge som skedde några århundraden före den mera bekanta “försvenskningen”. Han ifrågasatte också begreppet “Skåneland”. Blekinge har alltid varit något för sig själv och att slentrianmässigt klumpa ihop landskapet med övriga delar av det gamla Öst-danmark leder fel, tycker han.

Flera hundra historieintresserade kvinnnor och män samlades i Karlskrona den 30 september till den 2 oktober. De Svenska Historiedagarnas huvudnummer är kunskapsspridning med närmare 30 föredrag i historiska ämnen. Somliga av dem hade den här gången anknytning till Karlskrona och Blekinge och handlade exempelvis om Hasslö-sonen Fabian Månsson, sjöofficershustrun Anna Feychting, Örlogsstaden Karlskrona och presshistoria om Karlskrona veckoblad.

De Svenska Historiedagarna har funnits sedan 1994 och har genom åren anordnats på olika platser i och utanför Sverige. De anordnas av en ideell förening och vill vara en mötesplats för historiker, arkivfolk, historielärare och den historieintresserade allmänheten. Sannolikt hade en hel del av karlskronaborna kunnat vara intresserade, men marknadsföringen riktad till dem var inte överväldigande, så många lär ha missat evenemanget.

Detta miniuniversitet invigdes redan på fredagen i Konserthusteatern. Där utdelades tre prestigefulla priser, Cliopriset (till en ung historiker), Stig Ramels pris och slutligen pris till en skicklig historielärare.

Cliopriset gick till Fredrik Charpentier Ljungqvist, född 1982, som har väckt uppmärksamhet genom att kombinera medeltidshistoria och klimatforskning. Till Svenska Dagbladet sa han tidigare i höst:
– Historiker har förlorat utrymme till andra samhällsvetare. Jag tror det beror på att historiker blivit väldigt försiktiga, och ovilliga att använda historisk kunskap för att säga något också om framtiden. Folk från andra ämnen är piggare på att spekulera om framtiden och dra generella slutsatser. Jag tror det vore bra om även historiker vågade uttala sig lite mer utifrån sin kunskap, annars blir vi akterseglade.
Priset delas ut av Svenska Dagbladet och den historiska bokklubben Clio.
Juryn skriver i sin motivering: ”Fredrik Charpentier Ljungqvist tilldelas Cliopriset 2016 för sin förmåga att ge välgrundade och pedagogiska översikter över det förflutnas stora skeenden, oavsett om det rör sig om klimatets eller den långa nordiska medeltidens historia. I en tid då den akademiska specialiseringen tilltar demonstrerar han värdet av att anlägga vida perspektiv och förmedla färska vetenskapliga insikter till en bred publik.”
Stig Ramels pris gick till Eva Österberg, professor emerita, i Lund som också höll föredrag under historiedagarna. Hon har en lång gärning bakom sig som forskare och som omtyckt popularisator av historia.

Priset Årets historielärare gick till Agneta Blücher som till vardags arbetar på samhällsvetenskapsprogrammet vid Jämtlands Gymnasium Wargentin. Nomineringar till Årets historielärare kommer från elever, lärare eller skolledare och ska bland annat visa hur läraren aktivt arbetar för att stärka historieämnet på sin skola samt bidragit till ett ökat intresse för historia.
Historiedagarnas inledningsanförande, “Karlskrona som örlogsbas under tre hundra år” hölls av en av landets främsta militärhistoriker, Lars Ericson Wolke, som är professor vid Försvarshögskolan. I följande pass kunde deltagarna bland annat välja att fördjupa sig i historien om Karl XII:s kreditorer, hur TV-progammet “Fråga Lund” såg ut på 1960-talet, Regalskeppet Kronan, minkrigen i Östersjön och mera kalla kriget-historia.

En tradition under historiedagarna är att Beijerstipendiaterna, unga historieforskare, får presentera sina pågående projekt. En av dessa var i år lokal, nämligen Harry R:son Svensson som är doktorand vid Historiska institutionen på Stockholms universitet. Harrys avhandlingsarbete behandlar örlogsstaden Karlskrona och hur flottans verksamhet skapade en internationellt orienterad miljö som verkade välkomnande och integrerade den judiska församlingen i staden.

Lördagen inleddes med en paneldebatt där olika exempel på försök till försoning inom och mellan stater diskuterades. Därefter fortsatte den intensiva föredragsverksamheten i fyra olika lokaler parallellt under hela dagen.

Den tidigare nämnde Gunnar Wetterberg har under senare tid skrivit en bok om Skånes historia, vilken kommer ut inom kort. Hans publik på historiedagarna fick möjlighet att bläddra i ett provtryck och det kommer av allt att döma att bli ett standardverk. Arbetet med boken har fått Wetterberg att förstå mera av även Blekinges särart. Han konstaterade att landskapet knöts till Danmark ännu senare än Skåne och att kristnande och en allt starkare associering till Danmark gick hand i hand.

Ytterligare ett föredrag med lokalt intresse hölls av Kristina Lundgren, docent i journalistik och aktiv i Svensk presshistorisk förening. Det handlade om “Carlscronas Wekoblad” som den första stavningen lydde. Åhörarna fick bland annat veta att den var en av de första lokala nyhetstidningarna i landet och att den under långa tider drevs av kvinnor, änkor till uppenbarligen mindre livskraftiga bok- och tidningstryckare i örlogsstaden. Intressant var också att Kristina Lundgren tyckte sig kunna se att pressfriheten 1766 inte fick någon stor inverkan på innehållet i tidningen. Karlskrona Veckoblad som grundades redan 1754 bytte så småningom namn till Karlskrona-Tidningen och upphörde 1935.

Under lördagen kunde man också få veta mera om brottslingen Sven Sjölin, om kvinnors arbete förr, om bödlar, humanismens födelse, Povel Ramel, barnens ställning förr, Förintelsen, med mera med mera.

Under söndagen genomfördes studier i verkligheten, eftersom deltagarna då fick möjlighet att delta i olika utflykter i Karlskronas omgivningar.

Årets Mandelmussla utsedd!

Segern gick till Torhamn

JurynÅretsMandelmussla.jpg

Gunvor Engström, Blekinges fd landshövding, ledde juryarbetet när Blekingemusslan 2016 utsågs. På bilden också Angelica Ragnar, Mandeltårtan, och Inger Efraimsson, Blekingepärlor. Foto: Ingemar Lönnbom.

 

För första gången har Blekinge fått en officiell segrare i en tävling om den bästa mandelmusslan. Tävlingen vanns av den lokala matproducenten Anna-Karins Skafferi, Torhamn, det vill säga Anna-Karin Petersson. Den segrande mandelmusslan var inte bara godast, den har också en lång historia bakåt i tiden.

Tävlingen “Blekingemusslan 2016” var en av programpunkterna på Björkeryds bruksmiljödag, som genomförs i början av juni varje år. Av inbjudan framgick det att inte bara smakupplevelse, utan även utseende och graden av nyskapande skulle vara med i bedömningen.

Fantasirikedomen var stor och det fanns inte två identiska mandelmusslor bland de inskickade tävlingsbidragen. Bland de mera udda fanns en mandelmussla med en skaldjursfyllning, alltså en mandelmussla att inleda måltiden med. Juryn imponerades av uppfinningsrikedomen och variationen bland tävlingsbidragen som anlände tidigt på bruksmiljödagens förmiddag.

Juryn sammanträdde under hemlighetsfulla former, ingen av ledamöterna kände till varifrån de olika mandelmusslorna kom. De som smakade och bedömde tävlingsbidragen var Blekinges tidigare landshövding Gunvor Engström, som var invigare och hedersgäst på bruksmiljödagen, Angelica Ragnar, kafé Mandeltårtan i Ronneby, Inger Efraimsson, ordförande i nätverket Blekingepärlor, Stig Sjöberg, förläggare och aktiv i bruksmiljödagens arbetsgrupp samt Ingemar Lönnbom, ledamot i Blekinge matakademi.

DIplometSegraren Anna-Karin Petersson hade inte möjlighet att ta emot priset, ett vackert diplom, men maken Sven-Olof var oerhört glad att få vara stand-in. Han berättade att de mandelmusselformar som hade använts vid baket kan vara mer än 100 år gamla. Det var också enligt juryn en sällsynt fin kombination av goda och vackert formade musslor och smakfull fyllning, krikonsylt och grädde, respektive hallon/rabarbersylt och grädde som fällde avgörandet.

Fyra priser delades ut i tävlingen Blekingemusslan 2016, varav ett hederspris.

Mera information:
Anna-Karin Pettersson 070-566 10 24
Ingemar Lönnbom 0708-310392

Rasmus Renglins utställning kopplar Karlskrona med den eviga staden

27361674650_0884b4b399_k

Arkitekten och Langemarks-stipendiaten Rasmus Renglin i samband med öppnandet av hans utställning på Blekinge museum den 11 juni 2016.

Rom, den eviga staden, har naturligtvis stått som föredöme för åtskilliga nyanlagda städer runt om i Europa. I Karlskrona finns mycket kvar av den inspiration som olika arkitekter och stadsplanerare har känt och konkretiserat genom århundradena. Just nu pågår en utställning som visar på några av kopplingarna mellan de båda städerna i var sin del av en kontinent. Det är arkitekten Rasmus Renglin som förra året mottog Erik Langemarks-stipendiet för att kunna resa till Rom och där idka studier i ämnet.

Utställningen invigdes den 11 juni på Blekinge museum och ger på sju skärmar olika bilder av Rom (teckningar av Rasmus Renglin) och Karlskrona (foton). Eftersom arkitekten är en synnerligen begåvad tecknare, blir det hela mycket njutbart. Dessutom kan man ta del av fakta och intryck från resan genom att Rasmus Renglin har talat in en ljudguide som besökarna kan ta del av. Vid invigningen talade han själv efter en introduktion av museets Christina Berup.

27639411615_cae6661fc1_k

Ur Rasmus Renglins skissbok från april och maj i år då han vistades i Rom.

Erik Langemarks-stipendiet har gjorts möjligt genom försäljning av Erik Langemarks konst. Stipendiet kan sökas av arkitekter och bildkonstnärer som ”kan fånga stadens själ i Erik Langemarks anda”. Målet är att stipendiaten ska studera stadsplanering och arkitektur i Karlskrona och i Rom. Stipendiebeloppet är ett basbelopp och ska användas till resa, uppehälle och arbete i Rom. Erik Langemarks resestipendium delas ut av Stadsbudskåren i samarbete med Karlskrona kommun och Konstnärernas Riksorganisation.

27605671366_d5c643823c_k

En av jämförelserna mellan Karlskrona och Rom visar bilder på Tyska kyrkan och Pantheon.

Erik Langemark var konstnär och teckningslärare i Karlskrona. Han var dessutom med och bildade stadsbudskåren 1983. Förra året var det 100 år sedan han föddes och detta firades genom flera utställningar och andra evenemang.

Salje som kvinnoskildrare ämne för nästa årsbok

IMG_2430SALJESÄLLSKAPETS ÅRSMÖTE. Den 21 maj samlades cirka 130 Saljeentusiaster i Jämshög för att hålla årsmöte. Miljökämpen Stefan Edman höll föredrag, men allra först hölls själva årsmötesförhandlingarna, där ordföranden Gustav Fredriksson avslöjade att den kommande årsboken kommer att handla om Sven Edvin Salje som kvinnoskildrare.

IMG_2444

Mats Lindbom blev glad av att få veta att nästa årsbok från Saljesällskapet kommer att ta upp Salje som kvinnoskildrare.

Nyheten väckte anklang i publiken, inte minst hos Mats Lindbom, medlem från Karlskrona, som gratulerade styrelsen till ett bra val av ämne. Han nämnde särskilt skildringen av Tarps Elin i ”Den söker inte sitt”.
Gustav Fredriksson omvaldes till sin post som ordförande i föreningen och inte heller i övrigt var det stora förändringar. Som ny styrelseledamot valdes Leif Håkansson, Karlshamn in. Vidare lämnade Per Hansson sitt uppdrag som kassör i föreningen och han fick en bokpresent som avgångsgåva.

IMG_2434

Leif Håkansson, ny ledamot i styrelsen för Saljesällskapet. Här tillsammans med hustrun Gunnel Håkansson.

Blekinges ymnighetshorn mandelmusslan

12823404_1097259733656325_2458944270353604591_oBlekingemusslan 2016

Regler och anmälan till tävlingen om Blekinges bästa mandelmussla

Deltagare i tävlingen ”Blekingemusslan 2016” måste skicka in en förhandsanmälan med en kort beskrivning, bild, samt namn, på sin mandelmussla.

Dessutom ska den tävlandes namn adress och telefonnummer bifogas.

Förhandsanmälan görs med e-post till: bruksdagen@tigrib.se.

Bidrag kan sändas in mellan 1 mars och 1 maj 2016. Efter anmälningstidens utgång väljs 10 tävlingsbidrag ut, vilka går vidare till final på Bruksmiljödagen lördagen den 4 juni. Där provsmakas och bedöms bakverken av en jury som därefter utser bästa mandelmussla. Vinnaren får den ärofyllda titeln ”Blekingemusslan 2016” samt ett diplom.

Tävlingsbidragen lämnas i tre exemplar till Notarius Publicus på Bruksmiljödagen (ca 8 km norr om Nättraby) den 4 juni senast klockan 10.30. En lista upprättas där bidragen anonymiseras, ges ett nummer samt placeras i likadana kartonger. Den tävlande förblir anonym ända tills juryn fattat sitt beslut.

BRUKSMILJÖDAGEN Lördagen den 4 juni 2016 kl. 11-16, Björkeryds bruk, ca 1 mil norr om Nättraby http://www.bjorkerydsbruk.se Varje delmoment poängsätts mellan 1–5 och det bidrag som sammanlagt fått flest poäng utses till Blekingemusslan 2016. Anmälan till Blekingemusslan 2016

Följande uppgifter måste finnas med i anmälan: • Bidragets namn • Kort beskrivning • Bild • Tävlingsdeltagarens namn • Postadress • Ort • Postnummer • Telefon

Kriterier för bedömning: • Exteriör • Form • Skalets färg • Hur nyskapande är den? • Smakupplevelse • Skalet • Fyllningen • Allmänt intryck Anmälans sändes med e-post till bruksdagen@tigrib.se senast den 1 maj!

Något om Mandelmusslans historia

Mandelmusslan med sin mördegsbåt, med eller utan fyllning – nog tycker vi att den hör hemma i en sydskandinavisk tradition. Den är också förknippad med festliga tillfällen.

Exempelvis beskriver Fritiof Nilsson Piraten hur det alltid åts mandelmusslor vid ett traditionellt gåsagille. Från Skåne rapporteras vid mitten av 1800-talet också att mandelmusslor ingick i de medtagna matvaror (förning) som togs med vid begravningsgillena. Signaturen Lea (Josefina Wettergrund) växte upp i Ronneby och det är sannolikt ett minne därifrån hon beskriver i en novell som bland annat innehåller ett förlovningskalas i ett borgarhem, även det vid mitten av 1800-talet:

Sist kom supén — kl. 8 på slaget. — Köttbullar och gröna bönor, ölost och mandelmusslor med björnbärs-sylt — se der läckerheterna!

Kanske är emellertid den sydskandinaviska proveniensen en synvilla – det är nämligen så att man på andra håll bakar samma kaka, men kallar den “mandelform” eller “sandbakelse” , vilket ju inte låter på långa vägar lika aptitligt. I vilket fall som helst, räknas den ofta till de sju sorters kakor som förr i världen var obligatoriska på kaffebordet.

Hur långt tillbaka man kan följa mandelmusslan är svårt att veta utan omfattande undersökningar. Cajsa Wargs kokbok, som hör hemma i Mälardalen på 1700-talet, har recept på mandelmusslor.

Mandel-Musslor.
Man tager 8 lod smör, och twättar det wäl, at all sältan går bort, 12 lod mandel och några bitter-mandlar ibland, som skalas och stötes wäl med litet watten, at de intet olja sig; men ej så mycket, at det blifwa för mycket wåta; desse stötas hel fina, och sedan 12 lod miöl och 12 lod såcker; alla desse delar arbetas wäl tilhopa; tag så med en liten sked, och stryk tunt in uti mussle-formar, som äro smorde med smör, dock så, at allekrusorne blifwa skylda: baka sedan i ugnen eller tårt-pannan med eld öfwer och under: när musslorna ärogräddade, slås de straxt utur sina former, och medan de då äro warma, läggas de på andra sidan påformen, til des de swalna, så behålla de sin skapnad; man kan ock kafla ut denna deg hel tunn, och skäraden i hwad façon man behagar; men när det är warmt, skal man lägga dem öfwer något, at de kunnakramas. Samma deg kan ock på lika sätt gräddas uti munk-pannan.
Brända Mandel-Musslor.
Hacka et halft skålpund skållad mandel hel fin, och blanda honom med et halft skålpund rifwit såcker, sättnågot smör på elden, som wäl skiras ifrån saltet, och häll en del af det skrida smöret uti en annan panna,som sättes på elden, lägg såckret och mandelen deruti, lät det wäl brynas, och häll mer smör uppå när dettorkar in: då det är nog, så wisar det sig, at smöret skiljer sig sjelf, då mandel-blandningen är hel seg; denlägges då i hast i mussel-formarne, hwilka förut äro smorde med skirt smör, och tryckes straxt til medden andra formen, på det sättet, at den ena lägges då uti den andra, så äro de färdige.

En förutsättning för mandelmusslan är förstås sockerbagarekonsten. Socker var länge en utpräglad lyxprodukt, så även om man kan hitta uppgifter om sockerbagare redan på medeltiden så var deras produkter knappast i var mans mun. I Malmö utfärdades den första skråordningen för sockerbagare som vi känner till år 1495.

Då Socker-Bagare Societeten bildades i Stockholm år 1767 var de vanligaste produkterna konfekt, bärsirap, sylter och glass samt bakverk som mandelsprits, mandelspån, bisquier, mandelformar, mandelstrutar, mandeltårtor, krokaner, färska och torra maränger m m. De bakverk som här kallas mandelformar torde vara identiska med våra mandelmusslor.

Ett skäl till att mandelmusslorna var populära på 1800-talet kan vara att de inte krävde att man hade köpt nymodigheten järnspis, utan de kunde bakas i de stora brödugnarna. Formarna ställdes in i den eftervärme som var kvar när matbrödet hade tagits ut. De blev alltså ett mycket energisnålt alternativ långt innan begreppet var uppfunnet.

Notis i Aftonbladet från juli år 2004

Gränum, Blekinge
När: 8 juli kl 14–15 samt från kl 19.
Vad: På eftermiddagen dukas ett traditionellt kaffebord upp i hembygdsgården med sju sorters kakor – mandelmusslor och ungkarlar är givna. På kvällen blir det kaffe och stenkakor spelade på 78-varvs grammofon. Men även ätbara kakor serveras.

En undersökning inför julen 2014 gav vid handen att sydsvenskarna fortfarande håller mandelmusslan högt i kurs, tillsammans med klenäter slår den ut praliner och marsipan på julbordet. Så nog lever mandelmusslan än!