Vem är godset Johannishus uppkallat efter?

21333764029_1e4f5f53fd_zKommentar till skriften ”Blekinges byggnadsminnen”

Det är alltid lika spännande att följa utgivningen av en tryckt skrift. Länsstyrelsens ”Blekinges byggnadsminnen”, som jag fick hedersuppdraget att vara redaktör och huvudfotograf för, har fått många lovord och jag hoppas att det blir många utflykter framöver där blekingebor och andra njuter av våra vackra byggnader och kanske  ännu mer än annars ”ser” vilka skatter vi har mitt framför oss. 

Häromdagen fick jag en fråga om en hypotes som jag framför i notisen om Johannishus slott, nämligen att det är namngivet efter den första Hans Wachtmeister. Så här svarade jag:

När det gäller Johannishus, så pratade jag med nuvarande huvudmannen Hans G Wachtmeister under arbetets gång och han höll med mig om min hypotes att namnet kom av Johannis, Johannes som en längre variant av Hans. Hans G Wachtmeister är väl påläst om sin egen släkt och herresätets historia. Om jag nu minns rätt utan att ha tillgång till de skrifter jag satt med när jag författade texten, så gjordes en särskild framställan av den dåvarande huvudmannen någonstans i mitten av 1700-talet att få byta namn på godset. Då hade den Hans Wachtmeister som först hade förvärvat godset varit död i flera decennier.  Det hette alltså aldrig Johannishus formellt under de första 60-70 åren i Wachtmeisters ägo. Vad man sade informellt vet vi förstås inte.

”Den förste Hans” är tyvärr när jag tänker efter en något luddig bestämning eftersom släkten i Sverige börjar med farfadern till den Hans som var amiralgeneral och som var den förste Wachtmeister på Johannishus. När jag skrev, tänkte jag faktiskt inte på denne första ”svenska” Wachtmeister, men det är inte riktigt tydligt i texten. I min tanke var det den förste Hans W på Johannishus som borde vara den som apostroferades med denna attribution några decennier efter hans död 1714. Självklart kan man tänka sig att det skulle syfta på någon tidigare, eller någon senare Hans, men han var väl den mest namnkunnige. Det skulle naturligtvis vara trevligt att veta säkert, men det krävs nog en del arkivsökande för att bli säker, eller i sämsta fall att komma underfund om att vi aldrig kommer att veta!

Mathantverk i Blekinge

Det var en slump som gjorde att jag fick möjligheten att prata Blekingsk matkultur på Äggaboden den 18 februari 2015. Blekinge museums Susanne Ström hade fått förhinder och bad mig hoppa in i stället. 

Blekinge är ibland förtalat som matlandskap, men det sker mera och mera sällan nu för tiden. Insikten om att det sällan finns en rakt igenom genuin mattradition utan att vi inspireras och lånar från när och fjärran har antagligen gjort att Blekinges sköna blandning av influenser från det karga Småland, det välmående Skåne och från hemvändande sjömäns erfarenheter har ökat i status.

Susannes och min bok, ”Med smak av Blekinge” har funnits i snart 20 år men lever fortfarande. Det är roligt. Kanske kommer jag att få fler uppdrag att prata om Blekinges mattraditioner framöver?

20150218Mathantverksdag165118.jpg

I  programmet står det att Susanne Ström skulle hålla föredrag.

De blev först att boka föredrag om byggnadsminnen

Nytt år och nya uppdrag! Svenska kyrkan i Bräkne-Hoby blev först med att boka mitt nya föredrag om Blekinges byggnadsminnen. Eftersom jag anpassar föredragen efter ort och önskemål, blev rubriken ”K-märkt i Hoby och övriga Blekinge”.

byggnadsminnen - 1Som många vet, har jag under hösten 2015 haft det spännande uppdraget att skildra Blekinges byggnadsminnen i en skrift som Länsstyrelsen gett ut. Nu vidtar det roliga arbetet att sprida skriften och berätta om tillkomsten för dem som är intresserade.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Boel Esbjörnsson, diakoniassistent. Foto: Svenska Kyrkan.

Först med att boka föredraget – inklusive bildvisning och gratis skrift till alla deltagare – blev alltså Svenska kyrkan i Bräkne-Hoby där diakoniassistent Boel Esbjörnsson hade ögonen med sig.

Hon insåg möjligheten att ta upp temat byggnadsminnen vid en träff med den grupp som samlas tisdagar, ”Värkligheten i Bräkne-Hoby”. ”Gemenskap och livsglädje” utlovas. Jag ska försöka bidra så gott jag kan! Det ska bli riktigt roligt att möta en grupp nyfikna och berätta om den skatt som våra kulturminnesmärkta byggnader är.

Det ruttnande folkhemmet 1965?

SVT sände den 4 januari 2016 en dokumentär med Maj Wahlöö, ena halvan av författarparet som hade enorma framgångar med serien ”roman om ett brott” åren 1965-75. Historieskrivningen i dokumentären väcker ett antal frågor, bland annat om den bild av det svenska samhället som har skapats av den internationellt välkända romansviten.

Det är en enig hyllningskör av kända författare som i dokumentären beskriver hur Sjöwall-Wahlöö skapade en ny genre. Men nog borde man ha nämnt att de parallellt med att skriva sina egna deckare också översatte Ed McBains välkända historier från ett lätt maskerat New York (Isola). Någon form av påverkan borde väl det arbetet ha haft?

Bilden av ett korrupt samhälle, ett ruttnande folkhem är något som ofta lyfts fram när dessa (i sig briljanta) romaner beskrivs. I själva verket var det som kallas folkhemsbygget inte på långa vägar klart när första romanen, Roseanna, kom ut 1965. Då fanns exempelvis ingen LAS, ingen MBL för att inte tala om ledsagartjänster eller hemsjukvård som vi känner den idag. Den förnyelse av det svenska bostadsbeståndet som regelmässigt häcklas (miljonprogrammet) påbörjades just detta år, 1965. Det vore intressant att förstå hur Sjöwall-Wahlöö skapade sin bild av samhället och hur denna bild förhåller sig till statistik och fakta från den tiden. Samhället var naturligtvis inte perfekt på långa vägar, men 1965 var det tjugo år sedan andra världskriget slutade, alltså på samma avstånd som mitten av 1990-talet är i förhållande till oss. Det var 14 år sedan ransoneringarna på importerade livsmedel hade upphört. Sverige var fortfarande på väg uppåt, både i välstånd och i sociala reformer. Ytterligare ett exempel som visar hur det år 1965 kanske var väl tidigt att döma ut samhällsutvecklingen: Trafiksäkerheten. Det fanns två miljoner bilar i Sverige år 1965, 1313 personer dog i trafikolyckor. Motsvarande siffror för år 2012 var fem miljoner bilar och cirka 300 döda i trafiken (självmord inräknade). Allt var inte bättre förr.

Man kan fråga sig om de dystopier som tecknas de efterföljande Beck-filmerna i själva verket är ett självspelande piano som mera vilar på ursprungsberättelsernas grund än på en bild av verkligheten i det svenska samhället. Är det kanske så att vi vill se verkligheten dystrare än den är? Tusentals flyktingar med Sverige som mål har uppenbarligen inte läst vare sig Sjöwall-Wahlöö eller Wallander.

 

 

God Jul önskar Lönnbom media – i samarbete med Länsstyrelsen!

Ingemar Lönnbom signerar. Foto Ola Hallqvist.

Ingemar Lönnbom signerar. Foto Ola Hallqvist.

Blekinges byggnadsminnen har fått sin egen skrift.

En 144 sidors skrift om Blekinges alla enskilda byggnadsminnen lämnade tryckpressarna strax före jul. Varje byggnadsminne får en kort presentation och visas också i bild. Det är Länsstyrelsen Blekinge som har tagit fram skriften, layouten är gjord av Hans Andersson, Froarp. För text och större delen av bildmaterialet står Lönnbom media.

Visste du det här: Harry Martinson har inte bara gått i skola i Alltidhult, han har också suttit i häkte i Karlskrona. Det var starka kvinnor som styrde såväl Grevagården i Karlskrona som Forneboda i Kyrkhult. Tingshuset i Sölvesborg är världsberömt i arkitektkretsar. På konstnären Thure S Wahlströms hus i Karlshamn finns en vindflöjel som hans son en gång slöjdade. Om något av detta är nyheter för dig, kan jag rekommendera att läsa ”Blekinges byggnadsminnen”.

Det finns många intressanta hus i Blekinge. En del av dem har fått status som kulturhistoriska minnesmärken och har fått en bronsplatta fastskruvad på fasaden. Skriften ”Blekinges byggnadsminnen” lyfter fram just dessa byggnaders historia och sätter in dem i ett sammanhang. Den som vill göra utflykter och titta på byggnadsminnena kan i faktarutorna snabbt få reda på om de är privata, eller om det finns en chans att komma in och även se interiören.

byggnadsminnen - 1Det har varit mycket roligt och lärorikt att resa runt och besöka dessa konkreta påminnelser om vår kulturhistoria. Jag har blivit väl mottagen överallt och träffat många eldsjälar som antagligen skulle vårda sina vackra hus lika hängivet även utan bronsplattan på väggen. Förteckningen över Blekinges byggnadsminnen innehåller allt från backstugor och fattighus till slott och herrgårdar. Som skribent och fotograf har jag haft nöjet att samarbeta med den skicklige layoutaren Hans Andersson, som har sporrat mig genom glada tillrop men också värdefulla tips exempelvis om vad som krävs av en bra bild.

Jag hoppas nu att skriften får den spridning den förtjänar, inte för att jag har skrivit den, utan för att innehållet förhoppningsvis är intressant. Länsstyrelsen tar inte betalt för skriften, utan delar ut den till alla som vill ha den och den kommer att finnas exempelvis på turistbyråerna i länet. Själv kommer jag att erbjuda föreläsning och berätta om arbetet och om de vackra och intressanta byggnaderna runt om i Blekinge.

Ingemar Lönnbom

Minnen från Boverket 2

Boverkets första logotyp, antagen vid ett dopkalas 1988. Här på ett kavajuppslag.

Boverkets första logotyp, antagen vid ett dopkalas 1988. Här på ett kavajuppslag.

”Kinesen” var det namn Boverkets medarbetare gav sin första logotyp. Nu kan jag avslöja hur det gick till 1988 när den skapades! Upphovsman är en ännu levande konstnär och grafisk formgivare vid namn Kurt Simons. Han bor i Mariehamn på Åland. Detta inträffade under den dynamiska tid då Boverket, en sammanslagning av två myndigheter, officiellt bar namnet ”Plan- och Bostadsverket”.

Enligt den grafiska manualen som sedermera kom att gälla förklarade Kurt Simons logotypens uttryck så här: ”Jag har arbetat med att symbolisera en handlingskraftig och dynamisk organisation, säger Simons. Organisationen är också framåtriktad och har därför gett symbolen rörelse och fart.Logon är gjord i två delar där den teoretiska delen symboliseras av triangeln och den mänskliga delen av den rundade halvelipsen.” Kurt Simons bor lustigt nog alltså i Mariehamn på Åland, det enda område i världen utanför Sverige där Boverkets byggregler gäller (såvitt jag vet).
Boverkets första generaldirektör, Gösta Blücher har berättat på Facebook om hur det hela gick till. 
Så här var det: Vi hade inbjudit 6 konstnärer att komma med förslag. Om jag minns rätt fick de 5000:- var. De flesta hade gjort varianter med bokstäverna P B och V. Vi diskuterade i den lilla direktionen på 5 pers och de flesta hade någon av dessa varianter som favorit, men så skulle vårt första barnbarn döpas. Vi hade radhuset i Nacka fullt med folk. Det handlar om våren 1988. Verket hade ännu inte formellt invigts. Jag ställde upp alla förslagen. Dopgästerna röstade också på bokstavsvarianterna, men då säger min pappa: Jag tycker du ska ta den där med triangeln och halvcirkeln. Den har mycket högre konstnärlig kraft. Man ska ju göra som pappa säger!
Eller hur
Gösta

Minnen från Boverket 1

Den 19 oktober 2005 hölls redaktionsmöte på Boverkets informationsenhet. En av punkterna var diskussion om hur enhetens gemensamma arbetsuppgifter skulle omfördelas nu när det skulle komma en ny medarbetare, en pressinformatör. En annan var den nya ”portalen”, det vill säga den kraftigt försenade nya webbplats som Boverket nu skulle få under det kommande året. 

"Portal 2004" kom igång först år 2006 och såg då ut ungefär så här. (Skärmdump från Internet Archive)

”Portal 2004” kom igång först år 2006 och såg då ut ungefär så här. (Skärmdump från Internet Archive)

Som jag senare fick veta hade den nya webbplatsen fötts under ganska stora konvulsioner. I den arbetsgrupp som arbetade med den, fanns flera starka viljor med helt olika syn på hur Boverket skulle presenteras på nätet. När man tio år senare ser resultatet – den nya webbplatsen ”Portal 2004” tändes äntligen i början av år 2006 – är det uppenbart att den i första hand riktade sig till de redan insatta, exempelvis tjänstemän på landets kommuner och byggbranschen.

Den andra diskussionspunkten i protokollet, om den nya medarbetaren, handlade förstås om mig. Jag skulle tillträda tjänsten som pressinformatör den 1 november. Tyvärr saknas helt noteringar om vad som sades, så hur redaktionsmedlemmarna såg på arbetsfördelningen kan jag så här i efterhand bara gissa. Att man hoppades att jag skulle kunna göra mycket annat än att ha kontakt med medierna är uppenbart. Boverket var inte speciellt mycket i mediernas strålkastarljus, än idag figurerar myndigheten nästan alltid som uppgiftslämnare, expertmyndighet. Det är sällan verksamheten granskas kritiskt, antagligen därför att många av frågorna som hanteras är komplicerade och att landets främsta experter på området finns just på Boverket. Att Boverket som ett exempel på senare år har ändrat åsikt 180 grader i frågan om det finns risk för en bostadsbubbla har såvitt jag har sett aldrig ifrågasatts.

Det är i dagarna tio år sedan jag trädde in i de gamla logementslokalerna i den 220 meter långa byggnaden Kasern Sparre för att arbeta på Boverket. Om tiden medger kommer jag här på bloggen att berätta minnen från mina sex år och sju månader som statstjänsteman. En enormt lärorik och rolig tid som jag för alltid bär med mig.

 

Lokalradion 40 år – ett bortglömt jubileum

Sveriges Radio firar i år sitt 90-årsjubileum under rubriken ”Avgörande ögonblick”. Ett ”avgörande ögonblick” som vi lär få höra väldigt lite om är det klubbslag i Sveriges riksdag den 6 februari 1975 som innebar att vi skulle få lokalradio. På 35 orter i landet skulle den nya verksamheten sättas igång, med 15 personer på varje plats.

Ett viktigt skäl till lokalradions tillkomst var krisen för landets lokaltidningar. På allt fler orter lades de mindre tidningarna ner och lokal information och opinionsbildning riskerade att domineras av de kvarvarande tidningshusen. Ett starkt argument var också behovet av en förbättrad samhällsinformation. Ja, det är intressant att läsa hur man resonerade kring den nya aktören på den svenska mediemarknaden. Du kan läsa hela propositionen här.
Hur blev då resultatet? Svaret beror på vem du frågar och vilken tid i lokalradions historia du vill studera.

Rockbandet Fiendens musik delade många ungdomars totala avståndstagande från Lokalradion som de uppenbarligen tyckte var töntig. Det var den kanske ibland, men lyckades ändå dra stora skaror lyssnare. Låten ”lokalradio” från 1977 har lånat slogans från Radio Malmöhus.

Här har jag samlat några klipp ur lokalradions tidiga historia. Du har kanske egna, dela gärna med dig i så fall!

Ett annorlunda sportreportage från Radio Kalmars första sändning:

Radio Blekinge besöker ”miljonprogrammet” Kungsmarken i augusti 1980:

Mer Radio Blekinge: En ubåt har gått på grund i Karlskrona skärgård, oktober 1981:

Radio Blekinge fyller fem år, 1982:

Dick Harrison har mycket att berätta om Blekinges historia

Det är mycket roligt och uppfriskande att höra Dick Harrison berätta och det är många som vill göra det. Onsdagen den 14 oktober var han i Mjällby på Listerlandet. Mjällby kyrka var helt fylld – det är alltså inte bara Sweden Rock eller Mjällby AIF som drar stora skaror till denna intressanta men ofta bortglömda del av landet.

Fullsatt i Mjällby kyrka när Dick Harrison bland annat berättade om Listers historia och om korståg.

Fullsatt i Mjällby kyrka när Dick Harrison bland annat berättade om Listers historia och om korståg. (Klicka på bilderna om du vill de dem i större format)

Det som är uppfriskande med Dick Harrisons framställning är inte minst att han i praktiken gör en enmans teaterföreställning. Han gör halsbrytande jämförelser med nutiden (Danmark gick bankrutt på 1300-talet – dagens Grekland är mindre illa ute), han skojar med våra etniska fördomar, förställer rösten, han lyfter betydelsen av historiska händelser, fornminnen och arkeologiska fynd i vår del av världen.

Apropå Björketorpsstenen säger han att om den hade funnits i Mälardalen i stället, hade den funnits med i alla svenska historieböcker och folk hade vallfärdat dit. Nu nöjde han sig med att ryta till alla närvarande att de absolut måste resa dit och läsa inskriften – som han själv naturligtvis kan utantill.

Björketorpsstenen är rest någon gång på 600-talet i det som idag är Ronneby kommun, i samma trakter där man nyligen har grävt fram en gammal kultplats och där man hittade så kallade guldgubbar. Här har alltså människor levt i många hundra, sannolikt flera tusen, år. Det Dick Harrison berättar är i korthet att denna sten – ett kort stycke från samhället Listerby – sannolikt var en gränsmarkering. Så här långt österut kan alltså det land eller hövdingadöme ha sträckt sig vilket under Medeltiden har gått under namnet Lister. Dick Harrison kastar fram teorin att området tidigare har kallats något annat, nämligen Niuha, ett ord som återfinns på en runsten rest i området. Detta ord skulle också leva kvar i Noger i Nogersund. Detta är inte en oomtvistad uppgift, men den är spännande!

Listers härads vapen finns upphängt i Mjällby kyrka.

Listers härads vapen finns upphängt i Mjällby kyrka.

Av naturliga skäl berättar Dick Harrison mycket av vad man vet och tror sig veta om detta Lister, som ännu på 1300-talet nämns som en egen enhet vid sidan av Skåne och Blekinge. Blekinge var alltså betydligt mindre än idag, vare sig Listerlandet eller det som idag är Olofströms kommun räknades dit, så gränsen gick i Mörrumsån.

Det är en spännande historia, med sjöröveri, slaveri och annat otyg. Man får också en bild av hur staterna här i norra Europa har växt fram, med den katolska kyrkan som den första organisation som på allvar kunde skapa några större enheter. Det var när kristendomen fick sitt riktiga fäste i området som det också gick att skapa förstadierna till våra stater. Danmark var först, men det skulle dröja ett tag innan Blekinge kunde räknas till det landet.

Dick Harrison berättar också lättbegripligt och med liknelser om hur missionärer från olika länder, främst de tyska områdena och England konkurrerade om att få sprida den nya läran.

En synnerligen spännande berättelse var det i alla fall och arrangemanget i Mjällby kyrka var mycket väl genomfört i regi av Mjällby lekmannakår i samarbete med Folkuniversitetet. Dessutom texttolkades det hela av personal från Landstinget Blekinge.

Efter föredraget ville många träffa Dick Harrison och köpa hans böcker.

Efter föredraget ville många träffa Dick Harrison och köpa hans böcker.

Marcus Bernhardsson från Mjällby lekmannakår introducerade Dick Harrison i Mjällby kyrka.

Marcus Bernhardsson från Mjällby lekmannakår introducerade Dick Harrison i Mjällby kyrka.

Dags att ladda för berättarkaféet om Erik Langemark

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

Den 10 oktober var det premiär för Blekinge museums och Föreningen Gamla Carlskronas minnesutställning om konstnären och karlskronaskildraren Erik Langemark. Hörsalen, där utställningen har satts upp, fylldes av förväntansfulla besökare.

Langemarks jubileumsår går mot sitt slut, men det är fortfarande flera aktiviteter på gång. Ett exempel är det berättarkafé som museet och Gamla Carlskrona kommer att anordna den 7 november klockan 14.00. Dit är alla välkomna som minns Erik Langemark eller som vill lyssna på berättelser om honom. Redan den 28 oktober anordnas dessutom en fotokväll, där museet önskar hjälp från allmänheten. Langemarks stora fotosamling innehåller en mängd bilder som saknar beskrivning. Alla som tror att de kan hjälpa till med identifiering av platser och personer är varmt välkomna till Blekinge museums bibliotek i Grevagården.

Det har sagts att knappast någon konstnär har betytt så mycket för Karlskrona och att inte heller Karlskrona har betytt så mycket för någon annan konstnär. Erik Langemark sysslade ständigt med att i bild dokumentera staden. Han skrev om den, han agerade för att bevara värdefulla stadsmiljöer och han mötte generationer av elever i teckningssalen på Läroverket, senare Chapmanskolan.

I utställningen visas delar av den gåva familjen skänkt till Blekinge museum bestående av konstverk, fotografier och arkivmaterial. Några målningar och teckningar är till salu och alla intäkter från denna försäljning kommer att tillfalla Erik Langemarks konstfond. Ett lotteri arrangeras också.

Mingelbilder från invigningen av utställningen:

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

IMG_9514

Birgitta Möller och Rolf Andersson framför en skiss av Erik Langemark.

IMG_9550

KG Svenson och Barbro Ingemansson samt Birgitta Svenson.

IMG_9558

Göran Mårtensson, ordförande i Gamla Carlskrona och Jonas Eckerbom, fotoantikvarie på Blekinge museum.

IMG_9565

Blekinge museums tidigare chef Tullan Gunér, nuvarande chefen Marcus Sandekjer och museets informationsansvariga Susanne Ström.

IMG_9577

Bo Löfvendahl och Olle Melin.