Category: Radio

Datadisciplin på Radio Blekinge för 20 år sedan

Det är härligt att leva i nuet, intressant att se framåt och roligt att titta bakåt! För en tid sedan hittade jag ett dokument som jag skrev för tjugo år sedan. Den gången var jag nyhetschef på Radio Blekinge och vi hade nyligen datoriserat det redaktionella arbetet (inte utan motstånd). Det var inte lätt att få alla medarbetare att följa de regler som vi hade kommit överens om. På den tiden fanns det exempelvis inte någon automatisk sparfunktion, vilket gjorde att texter som inte hade sparats ibland försvann. Gissa om de data-skeptiska på redaktionen klagade – trots att de själva hade låtit bli att spara! Den lätt mästrande attityden i dokumentet beror antagligen på att detta inte var första gången informationen gick ut.

Om data på Radio Blekinge:

Det verkar som om det mesta fungerar bra.
Det finns dock en del saker som behöver påpekas!

Det ligger alldeles för mycket i de personliga korgarna. Ska ni skriva i de personliga korgarna, använd helst inte MANUS-dokument, utan gör det i BREV-dokument. Dels blir det snyggare (radavstånd 1), dels ökar vi hastigeten i hanteringen av MANUS-dokumenten.

Alla måste skriva sluggord till sina dokument, alltså döpa dem. De flesta gör det, men det finns syndare.

Allvarligare är att många inte bryr sig om att logga ut efter morgonpass eller efter lunch. Det finns till och med medarbetare som inte loggar ut på kvällen.

OBS! Kom ihåg att snabbspara med F2. Gör det ofta när du skriver långa dokument.

Ingemar 930310

Dags för Revy-Richard igen!

Nu har det gått tio år sedan jag var med och instiftade Blekinges motsvarighet till Hollywoods Oscar, nämligen Revy-Richard. Häromdagen fick jag en glädjande inbjudan från min gamla uppdragsgivare, Sveriges Radio Blekinge, att åter träda in som bedömare av Blekinges revykonst. Den här gången är det inte årets, utan mera decenniets bästa som ska belönas. Gissa om det blir svårt!

Här följer radions eget pressmeddelande:

Revyhjälte prisas med jubileumspris

När RevyRichard fyller tio år kommer P4 Blekinge att dela ut ett jubileumspris.

RevyRichards jubileumspris ska gå till en eller flera personer som gjort en stor insats för revykulturen i Blekinge under RevyRichards tid.

Publiken kan nominera kandidater fram till den 13 jan. Juryn kan också nominera kandidater.

Fre den 18 jan kl 10.30 utses pristagaren i Nio till ett.

Syftet med RevyRichard är att uppmärksamma revykulturen i Blekinge. Därför väljer vi i år när RevyRichard fyller tio år att prisa en eller flera personer som betytt mycket för revykonsten.

Eftersom det bara är tre nyårsrevyer som vill vara med och tävla i år gör vi detta upplägg. Vi kommer under nästa år att ha en diskussion om RevyRichard med länets alla revyer för att se om vi kan hitta ett upplägg som passar alla.

Alla de som varit med och utsett pristagare i RevyRichard genom åren ingår i juryn: Martin Hult, Carina Henriksson, Ingemar Lönnbom och Bengt ”Mamma Bengt” Olsson.

Om RevyRichard

RevyRichard är P4 Blekinges revypris. Priset är döpt efter revyveteranen Richard Frigren (1913-2002) från Karlshamn.

Priset delas i år ut för tionde gången.

Revykulturen i Sverige har få priser. Därför är RevyRichard ett unikt pris.

Mer info:

Daniel Kjellander, projektledare för RevyRichard, 0455-36 68 34

Göran Eklund, kanalchef Sveriges Radio Blekinge, 0709-646 822

Till detta kan bara läggas att tyvärr saknas en av alla dem som har recenserat revyer i Blekinge under den tid jag har varit med, nämligen Björn Littorin, som avled för ett antal år sedan.

En riktigt bra debut!

I eftermiddag har Maria Olsson i Mönsterås gjort radiodebut. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det var en mycket stark och bra debut om frågor som inte precis är de lättaste att prata om – cancer och död.
Orsaken till att hon blev kallad till radiostudion var att Maria är ledamot i styrelsen för Cancerstiftelsen och sjuksköterska som arbetar med patienter i livets slutskede. Därmed kunde hon på ett bra sätt dels avliva myter om cancer, dels ge en trovärdigt bild av varför det finns felaktiga föreställningar – i det här fallet att vissa former av cancer kan smitta.

Gott att höra en frimodig röst från de gamla hemtrakterna – och dessutom i ett så viktigt ämne! Om du läser detta före 23 september bör du klicka på länken nedan och lyssna.

http://sverigesradio.se/sida/ljud/4106888?play=4106888&playtype=Sändning

Ett verkligt hedersuppdrag

Känner du till Radioakademin? Det är en ideell förening som tar radio på allvar och som delar ut Stora radiopriset varje år. Som gammal radiomedarbetare har jag på avstånd följt dess arbete under många år. I år har jag dessutom fått äran att delta i arbetet med att vaska fram de allra bästa radioproduktionerna under året från våren 2011 till våren 2012.

Det är självklart ett stort hedersuppdrag. Just nu är den kära smarta telefonen fulladdad med radioguld som jag lyssnar på igen och igen. Så mycket bra radio som görs – och så anonym radion är jämfört med TV. Ofta väldigt oförtjänt. Jag tror att just smarta telefoner och vårt rörliga och röriga liv är en jättechans för radioproducenter som har en intressant historia att berätta. Och de är många, lita på det!

Den 20 september är det Radiodag. Då, men inte förr, får du veta vilka som har vunnit Stora Radiopriset i olika kategorier. Till dess, ta en titt på Radioakademins webb och förundras över radions mångfald.

En glömd konferens

Vem minns Östersjökonferensen 1986? Jag hittade detta mycket välbevarade inplastade ”presskort” från den händelserika våren 1986 i mina gömmor. Men minnet sviker totalt, kanske för att det hände så mycket runt omkring.

Detta var när Sovjetunionen fortfarande existerade – och alla trodde att det skulle fortsätta finnas till länge än. Olof Palme mördades natten till 1 mars och bara några dagar efter Östersjökonferensen skulle någonting gå alldeles fel vid ett kärnkraftverk ingen hade hört talas om förut.

Som reporter på Radio Blekinge hade jag efter sex år på lokalradion ganska tunga uppdrag, så skulle jag till magasinsprogrammet ”På direkten” göra ett upplägg om just Östersjökonferensen. Några dagar senare satt jag i Stockholm och intervjuade blekingesonen Mats Jönsson på Metall (nu IF Metall, jag skrev fel i första versionen av denna text)  inför första maj.

Östersjöfrågorna var mycket heta den här tiden, kring 1990. Karlskrona kommun marknadsförde sig som Östersjöns mötesplats. Det skapades ett Östersjöinstitut och Östersjölaboratoriet etablerades. Samtidigt inleddes och fullbordades Sovjetunionens sönderfall. Just våren 1986 var fredsrörelsen i Sverige dessutom stark just i Blekinge, med Astrid Einarsson i Ronneby som en ledande person. Den 10 april hade jag gjort ett reportage om ”fredsfostran” – ett begrepp som känns väldigt gammalt idag (eller?).

Om man söker på nätet hittar man inte ett spår av Östersjökonferensen, åtminstone inte några referat. Visst är det märkligt: en massa människor samlades i Karlskrona och diskuterade under stort allvar. Men vad? Och vad blev resultatet? Kanske någon annan minns? Kommentera gärna.

You don’t have to be right… om journalistik

In English below

Häromdagen kommenterade jag en artikel av Nina Lekander på Expressens radioblogg med en suck av lättnad och tacksamhet. Skrev på hennes Facebook ungefär ”skönt med en text som är lång och är skriven av en människa och inte av en attityd”. Kommentaren satte kanske myror i huvudet på en del, men det jag ville uttrycka var trötthet över jakten på lättköpta one-liners i dagens journalistik.

Tycker alltså att ett äkta engagemang ger bättre läsning än dessa ständiga lustifikationer som ofta utgår från en förenklad bild av världen och inte sällan av en rent felaktig bild. Nina Lekander kunde i sin artikel peka på historieförfalskning eftersom hon själv var med om de händelser som hade refererats fel i radion. Men hur ofta cementeras inte en felaktig bild, därför att den sprids om och om igen?

Ines Uusmann sa inte att internet är en fluga, men det är en sanning som lever vidare i hundratals krönikor trots att man hittar dementier utan att jobba sådär jättehårt med google och andra instrument. Hon utvecklar saken själv i den här intervjun i SR Blekinge 2006. Det finns många liknande exempel. Nu senast blev jag störd av att en krönikör i Boston Globe, Alex Beam, avslutade en ”lustig” krönika om bland annat Nobelpriset med att hävda att Harry Martinson och Eyvind Johnson är helt okända författare som gav Nobelpris till sig själva.

Vem är då denne krönikör? I en videointervju med Alex Beam får man veta en del intressanta saker. Mellan raderna framgår det rätt tydligt att de ansvariga redaktörerna på Boston Globe är väldigt noga med kollen när de läser Mr Beams manus. I USA kan det ju bli ganska dyrt att förolämpa någon. Det mest anmärkningsvärda är dock att krönikören bekänner sitt credo ungefär så här: ”som skribent behöver man inte ha rätt och inte vara rättvis”. I original: ”You don’t have to be right, you don’t have to be fair, frankly, but you do have to be readable” – man måste vara ”readable”, det vill säga läsbar, läsvärd, en duktig, driven skribent. Ska det vara så svårt att vara en läst och läsvärd krönikör och samtidigt hålla sig till vad som är sant och rätt? Tråkig inställning, tycker jag.

In English (translated by google, so sorry for any mistakes!)

The other day I commented on an article by Nina Lekander, culture editor at the evening paper Expressen with a sigh of relief and gratitude. I wrote on her Facebook ”nice to have a text that is long and is written by a human and not by an attitude.” The comment might puzzle some, what I wanted to express was tiredness of the hunt for easy come one-liners in today’s journalism.

I believe that a genuine commitment gives better reading than these constant ”entertaining” texts often based on a simplified picture of the world and often based on misinterpretions or misunderstandings (more or less deliberate). Nina Lekander was able to point at the falsification of history because she was involved in the events that had been referenced wrongly on the radio. But a false picture is very often spread, because it is spread over and over again.

Former infrastructure minister Ines Uusmann did not say that the internet is a fad, but it has become a truth that lives on in hundreds of chronicles, although you will find contradictions easily without working very hard on google and other instruments. She is telling the tru story herself in an interview of SR Blekinge 2006 which still is available on the net. There are many similar examples. Most recently, I was disturbed by a columnist in the Boston Globe, Alex Beam, who in a ”merry” chronicle about literary prizes wrote that Harry Martinson and Eyvind Johnson are completely unknown writers who gave the Nobel prize to themselves.

Who is this columnist? In a video interview with Alex Beam you can learn some interesting things. Between the lines, it appears quite clear that the responsible editors at the Boston Globe are most particular  when they read Mr. Beams drafts. In the U.S., as we know, it can be quite expensive to offend someone. The most notable is that the chronicler confesses his credo something like thisl: ”You do not have to be right, you do not have to be fair, frankly, but you do have to be readable”. Is this really true? Must it be so hard to be worth reading at the same time as you stick to what is true and correct? In my opinion, that is a booooring attitude.

 
 
 
 

Har du besökt Lake Wobegon?

Lake Wobegon är ett påhittat samhälle i den amerikanska mellanvästern, närmare bestämt Minnesota. Har du sett bröderna Coens film Fargo är du i rätt härad. Men Lake Wobegon är påhittat av den framgångsrike författaren och humoristen Garrison Keillor som är mera underfundig och mindre grotesk än de båda filmskaparna.

Jag har börjat lyssna varje vecka på News from Lake Wobegon på web-radio nu i höst. Det är fantastiskt att höra de smått galna historierna från den lilla staden som är full av excentriska skandinavien-ättlingar. Rekommenderas för alla som gillar lågmäld humor som utgår från att lyssnaren är intelligent!

Lake Wobegon is a fictitious community in the Midwest, specifically Minnesota. Have you seen the Coen Brothers film Fargo are you in the right (mental) district. But Lake Wobegon is created by the successful author and humorist Garrison Keillor, who is much more subtle and less grotesque than the two filmmakers. I have started to listen every week to News from Lake Wobegon on web radio this fall. It’s amazing to hear the somewhat wacky stories from the small town so full of eccentric scandinavia-descendants. Recommended for fans of understated humor that assumes that the listener is intelligent!