Luciafirandet tycks ha drabbats av skiftande konjunkturer under de hundratals år detta sicilianska helgon har noterats i almanackor och kalendrar. Sökningar i gamla svenska dagstidningar visar att Lucia ansågs urmodig på 1870-talet, men ökade i popularitet på 1890-talet och vid inledningen av det nya seklet. Det moderna firandet brukar dateras till 1930-talet, när Luciorna började utses genom tävlingar.

Fritz von Dardel tecknade ett luciatåg redan vid mitten av 1800-talet. Bild: Nordiska museet/Digitalt museum

I Blekinge har det ju varit ont om herrgårdar och slott, vilket gör att det antagligen inte har funnits något större tryck bland allmogen att spöka ut unga kvinnor med ljuskronor. Ljus var såklart en resurs som man behövde spara på, stearinljusen kom dessutom inte förrän i början av 1800-talet (den kände publicisten Lars Johan Hierta, Aftonbladets grundare, var även ljusfabrikant och levererade Liljeholmens produkter med början 1840).

Däremot lär det på olika platser runt om i landet ha varit populärt med luciafester och ungdomliga upptåg. År 1888 noterar tidningen Fäderneslandet att en så kallad lussefest, en slags kostymbal, anordnades i Nässjö. Men det noteras alltså som något exklusivt.

År 1907 skriver flera tidningar om en synnerligen stor lussefest, med 2 000 deltagare. Den har hållits i Chicago av det där befintliga Västgöta Gille. Tolv tärnor ingick i luciatåget och tusentals elektriska lampor belyste evenemanget, berättas det.

Det kan vara så att seden med Lucia har förädlats av svenskamerikanerna och därefter så att säga återimporterats till Sverige. Luciajipponas likhet med skönhetstävlingar får väl anses vara en indikation på detta.

To be reissued when Boris Johnson becomes prime minister of the UK:

As you know, Britain is due to go over to a new system on Jan 1, 2020. it’s called Bankruptcy. 

The system we’ve been using up to now, which we call Solvency, hasn’t been working too well. lt lost us a lot of money and caused a lot of debts. So it obviously wasn’t much good, was it?

But now we are going to try a completely new way of organising the economy. You might find it a little puzzling at first, so I’m going to do my best to make it easy for you.

After all, you thought Decimalisation was going to be the end of the world, didn’t you? And it wasn’t, was it? Not yet, anyway.  

Why change over?

lt isn’t really very long, only sixty or seventy years, since Britain was _a very rich country, with overseas colonies supplying us cheap raw materials and the world buying our manufactured exports. Now we are a pretty poor country, with us relying on expensive raw materials and

the world buying only our experts. Well, now, if we want to get back to our old freedom from money matters, there are two possible solutions. One is to go out and conquer lots more countries and get cheap commodities again, and I don’t mind telling you that the United Nations would take a pretty poor view of that! And Mr Trump would be along like a shot, asking us what we were up to, and you know what he’s like once he gets talking. He’d never give us enough spare time to exploit anything. 

So we have to take the other solution, which is simply to ignore money altogether.  

Can we do without money?

We would be much better off without money. Money leads to inflation, shortages, deficits, high interest rates and currency speculation. Yet money, after all, is only the accounting system we use at the moment to measure international trade and there is no reason why we should stick to it. There are other systems, so why not try one if money is so obviously not working ?

Britain has decided to strike out first and adopt a new system. 

Bankruptcy.

How will it work?

Starting on Jan 1, 2020, we will declare ourselves officially bankrupt. This means we have no obligation to pay any debts to anyone in the world. No money will leave Britain. lf anyone says to you after Jan 1, ”Look, you owe me £ 700,000 for the copper you bought last year, and that’s just the interest, mate,” just say to him: ”I’m sorry. We are bankrupt. This is a new system which means you don’t get anything from me. Bad luck.” 

One advantage of this will be that the economy will be so much easier to work out. At the moment no-one really know how much money we have, because of invisible asset, fluctuating rates, floating money, things like that.

After Jan 1, 2020, we still won’t know, but it won’t matter any more, because we just write off the debit column and forget about it.

What about our assets ?  

We will have to write off our assets as well, but luckily for us they are much smaller.   

How do we buy things then? 

We won’t need to buy very much by then, because of the preliminary planning stages which come into effect before 2020. Usually, you see, we get our raw materials in regular small supplies because we haven’t got enough money to pay for a huge amount. But to prepare for Bankruptcy we shall be ordering enough commodities to last us for years and years, during 2019. lt will

all be bought on credit. By Jan 1, 2020, we shall be fully stocked up for the foreseeable future, but when the bills start coming in, the new system of Bankruptcy will mean we won’t have to pay them.    

You mean, we ‘re going to order everything we need, and then refuse to pay?  

Yes.     .  

But that’s unethical.   .  

Only under the old system. Not under Bankruptcy.

How will internal trade work? Will we go back to barter?

Not quite. We envisage a system of do-it-yourself banknotes, whereby after a deal you write out to the customer a banknote with the agreed value on.

This is the same as cheques.

Not quite. Not if the banknote says “I promise to pay the bearer three sheep and a sack of apples.”

Paper barter, in fact?          

Yes.  

Will England be wealthier under Bankruptcy ?

The word ”wealthy” will no longer mean anything. Britain will seem to be worse off. There will be fewer new goods around and not many banks. But it will be a much healthier place, because everything will be real.

This is really a disguised way of turning the clock back four centuries.

If there’s anything wrong with going back to the time of Shakespeare, Good Queen Bess and South American treasure, let us know. Of course there will be a few teething troubles, and some people may find themselves temporarily hard up as they retrain to be thatchers, cordwainers or highwaymen, and we do expect the odd massacre, pestilence, religious pogrom and mass emigration. But when things settle down, we are confident that society will be happy and stable. At around 15 million population or so. We shall then have all the romance of an earlier age. People will brew their own beer, bake their own bread and grow their own vegetables.

They won’t have any choice, will they?

No. But have you tasted mass produced beer or bread recently ? Modern technology will be phased out naturally – in other words, no more pollution, poisonous chemicals, wasted natural resources, traffic accidents or Miss World on TV.    

Or antibiotics, pesticides, printed books, ambulances or Beethoven records.

Well, you win a few, you lose a few. The sonnet could come back into fashion. And ruffs look really good on a man.

But you said we would be better off without money? 

Those of us who are left will be. No mortgages, hire purchase, overdrafts, monthly instalments, car insurance, parking fines .

But won ‘t life be harsh, wearing and a constant struggle?

So what’s new ? The way things are going at the moment, the world is heading for a spectacular crash. Only Britain is guarding against the crash by preparing for a new system which is guaranteed the same, year in, year out. Did they have Wall Street crashes in the Middle Ages?

Under Bankruptcy, Britain will be small and viable again. 

I think you may be right. How can I guarantee to be one of the lucky fifteen million survivors ?

Just send up for our free pamphlet ”Wouldn’t it be great to reach 2021?”. Meanwhile, start learning to make your own clothes and lay bricks. lt’s going to be a wonderful time for initiative and imagination under Bankruptcy.

(the original text is from Punch July 17, 1974)

Boverkets förra generaldirektör Gösta Blücher intervjuad av Gunilla Lindgren inför millennieskiftet 2000. Vi hör här historien om hur svenskarna gick från en av Europas sämsta bostadsstandarder till en av de bästa.

(texten på svenska efter den engelska översättningen)

Nearly 60 events with about 40 participants from three continents. Karlskrona is now emerging as a cultural city with ambitions. Politics and not least the local business community now must embark this train of success. Culture can be the tool that builds the future of Blekinge and Karlskrona.

It all happened in less than a year and was never before seen in Karlskrona, an international literature festival. At the end of the festival, May 14, the audience shouted: ”Book and Sea – Once Again!”.

The festival has had an unusual flow. The idea came from internationally reknown Katarina Mazetti, born and raised in Karlskrona . She succeeded in winning the Governor of Blekinge Berit Andnor, and a number of free culture workers for this idea . But decisive was that Karlskrona municipality’s new culture manager, Max Dager, already had on his agenda to make the city a meeting place for literature. The experience he brought when moving from Iceland a year ago formed a safe foundation for the work of Bok & Hav.

Gudrun Gardarsdottir (married to Max) is a god-sent organizer who created order in the chaos of the many creative minds. The result is outstanding. Karlskrona Festival was twice the size of the literature festival in Malmö which was also held for the first time this spring.

Several representatives of local politics and local business that I spoke to before the festival got a little scared when I told them about our plans. ”I do not know anything about literature” they spoke. That reaction is understandable but none the less far too defensive. A literature festival is no competition of who has read the most books. It is a meeting between people, perhaps a little unusual persons, sometimes unusually smart blokes, often with a deep insight and great interest both in people and in society. My lasting impression is how these people from different countries, with different experiences, gave me new insights. Sometimes they provoked, but one must be able to endure that.
They have now traveled home to their respective countries, Poland, Russia, Mexico, Iceland, Denmark and so on, and will now tell everyone how well received they were in Karlskrona. They will remember the meetings with other writers, they will recall the mingle at the governor’s recidence, they will think about the boat trips in the archipelago and the amazing galley hall at the Naval Museum, where many of them spoke. They will also recommend their colleagues to participate in future literature festivals here – and they will want to return themselves as well.

Swedish business has lost prestige and many deals have been busted in the world because Swedish entrepreneurs are so uninterested in culture. Especially French entrepreneurs have testified that they simply refuse to have lunch with Swedes because they do not know anything about culture and literature. Thus, when the Swedish companies abstain from supporting culture, they unconsciously make difficulties for themselves because they refrain from an opportunity to raise their own status in the outside world.

The lamp factory in Karlskrona was in this case a brilliant (!) exception. Thanks to a generous attitude from the factory, the organizers were able to give each participating author a nice lamp. The data company Sigma with headquarters at Gräsvik donated a writers award, the Sigma Prize, which this time went to Fredrik Sjöberg, successful and funny writer with the roots in Västervik. Therefore there is hope, when it comes to companies attitude. Next time, one can hope that even the big companies in Karlskrona wake up and understand what Book & Sea is or could be for them.

We seem to have already won the politics over to the cultural side. Elite culture is much cheaper than elite sports. The mayors of Karlskrona praise Bok & Hav and the culture committee wants a continuation. Region Blekinge also gave a contribution to the festival – thereby joining the example of the Swedish Academy!

Bok&Hav överträffade alla förväntningar

Närmare 60 programpunkter med ett 40-tal medverkande från tre världsdelar. Det är knappt att vi som var med kan förstå hur det gick till. Men det är mindre viktigt. Huvudsaken med Bok&Hav är nämligen att Karlskrona nu träder fram som en kulturstad med ambitioner. Det gäller både för politiken och inte minst för det lokala näringslivet att hoppa på det här tåget. Kulturen kan bli det redskap Blekinge och Karlskrona bygger sin framtid med.

På lite mer än ett halvår skapades något som aldrig setts i Karlskrona, en internationell litteraturfestival. Under avslutningen den 14 maj skanderade publiken: “Bok och hav – en gång till!”, med andemeningen att en upprepning är det allra minsta som krävs.

Helst ska denna litteraturens fest återupprepas varje år, om publiken får bestämma.

Festival med flyt

Det ska erkännas att festivalen har haft ett osedvanligt flyt. Idén kom förvisso från Katarina Mazetti, karlskronafödd med sommarviste på Tjurkö. Att hon sedan lyckades vinna landshövding Berit Andnor, Stadsbudskåren och ett antal fria kulturarbetare för sin idé var också bra. Men helt avgörande var att Karlskronas nya kultur- och upplevelsechef, Max Dager, redan hade på sin agenda att ta tillvara örlogsstadens potential just i litteratursammanhang. Den erfarenhet han hade med sig när han flyttade från Island för ett år sedan, som chef för Nordens hus, bildade en tryggt fundament för arbetet med Bok&Hav.

Där fanns också en gudabenådad organisatör i den likaledes nyinvandrade isländskan Gudrun Gardarsdottir (gift med Max) som skapade ordning ur de många hugskottens kaos. Resultatet är enastående. Karlskronafestivalen blev dubbelt så stor som litteraturfestivalen i Malmö vilken också hölls för första gången denna vår. Publiksiffror känner vi inte till, och de är kanske inte heller så intressanta, eftersom det alltid är svårt att locka till ett förstagångsevent.

Smarta författare

Flera representanter för lokal politik och lokalt näringsliv som jag pratade med före festivalen fick något skrämt i blicken när jag berättade om våra planer. “Jag vet inget om litteratur” lät det. Den reaktionen är så fel den kan bli. En litteraturfestival är ingen tävling i att ha läst flest böcker. Den är ett möte mellan människor, kanske lite ovanliga, ibland ovanligt smarta dessutom, ofta med ett brinnande engagemang för människor och samhälle. Mitt bestående intryck är hur spännande det var att dessa personer från olika länder, med olika erfarenheter, gav mig nya insikter.

Ibland provocerade de, men det måste man kunna tåla. Jag hade själv inte läst så många av dem, men de blir inte ledsna för det! Självklart kommer jag nu att söka upp deras verk i jakten på nya läsupplevelser.

Reser hem med minnen

De har rest hem till sina respektive länder, Polen, Ryssland, Mexiko, Island, Danmark och så vidare, och berättar hur väl mottagna de blev i Karlskrona. De minns mötena med andra författare, de minns minglet på landshövdingeresidenset, båtturerna i skärgården och den fantastiska galjonshallen på Marinmuseum där många av dem framträdde. De kommer att haja till varje gång Sverige nämns i nyhetssändingarna och de kommer att rekommendera sina kollegor att vara med i kommande litteraturfestivaler här – de kommer att vilja återvända själva också.

Svenskt näringsliv har förlorat prestige och många affärer ute i världen därför att svenska företagare är så ointresserade av kultur. Särskilt franska företagare har vittnat om hur de avskyr att tvingas luncha med svenskar, eftersom dessa inte vet någonting om kultur och litteratur. När de svenska företagen håller sig undan från att stödja kultur, lägger de alltså omedvetet krokben för sig själva eftersom de avstår från en möjlighet att höja sin egen status i omvärldens ögon.

Exempel på stödjare

Lampfabriken i Karlskrona var i detta fall ett lysande (!) undantag. Tack vare generös inställning från fabriken, kunde arrangörerna skänka varje deltagande författare en fin fotogenlampa. Dataföretaget Sigma med huvudsäte på Gräsvik skänkte ett författarpris, Sigma-priset, som denna första gång gick till Fredrik Sjöberg, framgångsrik och rolig författare med rötterna i Västervik. Det finns alltså hopp. Till nästa gång kan man hoppas att även de stora företagen i Karlskrona vaknar upp och förstår vilken möjlighet Bok&Hav är för dem.

Politiken tycks vi redan ha vunnit över på kultursidan. Det är mycket billigare med kultur än med elitidrott. Kommunalråden tävlar om att berömma Bok&Hav och kulturnämnden i Karlskrona vill ha en fortsättning. Region Blekinge gav också ett bidrag – liksom förresten Svenska Akademien!

Lars Fernebring har gjort två skivor med egna Dylan-översättningar och ett antal bejublade konserter i olika konstellationer. Ni som gillar att Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur blir antagligen också glada över att upptäcka att det finns en uttolkare som inte konstrar till det.

Lars Fernebring lägger sig mycket nära originalet i sina framföranden och har naturligtvis fått varenda översatt textrad godkänd av Dylan själv. Det kanske är en klyscha, men jag tycker att Ferne verkligen är Dylan på svenska, ett språkrör som inte försöker tolka om utan bara tolka. Lyssna på exemplen från Youtube så förstår ni antagligen vad jag menar!

Här en länk till mera filmklipp

https://www.youtube.com/results?search_query=ferne+dylan

Segern gick till Torhamn

Gunvor Engström, Blekinges fd landshövding, ledde juryarbetet när Blekingemusslan 2016 utsågs. På bilden också Angelica Ragnar, Mandeltårtan, och Inger Efraimsson, Blekingepärlor. Foto: Ingemar Lönnbom.

För första gången har Blekinge fått en officiell segrare i en tävling om den bästa mandelmusslan. Tävlingen vanns av den lokala matproducenten Anna-Karins Skafferi, Torhamn, det vill säga Anna-Karin Petersson. Den segrande mandelmusslan var inte bara godast, den har också en lång historia bakåt i tiden.

Tävlingen “Blekingemusslan 2016” var en av programpunkterna på Björkeryds bruksmiljödag, som genomförs i början av juni varje år. Av inbjudan framgick det att inte bara smakupplevelse, utan även utseende och graden av nyskapande skulle vara med i bedömningen.

Fantasirikedomen var stor och det fanns inte två identiska mandelmusslor bland de inskickade tävlingsbidragen. Bland de mera udda fanns en mandelmussla med en skaldjursfyllning, alltså en mandelmussla att inleda måltiden med. Juryn imponerades av uppfinningsrikedomen och variationen bland tävlingsbidragen som anlände tidigt på bruksmiljödagens förmiddag.

Juryn sammanträdde under hemlighetsfulla former, ingen av ledamöterna kände till varifrån de olika mandelmusslorna kom. De som smakade och bedömde tävlingsbidragen var Blekinges tidigare landshövding Gunvor Engström, som var invigare och hedersgäst på bruksmiljödagen, Angelica Ragnar, kafé Mandeltårtan i Ronneby, Inger Efraimsson, ordförande i nätverket Blekingepärlor, Stig Sjöberg, förläggare och aktiv i bruksmiljödagens arbetsgrupp samt Ingemar Lönnbom, ledamot i Blekinge matakademi.

Segraren Anna-Karin Petersson hade inte möjlighet att ta emot priset, ett vackert diplom, men maken Sven-Olof var oerhört glad att få vara stand-in. Han berättade att de mandelmusselformar som hade använts vid baket kan vara mer än 100 år gamla. Det var också enligt juryn en sällsynt fin kombination av goda och vackert formade musslor och smakfull fyllning, krikonsylt och grädde, respektive hallon/rabarbersylt och grädde som fällde avgörandet.

Fyra priser delades ut i tävlingen Blekingemusslan 2016, varav ett hederspris.

Mera information:
Anna-Karin Pettersson 070-566 10 24
Ingemar Lönnbom 0708-310392