Jändelsällskapet håller ställningarna. Visserligen är föreningen inte en av landets största litterära sammanslutningar, men medlemsantalet ligger sedan något årtionde fast förankrat kring 70 stycken. Den som skriver dessa rader lyckades ändå få årsmötets deltagare att se lite chockade ut — detta genom att använda den nya teknik som kallas AI.

Det var alltså årsmöte vid Jändels barndomshem i Jämjö, Långamon närmare bestämt. Vi var inte fler än att vi hade fått plats i den grå, återuppbyggda stugan, men traditionen bjuder utomhusträff. Traditionen bjuder dessutom på varmkorv och kaffe med kaka. Såna trivselfaktorer avstår man inte ifrån om det inte är absolut nödvändigt.

Det var lite kyligt och blåsigt, men Jändelsällskapets kärntrupper låter sig inte avskräckas. Årsmötet leddes vant av ordföranden Bengt Grönblad. Ur årsberättelsen lyfte han särskilt fram hur eleverna från skolan i byn kom till stugan för den årliga informationen om denne egensinnige poet. Ragnar Jändel levde ett kort liv, 1895 – 1939, men var en av landets mest kända författare på sin tid.

Eleverna lyssnade uppmärksamt och en del av dem gick därifrån med böcker skrivna av Jändel och med hälsning från Bengt Grönblad och sällskapet i dem alla.

Det är alltid trevligt att få komma till Jändelsällskapets årsmöte, så enormt olika Martinson-sällskapets tredagars maraton. Här i Jämjö räcker det med att ordföranden berättar lite Jändel-fakta och läser några av hans dikter. Stugan som sällskapet återuppbyggt är i gott skick och ekonomin är under kontroll. Styrelsen sitter kvar. Antalet medlemmar ligger alltså på samma nivå sedan något decennium, kring 70, detta trots att det varje år är några som faller ifrån. Nya kommer till hela tiden, men det är svårt att vända kurvan uppåt igen.

Chocken då? Jo, efter årsmötet bad jag att få presentera en överraskning med Jändelanknytning. Under eftermiddagen hade jag nämligen experimenterat med ett AI-program som skapar musik. Där finns möjligheten att mata in en egen text och få den tonsatt. Jändel borde vara en omöjlighet i det sammanhanget, eftersom han sällan skriver som en visa.

Dock försökte jag med några olika dikter. En del versioner blev alldeles för bombastiska. Jändel var visserligen till en början en kampdiktare, men hans dikter är alldeles för jordnära för att sjunga på ett pretentiöst sätt. Det fick bli mera trubadurliknande upplägg i alla fall. Jag måste erkänna att jag själv blev förvånad över hur väl det fungerade. Visserligen hade AI-sångaren lite problem med en del ortnamn och med ordet ”innande” (ett lokalt förstärkningsord), men på det stora hela går det att lyssna på dessa nya Jändeltonsättningar.

Kanske kan de få flera att upptäcka denne nästan bortglömde blekingeskald? Lyssna själv och bedöm!

Jan Henrik Swahn är en mångfaldigt belönad författare och översättare, som har starka band till Karlskrona, trots att han växte upp i Köpenhamn. Det var nämligen här han tillbringade sina somrar, och han återvänder hit även nu. Som översättare har han gjort sig ett namn bland annat genom översättningarna av nobelpristagaren Olga Tokarczuks verk. Nyligen genomförde han också en nyöversättning av tegelstenen Quo Vadis av en annan nobelpristagare, nämligen Henryk Sienkiewicz.

Här berättar författaren om sina senaste böcker Vattenläkaren och Quo Vadis, den första hans egen roman och den andra alltså en översättning. Han ger också sin syn på översättarens yrke och dess framtid, samt om sitt besök i Nordenskjöldska gården i Karlskrona, där nyligen böckerna i Läsesällskapets bibliotek har avlägsnats och placerats i magasin i Stadsbibliotekets källare.

Man borde ha anat att det var något skumt med begreppet ”Ålafett”. Men att det skulle handla om en blekingevariant av en amerikansk hårvårdsprodukt (?) stod klart först när denna musikal gick igång. Det handlar alltså om Karlskrona musikteaters senaste produktion som spelas i Vämöparken.

Ja ”Ålafett” håller upp en skrattspegel för John Travolta och Olivia Newton-John redan när historien drar igång. Elsie (Anna Lahmer) berättar med romantik i rösten för sin nya väninna Göta (Linnea Lahte) om sin kärlek till Ernst (Joakim Mostberg) som på en annan del av ön skryter om sin erotiska erövring för kompisen Kalle Ål (Daniel Gustavsson). Vi känner förstås genast igen ”Summer nights” från ”Grease”.

Så där fortsätter det. Den ena kända låten efter den andra, ofta från en vältummad amerikansk sångbok, har fått ny text som passar in i den inte alltför komplicerade handlingen. Det är roligt och välspelat, Anna Lahmer och Joakim Mostberg gör aldrig bort sig på scenen och sågs senast i Ulf Fembros ”Marinka och kärleken”. De har utmärkta sparringpartners i Daniel Gustavsson och Linnea Lahte.

Det som verkligen får oss i publiken att tappa hakan är emellertid musiken. Karlskrona musikteater har nämligen lyckats städsla den mest mångsidiga orkester som tänkas kan: Kvarteret (eller i varje fall största delen av bandet). Här spelar Rasmus Dahlström, Douglas Nilsson, Mille Metlid och Erik Olsson öbor som på olika sätt stöttar handlingen.

I maj i år vann gruppen pris i musiktävlingen Imagine, de tog hem segern i genren jazz/soul/R’n’B och fick därmed spela på Ystads jazzfestival! Låt oss gissa att de snart blir tvungna att byta namn, det verkar finnas minst två andra akter här i landet som kallar sig Kvarteret!

En annan gissning är att de snart kommer att vara alltför dyra att köpa in till Karlskrona musikteater. Så uppmaningen kan bara bli: gå och se ”Ålafett”. Det är fullt ös, lokal förankring och jättebra musik.

Karlskrona har i år minst tre olika sommarteateruppsättningar. De är kanske inte fullt lika ambitiösa som de storslagna scenproduktionerna i Karlshamn, men visst är det kul att det händer något även i Blekinges residenskommun.

Luciafirandet tycks ha drabbats av skiftande konjunkturer under de hundratals år detta sicilianska helgon har noterats i almanackor och kalendrar. Sökningar i gamla svenska dagstidningar visar att Lucia ansågs urmodig på 1870-talet, men ökade i popularitet på 1890-talet och vid inledningen av det nya seklet. Det moderna firandet brukar dateras till 1930-talet, när Luciorna började utses genom tävlingar.

Fritz von Dardel tecknade ett luciatåg redan vid mitten av 1800-talet. Bild: Nordiska museet/Digitalt museum

I Blekinge har det ju varit ont om herrgårdar och slott, vilket gör att det antagligen inte har funnits något större tryck bland allmogen att spöka ut unga kvinnor med ljuskronor. Ljus var såklart en resurs som man behövde spara på, stearinljusen kom dessutom inte förrän i början av 1800-talet (den kände publicisten Lars Johan Hierta, Aftonbladets grundare, var även ljusfabrikant och levererade Liljeholmens produkter med början 1840).

Däremot lär det på olika platser runt om i landet ha varit populärt med luciafester och ungdomliga upptåg. År 1888 noterar tidningen Fäderneslandet att en så kallad lussefest, en slags kostymbal, anordnades i Nässjö. Men det noteras alltså som något exklusivt.

År 1907 skriver flera tidningar om en synnerligen stor lussefest, med 2 000 deltagare. Den har hållits i Chicago av det där befintliga Västgöta Gille. Tolv tärnor ingick i luciatåget och tusentals elektriska lampor belyste evenemanget, berättas det.

Det kan vara så att seden med Lucia har förädlats av svenskamerikanerna och därefter så att säga återimporterats till Sverige. Luciajipponas likhet med skönhetstävlingar får väl anses vara en indikation på detta.

To be reissued when Boris Johnson becomes prime minister of the UK:

As you know, Britain is due to go over to a new system on Jan 1, 2020. it’s called Bankruptcy. 

The system we’ve been using up to now, which we call Solvency, hasn’t been working too well. lt lost us a lot of money and caused a lot of debts. So it obviously wasn’t much good, was it?

But now we are going to try a completely new way of organising the economy. You might find it a little puzzling at first, so I’m going to do my best to make it easy for you.

After all, you thought Decimalisation was going to be the end of the world, didn’t you? And it wasn’t, was it? Not yet, anyway.  

Why change over?

lt isn’t really very long, only sixty or seventy years, since Britain was _a very rich country, with overseas colonies supplying us cheap raw materials and the world buying our manufactured exports. Now we are a pretty poor country, with us relying on expensive raw materials and

the world buying only our experts. Well, now, if we want to get back to our old freedom from money matters, there are two possible solutions. One is to go out and conquer lots more countries and get cheap commodities again, and I don’t mind telling you that the United Nations would take a pretty poor view of that! And Mr Trump would be along like a shot, asking us what we were up to, and you know what he’s like once he gets talking. He’d never give us enough spare time to exploit anything. 

So we have to take the other solution, which is simply to ignore money altogether.  

Can we do without money?

We would be much better off without money. Money leads to inflation, shortages, deficits, high interest rates and currency speculation. Yet money, after all, is only the accounting system we use at the moment to measure international trade and there is no reason why we should stick to it. There are other systems, so why not try one if money is so obviously not working ?

Britain has decided to strike out first and adopt a new system. 

Bankruptcy.

How will it work?

Starting on Jan 1, 2020, we will declare ourselves officially bankrupt. This means we have no obligation to pay any debts to anyone in the world. No money will leave Britain. lf anyone says to you after Jan 1, ”Look, you owe me £ 700,000 for the copper you bought last year, and that’s just the interest, mate,” just say to him: ”I’m sorry. We are bankrupt. This is a new system which means you don’t get anything from me. Bad luck.” 

One advantage of this will be that the economy will be so much easier to work out. At the moment no-one really know how much money we have, because of invisible asset, fluctuating rates, floating money, things like that.

After Jan 1, 2020, we still won’t know, but it won’t matter any more, because we just write off the debit column and forget about it.

What about our assets ?  

We will have to write off our assets as well, but luckily for us they are much smaller.   

How do we buy things then? 

We won’t need to buy very much by then, because of the preliminary planning stages which come into effect before 2020. Usually, you see, we get our raw materials in regular small supplies because we haven’t got enough money to pay for a huge amount. But to prepare for Bankruptcy we shall be ordering enough commodities to last us for years and years, during 2019. lt will

all be bought on credit. By Jan 1, 2020, we shall be fully stocked up for the foreseeable future, but when the bills start coming in, the new system of Bankruptcy will mean we won’t have to pay them.    

You mean, we ‘re going to order everything we need, and then refuse to pay?  

Yes.     .  

But that’s unethical.   .  

Only under the old system. Not under Bankruptcy.

How will internal trade work? Will we go back to barter?

Not quite. We envisage a system of do-it-yourself banknotes, whereby after a deal you write out to the customer a banknote with the agreed value on.

This is the same as cheques.

Not quite. Not if the banknote says “I promise to pay the bearer three sheep and a sack of apples.”

Paper barter, in fact?          

Yes.  

Will England be wealthier under Bankruptcy ?

The word ”wealthy” will no longer mean anything. Britain will seem to be worse off. There will be fewer new goods around and not many banks. But it will be a much healthier place, because everything will be real.

This is really a disguised way of turning the clock back four centuries.

If there’s anything wrong with going back to the time of Shakespeare, Good Queen Bess and South American treasure, let us know. Of course there will be a few teething troubles, and some people may find themselves temporarily hard up as they retrain to be thatchers, cordwainers or highwaymen, and we do expect the odd massacre, pestilence, religious pogrom and mass emigration. But when things settle down, we are confident that society will be happy and stable. At around 15 million population or so. We shall then have all the romance of an earlier age. People will brew their own beer, bake their own bread and grow their own vegetables.

They won’t have any choice, will they?

No. But have you tasted mass produced beer or bread recently ? Modern technology will be phased out naturally – in other words, no more pollution, poisonous chemicals, wasted natural resources, traffic accidents or Miss World on TV.    

Or antibiotics, pesticides, printed books, ambulances or Beethoven records.

Well, you win a few, you lose a few. The sonnet could come back into fashion. And ruffs look really good on a man.

But you said we would be better off without money? 

Those of us who are left will be. No mortgages, hire purchase, overdrafts, monthly instalments, car insurance, parking fines .

But won ‘t life be harsh, wearing and a constant struggle?

So what’s new ? The way things are going at the moment, the world is heading for a spectacular crash. Only Britain is guarding against the crash by preparing for a new system which is guaranteed the same, year in, year out. Did they have Wall Street crashes in the Middle Ages?

Under Bankruptcy, Britain will be small and viable again. 

I think you may be right. How can I guarantee to be one of the lucky fifteen million survivors ?

Just send up for our free pamphlet ”Wouldn’t it be great to reach 2021?”. Meanwhile, start learning to make your own clothes and lay bricks. lt’s going to be a wonderful time for initiative and imagination under Bankruptcy.

(the original text is from Punch July 17, 1974)

Boverkets förra generaldirektör Gösta Blücher intervjuad av Gunilla Lindgren inför millennieskiftet 2000. Vi hör här historien om hur svenskarna gick från en av Europas sämsta bostadsstandarder till en av de bästa.