God Jul önskar Lönnbom media – i samarbete med Länsstyrelsen!

Ingemar Lönnbom signerar. Foto Ola Hallqvist.

Ingemar Lönnbom signerar. Foto Ola Hallqvist.

Blekinges byggnadsminnen har fått sin egen skrift.

En 144 sidors skrift om Blekinges alla enskilda byggnadsminnen lämnade tryckpressarna strax före jul. Varje byggnadsminne får en kort presentation och visas också i bild. Det är Länsstyrelsen Blekinge som har tagit fram skriften, layouten är gjord av Hans Andersson, Froarp. För text och större delen av bildmaterialet står Lönnbom media.

Visste du det här: Harry Martinson har inte bara gått i skola i Alltidhult, han har också suttit i häkte i Karlskrona. Det var starka kvinnor som styrde såväl Grevagården i Karlskrona som Forneboda i Kyrkhult. Tingshuset i Sölvesborg är världsberömt i arkitektkretsar. På konstnären Thure S Wahlströms hus i Karlshamn finns en vindflöjel som hans son en gång slöjdade. Om något av detta är nyheter för dig, kan jag rekommendera att läsa ”Blekinges byggnadsminnen”.

Det finns många intressanta hus i Blekinge. En del av dem har fått status som kulturhistoriska minnesmärken och har fått en bronsplatta fastskruvad på fasaden. Skriften ”Blekinges byggnadsminnen” lyfter fram just dessa byggnaders historia och sätter in dem i ett sammanhang. Den som vill göra utflykter och titta på byggnadsminnena kan i faktarutorna snabbt få reda på om de är privata, eller om det finns en chans att komma in och även se interiören.

byggnadsminnen - 1Det har varit mycket roligt och lärorikt att resa runt och besöka dessa konkreta påminnelser om vår kulturhistoria. Jag har blivit väl mottagen överallt och träffat många eldsjälar som antagligen skulle vårda sina vackra hus lika hängivet även utan bronsplattan på väggen. Förteckningen över Blekinges byggnadsminnen innehåller allt från backstugor och fattighus till slott och herrgårdar. Som skribent och fotograf har jag haft nöjet att samarbeta med den skicklige layoutaren Hans Andersson, som har sporrat mig genom glada tillrop men också värdefulla tips exempelvis om vad som krävs av en bra bild.

Jag hoppas nu att skriften får den spridning den förtjänar, inte för att jag har skrivit den, utan för att innehållet förhoppningsvis är intressant. Länsstyrelsen tar inte betalt för skriften, utan delar ut den till alla som vill ha den och den kommer att finnas exempelvis på turistbyråerna i länet. Själv kommer jag att erbjuda föreläsning och berätta om arbetet och om de vackra och intressanta byggnaderna runt om i Blekinge.

Ingemar Lönnbom

Annonser

Minnen från Boverket 2

Boverkets första logotyp, antagen vid ett dopkalas 1988. Här på ett kavajuppslag.

Boverkets första logotyp, antagen vid ett dopkalas 1988. Här på ett kavajuppslag.

”Kinesen” var det namn Boverkets medarbetare gav sin första logotyp. Nu kan jag avslöja hur det gick till 1988 när den skapades! Upphovsman är en ännu levande konstnär och grafisk formgivare vid namn Kurt Simons. Han bor i Mariehamn på Åland. Detta inträffade under den dynamiska tid då Boverket, en sammanslagning av två myndigheter, officiellt bar namnet ”Plan- och Bostadsverket”.

Enligt den grafiska manualen som sedermera kom att gälla förklarade Kurt Simons logotypens uttryck så här: ”Jag har arbetat med att symbolisera en handlingskraftig och dynamisk organisation, säger Simons. Organisationen är också framåtriktad och har därför gett symbolen rörelse och fart.Logon är gjord i två delar där den teoretiska delen symboliseras av triangeln och den mänskliga delen av den rundade halvelipsen.” Kurt Simons bor lustigt nog alltså i Mariehamn på Åland, det enda område i världen utanför Sverige där Boverkets byggregler gäller (såvitt jag vet).
Boverkets första generaldirektör, Gösta Blücher har berättat på Facebook om hur det hela gick till. 
Så här var det: Vi hade inbjudit 6 konstnärer att komma med förslag. Om jag minns rätt fick de 5000:- var. De flesta hade gjort varianter med bokstäverna P B och V. Vi diskuterade i den lilla direktionen på 5 pers och de flesta hade någon av dessa varianter som favorit, men så skulle vårt första barnbarn döpas. Vi hade radhuset i Nacka fullt med folk. Det handlar om våren 1988. Verket hade ännu inte formellt invigts. Jag ställde upp alla förslagen. Dopgästerna röstade också på bokstavsvarianterna, men då säger min pappa: Jag tycker du ska ta den där med triangeln och halvcirkeln. Den har mycket högre konstnärlig kraft. Man ska ju göra som pappa säger!
Eller hur
Gösta

Minnen från Boverket 1

Den 19 oktober 2005 hölls redaktionsmöte på Boverkets informationsenhet. En av punkterna var diskussion om hur enhetens gemensamma arbetsuppgifter skulle omfördelas nu när det skulle komma en ny medarbetare, en pressinformatör. En annan var den nya ”portalen”, det vill säga den kraftigt försenade nya webbplats som Boverket nu skulle få under det kommande året. 

"Portal 2004" kom igång först år 2006 och såg då ut ungefär så här. (Skärmdump från Internet Archive)

”Portal 2004” kom igång först år 2006 och såg då ut ungefär så här. (Skärmdump från Internet Archive)

Som jag senare fick veta hade den nya webbplatsen fötts under ganska stora konvulsioner. I den arbetsgrupp som arbetade med den, fanns flera starka viljor med helt olika syn på hur Boverket skulle presenteras på nätet. När man tio år senare ser resultatet – den nya webbplatsen ”Portal 2004” tändes äntligen i början av år 2006 – är det uppenbart att den i första hand riktade sig till de redan insatta, exempelvis tjänstemän på landets kommuner och byggbranschen.

Den andra diskussionspunkten i protokollet, om den nya medarbetaren, handlade förstås om mig. Jag skulle tillträda tjänsten som pressinformatör den 1 november. Tyvärr saknas helt noteringar om vad som sades, så hur redaktionsmedlemmarna såg på arbetsfördelningen kan jag så här i efterhand bara gissa. Att man hoppades att jag skulle kunna göra mycket annat än att ha kontakt med medierna är uppenbart. Boverket var inte speciellt mycket i mediernas strålkastarljus, än idag figurerar myndigheten nästan alltid som uppgiftslämnare, expertmyndighet. Det är sällan verksamheten granskas kritiskt, antagligen därför att många av frågorna som hanteras är komplicerade och att landets främsta experter på området finns just på Boverket. Att Boverket som ett exempel på senare år har ändrat åsikt 180 grader i frågan om det finns risk för en bostadsbubbla har såvitt jag har sett aldrig ifrågasatts.

Det är i dagarna tio år sedan jag trädde in i de gamla logementslokalerna i den 220 meter långa byggnaden Kasern Sparre för att arbeta på Boverket. Om tiden medger kommer jag här på bloggen att berätta minnen från mina sex år och sju månader som statstjänsteman. En enormt lärorik och rolig tid som jag för alltid bär med mig.

 

Lokalradion 40 år – ett bortglömt jubileum

Sveriges Radio firar i år sitt 90-årsjubileum under rubriken ”Avgörande ögonblick”. Ett ”avgörande ögonblick” som vi lär få höra väldigt lite om är det klubbslag i Sveriges riksdag den 6 februari 1975 som innebar att vi skulle få lokalradio. På 35 orter i landet skulle den nya verksamheten sättas igång, med 15 personer på varje plats.

Ett viktigt skäl till lokalradions tillkomst var krisen för landets lokaltidningar. På allt fler orter lades de mindre tidningarna ner och lokal information och opinionsbildning riskerade att domineras av de kvarvarande tidningshusen. Ett starkt argument var också behovet av en förbättrad samhällsinformation. Ja, det är intressant att läsa hur man resonerade kring den nya aktören på den svenska mediemarknaden. Du kan läsa hela propositionen här.
Hur blev då resultatet? Svaret beror på vem du frågar och vilken tid i lokalradions historia du vill studera.

Rockbandet Fiendens musik delade många ungdomars totala avståndstagande från Lokalradion som de uppenbarligen tyckte var töntig. Det var den kanske ibland, men lyckades ändå dra stora skaror lyssnare. Låten ”lokalradio” från 1977 har lånat slogans från Radio Malmöhus.

Här har jag samlat några klipp ur lokalradions tidiga historia. Du har kanske egna, dela gärna med dig i så fall!

Ett annorlunda sportreportage från Radio Kalmars första sändning:

Radio Blekinge besöker ”miljonprogrammet” Kungsmarken i augusti 1980:

Mer Radio Blekinge: En ubåt har gått på grund i Karlskrona skärgård, oktober 1981:

Radio Blekinge fyller fem år, 1982:

Dick Harrison har mycket att berätta om Blekinges historia

Det är mycket roligt och uppfriskande att höra Dick Harrison berätta och det är många som vill göra det. Onsdagen den 14 oktober var han i Mjällby på Listerlandet. Mjällby kyrka var helt fylld – det är alltså inte bara Sweden Rock eller Mjällby AIF som drar stora skaror till denna intressanta men ofta bortglömda del av landet.

Fullsatt i Mjällby kyrka när Dick Harrison bland annat berättade om Listers historia och om korståg.

Fullsatt i Mjällby kyrka när Dick Harrison bland annat berättade om Listers historia och om korståg. (Klicka på bilderna om du vill de dem i större format)

Det som är uppfriskande med Dick Harrisons framställning är inte minst att han i praktiken gör en enmans teaterföreställning. Han gör halsbrytande jämförelser med nutiden (Danmark gick bankrutt på 1300-talet – dagens Grekland är mindre illa ute), han skojar med våra etniska fördomar, förställer rösten, han lyfter betydelsen av historiska händelser, fornminnen och arkeologiska fynd i vår del av världen.

Apropå Björketorpsstenen säger han att om den hade funnits i Mälardalen i stället, hade den funnits med i alla svenska historieböcker och folk hade vallfärdat dit. Nu nöjde han sig med att ryta till alla närvarande att de absolut måste resa dit och läsa inskriften – som han själv naturligtvis kan utantill.

Björketorpsstenen är rest någon gång på 600-talet i det som idag är Ronneby kommun, i samma trakter där man nyligen har grävt fram en gammal kultplats och där man hittade så kallade guldgubbar. Här har alltså människor levt i många hundra, sannolikt flera tusen, år. Det Dick Harrison berättar är i korthet att denna sten – ett kort stycke från samhället Listerby – sannolikt var en gränsmarkering. Så här långt österut kan alltså det land eller hövdingadöme ha sträckt sig vilket under Medeltiden har gått under namnet Lister. Dick Harrison kastar fram teorin att området tidigare har kallats något annat, nämligen Niuha, ett ord som återfinns på en runsten rest i området. Detta ord skulle också leva kvar i Noger i Nogersund. Detta är inte en oomtvistad uppgift, men den är spännande!

Listers härads vapen finns upphängt i Mjällby kyrka.

Listers härads vapen finns upphängt i Mjällby kyrka.

Av naturliga skäl berättar Dick Harrison mycket av vad man vet och tror sig veta om detta Lister, som ännu på 1300-talet nämns som en egen enhet vid sidan av Skåne och Blekinge. Blekinge var alltså betydligt mindre än idag, vare sig Listerlandet eller det som idag är Olofströms kommun räknades dit, så gränsen gick i Mörrumsån.

Det är en spännande historia, med sjöröveri, slaveri och annat otyg. Man får också en bild av hur staterna här i norra Europa har växt fram, med den katolska kyrkan som den första organisation som på allvar kunde skapa några större enheter. Det var när kristendomen fick sitt riktiga fäste i området som det också gick att skapa förstadierna till våra stater. Danmark var först, men det skulle dröja ett tag innan Blekinge kunde räknas till det landet.

Dick Harrison berättar också lättbegripligt och med liknelser om hur missionärer från olika länder, främst de tyska områdena och England konkurrerade om att få sprida den nya läran.

En synnerligen spännande berättelse var det i alla fall och arrangemanget i Mjällby kyrka var mycket väl genomfört i regi av Mjällby lekmannakår i samarbete med Folkuniversitetet. Dessutom texttolkades det hela av personal från Landstinget Blekinge.

Efter föredraget ville många träffa Dick Harrison och köpa hans böcker.

Efter föredraget ville många träffa Dick Harrison och köpa hans böcker.

Marcus Bernhardsson från Mjällby lekmannakår introducerade Dick Harrison i Mjällby kyrka.

Marcus Bernhardsson från Mjällby lekmannakår introducerade Dick Harrison i Mjällby kyrka.

Dags att ladda för berättarkaféet om Erik Langemark

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

Den 10 oktober var det premiär för Blekinge museums och Föreningen Gamla Carlskronas minnesutställning om konstnären och karlskronaskildraren Erik Langemark. Hörsalen, där utställningen har satts upp, fylldes av förväntansfulla besökare.

Langemarks jubileumsår går mot sitt slut, men det är fortfarande flera aktiviteter på gång. Ett exempel är det berättarkafé som museet och Gamla Carlskrona kommer att anordna den 7 november klockan 14.00. Dit är alla välkomna som minns Erik Langemark eller som vill lyssna på berättelser om honom. Redan den 28 oktober anordnas dessutom en fotokväll, där museet önskar hjälp från allmänheten. Langemarks stora fotosamling innehåller en mängd bilder som saknar beskrivning. Alla som tror att de kan hjälpa till med identifiering av platser och personer är varmt välkomna till Blekinge museums bibliotek i Grevagården.

Det har sagts att knappast någon konstnär har betytt så mycket för Karlskrona och att inte heller Karlskrona har betytt så mycket för någon annan konstnär. Erik Langemark sysslade ständigt med att i bild dokumentera staden. Han skrev om den, han agerade för att bevara värdefulla stadsmiljöer och han mötte generationer av elever i teckningssalen på Läroverket, senare Chapmanskolan.

I utställningen visas delar av den gåva familjen skänkt till Blekinge museum bestående av konstverk, fotografier och arkivmaterial. Några målningar och teckningar är till salu och alla intäkter från denna försäljning kommer att tillfalla Erik Langemarks konstfond. Ett lotteri arrangeras också.

Mingelbilder från invigningen av utställningen:

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.

IMG_9514

Birgitta Möller och Rolf Andersson framför en skiss av Erik Langemark.

IMG_9550

KG Svenson och Barbro Ingemansson samt Birgitta Svenson.

IMG_9558

Göran Mårtensson, ordförande i Gamla Carlskrona och Jonas Eckerbom, fotoantikvarie på Blekinge museum.

IMG_9565

Blekinge museums tidigare chef Tullan Gunér, nuvarande chefen Marcus Sandekjer och museets informationsansvariga Susanne Ström.

IMG_9577

Bo Löfvendahl och Olle Melin.

Blekinge på Bok- och biblioteksmässan 2015

Philip Thorsholen, Petra Nordin och Dixi Wejdell från Brinellgymnasiet i Nässjö fick en dag på Bokmässan tack vare Harry Martinson-sällskapet.

Philip Thorsholen, Petra Nordin och Dixi Wejdell från Brinellgymnasiet i Nässjö fick en dag på Bokmässan tack vare Harry Martinson-sällskapet. Ungdomarna introducerades av sällskapets ordförande Åke Widfeldt.

Det kan vara en synvilla, men nog verkar det som om Blekinges närvaro på Bokmässan i Göteborg minskat under senare år. Den tydligaste Blekinge-anknytningen har förstås Salje- och Harry Martinson-sällskapen, utöver dem finns det några nu levande författare som syns och hörs.

Två av de blekingeanknytna författarna som deltog på mässan är Katarina Mazetti (Karlskrona) och Patrik Lundberg (Sölvesborg). De framträdde vid ett arrangemang genomfört av Sveriges Författarförbund. Där beskrev de båda hur de har hotats på olika sätt på grund av vad de har skrivit. Detta har jag skrivit om tidigare här på bloggen.

Gunnel Carlsson har egen scen

Trädgårdsmästardottern från Asarum numera boende i Skåne, Gunnel Carlsson, är mycket aktiv som författare och som TV-personlighet med mera. Hon hade i vanlig ordning en egen scen på Bokmässan, där hon tog emot intressanta gäster med anknytning till trädgårdskonst och odling. Hon avslöjade för den som skriver dessa rader att hon gärna skulle skriva en bok med motiv från den egna barndomen i handelsträdgården i Asarum. Vi hoppas att hon får möjlighet att fullfölja den drömmen.

Gustav Fredriksson, ordförande i Saljesällskapet och Nils-Ingmar Thorell, Ronneby, förste vice ordförande i Studieförbundet Vuxenskolan.

Gustav Fredriksson, ordförande i Saljesällskapet och Nils-Ingmar Thorell, Ronneby, förste vice ordförande i Studieförbundet Vuxenskolan.

Kalmarförfattare fick Vuxenskolans pris av Nils Ingmar Thorell

Nils-Ingmar Thorell, ledande kommunalpolitiker från Ronneby, var på mässan och representerade där Studieförbundet Vuxenskolan i egenskap av dess förste vice ordförande. Som sådan delade han ut årets upplaga av Studieförbundet Vuxenskolans. Det blev en sydost-svensk som vann, nämligen Tove Folkesson som vuxit upp i Kalmar. Hon fick priset för romanen Sund som ”pricksäkert beskriver en ung kvinnas sökande efter sitt kall och strävan efter att finna sig själv i det tidiga vuxenlivet”. I motiveringen hyllar Studieförbundet Vuxenskolan också Folkessons ”målande landskapsskildringar och personporträtt befriade från landsbygdsromantik”.

– I mitt skrivande har jag velat lyssna på, lära känna och förstå röster som oftast inte hörs i offentligheten. Att bli uppmärksammad för skildringen av modern landsbygd känns oväntat, viktigt och rörande. Jag har tillbringat många timmar i ett särskilt kök på landet och skulle helst vilja skicka priset till de som bor där, säger Tove Folkesson i en kommentar.

Vinnaren av Studieförbundet Vuxenskolans författarpris ska spegla nutidens landsbygd och vara i början av sin karriär. Prissumman är 50 000 kronor. Bland tidigare års vinnare finns till exempel Gertrud Hellbrand, Carin Hjulström och Ronnie Sandahl.

Hantverksmästarna i Karlshamn av Rose-Marie Söderström var nära att bli årets hembygdsbok.

Hantverksmästarna i Karlshamn av Rose-Marie Söderström var nära att bli årets hembygdsbok.

Nära att bli Årets hembygdsbok

En blekingebok var i år nominerad till priset Årets hembygdsbok. Sveriges hembygdsförbund delar ut priset som ges till en bok som på ett föredömligt sätt levandegör det lokala kulturarvet och som givits ut under föregående år. Priset har funnits i fyra år.

I Blekinge ger hembygdsföreningarna varje år ut runt 30 skrifter som på olika sätt berättar om lokalsamhällenas människor, miljöer och utveckling under olika tidsepoker. Motsvarande siffra för hela landet är över 1 300 skrifter.

I år är hade 14 böcker nominerats till Årets hembygdsbok och en av dem var Hantverksmästarna i det gamla Karlshamn av Rose-Marie Söderström. Den är slutresultatet av flera års forskningsarbete i ämnet. Fotografen Hans-Peter Bloom, grafiske formgivaren Hans Andersson och projektledaren Bengt-Göran Welander har hjälpt till. Boken gavs ut förra året av Karlshamns museum. Även här gick priset så att säga till Kalmar, eftersom den segrande boken heter Kalmar lexikon och har getts ut av Kalmar stads hembygdsförening.

Kim hjälper andra skriva

Författaren Kim Kimselius från Eringsboda har under senare år generöst börjat dela med sig av tips till alla unga människor som själva vill bli författare. Hon driver en blogg med det syftet och på Bokmässan genomförde hon tillsammans med två andra författare ett seminarium. Dessutom har hennes förlag, Roslagstext, egen monter på bokmässan, där hon tillsammans med maken Jan Kimselius hälsar alla fans, gamla och nya som kommer för att köpa hennes senaste böcker.

Stark Blekingeanknytning har förstås de båda litterära sällskap som har bildats kring Sven Edvin Salje och Harry Martinson, båda födda i Jämshög. De delar sedan många år en monter på mässan. En av Saljesällskapets verkliga slitvargar är Birger Johnsson, före detta folkhögskolelärare, som deltagit med liv och lust på bokmässan i åtminstone 15 år. Även i år höll han föredrag om Salje: Flykten som tema i Saljes romaner. I övrigt är det framför allt sällskapets ordförande Gustav Fredriksson som tillbringar mycket tid i montern, där det också blir möjlighet att planera för kommande Nässelfrossa (kulturveckan i Olofström) tillsammans med kollegan i Harry Martinson-sällskapet, Åke Widfeldt.

Ny årsbok från Harry Martinson-sällskapet

Harry Martinson-sällskapet fick i år precis fram sin nya årsbok till mässan. Den heter Månader med Harry Martinson och är en samling korta kommentarer till olika Harry Martinson-texter. Sådana kommentarer har under många år publicerats på sällskapets hemsida, nu kommer de alltså tryckta på papper.

Även Harry Martinson-sällskapet anordnar föredrag av olika slag. Man har också resurser till en särskild ungdomssatsning, som bland annat går ut på att bjuda ungdomar med Martinson- och litteraturintresse på en dags vistelse på mässan. Fem gymnasiestuderande fick i år möjlighet att ta del av Bokmässans enorma utbud och Martinson-sällskapets verksamhet.

Knut Larsson, som har gjort en serieversion av Harry Martinsons Aniara.

Knut Larsson, som har gjort en serieversion av Harry Martinsons Aniara.

Succé för Aniara i serieform

Harry Martinsons Aniara har nyligen kommit ut i serieformat. Det är tecknaren Knut Larsson som gjort sin egen tolkning av rymdeposet från 1956. Denna bok sålde slut redan efter två dagar på mässan!
Knut Larssons egen
förklaring till det stora intresset för hans seriebok är att han själv redan är välkänd som serieskapare och har en trogen läsekrets, att han dessutom nu når ut till sciencefiction-fantaster och kanske också till dem som tycker om Harry Martinson.
Knut Larsson läste Aniara redan för tio år sedan och fascinerades direkt av Martinsons berättelse. Han är idag glad för att det ändå dröjde ett antal år innan han kunde ge sig i kast med Aniara. Som bekant hade Erik Lindegren besvär med att skala ner de över hundra sångerna till en hanterbar opera 1959. Han talade om att koka ner en oxe till en buljongtärning. Knut Larsson säger lite skämtsamt att han har gjort Aniara till ett tuggummi.
Han verkar nästan omtumlad av framgången – och samma intryck ger förlaget Kartago, som alltså inte hade lyckats få fram tillräckligt många exemplar av serieboken för att kunna möta efterfrågan på mässan.
Knut Larsson tror att många fler nu också kommer att läsa originalet. Han berättar att det är vanligt att serieläsarna gärna vill ta del av inspirationskällan för att på så sätt själva göra en bedömning av hur bra en tolkning är.
Aniara i original finns nu bara som pocket, men inte ens den fanns att köpa på Bokmässan i år. Knut Larsson instämmer i Harry Martinson-sällskapets uppmaning att åter trycka original-Aniara så att den finns tillgänglig.

(Ovanstående text har till stora delar även publicerats i tidningen Bas Blekinge)

 

Blekingeförfattare utsatta för näthat

Patrik Lundberg och Katarina Mazetti, med bakgrund i Sölvesborg respektive Karlskrona berättade om det näthat de har utsatts för under senare tid. Foto: Ingemar Lönnbom.

Patrik Lundberg och Katarina Mazetti, med bakgrund i Sölvesborg respektive Karlskrona berättade om det näthat de har utsatts för under senare tid. Foto: Ingemar Lönnbom.

Det är faktiskt olagligt att hota, att förtala, att hetsa mot folkgrupp, även om det sker anonymt och på nätet. Författaren Katarina Mazetti talade klarspråk när hon och kollegan Patrik Lundberg framträdde vid ett arrangemang genomfört av Sveriges Författarförbund på Bokmässan i Göteborg. De personer som begår olagligheter på nätet ska naturligtvis lagföras, var bådas slutsats.

Båda författarna har av en slump rötter i Blekinge. Patrik Lundberg som förutom författandet också är skribent i Aftonbladet, växte upp i Sölvesborg och gav förra året ut sin andra roman, Onanisterna. Den handlar om ett grabbgäng i Sölvesborg och vad som händer när de slutar skolan. Den har fått mycket bra kritik.

Katarina Mazetti föddes i Karlskrona och besökte bokmässan för att marknadsföra sin senaste roman Snö kan brinna. Den handlar om 68-generationen och har jämförts med hennes megasuccé Grabben i graven bredvid.  Snö kan brinna handlar om fyra unga vänner som har gruppförlovat sig och bor tillsammans i ett kollektiv i 70-talets Umeå.

 

Byggnadsminne 45 Lindströmska gården

Just nu arbetar jag mycket med en broschyr som kommer ut om några månader och som handlar om Blekinges många byggnadsminnen. Det är en mycket lärorik arbetsuppgift. Ett av byggnadsminnena är Lindströmska gården i Karlskrona. I länsstyrelsens förteckning har den nummer 45. Sveriges Television intervjuade för en tid sedan Ivar Wenster som bland mycket annat är bebyggelsehistorisk konsult. Titta gärna på det trevliga reportaget! (Kommer att vara möjligt att se fram till sommaren 2016)