Vem är godset Johannishus uppkallat efter?
Kommentar till skriften ”Blekinges byggnadsminnen”
Det är alltid lika spännande att följa utgivningen av en tryckt skrift. Länsstyrelsens ”Blekinges byggnadsminnen”, som jag fick hedersuppdraget att vara redaktör och huvudfotograf för, har fått många lovord och jag hoppas att det blir många utflykter framöver där blekingebor och andra njuter av våra vackra byggnader och kanske ännu mer än annars ”ser” vilka skatter vi har mitt framför oss.
Häromdagen fick jag en fråga om en hypotes som jag framför i notisen om Johannishus slott, nämligen att det är namngivet efter den första Hans Wachtmeister. Så här svarade jag:
När det gäller Johannishus, så pratade jag med nuvarande huvudmannen Hans G Wachtmeister under arbetets gång och han höll med mig om min hypotes att namnet kom av Johannis, Johannes som en längre variant av Hans. Hans G Wachtmeister är väl påläst om sin egen släkt och herresätets historia. Om jag nu minns rätt utan att ha tillgång till de skrifter jag satt med när jag författade texten, så gjordes en särskild framställan av den dåvarande huvudmannen någonstans i mitten av 1700-talet att få byta namn på godset. Då hade den Hans Wachtmeister som först hade förvärvat godset varit död i flera decennier. Det hette alltså aldrig Johannishus formellt under de första 60-70 åren i Wachtmeisters ägo. Vad man sade informellt vet vi förstås inte.
”Den förste Hans” är tyvärr när jag tänker efter en något luddig bestämning eftersom släkten i Sverige börjar med farfadern till den Hans som var amiralgeneral och som var den förste Wachtmeister på Johannishus. När jag skrev, tänkte jag faktiskt inte på denne första ”svenska” Wachtmeister, men det är inte riktigt tydligt i texten. I min tanke var det den förste Hans W på Johannishus som borde vara den som apostroferades med denna attribution några decennier efter hans död 1714. Självklart kan man tänka sig att det skulle syfta på någon tidigare, eller någon senare Hans, men han var väl den mest namnkunnige. Det skulle naturligtvis vara trevligt att veta säkert, men det krävs nog en del arkivsökande för att bli säker, eller i sämsta fall att komma underfund om att vi aldrig kommer att veta!