Jändelsällskapet håller ställningarna. Visserligen är föreningen inte en av landets största litterära sammanslutningar, men medlemsantalet ligger sedan något årtionde fast förankrat kring 70 stycken. Den som skriver dessa rader lyckades ändå få årsmötets deltagare att se lite chockade ut — detta genom att använda den nya teknik som kallas AI.

Det var alltså årsmöte vid Jändels barndomshem i Jämjö, Långamon närmare bestämt. Vi var inte fler än att vi hade fått plats i den grå, återuppbyggda stugan, men traditionen bjuder utomhusträff. Traditionen bjuder dessutom på varmkorv och kaffe med kaka. Såna trivselfaktorer avstår man inte ifrån om det inte är absolut nödvändigt.

Det var lite kyligt och blåsigt, men Jändelsällskapets kärntrupper låter sig inte avskräckas. Årsmötet leddes vant av ordföranden Bengt Grönblad. Ur årsberättelsen lyfte han särskilt fram hur eleverna från skolan i byn kom till stugan för den årliga informationen om denne egensinnige poet. Ragnar Jändel levde ett kort liv, 1895 – 1939, men var en av landets mest kända författare på sin tid.

Eleverna lyssnade uppmärksamt och en del av dem gick därifrån med böcker skrivna av Jändel och med hälsning från Bengt Grönblad och sällskapet i dem alla.

Det är alltid trevligt att få komma till Jändelsällskapets årsmöte, så enormt olika Martinson-sällskapets tredagars maraton. Här i Jämjö räcker det med att ordföranden berättar lite Jändel-fakta och läser några av hans dikter. Stugan som sällskapet återuppbyggt är i gott skick och ekonomin är under kontroll. Styrelsen sitter kvar. Antalet medlemmar ligger alltså på samma nivå sedan något decennium, kring 70, detta trots att det varje år är några som faller ifrån. Nya kommer till hela tiden, men det är svårt att vända kurvan uppåt igen.

Chocken då? Jo, efter årsmötet bad jag att få presentera en överraskning med Jändelanknytning. Under eftermiddagen hade jag nämligen experimenterat med ett AI-program som skapar musik. Där finns möjligheten att mata in en egen text och få den tonsatt. Jändel borde vara en omöjlighet i det sammanhanget, eftersom han sällan skriver som en visa.

Dock försökte jag med några olika dikter. En del versioner blev alldeles för bombastiska. Jändel var visserligen till en början en kampdiktare, men hans dikter är alldeles för jordnära för att sjunga på ett pretentiöst sätt. Det fick bli mera trubadurliknande upplägg i alla fall. Jag måste erkänna att jag själv blev förvånad över hur väl det fungerade. Visserligen hade AI-sångaren lite problem med en del ortnamn och med ordet ”innande” (ett lokalt förstärkningsord), men på det stora hela går det att lyssna på dessa nya Jändeltonsättningar.

Kanske kan de få flera att upptäcka denne nästan bortglömde blekingeskald? Lyssna själv och bedöm!