Kategori: Tips
Förhandstitt på programmet för Berättarfest 2024
Klicka på länken för att ta hem pdf-filen! https://lonnbom.se/wp-content/uploads/2024/05/planering-for-berattarfest-2024-slutlig-version-2-1-1.pdf
Magnus Bejmars pjäs om psalmdiktaren Wallin har fått nytt liv
Stadra teater i Bergslagen har i sommar valt att för andra gången sätta upp en pjäs om den svenska psalmdiktningens superstjärna: Johan Olof Wallin. ”Jordens oro viker” är en historia om framgång, men även om grusade förhoppningar och det stora tvång som det innebär att leva i ett klassamhälle. Manus skrevs för ett kvartssekel sedan av Magnus Bejmar från Ronneby, så detta är en nyuppsättning till Stadra teaters 25-årsjubileum. Även om historien är densamma, är ensemblen mera fulltalig den här gången – enligt DN:s teaterskribent Leif Zern var det fyra personer på scenen år 1999, nu är de väl elva.
Hela (nästan) ensemblen utanför den före detta ladugård där Stadra teater har sin stora scen. Allsång med publiken före insläpp.
Det finns flera trådar till blekingsk teaterhistoria i den här uppsättningen: Stadra teater i Bergslagen drivs av Magnus Wetterholm, på 1980-taltet skådespelare i Blekingeteatern (ja, det fanns en sådan) och sedan i UDG-teaterns storsatsning musikalen ”Från här till hit”. Den nämnde Magnus Bejmar har stått på scenen i olika sammanhang, bland annat revyer i både Ronneby och Karlskrona. Den nutida musiken i föreställningen är skriven av Anders Ortman, som i dag är en av Sveriges främsta teatermusikkompositörer och som inledde sin bana i våra trakter.
Johan Olof Wallin är däremot fast förankrad i Svealand. Den blivande psalmgiganten var dalkarl och hamnade som ung på Stadra herrgård som informatör, därav intresset från den 1998 alldeles nyskapade Stadra teater.
Teatern är i hög grad Magnus Wetterholms skapelse. Det började med ett fallfärdigt uthus, underbart vackert beläget nere vid sjön Grecken, vilket med viss möda gjordes om till teaterlokal. Lite längre fram skapades också den stora scenen i den gamla rappade ladugårdslängan. Stor och stor, det är fortfarande en tämligen intim teaterupplevelse att se Stadra teaters föreställningar.
Det tar nästan sex timmar att köra bil från Blekinge till denna del av Bergslagen, ett par mil från deckarförfattaren Maria Langs ”Skoga”, det vill säga verklighetens Nora. Det är med andra ord att rekommendera att ordna med övernattning någonstans på vägen om man ska vara tillräckligt skärpt för en helafton tillbaka i, som det står i programmet, Jane Austens tid.
Det kan tyckas som ett publikfriande trick, att antyda att det finns någon likhet mellan den här historien och det tidiga 1800-talets nu så populära relationsdramer i engelsk miljö. Men vi som har läst exempelvis historikern Eva Marie Ulvros’ beskrivningar av kvinnornas villkor i det tidiga 1800-talets svenska borgerskap känner igen det stenhårda klassamhället.
I pjäsen ”Jordens oro viker” får vi bland annat se hur den unge Johan Olof av dessa oskrivna regler tvingas avstå från de kärlekar han själv vill ha. Han är begåvad och har lärt sig att arbeta hårt. På scenen ser vi samtidigt den unge uppåtsträvande ynglingen och den gamle psalmdiktaren och ärkebiskopen. Deras dialog fungerar alldeles utmärkt och gör att pjäsen undviker att bli alltför sentimental.
Det är också bra att exempelvis en annan av tidens superkändisar, Fredrika Bremer, får debattera med Wallin och därmed peka ut en riktning mot ett mera jämlikt och bättre samhälle – både för män och kvinnor.
Manusförfattaren har uppenbart läst sin svenska historia och drar nytta av tidens turbulens, med statskupp och allt större strävanden mot demokrati efter den snöpliga förlusten av Finland 1809.
Den moderna musiken, av Anders Ortman, är mycket väl inpassad i skådespelet. Dessutom får Johan Olof Wallin med visst nöje konstatera att vi ännu på 2000-talet faktiskt kan några av hans hundratals psalmverser utantill. ”Var hälsad sköna morgonstund…” är en av hans. Dessutom lade han ner stort arbete på att modernisera de 200 år gamla hymnerna, exempelvis ”Den blomstertid nu kommer…” som både är begripligare och språkligt vackrare i Wallins omarbetning. Det är roligt att få se hur han och hans hustru, duktig sångerska i verkligheten, kämpar med Israel Kolmodins ålderdomliga text.
Det hade funnits mycket mer att säga om detta skådespel, men jag vill bara avsluta med att tycka att vi skulle kunna ha många fler historiska pjäser om händelser och personer i Blekinge. Här saknas inte verklig dramatik genom århundradena!
”Hönor och svärmeri”: Succéartad omplantering med rötter i den halländska myllan
Karlskronarevyn med Peter Sjöstrand i spetsen har lyckats plantera om Stefan och Kristers koncept ”sommarfars på Vallarna” till örlogsstaden. Att döma av publikreaktionerna på den föreställning jag bevistade har vi nu sett starten på en lång tradition, kanske lika lång som föregångaren.
Det är inte säkert att alla vet om detta, så jag börjar med konstaterandet: Det är svårt att spela fars. Komisk talang hos skådespelarna behöver kombineras med stenhård regi där ofta själva verkligheten, i form av scenografi, måste fås att spela med. I den nu aktuella pjäsen ”Hönor och svärmeri” har vi ingen egentlig huvudroll, utan de elva aktörerna har ungefär samma dignitet.
Elva? Frågar den uppmärksamme läsaren, ”men det är ju bara sju aktörer på scenen?”. Ja, men det är även fyra dörrar, som har nog så viktiga roller. Vi talar alltså om en kombination av ”slå i dörrarna” och ”förväxlingskomedi” av det mera skruvade slaget.
Hönor och svärmeri. Redan titeln är formad efter Vallarnas tradition, ”Bröllop och jäkelskap”, ”Bröstsim och gubbsjuka”, för att nämna några. ”Campa i klaveret” från 2012 har för övrigt Håkan Klamas som medförfattare, det vill säga samma person som har skrivit den nu aktuella farsen. Det finns alltså tydliga band till det halländska ursprunget.
Karlskronarevyn har detta första år med sommarfars valt att samarbeta med Bergqvistska gården, där publiken både kan ta en bit mat och sitta som en ”vanlig” publik på parkett. Sällskapet har kunnat sätta upp sin scen i ett välbevarat stadskvarter ett stenkast från Fisktorget. Det blir en betydligt intimare miljö än på Vallarna i Falkenberg, något som det kanske går att utnyttja ännu mera till ett annat år.
Den kanske största tillgången är dock publiken. Det finns redan en absolut lojalitet från Karlskronapubliken gentemot detta relativt nya teatersällskap. Här är det inte fråga om att skådespelarna behöver vara nervösa för hur skämten tas emot, publiken är med på noterna och så hjärtinnerligen tacksam. Vi har antagligen många karlskroniter som har sett fars på Vallarna och som nu njuter av att slippa den långa resan (Falkenbergsföreställningarna har setts av betydligt mer än en miljon åskådare).
Många skratt alltså, och dessutom stående ovationer, för en föreställning som lovar gott för framtiden. Karlskronarevyn kommer tillbaka med en lokalrevy i början av nästa år.
Det är Svenska mästerskap i Karlskrona snart!
God Jul önskar Lönnbom media – i samarbete med Länsstyrelsen!
Ingemar Lönnbom signerar. Foto Ola Hallqvist.
Blekinges byggnadsminnen har fått sin egen skrift.
En 144 sidors skrift om Blekinges alla enskilda byggnadsminnen lämnade tryckpressarna strax före jul. Varje byggnadsminne får en kort presentation och visas också i bild. Det är Länsstyrelsen Blekinge som har tagit fram skriften, layouten är gjord av Hans Andersson, Froarp. För text och större delen av bildmaterialet står Lönnbom media.
Visste du det här: Harry Martinson har inte bara gått i skola i Alltidhult, han har också suttit i häkte i Karlskrona. Det var starka kvinnor som styrde såväl Grevagården i Karlskrona som Forneboda i Kyrkhult. Tingshuset i Sölvesborg är världsberömt i arkitektkretsar. På konstnären Thure S Wahlströms hus i Karlshamn finns en vindflöjel som hans son en gång slöjdade. Om något av detta är nyheter för dig, kan jag rekommendera att läsa ”Blekinges byggnadsminnen”.
Det finns många intressanta hus i Blekinge. En del av dem har fått status som kulturhistoriska minnesmärken och har fått en bronsplatta fastskruvad på fasaden. Skriften ”Blekinges byggnadsminnen” lyfter fram just dessa byggnaders historia och sätter in dem i ett sammanhang. Den som vill göra utflykter och titta på byggnadsminnena kan i faktarutorna snabbt få reda på om de är privata, eller om det finns en chans att komma in och även se interiören.
Det har varit mycket roligt och lärorikt att resa runt och besöka dessa konkreta påminnelser om vår kulturhistoria. Jag har blivit väl mottagen överallt och träffat många eldsjälar som antagligen skulle vårda sina vackra hus lika hängivet även utan bronsplattan på väggen. Förteckningen över Blekinges byggnadsminnen innehåller allt från backstugor och fattighus till slott och herrgårdar. Som skribent och fotograf har jag haft nöjet att samarbeta med den skicklige layoutaren Hans Andersson, som har sporrat mig genom glada tillrop men också värdefulla tips exempelvis om vad som krävs av en bra bild.
Jag hoppas nu att skriften får den spridning den förtjänar, inte för att jag har skrivit den, utan för att innehållet förhoppningsvis är intressant. Länsstyrelsen tar inte betalt för skriften, utan delar ut den till alla som vill ha den och den kommer att finnas exempelvis på turistbyråerna i länet. Själv kommer jag att erbjuda föreläsning och berätta om arbetet och om de vackra och intressanta byggnaderna runt om i Blekinge.
Ingemar Lönnbom
Dags att ladda för berättarkaféet om Erik Langemark
Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.
Den 10 oktober var det premiär för Blekinge museums och Föreningen Gamla Carlskronas minnesutställning om konstnären och karlskronaskildraren Erik Langemark. Hörsalen, där utställningen har satts upp, fylldes av förväntansfulla besökare.
Langemarks jubileumsår går mot sitt slut, men det är fortfarande flera aktiviteter på gång. Ett exempel är det berättarkafé som museet och Gamla Carlskrona kommer att anordna den 7 november klockan 14.00. Dit är alla välkomna som minns Erik Langemark eller som vill lyssna på berättelser om honom. Redan den 28 oktober anordnas dessutom en fotokväll, där museet önskar hjälp från allmänheten. Langemarks stora fotosamling innehåller en mängd bilder som saknar beskrivning. Alla som tror att de kan hjälpa till med identifiering av platser och personer är varmt välkomna till Blekinge museums bibliotek i Grevagården.
Det har sagts att knappast någon konstnär har betytt så mycket för Karlskrona och att inte heller Karlskrona har betytt så mycket för någon annan konstnär. Erik Langemark sysslade ständigt med att i bild dokumentera staden. Han skrev om den, han agerade för att bevara värdefulla stadsmiljöer och han mötte generationer av elever i teckningssalen på Läroverket, senare Chapmanskolan.
I utställningen visas delar av den gåva familjen skänkt till Blekinge museum bestående av konstverk, fotografier och arkivmaterial. Några målningar och teckningar är till salu och alla intäkter från denna försäljning kommer att tillfalla Erik Langemarks konstfond. Ett lotteri arrangeras också.
Mingelbilder från invigningen av utställningen:
Många ville titta på Erik Langemarks porträtt av elever.
Birgitta Möller och Rolf Andersson framför en skiss av Erik Langemark.
KG Svenson och Barbro Ingemansson samt Birgitta Svenson.
Göran Mårtensson, ordförande i Gamla Carlskrona och Jonas Eckerbom, fotoantikvarie på Blekinge museum.
Blekinge museums tidigare chef Tullan Gunér, nuvarande chefen Marcus Sandekjer och museets informationsansvariga Susanne Ström.
Bo Löfvendahl och Olle Melin.
Erik Langemark i nytt ljus
Rasmus Renglin, Langemarksstipendiat 2015.
I år skulle konstnären och pedagogen Erik Langemark ha fyllt 100 år. Den blide teckningsläraren har fortfarande många levande vänner och elever, en del av dem har några gånger samlats till minnessammankomster. Den 12-13 juni genomfördes flera arrangemang, som hade Erik Langemark som gemensam nämnare. En annan gemensam nämnare var Stadsbudskåren i Karlskrona, där konstnären var en av de första medlemmarna år 1983.
Stadsbudskåren var arrangör av minneskvällen den 12 juni, där årets Langemarksstipendiat presenterades. Hans namn är Rasmus Renglin. Han är verksam i Stockholm och född i Karlskrona. Motiveringen lyder: ”Renglin vill förstå vad pionjären Tessin såg för värden i den italienska byggnadskonsten och hur det kunde tillämpas i vårt nordliga klimat. Han har i sin ansökan visat stor skicklighet i tecknandets konst”. Renglin skriver i ansökan att Karlskrona genom Erik Langemarks bilder blivit verklig och att det lett till att vi kan förstå staden på djupet och känna tillhörighet. Stipendiet delades ut av Stadsbudskårens Tullan Gunér och Peter Althini.
Minneskvällens program inramat av konferenciern Katarina Mazetti innehöll också en prosadikt av poeten Tommy Olofsson, flera berättelser med minnen av Erik Langemark, stämningsfull musik framförd av den tidigare eleven Bengt Ernryd samt en analys av Erik Langemarks konst, signerad Max Liljefors, konstprofessor i Lund.
Max Liljefors, konstprofessor i Lund.
Den senare återkom dagen därpå, då den stora Langemark-utställningen i Karlskrona konsthall invigdes. Max Liljefors utmanade den gängse bilden av Erik Langemark, som den som beskrivit det gamla Karlskrona. I stället pekade konstprofessorn på hur Langemark fortsatte att utvecklas långt fram i livet och tog exempel från natur- och landskapsmåleri.
På lördagen den 13 juni var det dessutom invigning av en utställning på Blekinge museum, där två tidigare
Langemark-stipendiater, Björn Lundell och Hilda Hallén presenterade sina intryck från Rom. Stipendiet ska nämligen ge möjlighet att resa till Rom och studera arkitektur och stadsmiljö. De båda stipendiaterna har sökt paralleller mellan världsarvsstaden Karlskrona och världsstaden Rom.
Langemarksstipendiater 2013 och 2014 var Hilda Hallén respektive Björn Lundell.
Langemarks-jubileet har tidigare uppmärksammats med kransnedläggning på Erik Langemarks grav, även där i Stadsbudskårens regi. Längre fram i höst kommer ytterligare en utställning och ett berättarkafé.
Media från jubileumshelgen 12-13 juni:
Här kan du se hela programmet från minneskvällen fredagen den 12 juni 2015:
Max Liljefors ögonöppnande föredrag vid vernissagen den 13 juni på Karlskrona Konsthall:
Här ljud från vernissagen på Blekinge museum av utställningen Rom-Karlskrona av Björn Lundell och Hilda Hallén:
Hela Blekinge ger Berättarkraft nystart i vår
Den allblekingska berättarfestivalen Berättarkraft har haft det lite trögt. I höstas hölls den för andra gången, med ganska klent deltagande från Blekinge. Förutom Olofström var det framför allt Bromölla (i Skåne!) och Ronneby som visade intresse. Men nu ser det bättre ut. Samtliga Blekinges kommuner har nu sagt att de vill vara med – om festivalen byter från att vara ett höstarrangemang till att bli ett vår-dito.
Det är Olofströms nya kulturchef Joanna Holden som avslöjade detta under kommunens sammandragning med det lokala föreningslivet, ”Kulturrådet” på kvällen den 5 maj.
Det blir alltså en ny festival med namnet ”Berättarkraft” för tredje gången. Boka den 7-13 mars 2016 för att uppleva denna numera helt länsomfattande berättarfestival.
Hur arrangemanget kommer att riggas är fortfarande lite oklart – just nu söks pengar bl a hos regionen och kulturrådet.
Kvinnohistoria från Karlskrona
Ni följer väl bloggen Kulturlandskapet i Östra Blekinge som drivs av Katarina Olsson? Där får man veta mycket om de oftast bortglömda kvinnor som kommit från Karlskrona och i olika sammanhang berett vägen för ett mera jämställt samhälle. Mycket intressant finns där att läsa.
Några exempel på kvinnor som porträtteras (med korta utdrag ur Katarina Olssons texter):
Ellen Kleman – med kvinnofrågor i centrum
Anna Kleman – med engagemang i kvinnofrågor och fredsarbete
Anna Kleman 1862-1940 Anna föddes i Karlskrona år 1862, och var av sjöofficerssläkt.
Ottilia Adelborg – en pionjär
Ottilia Adelborg 1855-1936 Ottilia Adelborg betraktas av många som skapare av den svenska barnbilderboken, och hon är född och uppvuxen i Karlskrona. Hon föddes år 1855 i Tygmästarebostället, Gröna gången.
Gertrud Holmberg – lärare för synskadade
Föddes i Karlskrona Gertrud föddes 1865 i Karlskrona. Hon var intresserad av pedagogik och läste till lärare – 1886 examinerades Gertrud vid folkskoleseminariet i Kalmar.
Marie Louise Gagner – kulturarbetare och pedagog
Marie Louise Gagner 1868-1933.
Anna Bergengren – kommissarie
Sofie Elkan 1853-1921, Författare Sofie Elkan var en berömd och hyllad författare kring förra sekelskiftet, känd främst för sina historiska romaner. Hon föddes i Göteborg, hennes föräldrar var Alexander Salomon och Henriette Abrahamson (född i Karlskrona), och hon växte upp i Göteborgs judiska köpmanssocietet.
Anna Fischerström, en tidig pedagog
Anna Fischerström föddes i Karlskrona år 1854 och var dotter till Louise Hubendick och hennes man. Som ung blev hon föreståndare för en privat flickskola 1876-81, och grundade sedermera Fischerströmska skolan i Karlskrona 1882.
Eivor Martinus drottningbiografi uppmärksammas i TV
Eivor Martinus är sommarbleking sedan många år, bor större delen av året i England. Hon skriver böcker både på svenska och engelska. Nu kommer Kunskapskanalen att visa ett samtal om hennes senaste bok ”Barndrottningen Filippa och hennes värld” som handlar om en engelsk prinsessa som blev svensk drottning. Programmet visas dels i ”vanlig” TV den 7 april 2015, dels på internet, UR Play (länk).
I programmet intervjuas hon av John Crispinsson. Sändningstillfällena är klockan 19.00 den 7 april, tjugo minuter efter midnatt och klockan 9.00 den 8 april.
Så här presenteras boken av Carlssons förlag:
Filippa, yngsta barnet till Mary de Bohun och kung Henrik IV, var inte ens åtta år fyllda när hon trolovades med Erik av Pommern, systerdotterson till drottning Margrethe. År 1406 gick bröllopt av stapeln och Filippa blev drottning av Sverige, Danmark och Norge, vid tolv års ålder. Trots detta är hon näst intill okänd idag och många av spåren efter henne är igensopade. Eivor Martinus har med hjälp av bland annat samtida vittnesmål och brev försökt bygga upp en trovärdig bild av denna unga kvinna från England som blev en omtyckt drottning i Norden.
Med stor inlevelseförmåga skildrar Eivor Martinus Filippas liv och värld. Vi får följa henne från den svåra färden över Nordsjön till det nya landet, via ankomsten och anpassningen till det nya annorlunda landet och livet som drottning, fram till hennes död i Vadstena kloster år 1430, trettiofem år gammal. Vi bjuds en levande skildring av England och Norden under början av 1400-talet och de maktspel som där utspelade sig. Martinus berättar om Filippas familj, om bakgrunden till äktenskapet mellan Filippa och Erik, om Heliga Birgitta och Vadsten kloster, som Filippa blev beskyddarinna över.
Eivor Martinus är författare och översättare, bosatt i London sedan sextiotalet. Hon har översatt femton Strindbergspjäser till engelska och översatt och dramatiserat verk av Pär Lagerkvist, Hjalmar Bergman, Hjalmar Söderberg och Ingmar Bergman för engelsk radio och teater. Fyra av hennes egna pjäser har uppförts i England, USA, Irland och Sverige. På Carlsson Bokförlag har hon tidigare givit ut Lite djävul lite ängel – Strindberg och hans kvinnor (2007).
Ingemar Lönnbom 