Häromdagen blev det klart att professor Peter Aronsson är Linnéuniversitetets nya rektor. För 21 år sedan intervjuade jag honom efter att han hade vistats ett halvår i England. Intervjun var ett av många jobb jag som frilansjournalist gjorde för dåvarande Högskolan i Växjö. Tempus fugit. Mycket har förändrats sedan dess. 

Engelskt halvår gav Peter

idéer till förändringar i Växjö

Historie-docenten Peter Aronsson och hans kollega Börje Björkman gjorde ett avsteg från programmet. Under en englandsresa med väl inplanerade universitetsbesök gjorde de en avstickare till University of East Anglia (UEA) i Norwich. Det besöket kom att få stora konsekvenser för Peter – och håller på att få för högskolan i Växjö.

Att träda in på universitetet i Norwich var nästan som att komma hem till Växjö: totalt 7.000 studenter (plus 2.000 på hög nivå), bra historisk institution, en skandinavisk avdelning och regionala studier samt likartad lokalisering. Peter Aronsson skämtar:

– Jag undrade ”var är företagsekonomerna?”, men den frågan förstod de inte. Ekonomi-ämnet har inte samma centrala ställning i Norwich som här i Växjö.

Däremot är historieämnet mera centralt i England. En engelsk företagsledare eller förvaltningschef i hög position har i allmänhet studerat både historia och statskunskap. Det räcker inte med att ”bara” vara affärsekonom för att leda ett företag, man ska vara brett allmänbildad. Ett annat exempel är att det fanns 30 fast anställda lärare på historieinstitutionen i Norwich – de är tre i Växjö.

– Men vi har förstås många duktiga doktorander som deltar i arbetet här, skyndar sig Peter att tillägga.

Grundutbildning

-Redan efter en dag kände vi att vi ville ha utbyte med UEA, säger Peter Aronsson om sitt första intryck – och han har själv föregått med gott exempel. Första halvåret 1996 har han tillbringat på universitetet och fått fördjupade kunskaper om det akademiska livet i England:

– Vi har god forskarutbildning i Sverige, men vi har mycket att lära när det gäller grundutbildningen. Kraven på självständighet och egen produktion av studenterna är på tok för låga. Vi fortsätter i för hög grad en gymnasietradition, säger Peter, som här refererar till sitt eget ämne, historia.

Englandsvistelsen har inspirerat Peter till att vilja göra rent hus med litteraturlistor och den detaljstyrning som möter dagens historie-studenter.

– Vi ger studenten en byggsats. Det blir visserligen säkert en fin liten modell, men det kan vara mycket oinspirerande för studenten.

Han vill genomföra en nyordning som delvis redan har satts igång: Studenterna ska själva – i samråd med examinator – lägga upp sina studier och redan under grundutbildningen skriva självständiga essäer. Då gör man sina egna litteraturlistor och tränar in ett akademiskt förhållningssätt, anser Peter.

– Idag är det först i samband med C-uppsatsen som det akademiska börjar på allvar, säger Peter. Studenterna är dåligt förberedda på de nya kraven på självständighet. De tas på allvar och ventileras offentligt. Det gör att C-uppsatsen ofta upplevs som en bromskloss.

Peters idé om större studentansvar kan komma att möta motstånd:

– Det blir ju lite besvärligare för dem, men de flesta studenterna är (numera) seriösa. De ser att studierna innebär en stor satsning, i tid och pengar, så de flesta vill göra något nytt, något som inte är ett gymnasium igen.

Idén kräver också lärare som vågar släppa detaljkontrollen – och därmed behöver betydande kringsyn.

Bra forskarutbildning

Men å andra sidan: på forskarnivå är den svenska akademiska modellen på många sätt är bättre än den engelska, enligt Peters bedömning.

– I Sverige kan man åka till ett universitet och följa ett forskarseminarium och där komma i kontakt med miljön och vad som produceras där. Det går inte utomlands, där det i mycket större utsträckning handlar om personliga kontakter med skickliga forskare.

Peter har naturligtvis inte bara fått nya impulser för historie-institutionens arbete. Hans egen forskning har fått en kick framåt:

– Jag har konsekvent skrivit på engelska och fått föreläsa på engelska, berättar han. Två artiklar har det blivit, en som handlar om nordisk lokalpolitik de senaste 200 åren och en som handlar om hur begrepp som ”nation” och ”region” har sorterats in i olika akademiska fack. Begreppet region har uppfattats som något kulturellt eller ekonomiskt. Därför har historikerna tidigare inte arbetat med region-begreppet. Det har i förlängningen fått betydelse för hur man i Sverige uppfattar sin identitet.

Ny kurs!

– Jag skulle vilja ha en tvärvetenskaplig kurs ”regionala sammanhang” här i Växjö, säger Peter. Den skulle ta upp regionbegreppet och regional politik. Där skulle historiker, kulturgeografer, sociologer och ekonomer arbeta tillsammans!

En verklig aha-upplevelse tycks annars den smidiga anpassningen till det engelska samhället ha varit. Peter Aronsson reste nämligen över med hela familjen på det halvåriga gästspelet. För Peter, Bodil och sönerna Vidar, 8 och Björn, 5 år gamla fortsatte vardagslivet precis som förut, med ”småinfektioner hos barnen, post- och bankärenden…” Pojkarna gick i skola.

Bodil råkade stå utan fast tjänst när resan kom på tal, hon är distriktssköterska, och passade på att genomföra egna akademiska studier. Hon läste in ett språkcertifikat och gjorde jämförande studier av barnhälsovård i England och Sverige.

Egen tid

Peter hade stipendium från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, något som naturligtvis gav en stor frihet. Det kan vara svårare om man ingår i ett lärarutbyte, vilket förekommer.

– Hur man ska lägga upp en sån här vistelse beror på vad man vill ha ut av den. Men jag tror att det är krävande att undervisa full tid i ett system man inte är van vid. Det blir svårt att dra nytta av miljön så som jag har gjort, säger Peter.

Hans råd är alltså att man har så mycket egen tid som möjligt i den nya miljön. En möjlighet förutom stipendium är naturligtvis att den som har forskningspengar förlägger sin forskning till ett universitet utomlands.

– Det kan man gott göra även om en vistelse i Tyskland, Danmark eller England inte har omedelbar relevans för forskningen, säger Peter.

– Även om det är mycket att ordna med så är en sådan här utlandsvistelse en oerhörd kraftalstrare, man kopplar av åtminstone en del av ansvaret, vilket ger lust att ta itu med vardagen hemma igen.

– Det har varit kul – en utmaning, säger Peter, som andra halvåret 96 fortsätter att arbeta utomlands. Nu är det Danmark och Köpenhamn som gäller.

Högskolan i Växjö har redan kommit igång med kontinuerligt utbyte med UEA. Höstterminen 1996 är en engelsk student i Växjö och två härifrån i Norwich. Förhoppningsvis blir det också kortare lärarbesök framöver.

TEXT: INGEMAR LÖNNBOM