Karlskronarevyn med Peter Sjöstrand i spetsen har lyckats plantera om Stefan och Kristers koncept ”sommarfars på Vallarna” till örlogsstaden. Att döma av publikreaktionerna på den föreställning jag bevistade har vi nu sett starten på en lång tradition, kanske lika lång som föregångaren.

Det är inte säkert att alla vet om detta, så jag börjar med konstaterandet: Det är svårt att spela fars. Komisk talang hos skådespelarna behöver kombineras med stenhård regi där ofta själva verkligheten, i form av scenografi, måste fås att spela med. I den nu aktuella pjäsen ”Hönor och svärmeri” har vi ingen egentlig huvudroll, utan de elva aktörerna har ungefär samma dignitet.

Elva? Frågar den uppmärksamme läsaren, ”men det är ju bara sju aktörer på scenen?”. Ja, men det är även fyra dörrar, som har nog så viktiga roller. Vi talar alltså om en kombination av ”slå i dörrarna” och ”förväxlingskomedi” av det mera skruvade slaget.

Hönor och svärmeri. Redan titeln är formad efter Vallarnas tradition, ”Bröllop och jäkelskap”, ”Bröstsim och gubbsjuka”, för att nämna några. ”Campa i klaveret” från 2012 har för övrigt Håkan Klamas som medförfattare, det vill säga samma person som har skrivit den nu aktuella farsen. Det finns alltså tydliga band till det halländska ursprunget.

Karlskronarevyn har detta första år med sommarfars valt att samarbeta med Bergqvistska gården, där publiken både kan ta en bit mat och sitta som en ”vanlig” publik på parkett. Sällskapet har kunnat sätta upp sin scen i ett välbevarat stadskvarter ett stenkast från Fisktorget. Det blir en betydligt intimare miljö än på Vallarna i Falkenberg, något som det kanske går att utnyttja ännu mera till ett annat år.

Den kanske största tillgången är dock publiken. Det finns redan en absolut lojalitet från Karlskronapubliken gentemot detta relativt nya teatersällskap. Här är det inte fråga om att skådespelarna behöver vara nervösa för hur skämten tas emot, publiken är med på noterna och så hjärtinnerligen tacksam. Vi har antagligen många karlskroniter som har sett fars på Vallarna och som nu njuter av att slippa den långa resan (Falkenbergsföreställningarna har setts av betydligt mer än en miljon åskådare).

Många skratt alltså, och dessutom stående ovationer, för en föreställning som lovar gott för framtiden. Karlskronarevyn kommer tillbaka med en lokalrevy i början av nästa år.