Det formligen dröp av etter och besvikelse när Westerviksposten den 20 december 1923 beskrev den förevisning av rundradio som hållits i lokalen Augustenburg på kvällen den 18. ”Rundradio eller konsten att förlora 1:65” löd rubriken.

Artikeln beskriver hur ingenjören Seger från Karlskrona totalt misslyckades med att få in något njutbart radioprogram med sin radiomottagare. Visserligen var det torra anförandet som inledde sessionen acceptabelt, även om ”De olika termerna, dämpad och odämpad, amplitud o. svängningstal, mottagningsantenn och allt vad det nu var, formligen snurrade runt öronen”, enligt tidningens utsände.

Ingenjören Einar Seger var alltså en av det nya mediets apostlar och han reste runt i stora delar av Sverige, ofta med betydligt större framgång än i Västervik. Han var en av grundarna av Karlskronas radioklubb, och tycks dessutom ha haft en firma som sålde radioutrustning, Ingenjör(s)firman Seger.

Einar Seger tog ingenjörsexamen i Katrineholm hösten 1917. Han fick därefter anställning vid Jungners i Oskarshamn, en framgångsrik batterifabrik, vars avfall ännu i denna dag delvis ligger kvar i hamnbassängens sediment. Påsken 1921 förlovade han sig med fröken Hjalmi Larsson enligt notiser i GHT och Svenska Dagbladet. Om det blev något giftermål har jag ej kunnat utröna.

Snart nog återfinner vi ingenjören i Karlskrona!

1923 blev han (sannolikt) den första i Karlskrona att erhålla kungligt tillstånd att sända ut radioprogram. Han hade då redan väckt uppmärksamhet genom att ha en bra radiomottagare och till och med kunnat lyssna på radioprogram från USA.

1924 var han med och startade Karlskrona radioklubb. I den vevan genomförde han också den första lokala radiosändningen, datumet är tyvärr höljt i dunkel. Han var själv hallåman. Varje påannons inleddes med orden ”Hallå! Hallå!” Programmet var emellertid mycket musikaliskt (klippt ur BLT):

Aftonens program för den första ”sändningen” upptager:

1. Per aspera ad astra, marsch av Ernst Urbach. Pianosolo.
2. Vandrarevisa av Åkerlund. Sång till luta av D. Feyerabend.
3. En fin visa av Fröding. Sång till luta av D. Feyerabend.
4. Jägarevisa ur op. Martha. Pianosolo.
5. Fjäriln vingad syns på Haga. Sång till luta av D. Feyerabend.
6. Midnattsklockan av Myrberg. Sång till luta av D. Feyerabend.
7. Blod och Sand av S. Runo. Pianosolo.

Vem som spelade piano i detta första program framgår ej. Det förutskickades också att BLT eventuellt skulle förse radiolyssnarna med de senaste nyheterna, men det är oklart om så skedde.

Hur många som kunde lyssna på denna första lokala sändning är oklart. Vid den här tiden kunde man köpa delar för att sätta ihop sin egen radioapparat och systemet med radiolicens hade inte införts ännu. Intresset för radio ökade exponentiellt, trots att apparaterna var mycket dyra att köpa.

Tyvärr har jag inte hittat så mycket mera om denne Einar Seger i öppna källor, men han verkar ha varit en verklig entusiast. Läs mera om Karlskrona radioklubb HÄR.

PS: anledningen till misslyckandet i Västervik var antagligen att radioutsändningarna från Stockholm hann avslutas innan Seger fick fram något ljud därifrån. Sedan hade han oturen att de brittiska sändningarna just denna kväll hade ett långt uppehåll. Publiken i Västervik fick bara höra korta brottstycken av musik, men verkar inte ha krävt tillbaka sina en krona och sextiofem öre.