Citatet i rubriken är Harry Martinsons, nobelpristagaren som en gång var skeppsgosse i örlogsstaden. Han trivdes inte där, så hans tid i Karlskrona blev inte så lång.Nu planerar vi i sällskapets styrelse tillsammans med den mångkunnige Olle Melin en söndagsutflykt den 6 maj som ska bli en del av Harry Martinson-sällskapets årshögtid i år. Det blir en rundtur i Harry Martinsons Karlskrona.

Att resa de nio milen från Jämshög till Blekinges residensstad Karlskrona kan tyckas vara en bagatell. Men i detta lilla landskap lever fortfarande en – visserligen bleknande – tradition som delar öster och väster. Mot den bakgrunden kan Karlskrona stad ses som en artificiell ö av svenskhet i en gensträvig blekingsk omgivning. Man kan också lägga till att Jämshög för mer än 370 år sedan var en del av Villands härad i Skåne.

Vi som deltar i årshögtidens utflykt på söndagen kommer att färdas betydligt bekvämare än Harry Martinson, som i ”Vägen ut” beskriver ångtågsresan genom Blekinge som sotbemängd. Det blir modern långresebuss i stället för träbänkar eller tågvagnsplattform.

Ciceron blir alltså den mångårige medlemmen i Harry Martinson-sällskapet, överstelöjtnanten, musikern och författaren Olle Melin. Han har redan börjat fundera på upplägget. Vi kommer naturligtvis att söka upp några platser som har anknytning till Martinson. Därutöver kommer vi också att få en liten smakbit av vad som egentligen menas med ”Örlogsstaden Karlskrona”, ett av Unesco:s världsarv men inte alltid så lätt att beskriva i några få ord eller genom att besöka en viss plats. Det är helheten som är det unika och intressanta.

En del av detta är naturligtvis den kasern där den unge Harry kom i kontakt med kamratuppfostran och annat som hörde skeppsgosselivet till.  Innan vi återvänder till Jämshög räknar vi också med att fira Harry Martinsons födelsedag i sällskap med Blekingeflickan. Det är en skulptur av Gunnar Nilsson, blekingekonstnär som bodde i Paris större delen av sitt verksamma liv. Blekingeflickan avtäcktes 1960. Martinson lär vid detta tillfälle ha yttrat att man på flickans mun kan se att hon talar blekingska. Huruvida han menade östblekingska eller västblekingska är det försent att fråga, men det kan väl på det stora hela göra detsamma.