Svenska Dagbladet är en utmärkt tidning, men försäljarna…

In english below:
 

Har ni märkt att man tvingas bli alltmera oförskämd och dum när man pratar i telefon? För att överleva måste man till och med ljuga!

Jag tänker naturligtvis på alla dessa försäljare, som av en eller annan anledning ringer trots att man har anslutit sig till NIX och egentligen ska få ha sina kvällar i fred. Nu senast var det, som framgår av överskriften, Svenska Dagbladet som jag hade ett kort förhållande med.

Jag borde ju ha tänkt mig för den där gången i vintras på Sergels torg när en ung man kom fram med en tidning i handen. Aldrig tidigare har jag gjort affärer på ”plattan”, men eftersom killen var artig och erbjudandet både billigt och intressant blev det avslut. Provprenumeration Svenska Dagbladet ett antal helger framåt – och ingen automatisk förlängning. När perioden var slut, var den slut. Perfekt. Då behöver man inte hålla koll på dagarna utan bara njuta medan det varar.

För missförstå mig rätt: Svenska Dagbladet är en väldigt bra tidning och ett alldeles utmärkt alternativ till Dagens Nyheter. Den har ett antal synnerligen duktiga skribenter, minst tre av dem räknar jag dessutom som vänner och/eller bekanta. Det var med andra ord lätt att säga ja, och det var heller inget jag ångrade.

Men så närmade sig provperioden sitt slut. Eftersom man som prenumerant då är kund hos företaget i fråga, så har det rätt att bryta igenom NIX-spärren och ringa. Så skedde naturligtvis. Det var en mansröst, mycket mörk, som presenterade sig som representerande Svenska Dagbladet. Nej, tänkte jag, nu blir det ett långt övertalande samtal med oviss utgång! De är ju så slipade, de här försäljarna. Om man säger nej, så frågar de varför – och artig som man är fortsätter man sedan konversationen under det att magsyran rinner till och livet rinner ifrån en.

Jag tog sats och sade att jag inte tänkte fortsätta prenumerera. Nu kom frågan från försäljaren som skulle fånga mig i en lång förklaringsharang: ”Tycker du att Svenska Dagbladet är en dålig tidning?”. Under en hundradels sekund övervägde jag konsekvenserna av olika svar – och valde att ljuga: ”Ja, det tycker jag”. Nu hände det fantastiska: försäljaren gav upp! Genom att ljuga om vad jag tycker hade jag vunnit tillbaka flera minuter av mitt liv!

Nu kan man tycka att denna ”vita lögn” var av det mera beskedliga slaget. Men varför är det på detta viset? Varför ska jag behöva göra våld på min etik och personlighet bara för att jag inte vill tillbringa kvällarna i meningslösa konversationer med försäljare som desperat jagar provision? För, som sagt, jag tycker egentligen inte att Svenska Dagbladet är en dålig tidning. Hoppas att det gick fram. Men försök inte sälja fler provprenumerationer. Om det blir en nästa gång, blir det helår. Dock inte samtidigt som Dagens Nyheter, man vill ju göra annat än läsa tidningar på helgerna.

in english:

Have you noticed that you are forced to become more and more insolent and stupid when talking on the phone?

I refer to all of these vendors, who for one reason or another call even though you have joined the NIX in order to stop unwanted phone calls.

Most recently I had a brief relationship with the Swedish newspaper Svenska Dagbladet.

I ought not to, but since the guy I met in Stockholm was polite and his offer was inexpensive and interesting I tried out the Swedish newspaper Svenska Dagbladet a number of weekends. He promised no automatic renewal of the subscription. 

Please get me right: Svenska Dagbladet is a very good newspaper, and an excellent alternative to Dagens Nyheter. It offers a number of extremely talented writers, three of them I count also as friends and / or acquaintances. I did not regret buying and reading the paper.

Some weeks later: As a customer of the company in question, it has the right to break through the NIX and call you up. One evening I got a call from a man who introduced himself as representing Svenska Dagbladet. Oh No, I thought, this will be a long, persuasive discussion with an uncertain outcome! They are so polished, these dealers. If I say no, they ask why – and polite as I am the conversation will go on and on while the stomach acid flows and life runs away.

I said that I was not going to continue to subscribe. Now the question came from the dealer, a question I was sure would end in a long explanation tirade: ”Do you think the Swedish newspaper Svenska Dagbladet is a bad newspaper?”. In the blink of an over, I weighed the consequences of different answers – and chose to lie, ”Yes, I think so.” The wonderful thing happened: the dealer gave up! By lying about what I think I had regained several minutes of my life!

Now you would think that this ”white lie” was one of the more modest kind. But why does it have to be this way? Why do I have to destroy my ethics and personality just because I do not want to spend evenings in meaningless conversations with vendors who are desperately chasing commission? For, as I said, I do not really think that Svenska Dagbladet is a bad magazine. But do not try to sell more tests subscriptions. If there is a next time, I will subscibe all year. But not at the same time as Dagens Nyheter, we want to do something more than reading newspapers all weekend.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s