Regionteatern – så går det till på presskonferenserna
Äntligen kan jag berätta öppet hur presskonferenserna på Regionteatern Blekinge Kronoberg går till! Det man får se i TV, höra i radio eller läsa i tidningen, är naturligtvis bara ett urval ur all den information och intryck som flödar när en kulturinstitution står i startblocken inför en ny säsong. Eftersom jag numera inte jobbar åt någon annan än mig själv, tänkte jag att det var dags att avslöja lite om arbetet bakom kulisserna, inte minst mediernas kulisser.
(se en kort sekvens som jag filmade med min telefon)
För första gången sedan 2005 var jag alltså på en presskonferens på Regionteatern Blekinge Kronoberg. Det mesta var sig likt, men den dynamiske teaterchefen Magnus Holm har en helt annan framtoning än den drottlinglika Ingrid Kyrö eller den mera introverte Johan Bernander som jag tidigare mött. Här är det en teaterdirektör á la August Blanche, med frustande energi och säljande attityd. Man får i alla fall intryck av en person som har kul på jobbet!
Journalisterna sitter i kafeet på Ringsberg, medan ensemblen på teatern och övriga medarbetare står längs väggarna, när Magnus Holm hälsar välkommen. Någon journalist kommer försent, men det noteras bara med humor. En journalist som jag känner igen från forna dagars presskonferenser, ställer fortfarande samma typ av frågor som då, nämligen hur man stavar olika personers namn. Det känns lite onödigt, eftersom alla namn och relevanta faktauppgifter finns noterade i det utmärkta pressmaterial som alla har fått. Dessutom står det naturligtvis på nätet, men något säger mig att denne journalist bara med största motvilja har lämnat Haldan för datorn.
Så blir det dags att se några utsnitt ur teaterföreställningarna, det vill säga så som de ter sig just nu, kanske mer än en månad före premiär. Det blir med andra ord en del tappade repliker, bara delar av kostymer, inget teatersmink. Man får alltså ha en del fantasi. Men det har man så gärna, för det är faktiskt lite spännande att vara med en kort stund när föreställningarna fortfarande är i ett formande skede. Eftersom jag har varit med ett antal gånger och sett både dessa repetitioner med journalistpublik och sedan de färdiga föreställningarna kan jag konstatera att det händer något. En lätt förändring i pauseringen, en annorlunda betoning, just det där som behövs för att budskapet ska komma fram, för att spänningen ska stiga, skrattet komma. Man får respekt för skådespelarnas och regissörernas kunnande.
Till sist kan jag inte låta bli en reflektion kring höstens repertoarval, närmare bestämt att Regionteatern Blekinge Kronoberg kommer att spela MacBeth av Shakespeare. Jag minns nämligen som igår MacBeth i saligen avsomnade Blekingeteaterns regi, någon gång på 1980-talet. Som ni kanske vet, omgärdades förr denna pjäs av en aura av vidskepelse. Skådespelarna ville inte ens nämna den vid namn. För Blekingeteatern blev den mycket riktigt en katastrof. Scenografin var löst hängande sjok av vad som såg ut som säckväv. Dåvarande konstnärlige ledaren ställde sig på scenen efter att tidigare ha hållit sig därifrån, vilket visade sig vara ett dåligt beslut. En av mina journalistkollegor på den tiden orkade inte med att se hela pjäsen, utan gick i pausen. Det dröjde inte länge innan Blekingeteaterns saga var all. Lady MacBeth sågs senare som parkeringsvakt i Skärholmen. Jag hoppas vid fru Thalias mantel att något sådant inte kommer att inträffa nu, för vi behöver Regionteatern, den ger stöd och stadga åt teaterkulturen i vår del av Sverige.
Sveriges Radios reportage från denna pk.
Ingemar Lönnbom 