Det är inte alltid man får njuta av ett brandtal för humaniora  och humanistisk vetenskap och jag måste erkänna att jag inte hade väntat mig ett sådant i Mönsterås. Men ett dylikt hölls verkligen på onsdagskvällen den 12 september 2012. Den som brandtalade var Stranda Hembygdsförenings egen historiker Jonny Nilsson som nu har erbjudit sig att leda en studiecirkel i Mönsterås historia.

Det är naturligtvis mycket fördomsfullt av mig att tro att humaniora sitter trångt i Mönsterås och ett 20-tal hembygdsintresserade mönsteråsare hade också verkligen kommit till hembygdsgården i Älgerum för att lyssna till Jonny Nilssons föredrag. Syftet med mötet var att de som skulle vilja delta i en studiecirkel nu skulle få inspiration och även en viss introduktion till vad det innebär att forska i den egna hembygden. Det fick man också, men Jonny Nilsson ville mer än så: han ville förklara för de blivande hembygdsforskarna att de också blir fanbärare för en del av vetenskapen som är skamligt undanskuffad i det svenska samhället, nämligen humaniora och enkannerligen där historia. Av forskningsmedlen går mindre än en halv promille till historisk forskning.

Så är läget och det blir sämre för varje ny högskolereform. Samtidigt sker en omvänd utveckling när det gäller det folkliga intresset för historia, inte minst den egna och lokala historien. Det finns alltså en tydlig diskrepans mellan vad ”framstegsinriktade” medelstilldelare gör och vad folket vill och är intresserat av. Det blir säkert en alldeles utmärkt studiecirkel av detta engagemang i Mönsterås. Det kan till och med bli mer än en, eftersom det enligt studieförbundets Vuxenskolans representant, Reidun Ullström, inte är lämpligt att ta in fler än tolv personer per cirkel om jag nu fattade rätt.