Oemotståndligt charmigt och inte mycket PK när Skrävle ger sin syn på omvärlden

Skrävle teatergrupp håller upp en skrattspegel för en galen omvärld. Varken uppmärksamhetsgalna swishjournalister eller kommunala byråkrater som vänder kappan efter (den politiska) vinden undgår gruppens vänliga men träffande satir. Det är omöjligt att värja sig för denna mycket charmiga uppsättning, som tyvärr redan har gjort sitt sista applådtack för säsongen.

De båda sagoberättarna i ”drag” som berättar sagor för pensionärer är så upprörande för en viss swish-journalist att denne tar sig ända upp i de blekingska skogarna.

Byn Skrävle ligger i nordöstra Blekinge, nära vägen mellan Lyckeby och Torsås, alldeles intill Sälleryd (ej att förväxla med Säljeryd, som ligger i Kronobergs län). Det här är en typisk blekingsk landsbygd med geografiskt sett ett litet avstånd till centralorten Karlskrona, men med desto större upplevda avstånd i livsstil och tänkesätt. Komedin Skrävle Bed and Breakfast – Bröllop och elkris lever i hög grad på kulturkrockar som uppstår när diverse underliga individer från omvärlden dyker upp i det lilla samhället.

Skrävle teatergrupp har funnits ända sedan 2009, men tvingades av pandemin till ett uppehåll. Nu var det äntligen dags igen. Jag tittade på den näst sista föreställningen av fyra, fredagen 21 juli.

Du som läser får ursäkta om jag inte nämner namn på alla som stod på scenen, det fanns nämligen inget program att hämta fakta ifrån. För 99 procent av publiken behövdes det säkert inte, för här känner alla varandra och förutsättningarna, inklusive tidigare uppsättningar, är mer än välkända.

Manusförfattaren Fredrik Karlsson berättade i alla fall att det påhittade ”Skrävle Bed and Breakfast” användes som sceneri redan 2016 och att persongalleriet var (mycket) löst tecknat efter förebild från världssuccén ”Fawlty towers”. Det märks, även om Basil inte på något sätt är sig lik – B&B:ns föreståndare är här betydligt mera letargisk och småslug än John Cleeses rollfigur. Här heter han Ruben och är lite smått fördomsfull, särskilt mot stadsbor, något som uppskattas mycket av publiken. Svär gör han också, men det är okej, så länge publiken hjälps åt och håller för öronen på de allra minsta…

Hustrun är naturligtvis den som får allt att fungera, här finns också en mycket lindrigt begåvad hjälpreda. Särskilt PK är det definitivt inte, men driften med olika företeelser är mycket vänlig och kan absolut inte kallas hån och väcker inte något hat. Mycket uppfriskande.

Den groteskt självupptagna swishjournalisten kommer till Skrävle för att direktsända och sätta stopp för dragqueens som läser sagor för pensionärerna. Christian Hammar i en av flera roller i den roliga föreställningen.

Ja, teatergruppen hinner med att driva med många nutida företeelser, swishjournalister, kulturbyråkrater och andra befattningshavare som inte låter landsbygdens invånare leva i fred. För en gångs skull är det glesbygdsborna som är de vettigaste rollfigurerna och de mest absurda typerna kommer nerdimpande från en avlägsen centralort.

Enda undantaget därvidlag är dottern till B&B-paret, som redan har flyttat in till stan och som nu kommer tillbaka till Skrävle med sin blivande make. Han visar sig inte vara så intresserad av att flytta till den lilla byn i kommunens utkant, trots att han genom vattentortyr (väldigt snäll sådan) av Ruben tvingas lova att göra detta.

Återväxten i Skrävle teatergrupp verkar vara säkrad. Tre sagoprinsessor som visade sig ha skinn på näsan.

Jag måste också nämna de tre yngsta på scenen. Tre flickor som spelade varsin klassisk sagofigur, Askungen, Törnrosa och Snövit. Deras respektive saga hade omtolkats och satts i Metoos och jämställdhetens stålkastarljus. Effekten av dessa små monologer var omedelbar, en riktig pärla, som mycket riktigt gav applåder inför öppen ridå.

Biblioteksböterna är på 25 000 kronor, så ”hotellchefen” Ruben ligger illa till när Bibliotekspolisen kommer på hotfullt besök.

Den övergripande berättelsen i denna komedi är tyvärr nog faktiskt att det stora samhället sviker landsbygden, även om den storyn berättas genom en serie mycket roliga scener. Själv skrattade jag stort när exempelvis ”Bibliotekspolisen” med mörka pilotglasögon och mössa med Bibliotekets logga kom och i maffiastil hotade Ruben med 25 000 kronor i böter eftersom han inte hade lämnat igen ”Utvandrarna” som han hade lånat 1991!

Strömmen hade han heller inte betalt, så hotet att elen till Skrävle B&B skulle strypas blev akut. Det tog Ruben med jämnmod, fram till dess att någon påminde honom om att hembränningsapparaten faktiskt kräver elektricitet. Då blev det för en gångs skulle fart på den annars så långsamme ”hotellchefen”.

Naturligtvis blev det lyckligt slut på alltihop. Den blivande svärsonen visade sig nämligen vara stenrik. Han hade uppfunnit nya appar som han hade tjänat stora pengar på. Så i avsaknad av inkomster, bidrag från kommunen och vettiga elräkningar, regnade nu pengarna över Skrävle Bed and Breakfast, när svärsonen öppnade sin plånbok. Pjäsen avslutades alltså med en Godot som verkligen kom fram! Härligt slut på den sagan.

Ingemar Lönnbom

”Hönor och svärmeri”: Succéartad omplantering med rötter i den halländska myllan

Karlskronarevyn med Peter Sjöstrand i spetsen har lyckats plantera om Stefan och Kristers koncept ”sommarfars på Vallarna” till örlogsstaden. Att döma av publikreaktionerna på den föreställning jag bevistade har vi nu sett starten på en lång tradition, kanske lika lång som föregångaren.

Det är inte säkert att alla vet om detta, så jag börjar med konstaterandet: Det är svårt att spela fars. Komisk talang hos skådespelarna behöver kombineras med stenhård regi där ofta själva verkligheten, i form av scenografi, måste fås att spela med. I den nu aktuella pjäsen ”Hönor och svärmeri” har vi ingen egentlig huvudroll, utan de elva aktörerna har ungefär samma dignitet.

Elva? Frågar den uppmärksamme läsaren, ”men det är ju bara sju aktörer på scenen?”. Ja, men det är även fyra dörrar, som har nog så viktiga roller. Vi talar alltså om en kombination av ”slå i dörrarna” och ”förväxlingskomedi” av det mera skruvade slaget.

Hönor och svärmeri. Redan titeln är formad efter Vallarnas tradition, ”Bröllop och jäkelskap”, ”Bröstsim och gubbsjuka”, för att nämna några. ”Campa i klaveret” från 2012 har för övrigt Håkan Klamas som medförfattare, det vill säga samma person som har skrivit den nu aktuella farsen. Det finns alltså tydliga band till det halländska ursprunget.

Applådtack som aldrig vill ta slut för ”Hönor och svärmeri” i Karlskronarevyns uppsättning. Foto: Ingemar Lönnbom

Karlskronarevyn har detta första år med sommarfars valt att samarbeta med Bergqvistska gården, där publiken både kan ta en bit mat och sitta som en ”vanlig” publik på parkett. Sällskapet har kunnat sätta upp sin scen i ett välbevarat stadskvarter ett stenkast från Fisktorget. Det blir en betydligt intimare miljö än på Vallarna i Falkenberg, något som det kanske går att utnyttja ännu mera till ett annat år.

Den kanske största tillgången är dock publiken. Det finns redan en absolut lojalitet från Karlskronapubliken gentemot detta relativt nya teatersällskap. Här är det inte fråga om att skådespelarna behöver vara nervösa för hur skämten tas emot, publiken är med på noterna och så hjärtinnerligen tacksam. Vi har antagligen många karlskroniter som har sett fars på Vallarna och som nu njuter av att slippa den långa resan (Falkenbergsföreställningarna har setts av betydligt mer än en miljon åskådare).

Många skratt alltså, och dessutom stående ovationer, för en föreställning som lovar gott för framtiden. Karlskronarevyn kommer tillbaka med en lokalrevy i början av nästa år.

Ålafett – en välsmord föreställning med mycket njutbar musik

Joakim Mostberg (Ernst Karlsson) och Daniel Gustavsson (Kalle Ål) vinner naturligtvis över sta-borna när det tävlas på skummande böljor.

Man borde ha anat att det var något skumt med begreppet ”Ålafett”. Men att det skulle handla om en blekingevariant av en amerikansk hårvårdsprodukt (?) stod klart först när denna musikal gick igång. Det handlar alltså om Karlskrona musikteaters senaste produktion som spelas i Vämöparken.

Ja ”Ålafett” håller upp en skrattspegel för John Travolta och Olivia Newton-John redan när historien drar igång. Elsie (Anna Lahmer) berättar med romantik i rösten för sin nya väninna Göta (Linnea Lahte) om sin kärlek till Ernst (Joakim Mostberg) som på en annan del av ön skryter om sin erotiska erövring för kompisen Kalle Ål (Daniel Gustavsson). Vi känner förstås genast igen ”Summer nights” från ”Grease”.

Så där fortsätter det. Den ena kända låten efter den andra, ofta från en vältummad amerikansk sångbok, har fått ny text som passar in i den inte alltför komplicerade handlingen. Det är roligt och välspelat, Anna Lahmer och Joakim Mostberg gör aldrig bort sig på scenen och sågs senast i Ulf Fembros ”Marinka och kärleken”. De har utmärkta sparringpartners i Daniel Gustavsson och Linnea Lahte.

Jazz/pop/R’nB-gruppen Kvarteret är suveränt bra. Det är bara en tidsfråga innan de får ett riktigt stort genombrott. Det finns alltså goda skäl att gå till Vämöparken och höra dem.

Det som verkligen får oss i publiken att tappa hakan är emellertid musiken. Karlskrona musikteater har nämligen lyckats städsla den mest mångsidiga orkester som tänkas kan: Kvarteret (eller i varje fall största delen av bandet). Här spelar Rasmus Dahlström, Douglas Nilsson, Mille Metlid och Erik Olsson öbor som på olika sätt stöttar handlingen.

I maj i år vann gruppen pris i musiktävlingen Imagine, de tog hem segern i genren jazz/soul/R’n’B och fick därmed spela på Ystads jazzfestival! Låt oss gissa att de snart blir tvungna att byta namn, det verkar finnas minst två andra akter här i landet som kallar sig Kvarteret!

En annan gissning är att de snart kommer att vara alltför dyra att köpa in till Karlskrona musikteater. Så uppmaningen kan bara bli: gå och se ”Ålafett”. Det är fullt ös, lokal förankring och jättebra musik.

Linnea Lahte spelar Göta Nilsson, en öbo som är fena på att göra ålkroppkakor.

Karlskrona har i år minst tre olika sommarteateruppsättningar. De är kanske inte fullt lika ambitiösa som de storslagna scenproduktionerna i Karlshamn, men visst är det kul att det händer något även i Blekinges residenskommun.

Ålafetts okrönta drottning är förstås Anna Lahmer som (antar jag) har gjort det mesta manusjobbet. En riktigt begåvad skådespelare och manusförfattare som aldrig framhäver sig själv.

Säkra succéer, yxmord och helt ny typ av tävling i Berättarfest 2023

Här är en stor del av arrangörerna bakom Berättarfest 2023. Rödeby norra hembygdsförening, Bottnansmåla gård, Holmsjö hembygdsförening, Kulturkompaniet och Torsten Johansson, Göksjöholm har alla minst en programpunkt under veckan 2 - 9 juli 2023.
Här är en stor del av arrangörerna bakom Berättarfest 2023. Rödeby norra hembygdsförening, Bottnansmåla gård, Holmsjö hembygdsförening, Kulturkompaniet och Torsten Johansson, Göksjöholm har alla minst en programpunkt under veckan 2 – 9 juli 2023.

Nu startar årets berättarvecka i Blekinge, Berättarfest 2023. På söndag 2 juli blir det festlig invigning med tävlingen “Tror du vi ljuger” och sedan rullar det på med program varje dag hela veckan. Helt nytt är bland annat ett besök vid Ola Sonas grotta, som minner om en legendarisk yxmördare.

Föreningen Berättelser under eken har funnits sedan 2007 och är en paraplyorganisation för en mängd aktörer, föreningar, företag och privatpersoner, till stor del på Blekinges landsbygd. Alla som vill värna det muntliga berättandet får vara med och var och en anordnar sina egna evenemang under veckan.

Med tiden har verksamheten utökats med sång och musik, för att inte tala om de stadsvandringar inne i Karlskrona, som genomförs av Kulturkompaniet. 

Programmet för berättarveckan finns i sin helhet på berattarfest.se. Här är några punkter:

Söndag 2/7: Invigning ”Tror du att vi ljuger?” här anordnar Berättelser under eken tillsammans med Stadsbiblioteket en helt ny tävling där publiken ska avslöja vad som är sant och vad som är rena skojet.

Fyra berättare försöker lura publiken med sina historier. Den som är riktigt bra på att gissa – eller är minst lättlurad – står som kvällens segrare. 

Berättare: Michael Helgesson, Carina Melin och Ingemar Lönnbom.

På måndagen anordnas en stadsvandring i Karlskrona med tema Kalla kriget: “Om Ryssen kom”. Den återkommer flera gånger under veckan.

På hembygdsön i Holmsjö handlar det samma dag om emigrationen till Nordamerika. Åke, Erika och Martin Giselsson framför emigrantsånger, visar bilder och följer utvandrarna i deras spår genom Iowa, Illinois, Wisconsin och Minnesota.

På onsdagen lockar ett evenemang i Stengöl, norr om Rödeby: Bilsafari med berättelser. Det här är en favorit, och lockar alltid en stor publik. Turen går till hemligt mål, fast i år har man avslöjat att det blir en utflykt till platser strax norr om länsgränsen. Efter bilsafarin återvänder man till Stengöls skola där det blir korvgrillning.

På torsdagen anordnas stadsvandringen “Allt som aldrig blev av” i Karlskrona, en stadsvandring om byggnadsverken som fastnade på ritpappret eller bara blev halvfärdiga och sedan försvann. 

Fredagen den 7 juli blir det utflykt till Bromåla i norra delen av Karlskrona kommun och ett besök till Husberget och Ola Sonas grotta. Berättar om den legendariske Ola Sona, vilken anklagades för ett yxmord, gör Torsten Johansson, Göksjöholm. Det blir också ett besök i Länsstyrelsens biotopområde med nyanlagda gärdesgårdar och ovanliga växter. Information om området ges av Sofie Villman från Länsstyrelsen.

Lördagen den 8 juli bjuder Bottnansmåla gård till mat och musik i sommarkväll. Här behöver man anmäla sig i förväg. Systrarna Ingela och Marie öppnar upp gården i Bottnansmåla för gemenskap. Här utlovar man berättelsen om pigan som var starten på släkten som lett till att åtta generationer nu drivit verksamhet här. OBS! Här måste man anmäla sig i förväg!

På söndagen den 9 juli blir det möjligt att komma in på normalt sett låsta bakgårdar och andra okända miljöer i Karlskrona. Liksom övriga stadsvandringar är det Kulturkompaniet som anordnar.

Berättelser under eken samarbetar med:

Biblioteken i Karlskrona

Studieförbundet vuxenskolan

Karlskrona kommun

Lucia – ett återuppståndet helgon

Luciafirandet tycks ha drabbats av skiftande konjunkturer under de hundratals år detta sicilianska helgon har noterats i almanackor och kalendrar. Sökningar i gamla svenska dagstidningar visar att Lucia ansågs urmodig på 1870-talet, men ökade i popularitet på 1890-talet och vid inledningen av det nya seklet. Det moderna firandet brukar dateras till 1930-talet, när Luciorna började utses genom tävlingar.

Fritz von Dardel tecknade ett luciatåg redan vid mitten av 1800-talet. Bild: Nordiska museet/Digitalt museum

I Blekinge har det ju varit ont om herrgårdar och slott, vilket gör att det antagligen inte har funnits något större tryck bland allmogen att spöka ut unga kvinnor med ljuskronor. Ljus var såklart en resurs som man behövde spara på, stearinljusen kom dessutom inte förrän i början av 1800-talet (den kände publicisten Lars Johan Hierta, Aftonbladets grundare, var även ljusfabrikant och levererade Liljeholmens produkter med början 1840).

Däremot lär det på olika platser runt om i landet ha varit populärt med luciafester och ungdomliga upptåg. År 1888 noterar tidningen Fäderneslandet att en så kallad lussefest, en slags kostymbal, anordnades i Nässjö. Men det noteras alltså som något exklusivt.

År 1907 skriver flera tidningar om en synnerligen stor lussefest, med 2 000 deltagare. Den har hållits i Chicago av det där befintliga Västgöta Gille. Tolv tärnor ingick i luciatåget och tusentals elektriska lampor belyste evenemanget, berättas det.

Det kan vara så att seden med Lucia har förädlats av svenskamerikanerna och därefter så att säga återimporterats till Sverige. Luciajipponas likhet med skönhetstävlingar får väl anses vara en indikation på detta.

Musikteater, byvandring, föredrag – flera nya inslag i Berättarfest 2022

Några av alla som ligger bakom ”Berättarfest 2022” http://www.berattarfest.se.

Nu är det dags för det muntliga berättandets speciella festivalvecka i Blekinge. 

4–10 juli arrangeras Berättarfest, första gången var redan år 2008. Nytt för i år är bland annat en byvandring på Möcklö, gårdsberättelser i Björketorp och en teaterföreställning.

Berättarfest arrangeras av föreningen Berättelser under eken, och är sprunget ur ett projekt där målet var att stärka det muntliga berättandet i Blekinge. 

Berättelser under eken är en paraplyorganisation, där varje medlem står för sina egna arrangemang. Här samsas gårdsbutiker, hembygdsföreningar och besöksnäring i en gemensam verksamhet som också stöds av Studieförbundet Vuxenskolan. Därmed blir verksamheten bred, med en mängd olika evenemang.

Den nya byvandringen på Möcklö i Karlskronaskärgården har litterär anknytning, eftersom det är författaren Sara Rönér Janicke som är den berättande guiden. Men hon lovar att inte ”spoila” innehållet i boken om Mia som hon publicerade förra året, om nu någon inte ännu har läst den. Hon arrangerar tillsammans med Östra Blekinge hembygdsförening på måndagen 4 juli. 

Samma dag berättar Michael Helgesson om Blekinges gränser genom historien. Det är Holmsjö hembygdsförening som har bjudit in den skickliga berättaren.

Helgesson är också genom Kulturkompaniet medlem i Berättelser under eken och genomför ett stort antal evenemang, bland annat stadsvandringar under berättarveckan. Men han lyfter gärna också fram säsongspremiären för Stadsteatern i Kristianopel, en dramatiserad berättelse om den intressanta platsen, den 5 juli.

Den dagen ställer Per Brunberg på Björketorps gård frågan: ”Hur mycket kan man älska en gård?”. Han har ett trehundraårigt perspektiv i sin berättelse.

På onsdagen blir det teater i Stengöls skola,  ”Den motvillige trubaduren” med Joakim Mostberg och Matz Arnström, arrangör är Rödeby norra hembygdsförening. Kulturkompaniet i  Karlskrona genomför samma  kväll stadsvandringen ”Vanartigt kvinnfolk”.

På torsdagen är Kulturkompaniet tillbaka i Kristianopel med en stadsvandring, medan samtidigt Räntemåla Natur & Kultur i norra delen av Ronneby kommun lockar med ett dubbelprogram. Det är dels Anders Engblom, projektledare för Gribshunden och utställningen i Kallvattenkuren som berättar om äventyret med det sjunkna krigsfartyget från 1400-talet och om den då regerande Kung Hans, som var kung både i Danmark och Sverige. Dessutom har journalisten Ingemar Lönnbom letat reda på dramatiska och dråpliga historier från trakten.

Under lördagen och söndagen gör Kulturkompaniet en storsatsning, med totalt fem stadsvandringar i Karlskrona. Det handlar om Kalla krigets spår i Karlskronas stadsbild (både lördag och söndag), stadsdelen Björkholmen och om de blå streck som ses på en del ställen i centrala Karlskrona. På söndagen är det dessutom en vandring till okända bakgårdar och andra miljöer i Örlogsstaden.

Söndagen genomförs också ett berättarevenemang i Offamåla, där Rabarbergården ligger. Där finns skön lantlig miljö och en fotoutställning. 

Här kan du se en kort film om årets evenemang!

Klicka på pilen och titta på filmen om årets Berättarfest i Blekinge.

Flera av de nämnda arrangemangen ska man helst föranmäla sig till, så det bästa är att kontrollera informationen från Berättelser under eken på www.berattarfest.se

Upprop: Kom med i nätverket för berättarevenemang och skrönor!

Gammal som ung – alla gillar en skröna!

Skrönornas egen högtid kan bli ett lyft för dig och din verksamhet!


Välkommen till nätverket som ser till att det muntliga berättandet lever vidare och har sin egen vecka.

Föreningen Berättelser under Eken anordnar varje år vecka 27 en Berättarfest där vi för traditionen vidare samtidigt som varje arrangör får möjlighet att locka en ny publik till sin förening eller företag.


Föreningen Berättelser under Eken tar tillvara kunskap, berättarglädje och engagemang i bygden samtidigt som vi lyfter bygdens möjligheter som ett intressant besöksmål. Du som arrangör får mot en liten avgift hjälp med marknadsföring och tillgång till vårt nätverk.


Föreningen Berättelser under Ekens uppgift är att:

  • Samordna och genomföra Berättarveckan.
  • Att inspirera och stärka bygdens kulturnätverk och öka samarbetet mellan aktörerna.

Marknadsföringen sker på föreningens hemsida och i sociala medier.
De som arrangerar något evenemang under Berättarveckan är medlemmar, men alla är välkomna som stödjande medlemmar.
Medlemsavgiften är 250:- för 2022. Till detta kommer en avgift på 10 kronor för varje biljett du säljer. (Det är i princip samma upplägg som välkända Nässelfrossan i Västblekinge).

Vill du, förening eller företag vara med och arrangera något under Berättarveckan eller har du frågor?


Hör av dig till ordförande Eva Runesson, 0738-325 639, 0455-43 439
Eva.runesson@outlook.com
Hör av dig senast söndag 15 maj 2022.

Boris Johnson strategy exposed: Bankruptcy

To be reissued when Boris Johnson becomes prime minister of the UK:

As you know, Britain is due to go over to a new system on Jan 1, 2020. it’s called Bankruptcy. 

The system we’ve been using up to now, which we call Solvency, hasn’t been working too well. lt lost us a lot of money and caused a lot of debts. So it obviously wasn’t much good, was it?

But now we are going to try a completely new way of organising the economy. You might find it a little puzzling at first, so I’m going to do my best to make it easy for you.

After all, you thought Decimalisation was going to be the end of the world, didn’t you? And it wasn’t, was it? Not yet, anyway.  

 

Why change over?

lt isn’t really very long, only sixty or seventy years, since Britain was _a very rich country, with overseas colonies supplying us cheap raw materials and the world buying our manufactured exports. Now we are a pretty poor country, with us relying on expensive raw materials and

the world buying only our experts. Well, now, if we want to get back to our old freedom from money matters, there are two possible solutions. One is to go out and conquer lots more countries and get cheap commodities again, and I don’t mind telling you that the United Nations would take a pretty poor view of that! And Mr Trump would be along like a shot, asking us what we were up to, and you know what he’s like once he gets talking. He’d never give us enough spare time to exploit anything. 

So we have to take the other solution, which is simply to ignore money altogether.  

 

Can we do without money?

We would be much better off without money. Money leads to inflation, shortages, deficits, high interest rates and currency speculation. Yet money, after all, is only the accounting system we use at the moment to measure international trade and there is no reason why we should stick to it. There are other systems, so why not try one if money is so obviously not working ?

Britain has decided to strike out first and adopt a new system. 

Bankruptcy.

 

How will it work?

Starting on Jan 1, 2020, we will declare ourselves officially bankrupt. This means we have no obligation to pay any debts to anyone in the world. No money will leave Britain. lf anyone says to you after Jan 1, ”Look, you owe me £ 700,000 for the copper you bought last year, and that’s just the interest, mate,” just say to him: ”I’m sorry. We are bankrupt. This is a new system which means you don’t get anything from me. Bad luck.” 

One advantage of this will be that the economy will be so much easier to work out. At the moment no-one really know how much money we have, because of invisible asset, fluctuating rates, floating money, things like that.

After Jan 1, 2020, we still won’t know, but it won’t matter any more, because we just write off the debit column and forget about it.

 

What about our assets ?  

We will have to write off our assets as well, but luckily for us they are much smaller.   

 

How do we buy things then? 

We won’t need to buy very much by then, because of the preliminary planning stages which come into effect before 2020. Usually, you see, we get our raw materials in regular small supplies because we haven’t got enough money to pay for a huge amount. But to prepare for Bankruptcy we shall be ordering enough commodities to last us for years and years, during 2019. lt will

all be bought on credit. By Jan 1, 2020, we shall be fully stocked up for the foreseeable future, but when the bills start coming in, the new system of Bankruptcy will mean we won’t have to pay them.    

 

You mean, we ‘re going to order everything we need, and then refuse to pay?  

Yes.     .  

 

But that’s unethical.   .  

Only under the old system. Not under Bankruptcy.

 

How will internal trade work? Will we go back to barter?

Not quite. We envisage a system of do-it-yourself banknotes, whereby after a deal you write out to the customer a banknote with the agreed value on.

 

This is the same as cheques.

Not quite. Not if the banknote says “I promise to pay the bearer three sheep and a sack of apples.”

 

Paper barter, in fact?          

Yes.  

 

Will England be wealthier under Bankruptcy ?

The word ”wealthy” will no longer mean anything. Britain will seem to be worse off. There will be fewer new goods around and not many banks. But it will be a much healthier place, because everything will be real.

 

This is really a disguised way of turning the clock back four centuries.

If there’s anything wrong with going back to the time of Shakespeare, Good Queen Bess and South American treasure, let us know. Of course there will be a few teething troubles, and some people may find themselves temporarily hard up as they retrain to be thatchers, cordwainers or highwaymen, and we do expect the odd massacre, pestilence, religious pogrom and mass emigration. But when things settle down, we are confident that society will be happy and stable. At around 15 million population or so. We shall then have all the romance of an earlier age. People will brew their own beer, bake their own bread and grow their own vegetables.

 

They won’t have any choice, will they?

No. But have you tasted mass produced beer or bread recently ? Modern technology will be phased out naturally – in other words, no more pollution, poisonous chemicals, wasted natural resources, traffic accidents or Miss World on TV.    

 

Or antibiotics, pesticides, printed books, ambulances or Beethoven records.

Well, you win a few, you lose a few. The sonnet could come back into fashion. And ruffs look really good on a man.

 

But you said we would be better off without money? 

Those of us who are left will be. No mortgages, hire purchase, overdrafts, monthly instalments, car insurance, parking fines .

 

But won ‘t life be harsh, wearing and a constant struggle?

So what’s new ? The way things are going at the moment, the world is heading for a spectacular crash. Only Britain is guarding against the crash by preparing for a new system which is guaranteed the same, year in, year out. Did they have Wall Street crashes in the Middle Ages?

Under Bankruptcy, Britain will be small and viable again. 

 

I think you may be right. How can I guarantee to be one of the lucky fifteen million survivors ?

Just send up for our free pamphlet ”Wouldn’t it be great to reach 2021?”. Meanwhile, start learning to make your own clothes and lay bricks. lt’s going to be a wonderful time for initiative and imagination under Bankruptcy.

 

(the original text is from Punch July 17, 1974)

Nothing is as Swedish as North Dakota

(Translation of a story in Blekinge läns tidning)

Genealogy took us to a municipality far away on the American prairie, where “palt” is a wellknown dish and a potluck dinner can be organized in no time.

 

The summer of 2018.

We have been driving for several days, just over 1200 kilometers (like Karlskrona-Skellefteå in Sweden). In the last hour we have spotted five farms along the road. It’s like driving in Norrland, but without the forest. North Dakota is typical farmland and there is a free view all the way to the horizon.

 

Suddenly we see a small community next to the road. We are hesitant about where to turn – and that moment of hesitation takes us all the way through. We have to turn around and drive into one of the streets.

 

On the lawn outside one of the houses we see some people waving to us. We have arrived in Kulm, a small part of Västerbotten right in the middle of the USA.

This story begins with an old weekly magazine that we found 25 years ago and started browsing. A Swedish journalist traveling in the US had accidentally (as it seems) ended up in Kulm. Here he interviewed some of the many Swedish descendants in the neighborhood.

 

But hey, the names seemed familiar. Ostrom, Lindgren – this looked like group of related families from Ytteråträsk in Västerbotten, Sweden that we knew about. But they had emigrated in the late 1800s…

 

My girlfriend had previously researched her family tree – this was long before Swedish church records were available online, and the work had been done using microfiche and such.

 

A check in her notes quickly showed that there could be no doubt! We had accidentally stumbled across her lost relatives in America.

 

When in 2018, two decades after this revelation, we were finally on our way to the United States in a completely different matter, we got a crazy idea: why don’t we go to Kulm. At least just to see what the place looks like!

 

It was now magical things started to happen. When in May we contacted a Kulm descendant we had managed to identify, (Sharon Linden and her husband Carl), they replied via the net from – Ytteråträsk! This American couple were on a family trip to Sweden, while we were on our way to the USA.

 

Carl, though not directly related to my girlfriend, is a passionate “contact creator” with a large Swedish-American network – and routine in organizing family trips and ensuring that contacts are created and maintained. He arranged an itinerary that made our journey so much more rewarding than if we had just walked around in the small town and then returned.

Those people who waved were of course our first stop. Cheryl Gackle took us around the center of the town and gave us a first introduction. As we found out typically she was friendly, interested and committed.

To say that we were well received is a great understatement. In just a few days we experienced a rodeo, attended a banquet for returning former Kulm-pupils, singing along with the Baptist congregation during Sunday’s service, meeting 98-year-old Rose Lindgren (who of course greeted us in the Swedish dialect of her ancestors), joined a family party at Marvel and Harvey Lindgren’s farm – where we also got to stay for some unforgettable days. Plus a lot of other things!

 

Harvey Lindgren is a farmer and his wife Marvel teacher (it turned out to be a common combination, education is taken seriously in Kulm).

 

Despite the fact that Harvey and I are not related, (and the fact that we are almost the same age) he reminded me so much about my father that I had to pinch my arm. Like my dad, his first car was a Volvo Duett, in his youth he was engaged in writing, he was also a skilled storyteller. Since it was almost exactly ten years since my father passed away, you can imagine what a strange experience this was.

 

After that family party we gathered a small group of people in the farm kitchen telling each other about life in the country, here and there. We talked about Västerbotten palt and its southern Swedish equivalent “kroppkaka”, we also talked about the hard life as a farmer, funny episodes and everyday drama. Time stood still for a little while.

 

When the visit came to an end, we hit the road again, driving 1200 kilometers back to one of the world’s largest airports, O’Hare in Chicago. The adventure was over, but the magic of that little town in North Dakota lives in our memories.

 

Den här boken har du kanske inte hört talas om?

Min gymnasielärare Christer Brorson i Oskarshamn har skrivit en bok som bland annat tar upp försvarsfrågor och därför har viss anknytning till Karlskrona.

Han hyllar överstelöjtnant Olle Melin som han betecknar som sin mentor. Sämre mentor kan man ha! Dessutom får den förre försvarspolitikern Håkan Juholt (S) ett erkännande, trots att Brorson är centerpartist. Jag ser själv fram emot att läsa boken som heter ”Praktiska plikter”.