8 mars, 2014

Johnny Karlsson 70 år

Idag fyller Johnny Karlsson 70 år. Om ni inte gillar förbehållslösa hyllningar och tror att detta ska bli en sådan, sluta läs här. Jag har haft nöjet att träffa Johnny med ojämna mellanrum sedan 20 år och kan utan överdrift säga att de positiva upplevelserna överväger. Det var emellertid en fladdermusinvasion i Karlshamn som startade vår bekantskap.

Det roliga är att detta vårt första möte finns dokumenterat i form av ett för sin tid typiskt nyhetsinslag från Sydost-TV (TV4:s lokala sändningar)

Det är dock inte Johnny som jag ses intervjua här ovan, utan en polisman (vill ni se hela inslaget, klicka på bilden). Men det intressanta är, att Johnny enstämmigt pekades ut som västra Blekinges förnämsta fladdermusexpert. Det stämde säkert. Johnny Karlsson är nämligen kunnig på många områden, vilket kommer att bevisas i denna text.

Emellertid. När Ylva Haasum, då kultursekreterare på landstinget, fick den eminenta idén att återskapa en sedan länge avsomnad arbetsgrupp för Blekingelitteratur hamnade vi båda i denna grupp. Jag satt där på ett mandat som i huvudsak grundade sig på mitt ordförandeskap i Bibliotekets vänner i Karlskrona. Johnny och jag utbildade där en, som jag uppfattar det, fast och varaktig vänskap. Det som gjorde störst intryck på mig var den rätt ovanliga kombinationen av beläsenhet, rörligt intellekt och ett praktiskt sinne, rent av händighet. Detta skulle komma att visa sig komma väl till pass i vårt fortsatta umgänge.

På Johnnys initiativ blev nämligen den främsta följden av litteraturgruppen att Blekinge under några år var förnämligt representerat på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Där ställde vi ut föregående års hela utgivning i och om Blekinge. Ibland var det över 100 böcker som trängdes på utställningshyllorna, som Johnny naturligtvis fixade med hjälp av lite bräder, lister, gummiband (som jag fick av posttanterna i Svenska mässans postkontor) och skruvar. Allt var lågbudget och samtidigt mycket generöst. Vi bjöd på kaffe och härliga äpplen från Ryssbergets solsida, folk trivdes och Johnny Karlsson gick runt som en humoristisk, beläst värdshusvärd i det litterära Blekinges visthusbod. Typ.

En viktig kärna i denna stora, men billiga, Blekingemonter var förstås närvaron av de Blekingefödda stora författarnamnen, Harry Martinson och Sven Edvin Salje. Några år kunde vi också presentera Ragnar Jändel för en i stora delar ovetande publik.

Vi gav också plats åt länets levande författare, de fick utrymme för små program, signeringar, föredrag osv. i Blekingemontern. Författare som aldrig skulle ha haft råd att sätta upp en egen monter på Bok- och bibliotek fick därmed möjlighet att exponera sig och sitt arbete. Detta var en lycklig, men slitsam tid. När vi nuförtiden varje höst ”asar” boklådor till den betydligt mindre Martinson-Salje-montern på bokmässan, förundras vi över att vi orkade den gången. Men Johnny hade ett trick för att hålla sig igång: ”Det är märkligt” sade han ”hur man kan bli uppfriskad bara av att skölja ansiktet med friskt vatten”. Vill ni veta mer och uppleva lite av stämningen under dessa bokmässesejourer, klicka här och titta på mina korta filmer om Bok i Blekinge, som montern kallades.

Så har vi förstås haft nöjet att samarbeta i Harry Martinson-sällskapet, där Johnny Karlsson innehar posten som ”räntmästare”. Johnny har den för en penninghushållare den goda egenskapen att han inte ser förvaltandet av sällskapets kassa som ett egenvärde, utan hela tiden tänker på hur pengarna ska användas för att vi ska få ut maximal effekt av dem. Jag tror att sällskapets medlemmar har anledning att skicka en tacksam tanke till Johnny exempelvis varje gång det kommer en årsbok, alltid av hög klass, alltid framställd/framorganiserad på ett så ekonomiskt sätt som möjligt. Samma sak under Nässelfrossan eller på Bokmässan. Mer Martinson för mynten, alltså.

Johnny Karlsson har sina rötter i Olofström och har efter sin återkomst dit för cirka 20 år sedan utvecklat en enorm verksamhet som kulturell motor. Han har varit med och startat nya litterära sällskap, grundat museer, startat mässor, organiserat utställningar. Han skriver, håller föredrag, undervisar och underhåller. På samma gång är han en av Sveriges största antikvariatsbokhandlare på nätet, Karlssons bok med just nu 32 000 böcker till salu, samt driver en ”riktig” bokhandel i Olofström. Det märkliga är att man ändå inte får intryck av en människa som håller på att stressa ihjäl sig. Mer än en gång har vi haft goda och långa samtal i blandade ämnen bland de välfyllda hyllorna i Holje bok. Jag hoppas att det blir många fler.

25 februari, 2014

Kulturen angelägen i Olofström

Stort intresse för regionens kulturplan när Region Blekinge kom till rummet ”Klockrike” i Olofströms bibliotek. Se fler bilder på mitt Flickr-konto.

Region Blekinges turné genom Blekinge med ”After work”-träffar om kulturplanen nådde igår Olofström. Kulturen är angelägen i Olofström, det kom ett trettiotal personer, ungefär lika många som i Karlshamn (som ju är en dubbelt så stor kommun). Det blev en spänstig diskussion med många goda idéer och tankar, bland annat underströk olofströmarna vikten av en lättillgänglig kollektivtrafik, inte minst för att barn och ungdomar ska kunna ta del av kultur i olika former. Men även idéer som att göra Blekinge till en fristad för förföljda kulturutövare var uppe.

Regionens kulturchef Malena Sandgren hälsade välkommen och politikerna i regionen representerades av Asarumsbon och kristdemokraten Lennart Ung. Kristina Hedberg, sedan mindre än ett år ny länsbibliotekarie fick också presentera sig innan regionens Lisa Andersson gjorde sin inledande presentation. Hon blev mera avbruten i Olofström än i Karlshamn, intrycket jag fick var att Olofströmsborna är mera angelägna om att verkligen förstå det som sägs!

Själv hamnade jag först vid samma bord som Elisabeth Jonsson, kulturchef i kommunen, Hans Jonsson, Olofströms studiecentrum, Kristina Hedberg, chef på länsbibliotek Sydost och Johnny Karlsson, antikvariatsbokhandlare i Holje Bok. Idel litterärt bevandrade personer, alltså. Eftersom jag själv i detta sammanhang representerade Sveriges Författarförbund, kom vi direkt in på frågor om författares villkor, internationellt och interkulturellt arbete, hur vi ska främja läsandet hos unga och mycket annat.

Olofström har fått på litteraturen på sin lott när regionen har fördelat ansvaret för olika kultursektorer. Egentligen vet jag inte hur officiellt detta ansvar är, men Olofström har goda förutsättningar med sina välkända författare och en stark ställning för de litterära sällskap som har bildats kring Harry Martinson och hundraårsjubilaren Sven-Edvin Salje. Man tog också bollen genom att i höstas tillsammans med Sölvesborg anordna en litteratur- och berättarfestival som fick namnet Berättarkraft. Elisabeth Jonsson vill fortsätta på den inslagna vägen, men det är uppenbart att det behövs engagemang även från resten av Blekinge.

Är blekingen värd bara en tredjedel av gotlänningen?

Resurser är viktigt, men bilden man får efter tre år med den nya kulturpolitiken är att det som skulle bli mera av regional makt över pengarna inte har inneburit några stora omprioriteringar. Det mesta lunkar på i gamla fotspår. Frågan är då om man skulle kunna påverka den nationella fördelningen av kulturpengarna. Blekinge ligger på två procent av den nationella kakan, lika mycket som Gotland som har en tredjedel så många invånare. Blekingen är alltså värd en tredjedel så mycket som gotlänningen? Nja, den synbarligen konstiga fördelningen beror antagligen på att det finns en eller annan penningslukande institution på Gotland, förmodades det på mötet i Olofström. Detta borde kanske undersökas mer – kanske kan vi argumentera för mera resurser med detta enkla rättviseargument.

Ett annat sätt att få mer kulturpengar till Blekinge är att komma med riktigt bra idéer för framtiden. Och det var ju detta som mötet i Olofström egentligen handlade om.

Blekinge som fristad

Vid vårt bord kom vi på följande goda idéer för att lyfta Blekinges kulturliv:

Blekinge blir fristad för förföljda kulturutövare (ett gemensamt ansvar för alla fem kommunerna)
Författare får uppdraget att vara läsambassadörer i skolorna
Skapande kultur – barn/unga
Dra nytta av den digitala kompetensen på BTH och göra en helt ny presentation av Gribshunden – virtuell marinarkeologi för alla – ett digitalt äventyr.
Bygga vidare på det litterära arvet på olika sätt

Johnny Karlsson satt också och funderade ut en viktig aspekt för att öka kulturarvsaktiviteten bland de unga: Se till att det blir lätt för skolbarnen att komma ut i verkligheten. Här nämndes Ire natur- och kulturskola som är en resurs som alla barn i hela Blekinge borde kunna utnyttja. En utredning kring detta med hur man kan använda den redan existerande kollektivtrafiken är på gång. Det ska bli intressant att se om det kan leda till en förbättring.

Nu återstår tre möten om kulturplanen. Det möte som skulle ha hållits i kväll i Ronneby är flyttat till den 12 mars, sedan är det Sölvesborgs tur den 19 mars och Karlskrona den 3 april.

Se bilder från evenemanget på mitt Flickr-konto (länk) – fria för användning! Ange gärna Foto: Ingemar Lönnbom vid vidarepublicering.

14 februari, 2014

Nu är arbetet på ny Kulturplan igång

Grupparbete i full gång, Lokstallarna i Karlshamn.

Region Blekinge anordnar fem möten, ett i varje kommun, inför den nya regionala kulturplan som ska antas under året. Det första hölls torsdagen den 13 februari i Lokstallarna i Karlshamn. Det är uppenbart att regionens kulturella tjänstemän, Malena Sandgren och Lisa Andersson, inte kommer att uppfinna hjulet på nytt. Den gamla planen ligger till grund för den nya och helst ska det bli lite enklare att prioritera i framtiden.

Det är i varje fall det intryck man får av det upplägg som det första mötet fick. Först redovisades den kulturella spelplanen, vilket sammanhang kulturplanen befinner sig i, nationellt och lokalt. Sedan fick de närvarande, främst verksamma i kulturen plus några politiker och några tjänstemän, arbeta i grupper där utgångspunkten var två framtidsscenarior: Ett Blekinge som är världsbäst på kultur och ett där kulturen är avskaffad eller motarbetas med alla krafter. De ”protokoll” som fördes i de små arbetsgrupperna samlades in och ska bilda underlag för arbetet med den nya kulturplanen.

Som representant för Sveriges Författarförbund gläder jag mig åt att i de grupper jag deltog i, såg man läsning och litteratur som mycket viktiga. I en av grupperna valde vi att välja Blekinges framgångsväg via internationella kontakter och internationellt samarbete. Tänk hur vi skulle kunna ändra bilden av Blekinge om vi öppnade regionen för förföljda författare från hela världen!

Mera information:

Ingemar Lönnbom telefon 0708 310392

Ladda hem bilder från: http://www.flickr.com/photos/62906264@N07/sets/72157640951507875/

Regionens sida om kulturplanen.

3 januari, 2014

2014 – commemorating war and peace

Från västfrontens skyttegravar. Photo: Flickr

(in English below) I krigens spår är temat för Kulturarvsdagen 2014 läser vi på Riksantikvarieämbetets webbplats. Skälet är att det är jämna årtal sedan första och andra världskriget bröt ut (100 år respektive 75 år). Än så länge är inte så mycket bestämt om vad som ska ske detta år, men det kan finnas skäl att nämna ytterligare ett årtal, nämligen 1814. Det är nämligen det år då det som ibland kallas Sveriges senaste krig, besegrandet av Norge, slutfördes och vi fick freden i Kiel. Att vi har haft fred i 200 år är väl ett minst lika viktigt jubileum.

Jag minns hur min farfar beskrev tiden kring första världskrigets utbrott. Han hade själv varit något år för ung för att bli inkallad när det nästan blev krig med Norge i samband med unionsupplösningen 1905. Men det fanns andra moln på himlen än den snart nog avklarade konflikten med Norge: stormakterna i Europa rustade och i Sverige fruktade man ryssarna mer än något annat. Det fanns starka opinionsbildare som varnade för ryska spioner som vandrade kring i Sverige och påstod att de var skärslipare, alltså erbjöd sig att mot betalning vässa knivar och andra eggverktyg. Man lyckades skrämma upp befolkningen såpass att en insamling på rekordtid fick ihop pengar till ett nytt krigsfartyg, pansarbåten Sverige, trots att den sittande regeringen hade skjutit upp byggandet av fartyget. De som hade bidragit fick en minnespeng i pansarplåt (som naturligtvis rostade med tiden) och en sådan peng fanns i farfars ägo.

Kriget kom i alla fall och detta var ju en tid när telefonnätet inte var fullt utbyggt. Mobiliseringen av försvaret skedde därför (jag antar för sista gången) med hjälp av kyrkklockorna, som ringde dessa ödesmättade dagar. I likhet med år 1939 var nog Sveriges beredskap inte den allra bästa, bland annat inkallades en del helt outbildade mannar, den så kallade landstormen, som dock så småningom fick åka hem igen.

I krigens spår är väl utmärkt som rubrik, men just detta att vi genom större delen av 1800-talet och det eländigt konfliktfyllda 1900-talet trots allt fick leva i fred måste väl ändå ses som minst lika värt att uppmärksamma. Och att berätta om krigens spår blir väl i sig en hyllning till freden.

In the aftermath of the wars is the theme of the Swedish Heritage Day 2014 , reports the National Heritage Board website. The reason for this is the even 100 years since WWI and 75 years since WWII . So far, there is little more information about this commemoration but this. I believe we should also mention one more year, 1814. That is the year of what is sometimes called Sweden’s last war , the invasion of Norway, which lead to the Treaty of Kiel that same year. The 200 years of peace is an equally important anniversary.

I remember how my grandfather (1886-1974) described the period around the outbreak of the First World War. He had been a few years too young to be called up when Sweden almost went to war in Norway once again – now in connection with the dissolution of the union in 1905. Luckily, this war was avoided through diplomacy. There were other clouds in the sky : the Great Powers in Europe armed themselves and in Sweden people feared the Russians more than anything else. There were strong opinion leaders who warned of Russian spies wandering around in Sweden and claimed the migrant knife-grinders of Russian origin were a threat. They succeeded in scaring people so that the nation wide collection of money for the so called F-boat gathered enough money to buy this new armored warship, Sverige, even though the cabinet in power had postponed the construction of the vessel. Those who had contributed got a memory coin in armor plating and such a coin (rusty) was in grandfather’s possession.

The war came anyway and this was a time when the telephone network was not fully developed . The mobilization of the defense was therefore (I guess for the last time ) executed by means of church bells, which rang these fateful days. As in the year 1939 Sweden’s preparedness was not the very best, including the summon of some totally uneducated men, known as the Landstorm, which, however, eventually could return home again .

In the aftermath of the wars is well suited as a theme for 2014, but we should take the opportunity to commemorate war and celebrate peace.

18 november, 2013

Boverket – en miljömyndighet

Som före detta Boverksanställd försöker jag följa myndighetens utveckling, något som inte är alldeles lätt. Den medieskugga som Boverket lätt hamnar i, verkar nu ha orsakat att miljöminister Lena Ek missat en viktig poäng: Boverket är en miljömyndighet. I Dagens Nyheter idag, berättar hon att nu ska miljömyndigheterna ses över – men i denna översyn finns inte två av de viktigaste aktörerna med.

Jag har inte kvar några band till Boverket, eftersom min nuvarande verksamhet inom kultursektorn inte överlappar myndighetens kompetensområde i någon större omfattning. Det kan därför finnas någon alldeles självklar anledning till att Boverket inte finns med i uppräkningen av miljömyndigheter som ska ses över. Men för mig som dels utomstående, dels med viss insyn i vad Boverket i praktiken arbetar med, så framstår det som kontraproduktivt att inte se och erkänna den stora roll myndigheten har för vår miljö.

Lena Ek nämner miljökvalitetsmålen, som ska bli lättare att uppnå när den nu beslutade översynen har genomförts. Boverket är av naturliga skäl huvudansvarig för ett av målen, nämligen God bebyggd miljö. Under den tid jag jobbade på Boverket imponerades jag av det grundliga arbete som utfördes inom ramen för detta ansvar – och blev ibland sorgsen över hur svagt genomslag myndighetens rön faktiskt fick.

Boverket skriver byggreglerna – och är av denna anledning ständigt i skottgluggen med verkanseld från två håll: de som tycker att byggreglerna går för långt och de som tycker att de är för tama. Detta är emellertid precis som det ska vara, myndigheten har därmed oftast intagit en balanserad position, där hänsyn tagits både till miljö och till kraven på utveckling. Byggreglerna är i varje fall ett av vårt samhälles mest tydliga medel att påverka miljön och har exempelvis hjälpt till att minska energianvändningen och att göra det möjligt att bygga bostäder i bullriga storstäder. Detta har inte skett utan konflikter med andra myndigheter och det är väl ingen hemlighet att exempelvis Naturvårdsverket och Energimyndigheten – utifrån sina uppdrag – kastar lystna blickar på och gärna vill ta över Boverkets ansvar eller delar av det.

Boverket är alltså helt klart en myndighet som har ansvar för och påverkar vår miljö – ett annat område är exempelvis planfrågorna som är intimt förknippade med klimatproblematiken. Energimyndigheten är också en miljömyndighet, enligt mitt sätt att se. Inte heller den sistnämnda är med i miljödepartementets översyn.

Kanske är det så att hela denna problematik är ett symptom på en alldeles föråldrad syn på miljöfrågorna, nämligen att de kan isoleras till en viss ”sektor” eller till vissa ”kvalitetsmål”. I själva verket kanske det är så att miljöfrågorna måste finnas med i alla departement och på alla myndigheter, oavsett vilka ”stuprör” de tillhör i den svenska statsförvaltningen.

15 november, 2013

Arkeologin fördjupar bilden av Blekinges historia

Mikael Henriksson, arkeolog i mediernas hetluft, sedan han varit med om att offentliggöra de nya fynden från Johannishusåsen.

De sensationella arkeologiska fynd från Johannishusåsen som just nu rapporteras i medierna ger ny kunskap men orsakar också en mängd nya frågor. Om vi kommer att få svar på dem är delvis en ekonomisk fråga.

Arkeologi är inte bara att hitta föremål och visa upp dem. Det tidsödande konserveringsarbetet, systematisk litteraturgenomgång, jämförande forskning, tvärvetenskapliga skarpsinnigheter och annat vetenskapligt arbete är inget man kan trolla fram. Att få fram resurser är också en fråga om att skapa den respekt och de begrepp som gör att allmänheten/skattebetalarna vill stå för fiolerna. En mycket viktig utgångspunkt är därför att fortsätta vara glada över denna gåva vi har fått från förfäderna men att avstå från att genast betrakta föremålen enbart som grund för en besöksnäring.

Vill vi skapa något av bestående värde, handlar det om att gneta fram ny kunskap och inte gå direkt på ”upplevelser”. Upplevelser och känslor, menar jag, blir starkare och innerligare om de grundar sig på kunskap. Det känns som om arkeologerna som har tagit sig an Vång-grävningarna och fynden är kloka nog att ta ett steg i taget. Hoppas att alla andra aktörer i sammanhanget också agerar klokt.

12 november, 2013

Med utsikt mot Strindbergs lår

Strindberg i Tegnerlunden från mitt hotellfönster.

Det är alltid spännande att komma till Stockholm. Man vet aldrig vad eller vem man kommer att bli överraskad av, för överraskad blir man. Just nu i hotellrummet på Hotell Tegnerlunden ser jag ut över en regnpiskad stadspark där en strålkastare sätter fokus på August Strindbergs lår och vader. Det passar bra att vara granne med honom, för idag ska jag ”hänga” med författar/översättarkollegor från hela landet.

Det är den nya kulturpolitiken, där regionerna har fått en större makt över pengarna, som har fått Sveriges Författarförbund att rekrytera regionala ombud. Författarna och litteraturen behöver personer som bevakar att författare/översättare och litteraturen inte kommer i strykklass när de regionala resurserna fördelas. Nu ser jag fram mot en heldag tillsammans med kollegorna från hela det litterära Sverige. Stimulans för hjärnan och sinnet!

9 november, 2013

Äldrelotsarna – Blekinges chans!

Blekinge läns tidning 9 november 2013.

Äldrelotsprojektet i Blekinge har avslutats under hyllningar från primärvårdschef och landstingsdirektör. Det var verkligen inte självklart från början när detta nytänkande introducerades. Nu har Blekinge chansen att bli ledande på att utveckla ett område där behoven sannolikt kommer att öka enormt de närmaste åren.

Det ser lite dystert ut i tidningen idag: Inga fler äldrelotsar. Men det är bara en tidningsrubrik och sådana kan som bekant inte berätta hela sanningen. Under några veckor nu i höst har jag haft förmånen att sätta mig in lite i projektet och i likhet med många andra som har varit ännu mer skeptiska än jag, har min övertygelse växt: detta är en möjlighet som är väl värd att ta vara på.

Skeptikerna har bland annat tyckt att det inte behövs fler typer av tjänster i vården. Det som äldrelotsarna har gjort, enkelt uttryckt: hjälpt gamla och sjuka tillrätta i ett komplicerat vårdsystem, det ska detta vårdsystem självt klara av utan några fristående äldrelotsar. (Min tolkning). Det är en mänsklig reaktion: det är inte kul att upptäcka att man inte sköter sitt jobb i alla lägen. Jag är dessutom övertygad om att alla de instanser som den gamla och sjuka möter: från primärvård, akutsjukvård etc etc till färdtjänst, alla de vill och kan bli bättre.

Tavlan som beskriver äldrelotsprojektet – och som skänktes till primärvårdschefen Anders Rehnholm fredagen den 8 november.

Men den bild jag har fått är att den höga kvaliteten och kompetensen i den svenska vårdapparaten har den baksidan att ingen i kedjan har helhetssynen på vårdtagaren. Den helhetssynen har man skaffat sig i äldrelotsprojektet. Sannolikt med goda ekonomiska resultat och absolut säkert med stora vinster i att ge en av våra svagare grupper i samhället en så god livskvalitet som möjligt. Men även om projektet nu är slut, kommer vårdsektorn att fortsätta förändras i snabb takt. Det innebär att även om man skulle ta det just nu tydligen osannolika beslutet att fortsätta med äldrelotsar, så måste man utveckla och förändra även detta koncept. En implementering idag kan inte vara detsamma som att cementera ett upplägg och en metod, och inom äldrelotsprojektet har man lärt sig att vara flexibel och lära av varandra.

Ett litet tips till ”de som bestämmer”: ta tillvara den kunskap och kompetens som har arbetats upp inom äldrelotsprojektet. Blekinge med sitt hanterliga format och (i detta fall en fördel) många äldre skulle väl även i fortsättningen kunna vara ett nav i arbetet med att göra vården av de sjuka äldre både effektiv och mänsklig. Just nu finns chansen.

Fotnot: Om ni undrar varför jag har satt mig in i detta projekt: Fredagen den 8 november hade jag en liten roll som samtalsledare under slutkonferensen för äldreprojektet. Konferensen ska läggas ut i videoformat och det finns mycket information att hämta bland annat på: Landstingets webb och här (om boken om projektet) och i ett radioinslag från SR Blekinge och här om användning av surfplattor…

8 oktober, 2013

Därför var BTH:s mediedesignare på Bokmässan

Roger Tónlist, projektledare, BTH.

För första gången deltog Blekinge Tekniska Högskolas sektion för planering och mediedesign (jobbar bland annat med dataspel) på Bokmässan i Göteborg. Där hade man en monter där berättandet stod i centrum. Lyssna på projektledaren Roger Tónlist när han berättar om detta för Ingemar Lönnbom (här i egenskap av författare och sekreterare i Harry Martinson-sällskapet, samt Blekingebo…)

1 oktober, 2013

Bokmässan 2013 Bildreportage

(Bilder och text för fri användning under förutsättning att källan anges) Blekinges närvaro på Bokmässan i Göteborg består mest av enstaka insatser i olika sammanhang. För cirka tio år sedan hade landskapet en egen monter fyra år i rad, men sedan Region Blekinge beslutade dra in sitt bidrag till detta har de litterära sällskapen kring Harry Martinson och Sven-Edvin Salje varit de tydligaste Blekinge-representanterna. De förlag och organisationer som är representerade på mässan har naturligtvis anställda och aktiva som har blekingeanknytning och Blekinge Tekniska Högskola fanns i år för första gången representerad på mässan.

Olofströms kommun har de senaste åren haft en självklar plats i Harry Martinson-sällskapets och Saljesällskapets kombinerade monter på Bokmässan. Det beror förstås på att de båda författarna var födda där, men också på den ambitiösa kulturveckan, Nässelfrossan, som genomförs varje år veckan efter midsommar. Nässelfrossan var också en av anledningarna till att Olofström blev årets kulturkommun 2013. Detta firades i år bland annat med en särskilt aktiv närvaro på mässan, med uppskattade inslag som bjudchoklad, välbehövliga kassar att bära böcker i, sittdynor för kulturkonsumenter och mycket annat.

Olofströms kulturchef Elisabeth Jonsson hälsade mässbesökarna välkomna till montern och till Olofström. Hon hade dessutom ett gott argument för att besöka Blekinge, nämligen den berättarfestival som kommer att genomföras i samverkan med Sölvesborgs kommun den 25-26 oktober.

De båda litterära sällskapen (Martinson och Salje) bedrev i vanlig ordning medlemsvärvning på mässan. Tillströmningen till de litterära sällskapen har minskat, även om det å andra sidan hela tiden tillkommer fler sällskap. Långtifrån alla finns med på mässan, exempelvis närvarar inte det största svenska litterära sällskapet, Fritiof Nilsson Piraten-sällskapet.

Redan efter mindre än en timme av mässans fyra dagar anmälde sig den första nya medlemmen till Harry Martinson-sällskapet, nämligen Peter Ewerlöf, som inte behövde lång stund för att bestämma sig. De preliminära siffrorna ger vid handen att Saljesällskapet fick 17 nya medlemmar och Harry Martinson-sällskapet 13.

En alltid återkommande funktionär i Martinson- och Salje-sammanhang är Kjell Andersson (t.h.), som också är flitig som spridare av de båda författarnas verk. Här tillsammans med Saljesällskapets ordförande Gustav Fredriksson.

Harry Martinson-sällskapet införde förra året en ny möjlighet för unga litteraturintresserade att komma till Bokmässan, nämligen ett slags stipendium där sällskapet står för deras vistelse. Ungdomarna får vara med i arbetet i montern och får ta del av Martinsons värld, samtidigt som de naturligtvis också kan bege sig ut i mässvimlet. Under torsdagen var det Siri Sewall som var sällskapets mässtipendiat. Hon kommer från Karlshamn och går på Folkhögskolan i Bräkne-Hoby. Hon var väl inläst på Harry Martinsons biografi redan när hon fick erbjudandet, och fick nu en inspiration att också läsa hans böcker. På bilden ses också Johnny Karlsson och Åke Widfeldt.

Den internationellt uppmärksammade textilkonstnären Annika Ekdahl från Kyrkhult, var en av besökarna på mässan. Hon har numera också Göteborgsanknytning eftersom hon innehar en gästprofessur vid Göteborgs universitet, institutionen för kulturvård.

Tidigare i år fick hon Norra Europas största textilpris, Nordic Award in Textiles med en prissumma på 250 000 kronor. Hon fick priset för ”sina storslagna gobelänger och sitt sätt att ge nytt liv åt en historisk genre”. Annika Ekdahl har arbetat med textilkonst i 35 år och är utbildad i textilkonst på HDK i Göteborg. Hon väver gobelänger i klassisk teknik, men i stor skala; varje gobeläng tar runt ett och halvt år att göra. Var och en som ser dessa jättevävar måste bli imponerad, men Annika Ekdahl vill gärna jämföra sig med dem som skapar litteratur:

– Ingen skulle fråga en författare hur lång tid det tar att skapa en berättelse, säger hon.

Ledningen för tryckeriet MIXI-print i Olofström var på plats i Göteborg för att visa upp några av de senaste alstren och för att få nya kontakter inom branschen. Produktionsledare Magnus Johansson, vd Sven-Eric Johansson och projektledare Kim Svanberg var mycket nöjda med resultatet. Nya order kan förväntas den närmaste tiden till tryckeriet, som redan tidigare har fått ett antal uppdrag med hög status. Den senaste är den mycket påkostade katalogen för utställningen ”Skagen – en skandinavisk konstnärskoloni” på Valdemarsudde i Stockholm. Att katalogen – som mera ser ut som en konstbok – till en av höstens mest omtalade utställningar trycks i Olofström säger något om kvaliteten på företagets produkter.

Elisabeth Rynell är en av många författare som har inspirerats av Harry Martinson och hon ställde välvilligt upp och berättade om sin senaste bok på De litterära sällskapens scen.

Maria Cristina Lombardi har översatt Aniara till italienska och är en trogen gäst i Martinson-montern, varje bokmässa. Hon gladdes åt nyheten att Aniara snart kommer på ytterligare ett romanskt språk, nämligen spanska.

Harry Martinsons diktning inspirerar många. En av dem är miljökämpen Stefan Edman, som också är ledamot i Martinson-sällskapets styrelse. Han genomdrev häromåret – förvisso utan något motstånd – ett nytryck av Harry Martinsons naturnära diktsamling Tuvor. Stefan Edman hade en vision av en bok med oöm utformning, som man kan ta med sig ut i naturen och plocka fram och därefter läsa en eller annan dikt, sittande på en stubbe. Nu finns den, i vackert grönt. Här samtalar han med styrelsekollegan Paulina Helgeson.

Medlemmen i Svenska Författarförbundet, Mats Thorell, Karlskrona.

Åke Widfeldt, ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Patrik Sjöstedt ordförande i Olofströms kulturnämnd och Elisabeth Jonsson, kulturchef i Olofström.

Författaren Per Nilsson har under senare år varit mycket produktiv och kommit ut med ett par böcker om året. Den senaste sviten om sex böcker handlar om ängeln Extra och tar upp livets viktiga frågor. Han sammanstrålade på bokmässan bland annat med en körsångar-kompis från Sölvesborg, Berit Svahn. De sjunger båda i kören Malenka.

Katarina Vastamäki från Karlskrona är författare, skrivpedagog och lektör, det vill säga att hon läser och bedömer manus. Hon har bland annat gett ut boken ”Min pappa : ett krigsbarn” år 2009. Här tillsammans med författarkollegan Carola Högberg (Oskuldens ögon) i Vulkans monter på bokmässan.

Även Blekinge tekniska högskola fanns på plats på bokmässan, här representerade av Måns Billing universitetsadjunkt vid Sektionen för planering och mediedesign i Karlshamn och studenten Sofia Pripp Lundmark som studerar och är ljuddesigner. Det var första gången BTH var representerade på det här sättet och man tar många värdefulla erfarenheter med sig hem. Tanken är att närvaron på bokmässan ska få en fortsättning.

Saljeveteranen och tidigare folkhögskoleläraren Birger Johnsson sammanstrålade med Patrik Sjöstedt, kulturnämndsordförande i kulturkommunen Olofström. Birger Johnsson skämtade och kallade Patrik Sjöstedt för kulturchef, men denne ville inte göra Elisbeth Jonsson rangen stridig. Däremot är Patrik Sjöstedt antagligen en av dem som är bäst på att följa kulturlivet i Blekinge, eftersom han är en flitig användare av sociala medier och ständigt är uppdaterad om vad som händer, även så långt borta som i Karlskrona.

Författaren Björn Ranelid är en stor beundrare av Harry Martinson. Nu besökte han montern för att fylla på med några av Martinsons böcker i den inbundna utgåvan från åren kring senaste sekelskiftet.

Professor Björn Larsson är en av de främsta Martinson-ambassadörerna i landet. Han höll ett mycket uppskattande föredrag om Harry Martinson på bokmässan och underströk hur långt före sin tid författaren var. Mycket av det som uppfattades som bakåtsträvande civilisationskritik har visat sig vara framsynthet. Martinson är i många stycken aktuellare idag än någonsin.

Kjell Jonasson, präst i Svenska kyrkan och under många år verksam i Mellanöstern, har anknytning till Hasslö. Han har många gånger hörts i radioprogram, där han har kunnat ge en nyanserad bild av konflikten mellan Israel och dess grannar. Nu är han hemma i Sverige och besöker Blekinge och Hasslö då och då. Han berättade att han gärna skulle vilja författa något om öns store son, Fabian Månsson, som idag är tämligen bortglömd.

Nils Ingmar Thorell, Ronneby, var prisutdelare i Studieförbundet Vuxenskolans monter. Han är 1:e vice ordförande i SV:s styrelse och som bekant även ordförande i kommunfullmäktige samt i fritid- och kulturnämnden i hemkommunen samt landstingsledamot.

Tidvis var det en stor trängsel i de litterära sällskapens avdelning. Antalet besökare nådde inte upp till rekordnivåerna från förr, men strax under 100 000 personer klarar ändå av att orsaka trängsel i Svenska Mässans lokaler vid Korsvägen i Göteborg.

Intresset för Harry Martinsons och Sven Edvin Saljes böcker är fortfarande stort. Martinsons rymdepos Aniara sålde slut på hela bokmässan. Den fanns inte att få tag i, vare sig i de senare utgåvorna eller antikvariskt. Den kom senast ut som pocket i samband med hundraårsminnet av författarens födelse, men den hittar ständigt nya läsare.

Ny ordförande i Dan Andersson-sällskapet är Jimmy Ginsby. Han passade på att hälsa på hos sin ordförandekollega Åke Widfeldt i Martinson-sällskapet.

Karlshamnsbon, författaren och hemspråksläraren mm Rizah Sheqiri demonstrerade sin nya metod att introducera Harry Martinson för de unga läsarna. Han låter dem dra ett papper ur ett kuvert och på så sätt får de en slumpvis utvald dikt att läsa och att redovisa sina tankar och känslor kring. Turkan och Gülüzar Tuna från Göteborg gillade både Harry Martinson och det ovanliga sättet att närma sig litteraturen.