Första advent
(translation at the end)
Slutet på hösten kommer alltid lika plötsligt. Så länge jag kan minnas har hösten alltid varit en skön period av arbete som rullar på, och för mig endast avbrutet av en annan sorts arbete på Bokmässan i Göteborg. Man tycker alltid att det är oceaner av tid och tror att tempot kommer att stillna av framåt jul.
Men i själva verket tar hösten snart slut, den också. I vår del av landet är det en ganska behaglig årstid trots vad alla säger. Milda oktobermånader och i år även en november med stillhet och långsam inbromsning i naturen. Man kan tycka att detta visligen borde återspegla sig i arbetslivet, men så är det sällan. I stället rusar vi på och hoppas att kunna vara lediga till jul.
I år är det dessutom en så kallad ”arbetsgivarjul” av guds nåde! Men det gör inte så mycket – tids nog får man vila!
The end of fall always comes unexpected. As long as I can remember, autumn has always been a wonderful period of work, in a pleasant motion onward… in my case only interrupted by another kind of work at the Book Fair in Gothenburg. You always believe that there are oceans of time and also imagine that the pace of life will slow down when Christmas comes closer.
But in fact, this never happens. In our part of the country autumn is quite a pleasant time of year despite what everyone says. A mild October – and this year also November – with stillness and slow deceleration in nature. One might think that this wisely also would be reflected in employment, but this rarely happens. Instead, we keep up the pace in and hope to be able to take some time off for Christmas.
This year it is also a so-called ”arbetsgivarjul” – employers delight! But it is okay – at one point there will always be time to rest!