Vårt behov av sammanhang

Andra advent och julmarknaderna står som spön i backen. Av det som säljs på dessa marknader är somt guld, somt tämligen värdelöst. Men det som är attraktivt för mig kanske är en gäspning för dig. En man på dagens marknad sålde oansenliga häften med ”Långöbilder”, alltså gamla foton från den bebyggda ö i Karlskrona där jag bor.

Som lockbete i ståndet låg en karta från 1899 över Långö med en tänkt stadsplan med tomter utlagda över en stor del av ön och befintlig bebyggelse markerad. Jag började genast studera kartan och spekulerade över vilken av tomterna som motsvarar den lilla jordplätt där vårt parhus står. Snart nog var området identifierat. Det kändes bra. Jag fortsatte med att köpa den senaste av de utgivna häftena. Det studerades noggrant.

Det är bara knappt fyra år sedan vi flyttade hit, men intresset för ”vår” ö blir bara större med tiden. Känslan av tillhörighet kan alltså skapas tämligen direkt. Men om man har flyttat några gånger i sitt liv, inser man också att denna känsla av tillhörighet också bör följas av självinsikten att nytillkomna grannar ska behandlas väl – utan att deras särart och integritet ”kramas ihjäl”. Vi har alla olika identiteter och behöver ett visst mått av eget utrymme för att vi ska trivas i ett nytt sammanhang. Tillhörighet utan självutplåning, alltså.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s