Eftersom jag är mycket road av mediernas historia, gladde det mig att få Helmer Wikströms memoarer som beskriver när han var verkställande direktör för den tidning som idag heter Sydöstran. Då hette den Sydöstra Sverges Dagblad (ja, det var Sverge utan i) och var en tidning i ekonomiskt fritt fall! På den tiden kunde man ta kortfristiga lån, så kallade växlar, och det hade hans företrädare gjort.

Tidningen gav inte något överskott utan han var till en början tvungen att ta nya lån hela tiden – han hamnade i samma situation som ungdomar som tar sms-lån, ungefär. Ett tag omfattade dessa lån cirka 70 000 kronor, vilket var en enorm summa i början av 1930-talet, månadslönen för en typograf låg på 360 kronor.

Den del av Helmer Wikströms memoarer som behandlar tiden i Karlskrona ger en del intressanta bilder av hur han på olika sätt försökte rädda tidningens ekonomi – och lyckades så väl att man år 1945 kunde flytta in i nya lokaler. Men han berättar också öppenhjärtigt om hur man på den tiden fuskade med upplagesiffror: när han tillträdde hade SSD på papperet 10 000 ex i upplaga, fastän sanningen var 4 000 exemplar. Trots att tidningen i verkligheten ökade med 70 procent under hans tid där, var han tvungen att redovisa ett upplagetapp eftersom han inte ville fortsätta att fuska.

Idag har vi i praktiken ett enda företag som ger ut dagliga tidningar i Blekinge, nämligen Gota Media. I början av 1930-talet fanns det tre dagliga tidningar i Karlskrona, två dagliga tidningar i Karlshamn och varannandagstidningar i Ronneby och Sölvesborg. Sju nyhetstidningar i lilla Blekinge! Men nya tider skulle komma och en av de tre tidningarna i Karlskrona fick ge upp. Det var märkligt nog den tidning som hade funnits längst, nämligen Karlskrona-Tidningen, som hade kommit ut i 200 år (Tidigare Carlscrona Weckoblad). Helmer Wikström beskriver hur ledarartiklarna i denna ärevördiga tidning började färgas bruna i takt med att Tyskland fick en diktator. Men uppenbarligen fanns inte underlag för en sådan tidning i Blekinge och redan 1935 lades den ner. En av dem som förlorade jobbet den gången var en ung journalist vid namn Olle Carle, som snart fick nytt jobb på annat håll i landet och långt senare avslutade sin karriär som uppskattad kåsör i Expressen.

Hur var det då med samarbetet mellan BLT och Sydöstran? Jo, Helmer Wikström hade alltså lyckats få till ett nybygge vid Landbrogatan där Sydöstran flyttade in 1945. Lokalerna låg vägg i vägg med BLT:s, och därmed skulle man på ett enkelt sätt kunna samarbeta exempelvis om de sidor i tidningen som innehöll radioprogrammet, telegramnyheter och kungörelser. Detta var synnerligen framsynt. Idag är det ju tack vare datoriseringen självklart att man inte skriver in radio- och tv-tablåer på varje redaktion för sig, utan köper färdigt material, likaså har man idag ofta identiska utrikes och inrikesnyheter i landsortstidningar. BLT tackade nej, eftersom de antog att Sydöstran var den tidning som skulle tjäna mest på affären. Det var antagligen sant, men ändå inte särskilt framsynt. Idag är som bekant de båda tidningarna helt sammansmälta på webben, även om det går att köpa en pappersvariant av Sydöstran och en av BLT.