Nu är det klart! Jag inleder min nya era som egen företagare i mediebranschen i Visby. Just det, i Almedalen. Detta förtalade men ack så populära nöjesfält med åsiktsjonglörer och medietämjare av alla slag. Numera är Almedalsfenomenet så stort att man kan fylla hela radioprogram med analyser av hur, vem och varför.

Varför åker man dit då? Ja, förra året var första gången för mig, och då i egenskap av stabschef på Boverket, med ansvar för mediefrågor. Det var med viss skepsis jag reste dit, mest för att kolla av läget, men också för att vi som statlig myndighet alltmer utmanades på den här typen av arena. Almedalen har ett antal egenskaper som gör att den är perfekt för moderna påverkare och de så kallade sociala medierna. En uppenbar sak är till exempel att smartphones och surfplattor i kombination med appar och sociala medier faktiskt gör det möjligt att hitta rätt bland uppåt 2000 evenemang.

När man sedan kan läsa om sig själv i dessa apparater bara några minuter efter att det hela har hänt, alternativt se på bambuser eller youtube i videoformat, ja, då är det självklart att man blir livad som en dräng i Vimmerby på 1900-talet. Det finns med andra ord risk för att man överskattar det genomslag ens arrangemang får. Den stora nyttan, tror jag, är att det finns stora möjligheter att hitta personer att nätverka med (avskyr egentligen begreppet, det är vanligt enkelt bondförstånd av det slag som fick varenda by i det här landet att fungera när det alltid saknades pengar). TIllit och kontakter kan inte köpas för pengar, utan uppstår när människor möts. Livet kan bli lite enklare för politiker, myndighetspersoner, branschföreträdare och samhällsintresserade tack vare Almedalens högaktiva sociala liv. Då är det faktiskt ganska bra om journalisterna också kan hålla huvudet kallt och granska denna färggranna röra så att medborgarna inte känner sig totalt överkörda!