(in English below) Sveriges författarförbunds styrelse har beslutat invälja skrivaren av dessa rader i förbundet. Kan nu utan protester från något håll officiellt kalla mig för författare. Det är ingen överdrift att säga att jag är mycket glad över detta: visserligen är det några år sedan jag senast publicerade en bok (Blekinge, 2005), men drömmen att kunna fortsätta åtminstone på deltid med författandet, finns kvar och ser nu ut att bli verklighet.

Jag kom hem från en härlig kväll med god mat, sång och musik och avtackningar av snart nog före detta arbetskamrater och på köksbordet låg ett brev som uppenbarligen kom från den nämnda organisationen. Hjärtat dunkade lite snabbare eftersom jag visste att styrelsen nyligen hade haft sammanträde där de tagit ställning till ansökningar om medlemskap.

Raderna i brevet lugnade mig dock, för de började med orden ”Jag är glad at få meddela Dig…”. Så nu är det ”bara” att betala inträdes- och årsavgift. Och trycka nya visitkort!

The board of the Swedish Writers’ Union has decided to accept me as a member of the union. This means I officially can call myself an author (författare). I am very happy about this: a few years have passed since I last published a book (Blekinge, 2005), but the dream to be able to continue at least part-time with the writing, is still there and now appears to be reality. 

I came home from a lovely evening with some soon to be former colleagues. On the kitchen table there was a letter that apparently came from the above said organization. My heart was pounding a little faster because I knew that the board had recently had a meeting.  The lines in the letter reassured me, however: ”I am glad to inform you …”. So now there is only the little question of payment of admission fees and subscriptions. And ordering new business cards!