Plötsligt hade jag inte längre någonstans att bo. Resan var köpt, övernattningen bokad, men något hade blivit fel. Skulle jag tvingas ställa in min vecka i Almedalen?

Cyniker brukar ofta säga: ”om det är för bra för att vara sant, är det antagligen det”. Men eftersom jag tycker att jag har tur för det mesta, trodde jag faktiskt att den där lediga stugan på Kronholmens gård på Gotland verkligen var ledig. Den bokades på samma sätt som jag vid det här laget har bokat kanske tio hotellrum, via Booking.com. Det är ett alldeles utmärkt och mycket bekvämt sätt att leta upp, skaffa information om och boka hotell runt om i världen.

Efter ett halvt dygn, mitt under ett sammanträde (ett av mina sista sådana på Boverket) kom så ett telefonsamtal från Nederländerna. Eftersom jag inte känner någon som bor där just nu, såvitt jag vet, svarade jag inte. Mycket snart kom ett mejl: stugan var dubbelbokad, men Booking.com och ägaren till stugan försökte hitta en lösning.

Nästa gång det ringde från Nederländerna svarade jag, för det var naturligtvis så att Booking.com har sin telefontjänst där. En vänlig man förklarade läget och jag uppskattade naturligtvis att de hörde av sig, även om det inte fanns någon lösning ännu.

Så småningom fick jag också kontakt med en beklagande och mycket trevlig värdinna på Kronholmens gård, Anna Öhman, som hade lyckats hitta en fullgod ersättning. Skönt!

Summan av kardemumman blir att det trots både misstankar och bevis på motsatsen, faktiskt finns en massa seriösa och serviceinriktade människor där ute på nätet som dessutom tar ansvar för om något skulle gå fel. Och det är naturligtvis helt nödvändigt: om man inte kan lita på den andre blir det ingen affär av, och då avstannar allt!

Att det sedan finns både kunder och anställda på Booking.com som är missnöjda med detta företag är en annan sak. I det här fallet jobbade de exemplariskt!