En profetisk (?) gåva från informationsenheten

En gång i tiden, i mitten på 1960-talet, tvingade min lärarinna oss barn att i en teckning beskriva vad vi ville ha för yrke som vuxna. Det hade varit mycket intressant att se vad alla eleverna i klassen ritade – den samlingen teckningar hade blivit en säkert mycket talande pendang till den klassiska målningen ”Blir du lönsam, lille vän?”. Hos mig orsakade frågan ”vad ska du bli när du blir stor?” idémässig kortslutning.

Frågan känns märkligt nog relevant än idag. Fast nu förtiden finns det en massa smarta metoder att komma runt låsningar när man ska planera för framtiden. En är så kallad back-casting, det vill säga att man föreställer sig en ideal framtid och utifrån den idealbilden gör en beskrivning av hur man kom dit.

När jag i veckan avfirades efter sex och ett halvt år på Boverket, var en av gåvorna informationsenhetens lilla installation här bredvid. Visst är den fin! Den beskriver en av många möjliga back-casting scenarier, nämligen ett återupptagande av livet som reporter/journalist mitt i händelsernas centrum och med penna och block i högsta hugg. En blinkning från kollegor som nog innerst inne undrar vad han Lönnbom egentligen ska bli när han blir stor. 

Problemet är nog detsamma nu som för femtio år sedan: möjligheterna är för många för att fångas i en tanke. Att arbeta som egen företagare i medier, kultursektorn, i samhällets och näringslivets tjänst som jag gjorde åren 1994-2005 (en verksamhet som jag nu återupptar) innebär idag ännu fler möjligheter och ännu fler utmaningar. Och jag har inte idétorka, tvärtom känns det väldigt stimulerande att med ännu mer erfarenhet ge sig ut i samhället på jakt efter nya uppdrag.

Vad jag ritade i skolan för femtio år sedan? Eftersom jag inte hade en susning om vad jag skulle bli som vuxen, gav lärarinnan rådet att rita vad min far arbetade med. Det blev alltså en bonde som mockade i lagården (något som orsakade viss munterhet därhemma på gården eftersom det kanske inte var det man helst förknippade med bondelivet). Om jag sedan verkligen blev en muckraker (”dyngräfsare”=undersökande journalist) under tiden på Radio Blekinge får väl andra bedöma, men det var en händelse som såg ut som en tanke…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s