Den 20 december genomför Svenska Akademien varje år sin högtidssammankomst, enligt regler som infördes av grundaren Gustav III. Koreografin är inte särskilt komplicerad, i varje fall inte för en betraktare. 2014 fick jag, tack vare Skrivarklubben i Blekinge och dess ordförande Sonja Johansson, möjlighet att närvara. Det var en stor upplevelse som naturligtvis väckte en mängd tankar. Jag återkommer strax till dessa.

Hur kan det då komma sig att Skrivarklubben i Blekinge kan sända en representant till denna förnämliga sammankomst? Svaret är att Skrivarklubben varje år utför arbete för Akademiens räkning och som tack får en biljett till högtidssammankomsten. Arbetet består i att vara en del av juryn för Kallebergerstipendiet. År 2014 beslutade Svenska Akademien tilldela Jenny Tunedal detta pris.

Hur hårt den här kritiken drabbar dem som hotar de kulturella värdena är svårt att veta. Om man tar åt sig beror naturligtvis delvis på om man ser Svenska Akademien som en kompetent och relevant aktör. Utan att vara expert på detta, vill jag ändå försöka förklara hur man kan betrakta Akademien i ett modernt sammanhang.

Svenska Akademien är alltså kunglig. Eftersom kungen är statsöverhuvud kan det vara lätt att tro att Akademien också är en statlig institution. Så är det inte. Den starka ställning Akademien har som rikslikare för språket (tänk SAOL) och värnare om en levande svensk litteratur (tänk klassikerutgivning, stipendier mm) har den uppnått genom kompetens, samverkan och klok delegering i stället för genom politik och byråkrati. Det är därför Akademien med sådan frimodighet och samtidigt tyngd kan gå till rätta med politikens snedsprång inom det egna intresseområdet.

Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2014 var en lång rad av stimulerande doser kultur och espri. Redan vid ingången möttes mitt sällskap och jag av hovmarskalk Karolin A. Johansson som synnerligen varmt och hjärtligt hälsade oss. Vi känner varandra sedan länge, har växt upp i samma by, så det var mycket speciellt att få ett sådant mottagande i detta högtidliga sammanhang! Karolin A Johansson är idag chef för kronprinsessan Victorias hovstat. Det är uppenbart att duglighet uppskattas vid hovet.

Att vara på plats när Kjell Espmark sopade banan med dålig kulturkritik, Sara Danius berättade historien om Selma Lagerlöfs inträde i Akademien och få höra nyheten om att Peter Englund slutar som ständig sekreterare före alla medier var bara några av höjdpunkterna. Hela programmet finns utförligt beskrivet och dokumenterat på Svenska Akademiens webbplats, så jag kan här nöja mig med att plocka några russin ur kakan.

Att Akademien, etthundra år efter Selma Lagerlöfs inträde, nu får en kvinnlig ständig sekreterare i Sara Danius är glädjande. Men 1700-talet var i vissa hänseenden mindre fördomsfullt än 1800-talet då kvinnor hade varit helt otänkbara i denna krets. Såväl Anna Maria Lenngren som Hedvig Charlotta Nordenflycht föreslogs som ledamöter i Akademiens barndom, men den tidens formalia kring kvinnors myndighet satte käppar i hjulet. Lenngren räknades trots detta ibland som den nittonde ledamoten! Hedvig Charlotta Nordenflycht har viss blekingeanknytning, eftersom hon en tid bodde i Karlskrona, där hennes make var amiralitetspastor.

En annan rolig notering för mig som född på 1950-talet, var att min barndoms första favoritförfattare, Lennart Hellsing, erhöll Akademiens stora pris. Priset utdelas inte varje år och under 2000-talet har det bara skett två gånger tidigare. Lennart Hellsing passade på att tacka akademien för att den – precis som han själv – tar barnlitteraturen på allvar. Krakel Spektakel och Sjörövarboken känner de flesta till. Jag minns särskilt boken om den krångliga kråkan, som kan läsas som en biografi över någon som inte riktigt passar in någonstans. En slags ”fula ankungen” för 1900-talet. Välförtjänt är ett alltför svagt ord! Att Kjell Espmark i sina hyllningsord jämförde Hellsing med Karlfeldt – en annan av mina favoriter – gjorde inte saken sämre.

I Peter Englunds sista redogörelse för ett gånget år i Akademien fanns den för oss i Blekinge trevliga noteringen att en bok om den intressante Carl August Ehrensvärd kommer i nyutgåva. Ehrensvärd var både konstnär och sjömilitär och var tillsammans med af Chapman en tongivande person i Karlskrona under det sena 1700-talet.

Det kändes också bra att Peter Englund kunde redovisa flera tillfällen när akademien rutit till och tagit tydlig ställning. Han noterade med begriplig stolthet att vi nu får en ny upplaga av Svenska Akademiens ordlista och ännu ett band av Svenska Akademiens ordbok: ”Det är Akademiens oberoende som är garanten för dessa projekt: om de hade finansierats med statliga pengar skulle någon excelarksmatador i finansdepartmentet ha lagt ned dem för länge sedan.”