Kategori: Litteratur

Med utsikt mot Strindbergs lår

Strindberg i Tegnerlunden från mitt hotellfönster.

Strindberg i Tegnerlunden från mitt hotellfönster.

Det är alltid spännande att komma till Stockholm. Man vet aldrig vad eller vem man kommer att bli överraskad av, för överraskad blir man. Just nu i hotellrummet på Hotell Tegnerlunden ser jag ut över en regnpiskad stadspark där en strålkastare sätter fokus på August Strindbergs lår och vader. Det passar bra att vara granne med honom, för idag ska jag ”hänga” med författar/översättarkollegor från hela landet. 

Det är den nya kulturpolitiken, där regionerna har fått en större makt över pengarna, som har fått Sveriges Författarförbund att rekrytera regionala ombud. Författarna och litteraturen behöver personer som bevakar att författare/översättare och litteraturen inte kommer i strykklass när de regionala resurserna fördelas. Nu ser jag fram mot en heldag tillsammans med kollegorna från hela det litterära Sverige. Stimulans för hjärnan och sinnet!

Bokmässan 2013 Bildreportage

(Bilder och text för fri användning under förutsättning att källan anges) Blekinges närvaro på Bokmässan i Göteborg består mest av enstaka insatser i olika sammanhang. För cirka tio år sedan hade landskapet en egen monter fyra år i rad, men sedan Region Blekinge beslutade dra in sitt bidrag till detta har de litterära sällskapen kring Harry Martinson och Sven-Edvin Salje varit de tydligaste Blekinge-representanterna. De förlag och organisationer som är representerade på mässan har naturligtvis anställda och aktiva som har blekingeanknytning och Blekinge Tekniska Högskola fanns i år för första gången representerad på mässan.

IMG_4122Olofströms kommun har de senaste åren haft en självklar plats i Harry Martinson-sällskapets och Saljesällskapets kombinerade monter på Bokmässan. Det beror förstås på att de båda författarna var födda där, men också på den ambitiösa kulturveckan, Nässelfrossan, som genomförs varje år veckan efter midsommar. Nässelfrossan var också en av anledningarna till att Olofström blev årets kulturkommun 2013. Detta firades i år bland annat med en särskilt aktiv närvaro på mässan, med uppskattade inslag som bjudchoklad, välbehövliga kassar att bära böcker i, sittdynor för kulturkonsumenter och mycket annat.

Olofströms kulturchef Elisabeth Jonsson hälsade mässbesökarna välkomna till montern och till Olofström. Hon hade dessutom ett gott argument för att besöka Blekinge, nämligen den berättarfestival som kommer att genomföras i samverkan med Sölvesborgs kommun den 25-26 oktober.

IMG_3820De båda litterära sällskapen (Martinson och Salje) bedrev i vanlig ordning medlemsvärvning på mässan. Tillströmningen till de litterära sällskapen har minskat, även om det å andra sidan hela tiden tillkommer fler sällskap. Långtifrån alla finns med på mässan, exempelvis närvarar inte det största svenska litterära sällskapet, Fritiof Nilsson Piraten-sällskapet.

Redan efter mindre än en timme av mässans fyra dagar anmälde sig den första nya medlemmen till Harry Martinson-sällskapet, nämligen Peter Ewerlöf, som inte behövde lång stund för att bestämma sig. De preliminära siffrorna ger vid handen att Saljesällskapet fick 17 nya medlemmar och Harry Martinson-sällskapet 13.

IMG_3827En alltid återkommande funktionär i Martinson- och Salje-sammanhang är Kjell Andersson (t.h.), som också är flitig som spridare av de båda författarnas verk. Här tillsammans med Saljesällskapets ordförande Gustav Fredriksson.

IMG_3829Harry Martinson-sällskapet införde förra året en ny möjlighet för unga litteraturintresserade att komma till Bokmässan, nämligen ett slags stipendium där sällskapet står för deras vistelse. Ungdomarna får vara med i arbetet i montern och får ta del av Martinsons värld, samtidigt som de naturligtvis också kan bege sig ut i mässvimlet. Under torsdagen var det Siri Sewall som var sällskapets mässtipendiat. Hon kommer från Karlshamn och går på Folkhögskolan i Bräkne-Hoby. Hon var väl inläst på Harry Martinsons biografi redan när hon fick erbjudandet, och fick nu en inspiration att också läsa hans böcker. På bilden ses också Johnny Karlsson och Åke Widfeldt.

IMG_4129Den internationellt uppmärksammade textilkonstnären Annika Ekdahl från Kyrkhult, var en av besökarna på mässan. Hon har numera också Göteborgsanknytning eftersom hon innehar en gästprofessur vid Göteborgs universitet, institutionen för kulturvård.

Tidigare i år fick hon Norra Europas största textilpris, Nordic Award in Textiles med en prissumma på 250 000 kronor. Hon fick priset för ”sina storslagna gobelänger och sitt sätt att ge nytt liv åt en historisk genre”. Annika Ekdahl har arbetat med textilkonst i 35 år och är utbildad i textilkonst på HDK i Göteborg. Hon väver gobelänger i klassisk teknik, men i stor skala; varje gobeläng tar runt ett och halvt år att göra. Var och en som ser dessa jättevävar måste bli imponerad, men Annika Ekdahl vill gärna jämföra sig med dem som skapar litteratur:

– Ingen skulle fråga en författare hur lång tid det tar att skapa en berättelse, säger hon.

IMG_3848Ledningen för tryckeriet MIXI-print i Olofström var på plats i Göteborg för att visa upp några av de senaste alstren och för att få nya kontakter inom branschen. Produktionsledare Magnus Johansson, vd Sven-Eric Johansson och projektledare Kim Svanberg var mycket nöjda med resultatet. Nya order kan förväntas den närmaste tiden till tryckeriet, som redan tidigare har fått ett antal uppdrag med hög status. Den senaste är den mycket påkostade katalogen för utställningen ”Skagen – en skandinavisk konstnärskoloni” på Valdemarsudde i Stockholm. Att katalogen – som mera ser ut som en konstbok –  till en av höstens mest omtalade utställningar trycks i Olofström säger något om kvaliteten på företagets produkter.

IMG_4138Elisabeth Rynell är en av många författare som har inspirerats av Harry Martinson och hon ställde välvilligt upp och berättade om sin senaste bok på De litterära sällskapens scen.

IMG_4149Maria Cristina Lombardi har översatt Aniara till italienska och är en trogen gäst i Martinson-montern, varje bokmässa. Hon gladdes åt nyheten att Aniara snart kommer på ytterligare ett romanskt språk, nämligen spanska.

IMG_3860Harry Martinsons diktning inspirerar många. En av dem är miljökämpen Stefan Edman, som också är ledamot i Martinson-sällskapets styrelse. Han genomdrev häromåret – förvisso utan något motstånd – ett nytryck av Harry Martinsons naturnära diktsamling Tuvor. Stefan Edman hade en vision av en bok med oöm utformning, som man kan ta med sig ut i naturen och plocka fram och därefter läsa en eller annan dikt, sittande på en stubbe. Nu finns den, i vackert grönt. Här samtalar han med styrelsekollegan Paulina Helgeson.

IMG_3878Medlemmen i Svenska Författarförbundet, Mats Thorell, Karlskrona.

IMG_3883Åke Widfeldt, ordförande i Harry Martinson-sällskapet, Patrik Sjöstedt ordförande i Olofströms kulturnämnd och Elisabeth Jonsson, kulturchef i Olofström.

IMG_3905Författaren Per Nilsson har under senare år varit mycket produktiv och kommit ut med ett par böcker om året. Den senaste sviten om sex böcker handlar om ängeln Extra och tar upp livets viktiga frågor. Han sammanstrålade på bokmässan bland annat med en körsångar-kompis från Sölvesborg, Berit Svahn. De sjunger båda i kören Malenka.

IMG_3921Katarina Vastamäki från Karlskrona är författare, skrivpedagog och lektör, det vill säga att hon läser och bedömer manus. Hon har bland annat gett ut boken ”Min pappa : ett krigsbarn”  år 2009. Här tillsammans med författarkollegan Carola Högberg (Oskuldens ögon) i Vulkans monter på bokmässan.

IMG_3927Även Blekinge tekniska högskola fanns på plats på bokmässan, här representerade av Måns Billing universitetsadjunkt vid Sektionen för planering och mediedesign i Karlshamn och studenten Sofia Pripp Lundmark som studerar och är ljuddesigner. Det var första gången BTH var representerade på det här sättet och man tar många värdefulla erfarenheter med sig hem. Tanken är att närvaron på bokmässan ska få en fortsättning.

IMG_3937Saljeveteranen och tidigare folkhögskoleläraren Birger Johnsson sammanstrålade med Patrik Sjöstedt, kulturnämndsordförande i kulturkommunen Olofström. Birger Johnsson skämtade och kallade Patrik Sjöstedt för kulturchef, men denne ville inte göra Elisbeth Jonsson rangen stridig. Däremot är Patrik Sjöstedt antagligen en av dem som är bäst på att följa kulturlivet i Blekinge, eftersom han är en flitig användare av sociala medier och ständigt är uppdaterad om vad som händer, även så långt borta som i Karlskrona.

IMG_3946Författaren Björn Ranelid är en stor beundrare av Harry Martinson. Nu besökte han montern för att fylla på med några av Martinsons böcker i den inbundna utgåvan från åren kring senaste sekelskiftet.

IMG_3950Professor Björn Larsson är en av de främsta Martinson-ambassadörerna i landet. Han höll ett mycket uppskattande föredrag om Harry Martinson på bokmässan och underströk hur långt före sin tid författaren var. Mycket av det som uppfattades som bakåtsträvande civilisationskritik har visat sig vara framsynthet. Martinson är i många stycken aktuellare idag än någonsin.

IMG_3972Kjell Jonasson, präst i Svenska kyrkan och under många år verksam i Mellanöstern, har anknytning till Hasslö. Han har många gånger hörts i radioprogram, där han har kunnat ge en nyanserad bild av konflikten mellan Israel och dess grannar. Nu är han hemma i Sverige och besöker Blekinge och Hasslö då och då. Han berättade att han gärna skulle vilja författa något om öns store son, Fabian Månsson, som idag är tämligen bortglömd.

IMG_3980Nils Ingmar Thorell, Ronneby, var prisutdelare i Studieförbundet Vuxenskolans monter. Han är 1:e vice ordförande i SV:s styrelse och som bekant även ordförande i kommunfullmäktige samt i fritid- och kulturnämnden i hemkommunen samt landstingsledamot.

IMG_3988Tidvis var det en stor trängsel i de litterära sällskapens avdelning. Antalet besökare nådde inte upp till rekordnivåerna från förr, men strax under 100 000 personer klarar ändå av att orsaka trängsel i Svenska Mässans lokaler vid Korsvägen i Göteborg.

IMG_3989Intresset för Harry Martinsons och Sven Edvin Saljes böcker är fortfarande stort. Martinsons rymdepos Aniara sålde slut på hela bokmässan. Den fanns inte att få tag i, vare sig i de senare utgåvorna eller antikvariskt. Den kom senast ut som pocket i samband med hundraårsminnet av författarens födelse, men den hittar ständigt nya läsare.

IMG_4014Ny ordförande i Dan Andersson-sällskapet är Jimmy Ginsby. Han passade på att hälsa på hos sin ordförandekollega Åke Widfeldt i Martinson-sällskapet.

IMG_4033Karlshamnsbon, författaren och hemspråksläraren mm Rizah Sheqiri demonstrerade sin nya metod att introducera Harry Martinson för de unga läsarna. Han låter dem dra ett papper ur ett kuvert och på så sätt får de en slumpvis utvald dikt att läsa och att redovisa sina tankar och känslor kring. Turkan och Gülüzar Tuna från Göteborg gillade både Harry Martinson och det ovanliga sättet att närma sig litteraturen.

Hans Gustafssons diktsamling heter inte Googles

Hans Gs diktsamling 007

Hans Gustafssons nya diktsamling, Tretton lögner och en förbannad dikt.

Nu har den kommit: Hans Gustafssons diktsamling ”Tretton lögner och en förbannad dikt”. Vi som följer denne statstjänsteman och författare på nätet har en aning om vad som väntar: absurditeter och sublimerad frustration (slå upp!). Det hela blir inte sämre av att Internet-jätten Google har haft ett finger med i spelet.

Karlskronabon Hans Gustafsson är till vardags anställd på Boverket, sjunger i Sandgrenska manskören, men Internet har gett honom möjlighet att förverkliga sina författarambitioner. Hans pågående projekt hangus.se ger oss som läsare möjlighet att följa tillkomsten av en roman – och helt i enlighet med pågående trender inom litteraturen så är detta en roman där man ständigt frågar sig: ”är det påhitt eller handlar det om författaren hela tiden?”

I väntan på detta Magnum Opus (slå upp) har han alltså tryckt en liten men naggande god samling lyrik. Och tro mig på mitt ord: halva samlingen är skriven av Google! Hans har nämligen skrivit dikterna på antingen svenska eller engelska och därefter låtit  Google Translate översätta automatiskt till det andra språket. Så varje dikt finns i två versioner, den ena automatiskt översatt och därför oftast ännu mer absurd än originalet. Titeln är alltså helt perfekt: ”Tretton lögner och en förbannad dikt”.

Nej nu måste jag fortsätta läsa. Det blir nog dikten ”Syftet med av man möta en kvinna” (tillhör dem som är översatta från engelska till svenska. Men det hade ni väl räknat ut.).

Fotnot: Nils Ferlin skrev diktsamlingen Goggles, den kopplingen var helt oemotståndlig!

Nominera till ”Årets bibliotek 2013”!

Hallå Blekinge! Här har aldrig något bibliotek fått utmärkelsen ”Årets bibliotek” – en utmärkelse som har funnits sedan 1986. Nu är det väl ändå dags? Finns det inte något bibliotek i vårt vackra landskap som skulle platsa i den skaran? Jag menar, nu har faktiskt Olofström blivit årets kulturkommun! Kom igen, kulturblekinge!

Allvarligt talat: även om jag förstår att det kommer lite plötsligt, kan det väl ändå vara en rejäl sporre för er som bestämmer om kulturinvesteringar. Tänk att få stå på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg om några år och ta emot pris för att ni har tagit kulturellt och samhälleligt ansvar och skapat ett rasande fint bibliotek. Kanske ni inte hinner ens till valåret 2014, men det blir fler valår (får vi hoppas).

Sen kan jag tycka att själva utformningen av prissymbolen kunde vara lite mera publikfriande, men konst ska ju inte alltid stryka medhårs. Nils Hebo heter konstnären och hans verk kallas tydligen ”rostiga gubben”, men de enda jag vill kalla rostiga gubbar är de som inte satsar på biblioteken.

Kanske finns redan årets bibliotek i din närhet? I så fall ska du definitivt gå in på DIK:s hemsida och nominera. Kanske har våra fina bibliotek i Blekinge en chans i alla fall.

På resa i det exotiska Karlskrona

Artikel om läsecirkeln Tolfvan i tidningen Vi läser.Stockholmsmedierna behandlar ofta Sverige utanför huvudstaden som en exotisk kontinent till vilken man gör expeditioner och sedan med ett ironiskt leende i mungipan rapporterar till den egna, mera förfinade publiken. Alexander Skantzes reportage i senaste numret av Vi Läser är förvisso inte det grövsta exemplet på detta, tvärtom andas det en viss förståelse, när han porträtterar Sveriges äldsta läsecirkel.

På omslaget till tidningen lockar en rosa rubrik: ”Kvinnor nej tack!” ty den läsecirkel som omskrivs heter ”Tolfvan” och består sedan 1895 av tolv herrar. En gång om året, iklädda frack men för övrigt i uppsluppna former, samlas de för att diskutera 12 böcker som de under 12 månaders tid har plöjt.

Alexander Skantzes bror Valdemar blir vid den här skildrade sammankomsten upptagen i sammanslutningen. Det är kanske därför det inte bara blir en blinkning till läsarna, utan också en ganska rättvis bild av en stad som både har förtjänster och fel. Karlskronas litterära anor apostroferas, med Läsesällskapets bibliotek som juvel i kronan. Det hade förstås funnits skäl att nämna exempelvis Örlogsmannasällskapets bibliotek, men det hade kanske orsakat överdos av maskulin kultur.

På det stora hela blir man som Karlskronabo på gott humör av Alexander Skantzes nedslag i sin gamla hemstad. För tjugo år sedan, när han emigrerade, fanns det egentligen bara ett försonande drag med Karlskrona: möjligheten att flytta härifrån. Nu synes han ha gått från den positionen till en som mera liknar Horace Engdahls. Den tidigare akademisekreteraren är nämligen uppväxt här, och har skrivit att Karlskrona för honom är den verkligaste staden och därmed också den lyckligaste (artikel i antologin Röster från Blekinge 1994).

Effektivt tystad på Bokmässan i Göteborg

Det har talats mycket om yttrandefrihet den senaste tiden. Under årets bokmässa blev jag bestulen på denna rättighet – och det finns ingen jag kan klaga hos. Efter första dagen gav nämligen stämbanden upp. När jag försökte yttra mig kom bara en tunn väsning fram. Inte mycket att komma med i larmet på Bok- och biblioteksmässan. Därmed fanns ingen möjlighet att diskutera, nätverka, intervjua eller informera.

Jag omges av härliga och hängivna kamrater i Harry Martinson-sällskapets monter.  Vi arbetar mycket bra tillsammans, men trots kamraternas glada tillrop blev denna Bokmässa en klar besvikelse. För vad är nyttan med att finnas på plats när man inte kan diskutera, informera, skämta, knyta kontakter, intervjua osv med hjälp av den egna rösten. Plötsligt är man en andra klassens invånare, ja, nästan som en invandrare som inte kan språket! En mycket nyttig erfarenhet, men inte så praktiskt för den som vill ta till sig ny information och få koll på vad som är på gång i litteraturen, biblioteken och bokbranschen. Väldigt mycket av det som var tänkt, gick helt enkelt inte att genomföra.

Innan rösten försvann helt, hann jag i alla fall göra ett gästspel hos Gunnel Carlson (känd från TV:s Gröna rum) och till min stora glädje få möjlighet att inte bara puffa för Harry Martinson utan också för Blekinge. Gunnel kommer ju härifrån och själv är jag övertygad om landskapets potential. Vi enades i alla fall om att Blekinge mycket väl kan betecknas som ”Sveriges trädgård”, ett begrepp som av någon anledning hamnat på undantag i de senaste årens marknadsföring. Nu finns det personer som mycket väl kan tänka sig att ta upp den tråden och använda begreppet. Gunnel och jag enades om att man borde kunna göra ännu mer. Får avvakta tills rösten har kommit tillbaka!

Vad gör du nu förtiden?

Det är ganska märkligt hur snabbt det har gått att återgå till verksamheten som egen företagare. Tiden på Boverket var intressant och givande, men att arbeta med sådant man själv väljer och hela tiden utmana den egna kreativiteten slår ändå det mesta. Att dessutom få verka i det mest praktiska av alla landskap är riktigt härligt.
Nu hör jag en och annan som undrar: vadå ”mest praktiska av alla landskap?”. Lugn, jag återkommer till det.

Den gångna veckan har varit full av intressanta möten, både planerade och oplanerade. I måndags rivstartade jag med en av mina nygamla samarbetspartner med ett möte på hög nivå inom Blekinges kulturadministration (ja, som ni märker är jag lite hemlighetsfull, men det beror på att ett viktigt konkurrensmedel för den egne företagaren är idéerna och kontakterna – samt rätt tajming!).

Tisdagen ägnades åt en kombinerad foto- och nätverksresa genom hela Blekinge, som toppades med ett besök hos min Facebook-kompis Nils-Åke Nielsen i Kyrkhult. Vi diskuterade olika sätt att göra den ovanliga diagnosen Marfans syndrom mera känd. Nils-Åke har en sällan skådad energi och har en massa idéer – dessutom bjuder han på sig själv. Mycket intressant och givande möte. Nu sitter jag och jobbar med att göra ett underlag så att vi kan argumentera vidare för någon form av publicering, som vi tänker det med utgångspunkt från Nils-Åkes egna erfarenheter. Som alltid finns behovet av pengar för att genomföra olika planer och där har vi idéer, men ännu inga konkreta löften.

Ronneby bokhandel säljer nu min gamla bästsäljare ”Från Danmarks vedbod till Sveriges trädgård” sedan jag levererade några böcker ur restupplagan. Jag gjorde också besök på ABF och Blekingearkivet, denna tisdag, samt träffade kompetenta grafikern Pernilla Larsson, Pernillas grafiska. Avslutade dagen med en uppfriskande litteraturdiskussion på Holje Bok i Olofström, där jag träffade en Wodehouse-entusiast som letade bortglömda svenska översättningar av sin författaridol.

Onsdagen inleddes med ett möte i Blekinge museums lokaler i Rosenholm, där jag presenterade en idé som än så länge är i formande-fasen. I övrigt blev det en del ideellt arbete både den dagen och andra, nu för Harry Martinson-sällskapet. Harry Martinson är ständigt aktuell och just nu finns förutsättningar för ytterligare intresse det närmaste året (tyvärr måste jag vara lite diskret här också!).

På torsdagen var det två viktiga, men rätt korta, möten. Det är ibland så att ju viktigare mötena är, desto kortare blir de! Båda mötena måste ses som framgångar, och de aktuella projekten går vidare. Det känns som om det är flyt just nu.

Enda motgången den här veckan var att Bolagsverket inte ville godta mitt förslag till nytt företagsnamn. Men det ska nog gå att komma rätt där också. Om nu SV-dagen i morgon lördag blir en succé så har veckan varit perfekt!

Just det, Blekinge som Sveriges mest praktiska landskap. Det handlar förstås om dess behändiga format. Som aktör på den blekingska kulturarenan behöver man sällan resa mer än någon timme för att komma till sin mest avlägsna destination. Det är också ett slags livskvalitet.

Olof och Harry

Vad tyckte egentligen Olof Lagercrantz om Harry Martinson? Journalisten och chefredaktören på Dagens Nyheter har beskrivits som en man med dubbla personligheter – vasst kritiserande ena stunden och översvallande berömmande nästa. Akademiledamoten Lars Gyllensten ville till och med hävda att Lagercrantz’ kommentarer när Martinson och Eyvind Johnson tilldelats Nobelpriset var en bidragande orsak till Martinsons tragiska död.

Det är omöjligt att veta om Gyllensten hade rätt. Men Lagercrantz uppskattade uppenbarligen Martinson mycket och citerade honom i olika sammanhang (läs i bloggen Harry Martinson i tiden om detta) .

När jag idag gick igenom några loppis-fynd fick jag ytterligare ett intressant indicium på Lagercrantz’ uppskattning av Martinson. Det skedde när jag slog upp antologin ”Vår tids poesi”, som Olof Lagercrantz sammanställde och gav ut år 1959. Harry Martinson är den vid sidan av Gunnar Ekelöf som får mest utrymme i antologin. Visserligen skriver Lagercrantz att det inte ligger någon värdering i hur stort utrymme var och en av diktarna får. Men han skriver också ”Den mångsidige måste beredas större plats än den som håller sig till några få motiv”.

 

Ray Bradbury och Harry Martinson

När jag får frågan om min favoritbok – egentligen en helt omöjlig valsituation – brukar jag svara ”Invasion på Mars” av Ray Bradbury. När jag nyss läste Svenska Dagbladets runa över Bradbury, som dog tidigare i år, stod där att Harry Martinson ansåg att denna bok var en av de viktigaste som hade kommit ut under 1950-talet.

Det gläder mig av flera skäl. Harry Martinson är mitt svar på den likaledes omöjliga frågan om ”favoritförfattare”. Som sekreterare i det litterära sällskap som vårdar Martinsons minne och verk motsvarar jag därmed bara förväntningar, men är likafullt helt sanningsenlig. 

”Invasion på Mars” är en samling berättelser om människans kolonisering av planeten Mars och kom ut 1950. Det finns paralleller till historien i Martinsons Aniara: jorden är på väg mot sin undergång i ett förödande atomkrig och människorna söker sig till Mars. I Martinsons epos kommer rymdskeppet ur kurs. När man läser Bradburys bok, inser man att det nog var bäst som skedde med Aniara. För människorna i Bradburys bok möter en befolkad planet med invånare som andligen står betydligt högre än krigarfolket från Jorden, som naturligtvis sätter igång med utrotning.

Precis som med Aniara är Invasion på Mars så mycket mer än ett rymdäventyr, det är en bok med stark inlevelse där författaren vill föra över en insikt på sina läsare. Båda understryker betydelsen av den andliga dimensionen hos oss människor utan att för den skull helt förkasta den tekniska utvecklingen. Kanske kan man säga att båda beskriver hur människan och den utveckling hon själv har satt igång har kommit i otakt.

Det är nog dags för ännu en omläsning av båda böckerna!

http://www.svd.se/kultur/understrecket/en-romantisk-haxmastare-har-gatt-ur-tiden_7260263.svd

Kultur är liv

Det finns människor som man litar på direkt, bara genom att de har en så genuin övertygelse och är så angelägna om att förmedla den till andra. En sådan person är Gunnar Bjursell, professor i Göteborg. Han framträdde på ett seminarium i Visby på måndagen, ett seminarium som gav min magkänsla rätt: kultur är inte bara ett tidsfördriv, den är avgörande för om vi mår bra rent fysiskt och mentalt också.

Det var Sveriges konstföreningar som anordnade, en folkrörelse som kämpar hårt för att intressera även yngre. Det är synd att det är motvind, för i en tid där bilden är slit och släng-vara behöver många lära sig att ta sig tid att verkligen betrakta bilden och låta den sjunka in, inte bara vara en del i ett flöde.

Gunnar Bjurvall inledde med att berätta att människan har skapat musik i mer än 80 000 år. Av detta drog han den logiska slutsatsen att det finns en positiv effekt på vår överlevnad som biologiska varelser av musiken (och annan kultur). Sedan följde ett oupphörligt intressant föredrag som i princip var en genomgång av en mängd tämligen nya upptäckter inom inte minst hjärnforskningen.

I USA, där man är mera ”lekfull” i forskningen, enligt Gunnar Bjurvall, har man gjort uppseendeväckande upptäckter när man tagit bilder av musicerande människors hjärnor. Musikens helande och lindrande effekter är inte bara något man ”inbillar sig” utan det finns numera gott om belägg för dess goda effekt, bland annat på intelligens (som i och för sig är en svårmätt materia).

Gunnar Bjurvall avslutade med att understryka hur enormt viktigt det är att ge små barn nycklarna till de kulturella aktiviteterna och upplevelserna. När de har kommit upp i puberteten är det för sent på många sätt. Men det man fick i barnaåren sitter kvar och kan ge frukt även vid hög ålder. Det är ingen slump att exempelvis stroke-rehabilitering tar hjälp av de drabbades egna musikalitet och musikminnen. Gunnar Bjurvall gav tips om en mängd olika forskningsprojekt och uppsatser. Jag hoppas kunna återkomma till detta snart!