Kategori: Regional utveckling
Sven Edvin Salje inspirerade Margareta Skantze
Margareta Skantze lockade en stor publik till biblioteket i Olofström.
Författaren, dramatikern, radioproducenten med mera, Margareta Skantze, fick nya impulser av sina möten med Sven Edvin Salje på 1980-talet. Då gjorde hon kulturprogram i lokalradion, hade nyss flyttat till Blekinge och kände till en början inte alls till Salje. Men mötet med Jämshögs-författaren fick igång ett intresse som följt Margareta Skantze hela livet – insikten att historien kan ses på andra sätt än det som finns i de officiella historieböckerna.
Margareta Skantze framträdde den 8 april på biblioteket i Olofström inför en stor publik vid ett arrangemang som ingick i hundraårsfirandet av författaren Sven Edvin Saljes födelse.
Det var 1979 som Margareta Skantze kom till Blekinge och ett av de första uppdragen hon fick som kulturreporter var att resa till Jämshög och intervjua Sven Edvin Salje. Under de här åren skrev han ”Hantverkargatan” och ”Genom lindens krona”. Bara det faktum att hon som välutbildad och läsande människa ändå inte kände till Salje tycker hon idag var en viktig lärdom, en aha-upplevelse.
Något som gjorde stort intryck var Saljes stora förmåga att berätta om historien på ett sätt som var levande. Saljes sätt att gå vetenskapligt till väga imponerade också. Exempelvis intervjuade hon honom om försvenskningen på 1600-talet och noterade hur Salje under ett helt år bodde i Kristianopel för att parallellt med forskningen och författande också uppleva årstidernas växlingar i den trakt där han sedan lät ”Kustridaren” utspela sig. Den romanen blev så småningom stor succé som sommarteater i Karlshamn, i regi av Ulf Fembro. Det var Margareta Skantze som förde samman Fembro och Salje, ett möte som alltså fick gott resultat. Hon passade denna kväll på att uppmana Saljesällskapet att bjuda in Fembro för att berätta om sitt arbete med Blekingeförfattaren.
Ju mer Margareta Skantze träffade Salje, desto mer intresserad blev hon av försvenskningsperioden, som hon beskriver som ett stort ingrepp i den lokala kulturen. Där finns enligt Skantze fortfarande ett spänningsfält i landskapet Blekinge på grund av detta, med långa rötter bakåt i tiden. Det är också en historia som inte återfinns i den officiella historieskrivningen, som enligt Skantze fortfarande bygger på en propaganda från centralmakten som har pågått i flera hundra år. Gustav Vasa och hans efterlevande var en katastrof för Blekinge, med Ronneby blodbad 1564 och massakern i Kristianopel 1611 som de mest tydliga exemplen.
Margareta Skantze gjorde också en intervju med Salje när han blev hedersdoktor vid Ultuna. Han var mycket glad över detta erkännande, men man kunde också ana en viss bitterhet att det inte var en historisk institution utan ett lantbruksuniversitet som belönade honom. Man kunde känna starkt att han hade önskat ett annat erkännande från det akademiska etablissemanget, berättade Margareta Skantze.
Margareta Skantze på Olofströms bibliotek.
Saljes stora betydelse för Margareta Skantze blev att han satte henne på spåret att se den svenska och nordiska historien ur ett annat perspektiv. Hon gick vidare och studerade vad exempelvis Vilhelm Moberg, Elin Wägner, Selma Lagerlöf, Elisabeth Bergstrand Poulsen med flera har skrivit. Allt detta har gett resultat i en stor samling teaterpjäser, böcker och radioprogram.
Margareta Skantze konstaterar att det fortfarande i stor utsträckning är Gustav Vasa som satt tonen i historieskrivningen. Den som i stället för honom borde välkomna besökarna på Nordiska museet är drottning Margareta, tycker hon. Unionsdrottningens visioner och praktiska politik vore värda mycket mera uppmärksamhet, anser Margareta Skantze. Själv har hon gjort en stor insats genom sin pjäs ”Kung Byxlös” som spelades i en stenlada på godset Johannishus år 2011. Hon tycker också att unionsdrottningen borde placeras som staty i Ronneby. Kanske kan det i alla fall bli en ny, mindre uppsättning av ”Kung Byxlös”. Margareta Skantze är flitigt verksam och arbetar också på ett fyrdelat historiskt verk, där hon vill sammanfatta de insikter hon har fått under alla år av historiska studier.
Därför är kulturen en tillväxtfaktor
Det är något djupt provocerande i att Kulturrådet ser de regionala kulturplanerna som ett sätt att skapa arbetstillfällen för dem som är verksamma inom kultursektorn. Som jag ser det är detta ett helt bakvänt sätt att resonera. Alla dessa människor som är verksamma inom kulturen är snarare en outnyttjad resurs som kan göra ännu större nytta i samhället om de får möjlighet. Kulturen är inte ett fält för arbetsmarknadsåtgärder, kulturen är vårt gemensamma minne och skapar visionerna av framtiden.
Mina funderingar kommer efter det sista av fem möten i Blekinges kommuner där Region Blekinge bjudit in alla intresserade att diskutera fram prioriteringar inför den kommande nya kulturplanen. Jag har deltagit vid tre av tillfällena som representant för Sveriges Författarförbund. Förbundet har under senare år fått kämpa hårt för att litteraturen ska få sin rättmätiga plats i samma division som konst, teater, dans och så vidare. Det borde vara självklart: att värna litteraturen och läsandet är helt fundamentalt i ett samhälle där vi ser allt sämre resultat i mätningarna av kvaliteten i skolorna.
Mycket som generellt kan sägas om kulturen är också giltigt för litteraturen. Som detta att vara vårt gemensamma minne. Hur ska vi förstå oss själva om vi inte har en susning om vad som rörde sig ens i våra far- och morföräldrars huvuden. Det slog mig häromdagen att många unga idag inte ens kan läsa ett handskrivet brev från första halvan av 1900-talet, en metafor så god som någon för den minnesförlust som vårt samhälle hotas av. Ja, jag tycker att den är ett hot och att kulturen har en viktig roll att skapa möten mellan generationerna. Vi kan inte ha ett samhälle där unga är rädda för gamla och gamla rädda för unga. Kulturen måste bestå av mångfald, men det fina är att kulturen kan lära oss att vara trygga i detta att vi är olika. Mångfald, olikhet, skillnader är inte ett hot i kulturens värld, de är en förutsättning för skapande och ett utbyte som får oss att växa som människor.
Men kulturen kan också fungera som ett sätt att förstå vad som händer just nu och skapa visioner av framtiden. Jag brukar säga att skrivandet är ett sätt att tänka: under tiden man skriver föds nya tankar och insikter. När man sedan ser sin text, kanske många år efter att den skrevs, kan man som författare bli förvånad: ”skrev jag verkligen det där?”, verket blir på något sätt större än människan, bara vi låter går in i skapandet på allvar, släpper spärrar och låter intuitionen tala.
Det här låter kanske idealistiskt i överkant. Men det viktiga är att när vi låter kulturen få ta plats, talar vi också om för människorna i samhället att de duger, att de är något värda, att deras erfarenheter har betydelse. Jag tror att det leder till större tillit, större trygghet och därmed också ett samhälle som utvecklas bättre. Det finns faktiskt forskning som visar just att tillit är en av de viktigaste tillväxtfaktorerna, om vi nu ska använda ett nationalekonomiskt begrepp.
Vad kom då fram under det sista av de fem mötena mellan Kultur-Blekinge och Region Blekinge? Som vanligt en ganska spretig bukett förslag om prioriteringar, dessutom på olika nivå, från väldigt konkreta till mera övergripande. Glädjande för mig var att en tanke jag fört fram vid tidigare möten, idag kom från en annan grupp, nämligen att vi i Blekinge borde gå samman och skapa en fristad för förföljda kulturarbetare. Om inte enskilda kommuner klarar detta kanske vi kan göra det tillsammans.
Större utbyte, mera kunskap om varandra inom Blekinge – och mera samarbete både geografiskt och mellan olika kulturformer var teman med variationer under kvällens gång. All den kultur som kommer ur det civila samhällets föreningsliv var också uppe till diskussion – hur skapar man förutsättningar när samtidigt det blir allt svårare att locka medlemmar till de traditionella föreningarna?
Lade ni märke till att jag inte skrev ett ord om ”besöksnäring” i den här texten?
Nu är arbetet på ny Kulturplan igång
Grupparbete i full gång, Lokstallarna i Karlshamn.
Region Blekinge anordnar fem möten, ett i varje kommun, inför den nya regionala kulturplan som ska antas under året. Det första hölls torsdagen den 13 februari i Lokstallarna i Karlshamn. Det är uppenbart att regionens kulturella tjänstemän, Malena Sandgren och Lisa Andersson, inte kommer att uppfinna hjulet på nytt. Den gamla planen ligger till grund för den nya och helst ska det bli lite enklare att prioritera i framtiden.
Det är i varje fall det intryck man får av det upplägg som det första mötet fick. Först redovisades den kulturella spelplanen, vilket sammanhang kulturplanen befinner sig i, nationellt och lokalt. Sedan fick de närvarande, främst verksamma i kulturen plus några politiker och några tjänstemän, arbeta i grupper där utgångspunkten var två framtidsscenarior: Ett Blekinge som är världsbäst på kultur och ett där kulturen är avskaffad eller motarbetas med alla krafter. De ”protokoll” som fördes i de små arbetsgrupperna samlades in och ska bilda underlag för arbetet med den nya kulturplanen.
Som representant för Sveriges Författarförbund gläder jag mig åt att i de grupper jag deltog i, såg man läsning och litteratur som mycket viktiga. I en av grupperna valde vi att välja Blekinges framgångsväg via internationella kontakter och internationellt samarbete. Tänk hur vi skulle kunna ändra bilden av Blekinge om vi öppnade regionen för förföljda författare från hela världen!
Mera information:
Ingemar Lönnbom telefon 0708 310392
Ladda hem bilder från: http://www.flickr.com/photos/62906264@N07/sets/72157640951507875/
Arkeologin fördjupar bilden av Blekinges historia
Mikael Henriksson, arkeolog i mediernas hetluft, sedan han varit med om att offentliggöra de nya fynden från Johannishusåsen.
De sensationella arkeologiska fynd från Johannishusåsen som just nu rapporteras i medierna ger ny kunskap men orsakar också en mängd nya frågor. Om vi kommer att få svar på dem är delvis en ekonomisk fråga.
Arkeologi är inte bara att hitta föremål och visa upp dem. Det tidsödande konserveringsarbetet, systematisk litteraturgenomgång, jämförande forskning, tvärvetenskapliga skarpsinnigheter och annat vetenskapligt arbete är inget man kan trolla fram. Att få fram resurser är också en fråga om att skapa den respekt och de begrepp som gör att allmänheten/skattebetalarna vill stå för fiolerna. En mycket viktig utgångspunkt är därför att fortsätta vara glada över denna gåva vi har fått från förfäderna men att avstå från att genast betrakta föremålen enbart som grund för en besöksnäring.
Vill vi skapa något av bestående värde, handlar det om att gneta fram ny kunskap och inte gå direkt på ”upplevelser”. Upplevelser och känslor, menar jag, blir starkare och innerligare om de grundar sig på kunskap. Det känns som om arkeologerna som har tagit sig an Vång-grävningarna och fynden är kloka nog att ta ett steg i taget. Hoppas att alla andra aktörer i sammanhanget också agerar klokt.
Med utsikt mot Strindbergs lår
Strindberg i Tegnerlunden från mitt hotellfönster.
Det är alltid spännande att komma till Stockholm. Man vet aldrig vad eller vem man kommer att bli överraskad av, för överraskad blir man. Just nu i hotellrummet på Hotell Tegnerlunden ser jag ut över en regnpiskad stadspark där en strålkastare sätter fokus på August Strindbergs lår och vader. Det passar bra att vara granne med honom, för idag ska jag ”hänga” med författar/översättarkollegor från hela landet.
Det är den nya kulturpolitiken, där regionerna har fått en större makt över pengarna, som har fått Sveriges Författarförbund att rekrytera regionala ombud. Författarna och litteraturen behöver personer som bevakar att författare/översättare och litteraturen inte kommer i strykklass när de regionala resurserna fördelas. Nu ser jag fram mot en heldag tillsammans med kollegorna från hela det litterära Sverige. Stimulans för hjärnan och sinnet!
Äldrelotsarna – Blekinges chans!
Blekinge läns tidning 9 november 2013.
Äldrelotsprojektet i Blekinge har avslutats under hyllningar från primärvårdschef och landstingsdirektör. Det var verkligen inte självklart från början när detta nytänkande introducerades. Nu har Blekinge chansen att bli ledande på att utveckla ett område där behoven sannolikt kommer att öka enormt de närmaste åren.
Det ser lite dystert ut i tidningen idag: Inga fler äldrelotsar. Men det är bara en tidningsrubrik och sådana kan som bekant inte berätta hela sanningen. Under några veckor nu i höst har jag haft förmånen att sätta mig in lite i projektet och i likhet med många andra som har varit ännu mer skeptiska än jag, har min övertygelse växt: detta är en möjlighet som är väl värd att ta vara på.
Skeptikerna har bland annat tyckt att det inte behövs fler typer av tjänster i vården. Det som äldrelotsarna har gjort, enkelt uttryckt: hjälpt gamla och sjuka tillrätta i ett komplicerat vårdsystem, det ska detta vårdsystem självt klara av utan några fristående äldrelotsar. (Min tolkning). Det är en mänsklig reaktion: det är inte kul att upptäcka att man inte sköter sitt jobb i alla lägen. Jag är dessutom övertygad om att alla de instanser som den gamla och sjuka möter: från primärvård, akutsjukvård etc etc till färdtjänst, alla de vill och kan bli bättre.
Tavlan som beskriver äldrelotsprojektet – och som skänktes till primärvårdschefen Anders Rehnholm fredagen den 8 november.
Men den bild jag har fått är att den höga kvaliteten och kompetensen i den svenska vårdapparaten har den baksidan att ingen i kedjan har helhetssynen på vårdtagaren. Den helhetssynen har man skaffat sig i äldrelotsprojektet. Sannolikt med goda ekonomiska resultat och absolut säkert med stora vinster i att ge en av våra svagare grupper i samhället en så god livskvalitet som möjligt. Men även om projektet nu är slut, kommer vårdsektorn att fortsätta förändras i snabb takt. Det innebär att även om man skulle ta det just nu tydligen osannolika beslutet att fortsätta med äldrelotsar, så måste man utveckla och förändra även detta koncept. En implementering idag kan inte vara detsamma som att cementera ett upplägg och en metod, och inom äldrelotsprojektet har man lärt sig att vara flexibel och lära av varandra.
Ett litet tips till ”de som bestämmer”: ta tillvara den kunskap och kompetens som har arbetats upp inom äldrelotsprojektet. Blekinge med sitt hanterliga format och (i detta fall en fördel) många äldre skulle väl även i fortsättningen kunna vara ett nav i arbetet med att göra vården av de sjuka äldre både effektiv och mänsklig. Just nu finns chansen.
Fotnot: Om ni undrar varför jag har satt mig in i detta projekt: Fredagen den 8 november hade jag en liten roll som samtalsledare under slutkonferensen för äldreprojektet. Konferensen ska läggas ut i videoformat och det finns mycket information att hämta bland annat på: Landstingets webb och här (om boken om projektet) och i ett radioinslag från SR Blekinge och här om användning av surfplattor…
Därför var BTH:s mediedesignare på Bokmässan
Roger Tónlist, projektledare, BTH.
För första gången deltog Blekinge Tekniska Högskolas sektion för planering och mediedesign (jobbar bland annat med dataspel) på Bokmässan i Göteborg. Där hade man en monter där berättandet stod i centrum. Lyssna på projektledaren Roger Tónlist när han berättar om detta för Ingemar Lönnbom (här i egenskap av författare och sekreterare i Harry Martinson-sällskapet, samt Blekingebo…)
En dröm blir verklighet NU! Dansfestival
NU! Blekinge Dansfestival 2013, för alla åldrar säger Emma Nordanfors, Anna Johansson, Rebecca Yates och Emelie Trossö. (Klicka på bilden för att få den större).
Nu är det mindre än en månad kvar till Blekinges (antagligen) allra första dansfestival. Den 16 – 22 september kommer dans och dansanknytna aktiviteter att ses över hela Blekinge. Festivalen riktar sig till alla åldrar, intresserade, nybörjare och proffs. Bakom festivalen står nybildade ”Dans i Blekinge” som inte är en institution utan består av ett antal personer som vill se mera nutida dans av god kvalitet i vår del av världen.
Närmare bestämt finns det tre viktiga skäl bakom dansfestivalen.
1) Att presentera dans som konstnärlig form
2) Att presentera dans som social mötesplats
3) Att presentera dans som kreativ plattform
Alla åldrar är alltså inbjudna och det är en stor bredd på det som bjuds: workshops, filmvisning, aktiviteter för professionella dansare – och en glad fest som avslutning på det hela.
Festivalens program ligger på nätet.
Den som riktigt vill frossa nu när det finns så mycket att uppleva kan köpa ett ”danspass” där det ingår inträde till alla publika evenemang. Är man fri i sinnet och vågar bjuda på sig själv, finns dessutom möjlighet att vinna ett danspass. Varje vecka fram till festivalen utses en vinnare bland dem som skickar in en bild på sig själva när de ”tokdansar”! Se festivalens facebook-sida för mera information.
Arrangörerna kommer inte bara att presentera ett generöst program, de vill också höra vad publiken tycker. De kommer att uppmana till återkoppling under parollen ”prata dans med oss!”. Modern dans upplevs som något nytt i Blekinge och intresset ökar. Den trenden kan nu förstärkas och dessutom kommer festivalen att särskilt bjuda in dem som arbetar med dans runt om i den här delen av landet. Fredag till söndag kommer detta nätverkande för professionella dansare att pågå.
Här är de som deltog i fredagens presskonferens:
Festivalen stöds och samverkar på flera håll:
Pressrelease om Björkeryds bruksmiljödag den 9 juni 2013
Pressrelease och inbjudan
inför Björkeryds bruksmiljödag 9 juni 2013
Tema: Händigt och hemgjort
Kolmila, repslageri, hantverk, lokalt producerad mat och naturligtvis massor med teknikhistoria: sågverk, traktorer, smedja – det är bara en bråkdel av allt som kommer att bjudas på söndag 9 juni i trakten norr om Nättraby. Platsen är bröderna Anders och Mats Fagerströms egenhändigt uppbyggda bruksmiljö i Björkeryd. Naturligtvis kommer också “Årets tändkula” att presenteras och få sitt pris. Vilken ung person med verksamhet på landsbygden som har befunnits värdig denna utmärkelse kommer att avslöjas först klockan 12 på söndag.
“Årets tändkula” belönar unga, driftiga entreprenörer på landsbygden i östra Blekinge. Arrangörerna vill lyfta fram alla dem som väljer att satsa på företagsamhet på landsbygden och som kanske inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar. Tändkulan har hittills delats ut två gånger. År 2011 gick priset till Emeli Nilsson, Skrävle, ombud för Smålandstraktor och utbildare i terrängkörning, och år 2012 till Per Ingerskog, Påtorps gård, skogsentreprenör och yrkesfiskare. Vid båda tillfällena har tjänstgörande landshövding delat ut priset som förutom äran och en smidd tändkula också innebär en inkomstförstärkning på 5 000 kronor till mottagaren.
För att komma ifråga för att få priset krävs att man är:
– ung företagare.
– bor och driver sin verksamhet på landsbygden i östra Blekinge (Karlskrona eller Ronneby kommun)
Musik till tändkulemotor
Som extra grädde på moset kommer musikern Niclas Höglind att spela (väl förberedda) improvisationer på åttasträngad gitarr till ljudet av en tändkulemotor – sannolikt första gången i Blekinge med den sättningen och i varje fall mycket ovanligt. Alla gillar det taktfasta dunket från en tändkulemotor, även Niclas Höglind:
– Jag åkte hit för att lyssna och blev fascinerad av den fina miljön, säger Niclas Höglind. För att kunna planera framträdandet spelade jag in ljudet och har använt det för att arbeta fram musiken.
Niclas kommer att spela vid två tillfällen under bruksmiljödagen.
(se intervju med Niclas Höglind på youtube)
Bröderna Fagerströms verk
Björkeryds bruksmiljö är en produkt av bröderna Anders och Mats Fagerströms intresse och händighet när det gäller gammal teknikhistoria. I en glänta i skogen har de byggt ett antal hus med olika funktion – smedja, sågverk, verkstad och så vidare – för att härbärgera en allt större samling av gamla maskiner som de mödosamt har satt i stånd. Den som gillar gamla traktorer har här mycket att titta på. Arbetet med bruksmiljön har pågått sedan mitten av 1990-talet och nu på söndag hälsar de allmänheten välkommen för sjätte gången.
Träräfsefabrik
I Björkeryd någon mil norr om Nättraby (se vägbeskrivning nedan)händer i år bland mycket annat följande:
Demonstration av mobil träräfsefabrik från 1850-talet, en kolmila är igång, Blekinge museums matutställning, repslageri, indianer och förstås massor med lokalt producerad mat och hantverk.
Bruksmiljödagen är en årlig folkfest i en unik miljö. Björkeryd ligger norr om Nättraby, i närheten av Fridlevstad, precis på gränsen mellan Karlskrona och Ronneby kommuner. Här har bröderna Mats och Anders Fagerström nyskapat en bruksmiljö i gammal stil, med gamla redskap, maskiner och verkstäder. Här tuffar tändkulemotorer och hantverksskicklighet och lokal tradition står högt i kurs. Varje år i början av juni bjuds allmänheten in till Bruksmiljödag i Björkeryd och det är i samband med den man delar ut Årets tändkula till en förtjänt ung person.
Vägbeskrivning:
videoklipp film om bruksmiljödagen med bilder från tidigare arrangemang.
ljud: Mats Fagerström om bruksmiljödagen.
ljud: Birgith Juel om bruksmiljödagen.
ljud: Bertil Andersson berättar om den stora blocksågen från Hasslö båtvarv, vilken nu har räddats av bröderna Fagerström. (från förra årets bruksmiljödag)
bild: https://fbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn2/981691_10151619565422509_388173378_o.jpg Bildtext: Jan-Anders Swenson, Niclas Höglind, Mats Fagerström och Birgith Juel – vi ser alla fram emot Björkeryds bruksmiljödag nu på söndag!
Tid: Söndag den 9 juni, från 11.00, invigning klockan 12.00
Mera information:
Mats Fagerström 070-860 85 94
Jan Anders Swenson 070-345 76 96
Ingemar Lönnbom 0708 310392
Från stabschef till officer på åtta månader
(in english below) Det hade jag inte trott för ett par veckor sedan – att jag snart åter skulle vara anställd. Men nu är det klart, från och med idag den 1 mars har jag en halvtidstjänst som ”Information officer” inom det internationella samarbetsprojektet Art Line. De senaste dagarna har jag försökt sätta mig in i detta projekt, som har pågått ett par år redan, en utmaning som är riktigt stimulerande. Därmed har jag gått från stabschef på Boverket till information officer på endast åtta månader. Det är titlar som låter militäriska, men som i praktiken båda handlar om kommunikation.
Som egen företagare inom kultur- och kommunikationsområdena kan man inte räkna med att jobben kommer flygande, särskilt inte i en stad av Karlskronas storlek. Samtidigt kan det lilla formatet vara en fördel – alla känner alla och som bekant är personliga kontakter viktiga när man söker jobb och letar nya medarbetare.
Den här gången var det Östersjölokala konstprojektet Art Line, med Blekinge museum som en viktig hörnpelare, som behövde en informatör, eller som det heter i projektet ”information officer”. Jag fick frågan för inte alltför många dagar sedan, men behövde egentligen inte så mycket betänketid, eftersom jag ser det som en enorm möjlighet att lära mer och vara med om det angelägna kulturutbytet i vår del av världen. Vi som är kulturintresserade i sydöstra Sverige har allt att vinna på att samverka med länder där kulturen har betydligt högre status än här (min personliga bild).
Art Line arbetar inte bara för samverkan konstnärer och institutioner emellan, det finns också en tilltalande tanke om hur den konst som skapas också ger en bättre och mera stimulerande livsmiljö som kommer såväl fastboende som turister till del. Vi är ju dessutom turister hos varandra, vi som bor i SB-regionen (South Baltic). Känner mig riktigt upprymd när jag läser i den ursprungliga ansökan till projektet som egentligen är inne på slutvarvet just nu. Hoppas att andan från Art Line lever vidare även efter 2013, det är något att sträva efter som ”information officer”.
Att jag sedan förstås också fortsätter jobba med mitt och Ola Hallqvists hjärteprojekt Rotbygd.se är självklart. Jag ser fram mot ett år med många spännande möten, många berättelser och full sysselsättning för Lönnbom media.
My new job
The notion that I could once again be an employee did not cross my mind since I left my job at the Swedish National Board of Housing Building and Planning (Boverket), eight months ago. But now, as from today, March 1, I have a part-time position as ”information officer” within the international project Art Line. The last few days I have tried to get on top of this project, which has been going on for a couple of years already. Taking it all in is of course an impossible challenge – but also very stimulating. Thus I have gone from chief of staff at the National Board to information officer in just eight months. Both titles sound military, but in practice both are all about communication.
As self-employed in the cultural and communication areas, one can not expect that jobs will be coming your way effortlessly, especially not in a city of Karlskrona’s size. On the other hand, the small size can also be an advantage – everyone knows everyone and it is notoriously known that personal contacts are so very important when looking for a job or looking for new employees.
This time it was the South Baltic art project Art Line, with Blekinge Museum as an important cornerstone, which needed an ”Information Officer”. I was asked not too many days ago, but did not really need much reflection, because I see it as a huge opportunity to learn more and to be part of the – in my mind – very much needed cultural exchange in our part of the world. We who are interested in culture in southeast Sweden has everything to gain by interacting with our neighboring countries where culture and fine arts has much higher status than in Sweden (my personal view).
Art Line works not only for collaboration between artists and institutions, there is also an appealing idea depicting how the art which is created also gives a better and more stimulating environment that will benefit both permanent residents and tourists. We are also tourists in each other’s countries, we who live in the SB region (South Baltic). I feel really excited when I read in the original application for the project. I hope that the spirit of Art Line lives on even after 2013, that is something to strive for as ”information officer”.
Ingemar Lönnbom 
