Kategori: Regional utveckling

Tankar vid en ödegård

Häromdagen var jag ute och reste i Blekinges vackra och spännande skogsbygder. Men det är inte lätt att hitta med hjälp av GPS i en smart telefon, för lika tätt som det är med adresser i tätorterna, lika glest är det på landsbygden.

Det som stör mig allra mest, är att det verkar som om införandet av gatuadresser på landsbygden har börjat radera ut namnen på ”ställen”, det vill säga små gårdar och torp. Det hade naturligtvis gått att föra in dessa namn, precis på samma sätt som man för in namnen på större byar och samhällen. Men myndigheter och den kommersiella marknaden tycks inte så intresserad av detta. Lantmäteriet, som har en enorm ortnamnsskatt i sina arkiv, är till stora delar affärsdrivande, något som antagligen har lett till att det är glest med ortnamn på den smarta telefonens kartor. Gården på bilden har antagligen ett namn, men det framgår inte i den smarta telefonen och införandet av gatuadresser på landsbygden har lett till att den har en intetsägande adress som Södra Älmtavägen och så en siffra. Mycket trist och antagligen en tämligen onödig klåfingrighet.

Man får glädja sig åt de skyltar som finns, exempelvis Blekingetrafikens hållplatser, som inte anger några gatuadresser, utan ”riktiga” ortnamn som det härintill – Avundstorp. Underbart. Även om det skulle vara en omtolkning av ett gammal Anundstorp, så är det härligt att se hur dessa språkliga fornminnen, våra ortnamn, lever kvar.

Annonser

Rädda socknarna – för demokratins skull

Det finns inga tunga skäl att avskaffa socknarna i folkbokföringen. Däremot finns det tunga skäl att bevara dem. Ett avskaffande skulle vara ännu ett bevis för alla dator-ovana och kulturarvsintresserade att datorer är kulturarvets fiende. Detta i en tid när vi på alla sätt behöver öka den digitala delaktigheten. Kontraproduktivt är bara förnamnet.

Förslaget kommer från Skatteverket, en myndighet som under ett antal år under förre generaldirektören Mats Sjöstrand har lyckats väcka respekt och höjt sitt anseende hos allmänheten högst avsevärt. Nu jobbar hans efterträdare Ingemar Hansson och dennes medarbetare oförtrutet på att rasera det förtroendet, särskilt hos dem som arbetar för och med det svenska kulturarvet, där sockenindelningen är en viktig grundsten.

Det är ekonomiska och ”rationella” skäl som ligger bakom förslaget. För oss som ser det låga intresset för datorer och Internet som en demokratisk fara är detta resonemang obegripligt. I själva verket är det ju så att datorsystem idag mycket väl kan hantera en administrativ nivå till utan att storkna. Min teori är dessutom att det sannolikt inte ens skulle behövas exempelvis postnummer idag. Kan datorprogrammet Google Earth hitta en adress i Iowa och en i Pajala på metern när och dessutom räkna ut det exakta avståndet mellan dem utan postnummer, så borde det gå att skicka brev mellan sagda destinationer utan dessa gammaldags datakoder från hålkortens sextiotal.

Varför blir jag då så frustrerad över detta förslag att avskaffa socknarna? Jo, för att jag och en kollega just nu arbetar på ett projekt för att ÖKA den digitala delaktigheten i de grupper som är intresserade av kulturarv – såväl i staden som på landsbygden. Vår hypotes är att alla invånare i detta land behöver vara med på nätet eftersom så mycket av det demokratiska samspelet i samhället idag sker där. Det gäller debatt, det gäller myndighetsinformation, det gäller möjligheten att göra sin röst hörd och skapa nätverk. Samma hypotes har tydligen exempelvis Internetfonden och projektet Digidel, som varje år satsar av våra gemensamma medel (insamlade av Skatteverket!) på att öka den digitala delaktigheten.

Den här beskrivna klåfingrigheten från Skatteverkets sida leder bara till att de människor som tidigare sett datoriseringen som ett hot mot kulturarvet får vatten på sin kvarn. De blir knappast mer intresserade av att bege sig ut på den digitala arenan. Heder åt Blekinge läns tidning som tar upp frågan idag. I skrivande stund kan jag tyvärr inte länka till just den artikeln, men det finns mycket klokt skrivet sedan tidigare:

Debattartikel i Svenska Dagbladet, skriven av 22 tunga namn inom svensk kulturhistoria.

Ted Rosvall i GP

Webbtidningen Hela Gotland

Lönnbom media är nu officiellt

Nu heter mitt företag officiellt ”Lönnbom media”. Mitt gamla företagsnamn ”Journalist Ingemar Lönnbom” är alltför begränsat, det räcker med att titta på beskrivningen i vidstående officiella dokument från Bolagsverket för att inse detta. Den gångna veckan har varit minst lika intensiv som den föregående, med en ”långresa” till Växjö, projektdiskussioner och massor med trevliga kontakter inom medier, kultur och folkbildning.

Det mest glädjande för mig som företagare är kanske att jag tillsammans med en kompanjon nu har tagit hem ett jobb som vi ska leverera till årsskiftet och som har med miljöfrågor att göra. Det är närmare bestämt en broschyr och det innebär förstås en del kreativt tänkande och fotograferande. Jag får också användning för mina kunskaper om trycksaksframställning förstås.

Vidare har jag fått möjlighet att ge en offert på regelbundna webbtexer och foton till en utbildningsinsitution i Sydsverige, något som gläder mig mycket.

Samtidigt pågår arbete med flera olika projekt som olika kollegor till mig har initierat i samarbete med ”Lönnbom media”. Det är i samtliga fall mycket inspirerande och roliga idéer, som under den gångna veckan kommit närmare förverkliganden. Men man vet aldrig! Som egen företagare kan man aldrig ta något för givet, hur bra man än tycker att idén är.

Ett härligt möte i veckan hade jag med filmaren Mats Harrysson i Växjö. Vi har inte några konkreta samarbetsprojekt just nu, men man blir verkligen inspirerad av att träffa denne (ta inte illa upp nu, Mats) nestor inom dokumentärfilmning som inte har den minsta tanke på att lägga kameran på hyllan utan har en massa idéer och unik kunskap som han gerneröst erbjuder oss andra.

Vi arbetade ihop på 1990-talet när vi båda var pionjärer i den nystartade TV4-kanalen och gjorde lokal TV i sydost, han som filmande företagare, jag som vikarierande nyhetsredaktör.

Jag vet att Mats Harrysson har fått Ronneby kommuns kulturpris, men han vore värd ett större pris, typ guldbagge för lifetime achievment – eller åtminstone ett från Region Blekinge!

Rapport från Klafs i koven del 1

Solen sken, folket kom och Ungskärsborna bjöd på kulturfestival med den humoristiska rubriken ”Klafs i koven”. Det blev succé för denna kulturella kraftsamling som omfattade såväl lokal personhistoria som grönländsk maskdans. Dessutom lokal matkultur, slöjd av olika slag och dans i hamnen.

Radio- och filmproducenten Birgitta Lindström, som  bor omväxlande på Ungskär och Luleå, är idégivare till festivalen, medan det är Lisbeth Johansson, Ungskärsbo med arbete på Karlskrona kulturkontor, som har kläckt festivalnamnet. Enligt vissa dialektforskare har ordet ”kove” med ”koja” att göra, i varje fall är det en liten avgränsad enhet och här får det förstås som en liten skyddad och grund vik, ungefär.

Det var alltså ett mycket späckat program som bjöds, där det blev stor uppmärksamhet för den i särklass mest långväga gästen, Elisabeth Heilmann Blind, som framförde en traditionell grönländsk maskdans. Den ägnas ett särskilt blogginlägg med bilder.

Ett bildspel med gamla bilder på Ungskär, traditionella arbetsuppgifter och befolkning i vardag och fest inledde dagen. Föreningen Gamla Carlscronas ordförande Göran Mårtensson visade gamla filmer, där det bland annat avslöjades att Prins Wilhelm (yngre bror till vår tidigare kung Gustav VI Adolf) hade filmat på Ungskär till en av sina dokumentärfilmer.

Det följde en rad föredrag med anknytning till skärgården, Ingemar Lönnbom om ortnamn, Michael Helgesson om vikingatiden och den vikingaby, Valshall, som nu tar form på Senoren, Marit Anglert berättade bland annat om starka kvinnor i skärgården och om snapphanetiden. Snapphanar fanns även i Torhamnsskärgården även om minnena av detta har bleknat. Marit Anglert kunde visa på dokumentation från tiden som väcker nya frågor om hur stort motståndet mot den svenska överheten i denna del av Blekinge var under tiden efter freden i Roskilde och det Skånska kriget. Bland annat omnämns i en källa en ”belägring av Karlskrona år 1681” som inte tidigare har varit allmänt känd.

Före Marit Anglerts föredrag hade ”Engångsorkestern” genomfört en bejublad konsert. Orkesterns mest namnkunniga medlem är författaren Katarina Mazetti som ju har anknytning såväl till Karlskrona som till Tjurkö. Katarina Mazetti och Marit Anglert hade också ett kort estradsamtal om olika historiska företeelser i skärgården och Karlskrona.En överraskning för alla var också att Cecilia Sörman De Rico, skådespelare med rötterna i Karlskrona men som numera bor i Los Angeles, kunde delta i festivalen genom en av henne författad och inläst berättelse om hur hon först mötte Ungskär som flicka – den hade på förmiddagen förts över från Kalifornien till Ungskär via Internet. Den som ville vistas ute i det vackra vädret kunde gå en tipspromenad med specialskrivna frågor, eller studera öns fågelliv tillsammans med ornitologen Hans Edenwall.

Hela tiden serverades kroppkakor i ett tält i hamnen och såldes olika typer av slöjdalster. Bland annat fanns här trasmattor som hade fått namn efter öns kvinnor. Det mesta hade en strykande åtgång eftersom det kom mer publik till Ungskär än någon hade kunnat ana.

På kvällen fortsatte det hela med grill- och danskväll i hamnen med musik under ledning av Staffan Appelqvist.

Arrangörerna var mycket nöjda och underströk att framgången var en följd av en gemensam kraftansträngning. Det enda smolket i glädjebägaren var att ett antal personer tvingades avstå från festivalen eftersom de helt enkelt var för många som ville ta den reguljära båten från Torhamn.

(Texten och bilderna får återges helt eller i delar med angivande av källan, dvs Ingemar Lönnboms blogg, lonnbom.se)

En region som vågar

VISBY. Idag, lördag, blev jag rejält inspirerad! Var på besök hos Region Västerbotten som funnits på plats i Visby hela Almedalsveckan. Regionens kommunikationschef Thomas Hartman gav mig en halvtimme av sin tid för att berätta om varför en region väljer att satsa på en veckas närvaro så långt hemifrån mitt i sommaren och vad man åstadkommer.

Thomas berättade bland annat att det koncept Region Västerbotten har jobbat fram är så attraktivt för intressenterna i Västerbotten att de själva vill vara med och satsa – för att de själva får ut så mycket av den regionala närvaron i Almedalen. Region Västerbotten har därmed kunnat samla resurser att ha ett gemensamt hus 100 meter från Donners plats (centrum för alla aktiviteter under veckan), anordna välbesökta seminarier, kort sagt göra allt det som hör till en seriös aktör under Almedalsveckan, utan att det kostar skjortan.

Som jag ser det, har Region Västerbotten sett igenom fördomar och slentriantänkande och ser vad Almedalsveckan är idag, nämligen:

  • Ett miniuniversitet med närmare 2000 seminarier i viktiga samhällsfrågor – idag skickar exempelvis kommuner och andra som behöver vara sparsamma sina tjänstemän till Almedalen för att få gratis kunskap. Det är kunskap som i höst kostar 10 000 kronor per person och dag att inhämta när den serveras i Stockholms kommersiella konferensutbud.
  • En möjlighet att informera och påverka politiker på riksplanet, inte genom spektakulära utspel utan genom nätverkande och kontakter.
  • En möjlighet att nätverka med kollegor från andra delar av landet. Inte minst finns ju ”alla” där – det vill säga en stor del av organisationssverige (som ju annars finns utspritt främst i Storstockholm).
  • Ett sätt att samla folk från den egna regionen som av olika anledningar finns i Visby under veckan. Och ge dem en gemensam och därmed mera slagkraftig plattform.
  • Ett sätt att lära folk från den egna regionen att börja tänka i termer av marknadsföring, nätverkande, varumärke i en stimulerande omgivning.

Det är här jag tror att man ofta underskattar möjligheterna mest: det har naturligtvis stor betydelse för i det här fallet västerbottningar att campera ihop i en hel vecka. De lär känna varandra på ett helt annat sätt än på hemmaplan där de stressar från sammanträde till sammanträde, fasta i sina respektive roller. Jag ser en enorm potential i detta!

Att ta plats på en nationell arena är viktigt för lokala och regionala organ. Det handlar om att bygga varumärke, javisst, men det handlar också om att bygga självförtroende och framtidstro i den egna gruppen.

Vad gör det om inte DN eller Aftonbladet eller andra riksmedier ger så stort utrymme åt Region Västerbotten – man får lokal uppmärksamhet i Västerbotten för att man vågar och väljer att satsa i ett stort sammanhang. Och de som är med får ny energi, nya kontakter, nya idéer.

Efter att ha pratat med Thomas Hartman kan jag bara göra den enkla reflektionen: det här kunde andra, exempelvis Region Blekinge (som av naturliga skäl ligger mig varmt om hjärtat) också göra.

Nu riktigt ser jag hur arméer av jantelagare rynkar pannan. Vad ska en liten region i Almedalen att göra. Där är väl bara en massa lobbyister och politiker? Svaret är alltså:jo visst finns de där, men Almedalen är mycket mer än så.

Verkar detta för bra för att vara sant? Varför inte gå in och titta på Region Västerbottens facebook-sida och kolla vilken aktivitet det är där (man kan exempelvis se genomförda ”spaningar” där): http://www.facebook.com/#!/regionvasterbotten – själv är bästa researcher…

Bilden av Blekinge – 28 mars 2012 18.30 – 20.00

BILDER AV BLEKINGE
Medverkande bl a: Leifh Stenholm, författare till böcker om Blekinge och ny bok under våren med titeln ”Bilder av Blekinge – ta plats och äga rum”, samt Hanna Nilsson, Region Blekinge, projektsamordnare för turismutvecklingsprojektet ”Attraktionskraft Blekinge”.

Nu är det strax dags för föredrag med bland annat Leifh Stenholm och Hanna Nilsson. Som vanligt kommer här ett snabbreferat av arrangemanget här på min blogg.

Första bilden i bildspelet är ett citat: Blekingarna äro ett trotsigt släkte vars hårdföra lynne man skall taga sig i akt för. (Ur Folkskolans läsebok).

Tullan Gunér inleder – syftet är att pröva bilden av Blekinge. Rekapitulerar vad som hittills har avhandlats. Sista programmet heter ”Bilder av Blekinge” blir också vision om framtiden.

Leifh Stenholm och Hanna Nilsson. Leif S har ny tjänst nu men har arbetat på länsstyrelsen Blekinge. Hanna Nilsson jobbar på Region Blekinge. Det är i det närmaste fullsatt i museets hörsal.

Leif Stenholm presenterar sig själv. Arbetar nu för Stockholms stift. Som länsantikvarie fick han tycka vad andra sade till honom, men nu kan jag tycka vad jag vill, säger han.

Vad innebär det att vara beläst och bildad? Många tänker att det är synonymer, men bildspråket är äldre än vårt skrivna språk. Vi har varit bildade, men sedan började vi läsa, fram till dess att folkskolan drog igång var bilden dominant. Nu är vi tillbaka. Smartphones bygger på bildspråk. Meningarna blir korthuggna som på gamla runstenar.

Citatet om blekingarna. Signalen man sänder ut säger något om kommunikationen mellan sändare och mottagare. Visar bild av gammal lunta där historien finns, ur Krigsarkivet. Finns kilometervis, men ingen har läst dem sedan de skrevs. Det finns enormt mycket i våra arkiv.

Visar skylt järnvägsövergång. Den visar hur järnvägsgrindar såg ut för länge sedan. En symbol som är etablerad kan man inte ändra hur som helst. Dessa symboler kan brukas och missbrukas.

Det finns hemliga koder, eller gradbeteckningar. Fungerar bra för dem som kan systemet. Bilden är gammal i Blekinge, säger Stenholm och visar hällristning från Horsahallen på Torhamnslandet. En man som står mitt i båten, är större än de andra, betyder mer än de andra i båten. Men vi vet inte så mycket om den.

Mannen i båten har fyra fingrar, det ligger en signal i detta, han är stor, naken och har fyra fingrar, men vi vet inte varför. Kanske är han en symbol för ett segel? Kanske är det kraften i seglet som symboliseras av denne man!

Bild på en altaruppsats, långhårig man med höftskynke, det är Jesus i Ronneby kyrka. Tillkommen strax före 1700. Jesus gör ett tecken som om han beställde två öl, men det är symbolet för seger och han håller en dansk flagga i andra handen. Är det en hälsning från danska kamrater, trots att den är gjord på svensktiden?

Visar bild på Nils Holgersson-statyn vid Amiraliteskyrkan. Är idag en sevärdhet. Pojken springer mot Rosenbom. Det gäller att kunna tolka signalerna.

Hasselbergs staty Grodan i Hoglands park, intill ”vita gubben”, Karl XIII, klädd som en romersk härförare. Blir märkliga undertoner när flickan sitter och tittar upp på kungastatyn. De är skapade för sig, men tillsammans kan man reagera på det.

Blekingeflickan i Hoglands park, skulle vara omöjlig idag, men var möjlig att sätta upp 1960. Nu tar man den för given, men den som kommer till en ny plats kan ta det på ett annat sätt. Kvinnor är ofta avbildade undergivna hos oss.

Visar bild på Kristianopel och Karlskrona. Hela arkitekturen här är vänd mot havet och signalerar makt och styrka. Den som kommer från land ser inget storslaget.

Hela staden Karlskrona är gestaltad för att visa makt. Ett stort rådhus och kyrkor vid ett stort torg. Ett stort kraftpaket. Man tullar på detta om man flyttar stadsbiblioteket, vore synd, säger Stenholm.

Stenholm berättar om Amiralitetsparken och de stolta planerna för Amiralitetsplatsen. Det blev en korvkiosk.

Tyska kyrkan är på den högsta punkten. Högst upp på kyrkan var till en början en krona, det var Karls krona!

Vid tyska kyrkan fanns också en skampåle.

Statyn över Karl XI restes i slutet av 1800-talet.Han tittar ut mot havet och håller uppsikt. Statyn kommer till samtidigt som arbetarröelsen växer sig stark. Kungens staty hindrar att ha stora möten för arbetare på torget.

I vår tid kommer andrasignaler i stadsbilden. Som graffiti, nästan inget kvar står det på en.

Mycket har försvunnit, som de gamla fiskargummorna vid Fisktorget. Är det nya hotellet varvsmuren i en ny skepnad, frågar Stenholm, retoriskt.

Fiskargumman, statyn kom när tanterna försvann, stillade samvetet när de riktiga kördes bort. Hon är väl förankrad i sin verksamhet. När statynkom upp diskuterade manatt hon inte såg ut som de gamla tanter som stod där. Hon ser också tragisk ut. Varför, undrar Stenholm.

Stenholm är övertygad om att det finns ett politiskt budskap här, hon håller upp en skämd torsk och visar lång näsa mot Grevagården. Höglund visste att staden genomströmmades av en massa unga män varje år, som inte köpte fisk.

Visar turistbroschyr från Blekinge cirka 1990. Förra året försökte man sälja Blekinge som en välbevarad hemlighet.

Visar bild på en privat ”turistbyrå” på landsbygden, Torhamn.

Den riktiga turisbyrån är som en godisbutik, men den lokala byrån är gjord av kämpanden lokala människor.

Visar bild som visar hur man i Kristianopel har många budskap samtidigt.

Vimåste bli lika kaxiga som när folkskolans läsebok gavs ut. Vi är omgivna av attraktiva turistområden.

Det finns många storheter som har passerat revy, exempelvis Wachtmeister, Chapman – köpcentrum respektive pizzeria idag.

Vår främsta symbol, Rosenbom, en person som frös ihjäl. Finns mycket att göra för att fånga upp varumärket.

Kort paus medan man växlar mikar!

Hanna Nilsson Region Blekinge. Projektet heter Attraktionskraft Blekinge. Drivs tillsammans med kommunerna. Ska pågå hela 2013 ut. Stöd från EU. Här finns bakgrunden till projektet.

År 2020 ska Blekinges attraktionskraft vara så stark att turismen är en av våra viktigaste näringarna för vår tillväxt, är visionen. Man jobbar med Blekinges varumärke. Vill ha mera samverkan, ökad IT-användning mm.

Viktigt att man lyfter fram Blekinges styrkor för att stärka varumärket och fylla det med innehåll Hyllan Blekinge ska bli mera tillgänglig. Den digitala plattformen är en sådan hylla.

Hanna Nilsson beskriver projektet i stora drag. Det gäller att förlänga säsongen och att se till att blekingarna själva upptäcker sitt landskap.

Prioriterade marknader är Blekinge, Skåne och Södra Småland, Danmark, Tyskland och Polen.

Målgrupper: barnfamiljer, äldre välbärgade personer som reser tillsammans och vill ha en lugn och skön vistelse.

Regionalt avstamp – projektet har tagit över sidan Visitblekinge som skapades av ett privat företag, men ligger nu under regionen sen 1 mars. Den kommer att användas mera aktivt nu.

Man har gjort en opinionsundersökning om Bilden av Blekinge. Gav tre styrkor: kustregionen, det kreativa Blekinge och Blekinges strategiska läge i Europa.

Vill förmedla bilden av att Blekinge har ett centralt läge i Europa.

Hanna Nilsson berättar om marknadsföringen av Blekinge just nu och vilka markader man riktar sig till.

Visar film om det magiska Blekinge från Youtube.

Visar bildspel som har visats på mässa i Tyskland.

Visar också ett magasin med texter och bilder samt annonser.

Hanna Nilsson avslutar.

Frågestund efter föredragen.

Slut.

Bilden av Blekinge – Företagandets Blekinge

Det här blogginlägget skrevs under tiden som föredraget eller snarare föredragen BILDEN AV BLEKINGE FÖRETAGANDETS BLEKINGE pågick. Medverkande: Carina Centrén, Svenskt Näringsliv och Anders Johnson, f.d. chefredaktör DN och författare till böcker i näringslivshistoria.

På grund av den snabba hanteringen kan det förekomma felaktigheter och missuppfattningar i texten.

Det är mellan 15 och 20 personer i salen nu när klockan är 18.30.

Carina Centrén kommer att inleda, hon har satt igång ett bildspel som heter Företagsamma Blekinge.

Allra först hälsar museichefen Tullan Gunér välkommen och anknyter till de tidigare föredragen, förra och förrförra onsdagen. Det sker mycket positiva saker i Blekinge!

Carina inleder med om hur Svenskt näringsliv arbetar.

Hon anknyter till museet, mycket i det kommer från företag, men tänker man på människorna i näringslivet.
Carina är regionchef i Blekinge och är tillbaka efter att ha jobbat nationellt under en tid.
Företagsamma människor leder SVerige till ökat välstånd, säger Svenskt näringsliv.
Visar bild av det ekonomiska kretsloppet. Det börjar med att människor flyttar in, men det behövs att företagsklimatet är gott för att kretsloppet ska snurra.
60 000 medlemsföretag, 49 olika medlemsorganisationer.
Många av företagen är små, 70 procent färre än tio anställda.
Man vill öka förståelsen för företagandet.
75 procent är enmansföretagare.
En okänd bild för de flesta.
Blekinge har relativt låg andel företagsamma individer av den arbetsföra befolkningen. Snittet är 12 procent, blekinge 9,6 procent. utvecklingen de senaste tio åren har gått långsamt uppåt.
Ju bättre företagsklimat desto bättre befolkningsutveckling, säger Carina Centrén.
Nu tar Anders Johnsson vid!
Han berättar om att han mötte våren på torget i Karlshamn. Har skrivit två böcker som han använder här. Ekonomisk historisk guidebok över Sverige: Fånga platsen. Näringslivshistoria.
Har rest runt med sin familj till olika typer av historiskt intressanta platser, det blev underlag för boken.
Den andra boken, 2010, Garpar gipskatter och svartskallar, om invandrarnas betydelse för den svenska ekonomin.
Har gjort en egen indelning av landet utifrån näringslivsaspekten.
Rangerat orter enligt en viss ordning: vattenvägar! De var de viktigaste kommunikationsvägarna före industrialiseringen. Även is- och snövägar som underlättade exempelvis i Bergslagen. Före ångmaskinen var vattenkraft den viktigaste kraftkällan.
Karlskrona är därför en konstlad stad, som saknar färskt och rinnande vatten.
Blekinge finns i en region som Anders Johnsson kallar Blekingeregionen, sex åar som rinner upp i Småland och som förklarar sambandet mellan delar av Kronobergs län och Blekinge.
Beskriver transporterna från inlandet via hamnarna i Blekinge och importen.
Han har delat in landet i tre stora bitar.
90 procent av vattenkraften i den norra delen. Stor skillnad mellan östra óch västra Sverige på grund av vattentillgången!
Sydöstra delen har förlorat under industriella revolutionen.
Den enda staden här som har växt snabbare än snittet i det här området är Växjö.
Visar bild på oxdrift som var ett sätt att frakta livsmedel från exempelvis Småland till Stockholm. Eller via Blekinge till Danmark och Tyskland.
Berättar om hur nationsgränsen var ett problem när Gustav Vasa kom till makten och ville förhindra utförseln något som skapade stora motsättningar och drabbade den här bygden.
Lokalbefolkningen saboterade detta genom bland annat så kallade bondefreder.
Hänvisar till Vilhelm Mobergs bok Förrädarland.
Har funnits tyskt inflytande i exempelvis Ronneby.
1658 blev Blekinge svenskt. Här gjordes hela stadsväsendet om, nyanlagda städer efter maktövertagandet.
Man anlitade holländare för att försvenska Blekinge. Holländarehuset i Karlshamn visas på bild. Jacob och Arnold de Rees invandrade till Sverige och var affärsmän här.
De Rees äger Huseby bruk och får tillstånd att föra ut varor via Karlshamn (Bodekull). En invandrad holländare gör Blekinge svenskt!
Karlskrona grundades av militära skäl, Trossö var bäst ur försvarssynpunkt. Blir en av rikets största städer under mer än hundra år. Karlskronavarvet, redan på 1600-talet var familjen Sheldon skeppsbyggare. Varvet var Sveriges största industri. Christoffer Polhem har anknytning till varvet. Han var före sin tid, säger Anders Johnsson, han var så snillrik att han hade svårt att sovra bland alla projekt.
Polhem klarade av att flytta vattenkraften till gruvdriften.
Den enda av hans anläggningar som fortfarande är i drift är Polhemsdockan i Karlskrona!
Fredric Henric af Chapman är den främste industrialisten i sin tid. Han föddes i Sverige av engelska föräldrar, kom till Karlskrona 1781.
Han gör bättre skepp än tidigare. Den förste som gör skepp på vetenskaplig grund, tidigare var det traditioner.
Mest imponerande är en industrialisering av skeppsbyggeriet som han genomför.
Han byggde sitt sommarställe på Skärva där han kikade mot varvet: management by binoculars!
Här berättar Anders Johnsson samma berättelse som Harry Svensson förra onsdagen om de muslimer och judar som fick utöva sin religion i Blekinge.
Här kom bland annat kaffet till Blekinge.
1719 kom de till Stockholm, de flesta fick sina pengar och reste sedan hem.
Det talade 14 språk i det som var det svenska stormaktsväldet! Det viktigaste var då religionen. Kalvinister togs hit, men de fick utöva gudstjänst inom hemmets slutna väggar. Men de fick rätt att bygga kyrkor i alla sveriges hamnstäder utom Karlskrona.
1781 fick katoliker komma hit. 1782 även judisk invandring till Sverige. Här berättar Anders Johnsson om Fabian Philip och den judiska invandringen i Karlskrona.
Han startade segeldukstillverkning och blev accepterad.
En av de första judarna som var jordägare i Sverige.
Lyckeby var viktigt för Karlskronas historia. 1680 togs beslut att borgarna i Kristianopel och Ronneby skulle flytta till Karlskrona. 1682 blev Ronneby lydköping till Karlskrona.
I Lyckeby fanns ett fall och färskvatten. Det senare fördes i pråmar till örlogsbasen. Karlskrona blev en av landets första städer med vattentorn och vattenledningar.
Olofström. Intressant ort som anknyter till bl a separatorn, en briljant uppfinning, var en förbättring av Laval. Olofströms järnbruk, Olof Olsson. Blev så småningom Svenska stålpressningsaktiebolaget.
Laval uppfann också ångturbinen på 1880-talet. Stal Laval finns idag som en del av Siemenskoncernen.
Svenska stålpressnings ab blev också leverantör till den första svenska Volvobilen 1927.
Volvo var det första svenska framgångsrika bilföretaget.
Man satte i system att använda underleverantörer som så småningom kunde köpas upp – som i Olofström.
Svängsta är exempel på hur entreprenörer har bildat en slags kedja, från fickursfabrik, till taxametrar, till skrivmaskiner etc.
Facitkoncernen är intressant – en av världens främsta tillverkare, räknemaskiner och skrivmaskiner, rekordvinster 1970, men klarade inte övergången till ny teknik.
Problemet för Facit var att man hade en grupp företag med egna utvecklingsavdelningar och marknadsavdelningar. De hade behövt kraftsamla.

Urfabriken i Svängsta var en avknoppning av den ursprungliga fabriken. Trots att man hade världens bästa taxameter när kriget bröt ut fanns det inte längre några kunder. Man börjar tillverka spinnfiskerullar som blir världsberömda. Göte Borgström avled 1974, sonen Lennart tog över men klarade inte arvsskatten. Han säljer till Incentive och det blev ABU Garcia så småningom.
Karlshamn. Textilindustrin var den första vågen av industrialisering. Strömma bomullsspinneri är ett tidigt exempel.Grundas 1833 av två skotska bröder som senare flyttar till Norrköping där de har stor betydelse för industrialiseringen.
Johan N von Bergen startade punchtillverkning i Karlshamn, LO Smith startade sin bana i Skottsbergska gården, som bodbetjänt. Hans bild finns på Absolut-flaskorna.
Byggde stor spritfabrik i Karlshamn, men det gick illa på grund av ändrad handelspolitik i Spanien.
I Karlshamn byggdes också en fabrik för vegetabiliska oljor i Karlshamn. 1932 köper kooperativa förbundet den fabriken.
Beskriver också utvecklingen i Fågelmara.
Ronneby. Frans Henrik Kockum. Järnbruk i Kallinge var grunden till Kockums järnverk. Emaljtillverkningen upphörde på 70-talet och järnverket på 1990-talet. Kockumsnamnet finns kvar på Karlskronavarvet.
Slut.
Tullan Gunér tackar för föredraget.
Anders Johnsson berättar att det är idag viktigt med tillgång till flygtransporter för framgångsrikt näringsliv.
Kommunikationer är viktiga –
Carl Axel Ottosson bekräftar, detta är alltid uppe i samtal med näringslivsfolk i regionen.
Fråga från publiken om vedhanteringen i Blekinge.
Anders Johnsson bekräftar, det var också pottaska och tjära som exporterades, det var mera förädlat.
Fråga från publiken, stor invandring till Karlskrona av finska invandrare.
Tullan Gunér konstaterar att LO Smith slutade sina dagar i Karlskrona. På vodkaflaskor finns hans porträtt, 90 miljoner flaskor per år som går på export.
Nästa vecka onsdag 28/3 kl 18.30
BILDER AV BLEKINGE
Medverkande bl a: Leifh Stenholm, författare till böcker om Blekinge och ny bok under våren med titeln ”Bilder av Blekinge – ta plats och äga rum”, samt Hanna Nilsson, Region Blekinge, projektsamordnare för turismutvecklingsprojektet ”Attraktionskraft Blekinge”.

Bilden av Blekinge – ett landskap präglat av in- och utflyttare

Detta är ett direktreferat, som skrevs samtidigt som de två föredragen hölls. Därav felskrivningar och eventuella missuppfattningar. Ber om ursäkt för dem!

Museichefen Tullan Gunér inleder kvällen med att hälsa välkommen. Mellan 30 och 40 personer är här.
Bilden av Blekinge ska prövas och de olika bilderna av Blekinge ska presenteras. Ikväll är det om landskapet präglat av in och utflyttare. Finns anledning fundera på integration, historieskrivning mm.
Lars Hansson, chef vid Emigrantinstitutet. Harry R:son Svensson. Den senare ska inleda med Judiskt liv i örlogsstaden Karlskrona.

Harry Svensson säger att det judiska livet i Karlskrona var något annorlunda mot i andra städer i Sverige.
Harry har sysslat med detta vid sidan om säger han. i somras fick han gehör för sina tankar och forskning om det judiska inslaget i Karlskrona. Den historik som finns stämmer inte med den muntliga traditionen i Karlskrona. Forskning slutade produceras 1924, därefter är det forskare som inte har haft med judarna att göra utan man har bara generaliserat utifrån forskning kring andra städer.
Karlskrona har en annorlunda bild, säger Harry S. Han visar bilder och berättar. Första bilden är ett hus Drottninggatan 48, revs för att ge plats åt verkstadsskolan. Det var mosaiska församlingens hus “det främsta exemplet på barockens byggnadskonst i Karlskrona” skrev Sven Öjvind Swahn 1933.
Judisk närvaro i Sverige Kungligt brev från 1685, Karl XI, vill inte att judar ska få vistas i Stockholm och Sverige. Sverige är ett lutherskt ortodoxt land, identiteten utgår från religionen. Liknande tankar i kyrkolagen, de ska omvändas till kristendom, sägs i lagen från 1686.
Redan 1718 bryter man i Karlskrona mot denna kyrkolag. Amiralitetskonsistoriet i Karlskrona får ett kungligt brev, Judar och turkar ska få utöva sin religion om de gör dem inom lyckta dörrar, de räknas nämligen inte som undersåtar. Karl XII är skyldig judar och turkar stora pengar. Dessa inkvarterades i Karlshamn. En del ville i stället bo i Karlskrona.
Karlskrona är den första plats i landet där det har genomförts judiska och muslimska gudstjänster, år 1718.
1779 vill Gustav III tillåta judisk invandring. Det ska gagna ekonomin. 1780 Fabian Philip som flyttar till Karlskrona via Stockholm. Han blir köpman, jämställd med övriga. men 1782 års judereglemente begränsade friheten delvis.
Philip får stanna i Karlskrona eftersom han ska tillverka segelduk åt flotta. Henrik af Trolle utverkar ett undantag från judereglementet. Man får en segelduksfabrik, tidigare har man tvingats köpa segel från Göteborg.
Judiska kyrkogården, så skrev de själva om den. Det är den äldsta i landet, togs i bruk 1785, men finns gammal grav från 1718. Kvinna som dött i barnsäng. Är sannolikt den äldsta.
Fabian Philip kan ha fått nys om den gamla graven från 1718 och har där fått tillstånd att omgärda den gamla graven med en ny gravplats.
Det gick åt mycket segel, alla fartyg hade ett stort antal segel, 1,5 miljoner kvadratmeter segel bara till Chapmans fartyg.
Strax efter år 1800 visar allt att judarna är integrerade i majoritetssamhället i Karlskrona. De kan köpa stadsgård och så småningom herrgård utanför staden. Rubenska gården köps 1805 (kvarteret Sjöblad).
1811 köper Philip Afvelsgärde, även där ett undantag från lagen. Han blir granne med Carl August Ehrensvärd som är chef för flottan. Det tyder på att han var accepterad.
Hushållningssällskapet. grundades 1814, året därpå är Philip arbetande ledamot i styrelsen. Detta är viktigt varför situationen ser ut som den gör, hushållningssällskapen var viktiga för det dåtida näringslivet.
Philip organiserade fattigvårdsinrättning på Amiralitetsslätten, där skeppsgossekasernen är idag.
594 personer fick arbete i segelduksinrättningen, det var fem procent av Karlskronas befolkning.
Han fick förtjänstmedalj, och 1819 blev han svensk undersåte.
Karikatyrteckning av Fabian Philip inte lik senare års karikatyrer.
De blir svenskar av mosaisk trosbekännelse.
1851 skriver en insändare i en stockholmstidning om den fördragsamhet som fanns mot judar i Karlskrona.
1876 Rubens tobaksfabrik i Karlskrona. Sveriges näst största tobaksfabrik.
1862 trendbrott, då börjar östjudisk invandring till Karlskrona. I majoritet under 1890-talet. Församlingen flyttar från det Rubenska hemmet. 1943 river man den gamla synagogan. Man har flyttat till hantverkarföreningens lokal cirka 1900. Östjudarna ägnar sig åt gårdfarihandel på landsbygden.
I Karlskrona finns många judiska affärer. Särskilt vid Ronnebygatan, Borgmästaregatan och Fiskbron.
Harry Svensson citerar Helene Lööw som är nestor i svensk nazistforskning. Hon skriver att nazisterna hade starkt fäste i Karlskrona. Valresultatet 1934 är det 127 personer som röstar på dem. 1938 är det tio personer i Karlskrona. Bilden är fel, säger Harry.
Det avgörande är utställning 1943 på Blekinge museum. En broderi och dräktutställning, på 13 av 23 sidor i katalogen finns familjen Ruben. Det är dess garderob som dominerar utställningen.
Det har inte funnits en kontinuerlig rasism i 60 år. Det som hände på 1990-talet bör förklaras på annat sätt, säger Harry och polemiserar med Helene Lööw.

Kort paus. Strax börjar Lars Hansson sitt föredrag.
Lars Hansson ska prata om perspektiv, ett globalt perspektiv på Blekinge.
Blekinge har fått ett nytt strategiskt läge efter 1989. Man behöver nu tänka utanför nationalstaternas snäva ramar. Vi har sett stora politiska förändringar. Blekinge är mera av ett centrum i östersjöregionen, liknar hur det var för flera hundra år sedan.
Globalisering är inget nytt. Den har gått i vågor sedan 1400-talet. Ekonomiskt centrum i världen har förskjutits.
Östersjön har varit intressant för stormakterna. Staterna har ofta varit brickor i maktspel.
Blekinge har starkt präglats av havet, havet var kommunikativ länk. Karlskrona med sitt ledande skikt var led av ett östersjöbaserat nätverk som inte var etniskt svenskt.
Med massmigrationsepoken kom många att flytta från Blekinge. över 32 000 till USA från 1852 till 1925. Blev en utpräglad utvandrarbygd. Vi ser omfattande utvandring och arbetsvandringar till Danmark och Tyskland.
Det är ofta en kedjemigration. Till Danmark och Tyskland fanns stor agentverksamhet som värvade utflyttare. Lybeck var centrum för denna handel med svensk arbetskraft. Omfattande utvandring till Bornholm.
Stor invandring från Danmark och Tyskland samtidigt som man flyttade härifrån dit.
Det danska och tyska jordbruket hade stort behov av arbetskraft. Många kvinnor från Blekinge och Kronoberg värvades till Lolland Falster. Även stort behov av tjänstefolk till städerna. Männen arbetade med hantverk, på tegelbruk mm.
1871 strejk vid varvet i Kiel. Där blev svenska arbetare värvade och bildade en svensk stadsdel med baracker. Den svenska kolonin hade skola och ålderdomshem.
Stenhuggare rörde sig mycket över gränserna. De hade ett nordiskt fackförbund. Stenhuggerierna var internationella, tysk företagare på Tjurkö som använde straffångar i stenbrotten. Man exporterade mycket gatsten. Men det krävdes rekrytering av stenhuggare från Tyskland och Italien som fick bättre förutsättningar än de inhemska.
Berättar om Georgio Bizzozero som till och med arbetade i USA en tid.
Emigrantinstitutet tycker att om man tittar på en enskild bransch och hur rörligheten sett ut får man intressanta bilder av migration och integration. Han har själv tittat på finländska immigranter inom pappersindustrin.
Varvsindustrin också viktig i Blekinge. Emigranterna som återvände hem hade kunskaper men också krav – löneläget ökade i takt med att arbetsvandrare återvände hem till Blekinge.
Västblekinge har emigranter spelat stor roll i Olofström, bilindustrin. Man har tagit dit amerikanska experter tidigt. Det fanns amerikanska bilfabriker i Sverige redan tidigt. 1944 många estniska flyktingar till Olofström till stålpressningsaktiebolaget. De flyttade ofta vidare.
Esterna accepterades så småningom, de hade haft högre social position eller bondebakgrund. Många andra grupper i Olofström. Dokumentationsprojekt har nu satt igång i Karlskrona inriktat på migration i Blekinge.
Forskaren Hans Jurgen Schmitts samlingar ska nu tas tillvara systematisera och digtalisera. Brev bilder tidningsartiklar och från stenhuggeriet. Sju personer är sysselsatta med att digitalisera och tillgängliggöra på internet. Möjligt att stimulera utställningar av detta material.
Lars Hansson skulle gärna vilja gå vidare genom att undersöka dem som har stugor i Sverige och kommer från Tyskland. Kanske har de kopplingar till de gamla arbetsvandringarna.
Kunskap om migrationen är nyttig, säger Lars Hansson. Viktiga pusselbitar för tolerans och förståelse i Sverige idag. Viktiga uppgifter i framtiden som kräver samarbete. Dokumentation av internationell migration till och från Blekinge. Arbetsmarknadsprojekt som i Karlskrona även i andra delar av Blekinge. Kursutbud i samarbete med universitet högskolor mm. Initiera nya forskningsprojekt på migration. Produktions av utställningar är ytterligare en del.
Anordna seminarier och workshops är också intressant. Tror att östersjömigrationen kan bli intressant. Migration är inte ett randfenomen utan en central process som har haft stor betydelse för samhällsutvecklingen!

Frågestund:
Representant för Litorina. Irina Sadakova på folkhögskolan, omfattande samarbete med Emigrantinstitutet på olika plan. Dels projektet och vill utvidga. Nyligen en ansökan om projekt östersjömigration i nutid.
Migrationsfrågorna är mycket aktuella just nu. Lettland förlorade 20 000 invånare efter inträdet i EU. Intressant att ta reda på varför? Många har flyttat till Sverige och Storbritannien. Man vill få fram projekt där detta undersöks.
Harry R:son Svensson pekar på Blekinges och Karlskronas speciella förutsättningar.
Efter 1815 stagnerar Karlskrona, säger Harry. Karlskrona ökar inte alls som resten av landet, trots att det är det mest industrialiserade området i slutet av 1700-talet. Tvärtom hundra år senare.
Diskussion om att svenska ungdomar idag arbetar i Oslo, Norge, samma erfarenheter som gamla tiders utvandrare.
Lars Hansson säger att Karlshamn skulle vara värt ett emigrationsmuseum. Marknadsföringen är redan gjord! Många kommer till Karlshamn och blir förvånade att där inte finns något sådant.
Ingemar Norrlid kommenterar projektet om Karlskrona 2030, vi har i kväll fått Karlskrona belyst i ett internationellt sammanhang. Det finns en kosmopolitiska tradition och potential i Karlskrona. Vi har högskolan, Hyper Island, Marinmuseum etc. Det finns en internationell och kosmopolitiska tradition som vi borde satsa på att utveckla, säger Ingemar Norrlid, tidigare historieprofessor vid högskolan.
Nästa vecka blir det företagandets Blekinge. Tullan Gunér tackar föredragshållarna och publiken. Slut.

Sveriges trädgård som varumärke

Referat av onsdagskvällens föredrag på Blekinge museum, BILDEN AV BLEKINGE
”BLEKINGE – SVERIGES TRÄDGÅRD” SOM VARUMÄRKE

Roland Gustavsson, professor, och Eva Gustavsson, lektor, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp, samt Ove Nielsen, ordförande i Bräkne-Hoby trädgårds-förening som representant för trädgårdsföreningarna.

Referatet gjordes i realtid, dvs publicerades samtidigt som föredraget pågick. Ber därför om ursäkt för upprepningar och felaktigheter!

Ove Nielsen från Bräkne Hoby inledde med att säga att det är viktigt att behålla epitetet Sveriges Trädgård, det var inte Selma Lagerlöf utan redan på 1700-talet som begreppet skapades.

Professor Roland Gustavsson: användningen av begreppet hade sin höjdpunkt tidigare. Man kanske vill ha ett nytt varumärke. Men finns möjlighet att återupptäcka ett gammalt begrepp och ge ett nytt innehåll.

Men man ska inte bara arbeta med varumärke, för detta projekt gäller att få föreningar att samarbeta över hela länet och även kommunerna. Det är målet med utvecklingsprojektet.

Professor Roland Gustavsson berättar om projektet som tar upp begreppet Blekinge Sveriges trädgård. Han har nyss talat väl om Seth Nilssons vackra fotobok. Nu visar han bilder från Grevagårdens barockträdgård.

Omgivningarna runt de trädgårdar som finns i Blekinges städer, parkerna, tar inte hänsyn. Hoglands park är ett fantastskt kulturminne med gammal plan. Det berättar Lektor Eva Gustavsson. Vore spännande att få veta mer, samma person som anlade parken hade koppling till dem som anlade Central Park i New York.

Roland Gustavsson säger att människorna är viktiga, inte bara de vackra parkerna. Visar bild på Rosengården i Karlshamn och i bakgrunden Asplunds läroverk med omgivningar. Man har dock tappat trädgårdskänslan i det området. Man kan gå för långt i att dra ner kostnader, säger Gustavsson.

Torget i Ronneby har ändrat karaktär, det var mera växtlighet tidigare.

Det har funnits två ideal som kämpat om herraväldet, dels trädgårdsstaden, men så också det rätlinjiga idealet med raka gator och kvarter.

Idag talar man om landskapsurbanism. När kommer det till Blekinge?

Ronneby har ett unikt läge, gammal dansk stad, typiskt vikingaläge med ån och vattenfallet.

Ronnebyborna har ett genuint ursprungligt stadsläge. Vi ska återupptäcka våra städer och hur de har en resonans med sitt landskap i stället för att ta död på det.

Karlskronas läge är läckert men man måste tänka på det.

Finns en rik landsbygd i Blekinge också. 17- och 1800-talet är det svårt skilja vad som var trädgård, vad som var jordbruk. I Blekinge gick det omlott. Det finns många sätt att använda växter som är typiskt blekingskt, säger Roland Gustavsson. Boafallträdgården visar han bilder från, lövängsmosaik i miniatyr.

Roland Gustavsson påpekar att det finns något mycket genuint i Blekinge. Selma Lagerlöfs gamla beskrivning av Blekinge som en trappa stämmer, det behövs någon som illustrerar detta.

Kulturlandskapet och byggnaderna samspelar på ett annat sätt i Blekinge än i Skåne där man har haft stora herrgårdar. Det finns en mängd aspekter som utmärker Blekinge.

För att tolka den blekingska trädgården behöver man landskapet. Harry Martinson nämns som inspiratör. Wilhelm Smith på konstnärssidan.

Vid Mörrum möter man ett helt annat landskap än det skånska. Visar bild från Silverberget i Ronneby. Bergsryggarna som fortsätter ut i havet i det mosaikliknande landskapet. Enda ögonblicket smörmark, andra ögonblicket impediment. Våldsamma omkastningar i bördighet är typiskt Blekinge.

Idag begår man våld på landskapet med plansprängningar i stället för att ta tillvara de naturliga förutsättningar.

Brunnsanläggningen och parken i Ronneby är en stor tillgång. Flera stora trädgårdsarkitekter har funnits i Blekinge, Flindt och Madelung nämns.

Nels Nelssons trädgård i Bräkne Hoby var en fantastisk trädgård med känsla för rumslighet. Den är raserad, men det finns bilder och den kan till delar återskapas.

Odlingen ska finnas kvar även när man har trädgård i staden. Nytta kan vara vacker, även trädgårdar där man odlar nyttigheter kan vara minst lika vacker som prydnadsträdgårdar. Studenter i Alnarp tycker detta är framtiden, med stadsodling, säger Eva Gustavsson. Tidigare har det varit äldre som har haft kolonilotter.

Trädgården och miljöfrågorna har ganska sent mött varandra, men idag tänder de ungdomen till att hitta nya trädgårdsstilar. Finns koppling till hållbar utveckling. På sätt och vis är detta typiskt Blekinge, säger Roland Gustavsson.

Visar också bild från Bräknecykel – “i Sveriges trädgård”, bra med koppling till fysisk aktivitet.

Sven-Ingvar Andersson, Gunnar Martinsson och Per Friberg, viktiga landskapsarkitekter. Sven-Ingvar övertalades att anlägga trädgården i Ronneby. Blev tillägg till Ronneby brunn som är genuint intressanta, ännu mer än själva kurorten. Men den är nästan okänd!

Vi behöver lära oss att se det som är stort och som finns på hemmaplan. De anläggningar han gjorde är viktiga att uppmärksamma.

Augerums kyrkogård nämns också som ett viktigt exempel som en modern trädgård.

Karön ett fint exempel på att natur och trädgård smälter samman. Visar villa med blåbärsris i stället för gräsmatta.

Bilder på blommande rhododendron i Ronneby brunnspark, mycket vackert och blekingskt!

Trädgård som förädlad natur. Det finns många likheter med kinesiska trädgårdar anlagda från Taismens filosofi. Den synen är den ursprungliga synen på trädgård. Man smög in sitt hus mellan bergshöjderna i stället för att lägga sig på toppen av höjden, berättar Eva Gustavsson.

Det är inte fel att tänka Blekinge – Kina. Det finns likheter. Om man ställer sig i en annan situation får man syn på sig själv!

Piet Oudolf har gjort en anläggning i Sölvesborg, en av världens nu mest omtalade trädgårdsarkitekter.

Upptäck den blekingska trädgården, upptäck det blekingska landskapet! Det är rubriken på sista bilden från Roland och Eva Gustavsson.

Ett utmärkt varumärke om vi gör någonting av det, säger de. Blekinge Sveriges trädgård, ett utvecklingsprojekt i fyra delar.

Vi vill att ni ska vara med i detta projekt, säger Roland Gustavsson. Tackar för uppmärksamheten. Tullan Guner Blekinge museum tackar för den kunniga inblicken i Sveriges trädgård.

Tullan Gunér säger att man ofta säger att det är naturen som lockar turister till Blekinge. Men naturen är det betade kulturlandskapet, man har placerat ut fruktträden i den småskaliga landskapet.

Margareta Skantze vill veta mer om hur projektet är finansierat.

Svar: lantbruksuniversitet är intresserat, men ansökan är inte gjort ännu.

Länsstyrelsen och Region Blekinge har tackat nej för att man vill lansera andra varumärken än Sveriges Trädgård.

Vi hoppas att få stöd regionalt när vi har börjat bygga upp projektet, vi ser att det finns styrka i exempelvis trädgårdsföreningarna. Man ska inte förakta de ideella krafterna, säger Roland och Eva Gustavsson. 

Blekinge, Wales och Bretagne är de andliga landskapen i Europa, sade Harry Martinson, berättar Margaretha Skantze. Kanske ett EU-projekt?

På Bräknecykel i Sveriges trädgård: på cykel upplever man Blekinge som en trädgård. Det är pretentiöst att säga att man är Sveriges trädgård, det kräver rätt marknadsföring.

Det finns redan ett varumärke,det ska man vara rädd om,säger mannen från Bräknecykel.

Nästa vecka: Blekinge präglat av in och utflyttare. Lars Hansson från Emigrantinstitutet och Harry R:son Svensson ska då berätta.