Kategori: Blekinges historia
Bilden av Blekinge – ett landskap präglat av in- och utflyttare
Detta är ett direktreferat, som skrevs samtidigt som de två föredragen hölls. Därav felskrivningar och eventuella missuppfattningar. Ber om ursäkt för dem!
Museichefen Tullan Gunér inleder kvällen med att hälsa välkommen. Mellan 30 och 40 personer är här.
Bilden av Blekinge ska prövas och de olika bilderna av Blekinge ska presenteras. Ikväll är det om landskapet präglat av in och utflyttare. Finns anledning fundera på integration, historieskrivning mm.
Lars Hansson, chef vid Emigrantinstitutet. Harry R:son Svensson. Den senare ska inleda med Judiskt liv i örlogsstaden Karlskrona.
Harry Svensson säger att det judiska livet i Karlskrona var något annorlunda mot i andra städer i Sverige.
Harry har sysslat med detta vid sidan om säger han. i somras fick han gehör för sina tankar och forskning om det judiska inslaget i Karlskrona. Den historik som finns stämmer inte med den muntliga traditionen i Karlskrona. Forskning slutade produceras 1924, därefter är det forskare som inte har haft med judarna att göra utan man har bara generaliserat utifrån forskning kring andra städer.
Karlskrona har en annorlunda bild, säger Harry S. Han visar bilder och berättar. Första bilden är ett hus Drottninggatan 48, revs för att ge plats åt verkstadsskolan. Det var mosaiska församlingens hus “det främsta exemplet på barockens byggnadskonst i Karlskrona” skrev Sven Öjvind Swahn 1933.
Judisk närvaro i Sverige Kungligt brev från 1685, Karl XI, vill inte att judar ska få vistas i Stockholm och Sverige. Sverige är ett lutherskt ortodoxt land, identiteten utgår från religionen. Liknande tankar i kyrkolagen, de ska omvändas till kristendom, sägs i lagen från 1686.
Redan 1718 bryter man i Karlskrona mot denna kyrkolag. Amiralitetskonsistoriet i Karlskrona får ett kungligt brev, Judar och turkar ska få utöva sin religion om de gör dem inom lyckta dörrar, de räknas nämligen inte som undersåtar. Karl XII är skyldig judar och turkar stora pengar. Dessa inkvarterades i Karlshamn. En del ville i stället bo i Karlskrona.
Karlskrona är den första plats i landet där det har genomförts judiska och muslimska gudstjänster, år 1718.
1779 vill Gustav III tillåta judisk invandring. Det ska gagna ekonomin. 1780 Fabian Philip som flyttar till Karlskrona via Stockholm. Han blir köpman, jämställd med övriga. men 1782 års judereglemente begränsade friheten delvis.
Philip får stanna i Karlskrona eftersom han ska tillverka segelduk åt flotta. Henrik af Trolle utverkar ett undantag från judereglementet. Man får en segelduksfabrik, tidigare har man tvingats köpa segel från Göteborg.
Judiska kyrkogården, så skrev de själva om den. Det är den äldsta i landet, togs i bruk 1785, men finns gammal grav från 1718. Kvinna som dött i barnsäng. Är sannolikt den äldsta.
Fabian Philip kan ha fått nys om den gamla graven från 1718 och har där fått tillstånd att omgärda den gamla graven med en ny gravplats.
Det gick åt mycket segel, alla fartyg hade ett stort antal segel, 1,5 miljoner kvadratmeter segel bara till Chapmans fartyg.
Strax efter år 1800 visar allt att judarna är integrerade i majoritetssamhället i Karlskrona. De kan köpa stadsgård och så småningom herrgård utanför staden. Rubenska gården köps 1805 (kvarteret Sjöblad).
1811 köper Philip Afvelsgärde, även där ett undantag från lagen. Han blir granne med Carl August Ehrensvärd som är chef för flottan. Det tyder på att han var accepterad.
Hushållningssällskapet. grundades 1814, året därpå är Philip arbetande ledamot i styrelsen. Detta är viktigt varför situationen ser ut som den gör, hushållningssällskapen var viktiga för det dåtida näringslivet.
Philip organiserade fattigvårdsinrättning på Amiralitetsslätten, där skeppsgossekasernen är idag.
594 personer fick arbete i segelduksinrättningen, det var fem procent av Karlskronas befolkning.
Han fick förtjänstmedalj, och 1819 blev han svensk undersåte.
Karikatyrteckning av Fabian Philip inte lik senare års karikatyrer.
De blir svenskar av mosaisk trosbekännelse.
1851 skriver en insändare i en stockholmstidning om den fördragsamhet som fanns mot judar i Karlskrona.
1876 Rubens tobaksfabrik i Karlskrona. Sveriges näst största tobaksfabrik.
1862 trendbrott, då börjar östjudisk invandring till Karlskrona. I majoritet under 1890-talet. Församlingen flyttar från det Rubenska hemmet. 1943 river man den gamla synagogan. Man har flyttat till hantverkarföreningens lokal cirka 1900. Östjudarna ägnar sig åt gårdfarihandel på landsbygden.
I Karlskrona finns många judiska affärer. Särskilt vid Ronnebygatan, Borgmästaregatan och Fiskbron.
Harry Svensson citerar Helene Lööw som är nestor i svensk nazistforskning. Hon skriver att nazisterna hade starkt fäste i Karlskrona. Valresultatet 1934 är det 127 personer som röstar på dem. 1938 är det tio personer i Karlskrona. Bilden är fel, säger Harry.
Det avgörande är utställning 1943 på Blekinge museum. En broderi och dräktutställning, på 13 av 23 sidor i katalogen finns familjen Ruben. Det är dess garderob som dominerar utställningen.
Det har inte funnits en kontinuerlig rasism i 60 år. Det som hände på 1990-talet bör förklaras på annat sätt, säger Harry och polemiserar med Helene Lööw.
Kort paus. Strax börjar Lars Hansson sitt föredrag.
Lars Hansson ska prata om perspektiv, ett globalt perspektiv på Blekinge.
Blekinge har fått ett nytt strategiskt läge efter 1989. Man behöver nu tänka utanför nationalstaternas snäva ramar. Vi har sett stora politiska förändringar. Blekinge är mera av ett centrum i östersjöregionen, liknar hur det var för flera hundra år sedan.
Globalisering är inget nytt. Den har gått i vågor sedan 1400-talet. Ekonomiskt centrum i världen har förskjutits.
Östersjön har varit intressant för stormakterna. Staterna har ofta varit brickor i maktspel.
Blekinge har starkt präglats av havet, havet var kommunikativ länk. Karlskrona med sitt ledande skikt var led av ett östersjöbaserat nätverk som inte var etniskt svenskt.
Med massmigrationsepoken kom många att flytta från Blekinge. över 32 000 till USA från 1852 till 1925. Blev en utpräglad utvandrarbygd. Vi ser omfattande utvandring och arbetsvandringar till Danmark och Tyskland.
Det är ofta en kedjemigration. Till Danmark och Tyskland fanns stor agentverksamhet som värvade utflyttare. Lybeck var centrum för denna handel med svensk arbetskraft. Omfattande utvandring till Bornholm.
Stor invandring från Danmark och Tyskland samtidigt som man flyttade härifrån dit.
Det danska och tyska jordbruket hade stort behov av arbetskraft. Många kvinnor från Blekinge och Kronoberg värvades till Lolland Falster. Även stort behov av tjänstefolk till städerna. Männen arbetade med hantverk, på tegelbruk mm.
1871 strejk vid varvet i Kiel. Där blev svenska arbetare värvade och bildade en svensk stadsdel med baracker. Den svenska kolonin hade skola och ålderdomshem.
Stenhuggare rörde sig mycket över gränserna. De hade ett nordiskt fackförbund. Stenhuggerierna var internationella, tysk företagare på Tjurkö som använde straffångar i stenbrotten. Man exporterade mycket gatsten. Men det krävdes rekrytering av stenhuggare från Tyskland och Italien som fick bättre förutsättningar än de inhemska.
Berättar om Georgio Bizzozero som till och med arbetade i USA en tid.
Emigrantinstitutet tycker att om man tittar på en enskild bransch och hur rörligheten sett ut får man intressanta bilder av migration och integration. Han har själv tittat på finländska immigranter inom pappersindustrin.
Varvsindustrin också viktig i Blekinge. Emigranterna som återvände hem hade kunskaper men också krav – löneläget ökade i takt med att arbetsvandrare återvände hem till Blekinge.
Västblekinge har emigranter spelat stor roll i Olofström, bilindustrin. Man har tagit dit amerikanska experter tidigt. Det fanns amerikanska bilfabriker i Sverige redan tidigt. 1944 många estniska flyktingar till Olofström till stålpressningsaktiebolaget. De flyttade ofta vidare.
Esterna accepterades så småningom, de hade haft högre social position eller bondebakgrund. Många andra grupper i Olofström. Dokumentationsprojekt har nu satt igång i Karlskrona inriktat på migration i Blekinge.
Forskaren Hans Jurgen Schmitts samlingar ska nu tas tillvara systematisera och digtalisera. Brev bilder tidningsartiklar och från stenhuggeriet. Sju personer är sysselsatta med att digitalisera och tillgängliggöra på internet. Möjligt att stimulera utställningar av detta material.
Lars Hansson skulle gärna vilja gå vidare genom att undersöka dem som har stugor i Sverige och kommer från Tyskland. Kanske har de kopplingar till de gamla arbetsvandringarna.
Kunskap om migrationen är nyttig, säger Lars Hansson. Viktiga pusselbitar för tolerans och förståelse i Sverige idag. Viktiga uppgifter i framtiden som kräver samarbete. Dokumentation av internationell migration till och från Blekinge. Arbetsmarknadsprojekt som i Karlskrona även i andra delar av Blekinge. Kursutbud i samarbete med universitet högskolor mm. Initiera nya forskningsprojekt på migration. Produktions av utställningar är ytterligare en del.
Anordna seminarier och workshops är också intressant. Tror att östersjömigrationen kan bli intressant. Migration är inte ett randfenomen utan en central process som har haft stor betydelse för samhällsutvecklingen!
Frågestund:
Representant för Litorina. Irina Sadakova på folkhögskolan, omfattande samarbete med Emigrantinstitutet på olika plan. Dels projektet och vill utvidga. Nyligen en ansökan om projekt östersjömigration i nutid.
Migrationsfrågorna är mycket aktuella just nu. Lettland förlorade 20 000 invånare efter inträdet i EU. Intressant att ta reda på varför? Många har flyttat till Sverige och Storbritannien. Man vill få fram projekt där detta undersöks.
Harry R:son Svensson pekar på Blekinges och Karlskronas speciella förutsättningar.
Efter 1815 stagnerar Karlskrona, säger Harry. Karlskrona ökar inte alls som resten av landet, trots att det är det mest industrialiserade området i slutet av 1700-talet. Tvärtom hundra år senare.
Diskussion om att svenska ungdomar idag arbetar i Oslo, Norge, samma erfarenheter som gamla tiders utvandrare.
Lars Hansson säger att Karlshamn skulle vara värt ett emigrationsmuseum. Marknadsföringen är redan gjord! Många kommer till Karlshamn och blir förvånade att där inte finns något sådant.
Ingemar Norrlid kommenterar projektet om Karlskrona 2030, vi har i kväll fått Karlskrona belyst i ett internationellt sammanhang. Det finns en kosmopolitiska tradition och potential i Karlskrona. Vi har högskolan, Hyper Island, Marinmuseum etc. Det finns en internationell och kosmopolitiska tradition som vi borde satsa på att utveckla, säger Ingemar Norrlid, tidigare historieprofessor vid högskolan.
Nästa vecka blir det företagandets Blekinge. Tullan Gunér tackar föredragshållarna och publiken. Slut.
Sveriges trädgård som varumärke
Referat av onsdagskvällens föredrag på Blekinge museum, BILDEN AV BLEKINGE
”BLEKINGE – SVERIGES TRÄDGÅRD” SOM VARUMÄRKE
Roland Gustavsson, professor, och Eva Gustavsson, lektor, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp, samt Ove Nielsen, ordförande i Bräkne-Hoby trädgårds-förening som representant för trädgårdsföreningarna.
Referatet gjordes i realtid, dvs publicerades samtidigt som föredraget pågick. Ber därför om ursäkt för upprepningar och felaktigheter!
Ove Nielsen från Bräkne Hoby inledde med att säga att det är viktigt att behålla epitetet Sveriges Trädgård, det var inte Selma Lagerlöf utan redan på 1700-talet som begreppet skapades.
Professor Roland Gustavsson: användningen av begreppet hade sin höjdpunkt tidigare. Man kanske vill ha ett nytt varumärke. Men finns möjlighet att återupptäcka ett gammalt begrepp och ge ett nytt innehåll.
Men man ska inte bara arbeta med varumärke, för detta projekt gäller att få föreningar att samarbeta över hela länet och även kommunerna. Det är målet med utvecklingsprojektet.
Professor Roland Gustavsson berättar om projektet som tar upp begreppet Blekinge Sveriges trädgård. Han har nyss talat väl om Seth Nilssons vackra fotobok. Nu visar han bilder från Grevagårdens barockträdgård.
Omgivningarna runt de trädgårdar som finns i Blekinges städer, parkerna, tar inte hänsyn. Hoglands park är ett fantastskt kulturminne med gammal plan. Det berättar Lektor Eva Gustavsson. Vore spännande att få veta mer, samma person som anlade parken hade koppling till dem som anlade Central Park i New York.
Roland Gustavsson säger att människorna är viktiga, inte bara de vackra parkerna. Visar bild på Rosengården i Karlshamn och i bakgrunden Asplunds läroverk med omgivningar. Man har dock tappat trädgårdskänslan i det området. Man kan gå för långt i att dra ner kostnader, säger Gustavsson.
Torget i Ronneby har ändrat karaktär, det var mera växtlighet tidigare.
Det har funnits två ideal som kämpat om herraväldet, dels trädgårdsstaden, men så också det rätlinjiga idealet med raka gator och kvarter.
Idag talar man om landskapsurbanism. När kommer det till Blekinge?
Ronneby har ett unikt läge, gammal dansk stad, typiskt vikingaläge med ån och vattenfallet.
Ronnebyborna har ett genuint ursprungligt stadsläge. Vi ska återupptäcka våra städer och hur de har en resonans med sitt landskap i stället för att ta död på det.
Karlskronas läge är läckert men man måste tänka på det.
Finns en rik landsbygd i Blekinge också. 17- och 1800-talet är det svårt skilja vad som var trädgård, vad som var jordbruk. I Blekinge gick det omlott. Det finns många sätt att använda växter som är typiskt blekingskt, säger Roland Gustavsson. Boafallträdgården visar han bilder från, lövängsmosaik i miniatyr.
Roland Gustavsson påpekar att det finns något mycket genuint i Blekinge. Selma Lagerlöfs gamla beskrivning av Blekinge som en trappa stämmer, det behövs någon som illustrerar detta.
Kulturlandskapet och byggnaderna samspelar på ett annat sätt i Blekinge än i Skåne där man har haft stora herrgårdar. Det finns en mängd aspekter som utmärker Blekinge.
För att tolka den blekingska trädgården behöver man landskapet. Harry Martinson nämns som inspiratör. Wilhelm Smith på konstnärssidan.
Vid Mörrum möter man ett helt annat landskap än det skånska. Visar bild från Silverberget i Ronneby. Bergsryggarna som fortsätter ut i havet i det mosaikliknande landskapet. Enda ögonblicket smörmark, andra ögonblicket impediment. Våldsamma omkastningar i bördighet är typiskt Blekinge.
Idag begår man våld på landskapet med plansprängningar i stället för att ta tillvara de naturliga förutsättningar.
Brunnsanläggningen och parken i Ronneby är en stor tillgång. Flera stora trädgårdsarkitekter har funnits i Blekinge, Flindt och Madelung nämns.
Nels Nelssons trädgård i Bräkne Hoby var en fantastisk trädgård med känsla för rumslighet. Den är raserad, men det finns bilder och den kan till delar återskapas.
Odlingen ska finnas kvar även när man har trädgård i staden. Nytta kan vara vacker, även trädgårdar där man odlar nyttigheter kan vara minst lika vacker som prydnadsträdgårdar. Studenter i Alnarp tycker detta är framtiden, med stadsodling, säger Eva Gustavsson. Tidigare har det varit äldre som har haft kolonilotter.
Trädgården och miljöfrågorna har ganska sent mött varandra, men idag tänder de ungdomen till att hitta nya trädgårdsstilar. Finns koppling till hållbar utveckling. På sätt och vis är detta typiskt Blekinge, säger Roland Gustavsson.
Visar också bild från Bräknecykel – “i Sveriges trädgård”, bra med koppling till fysisk aktivitet.
Sven-Ingvar Andersson, Gunnar Martinsson och Per Friberg, viktiga landskapsarkitekter. Sven-Ingvar övertalades att anlägga trädgården i Ronneby. Blev tillägg till Ronneby brunn som är genuint intressanta, ännu mer än själva kurorten. Men den är nästan okänd!
Vi behöver lära oss att se det som är stort och som finns på hemmaplan. De anläggningar han gjorde är viktiga att uppmärksamma.
Augerums kyrkogård nämns också som ett viktigt exempel som en modern trädgård.
Karön ett fint exempel på att natur och trädgård smälter samman. Visar villa med blåbärsris i stället för gräsmatta.
Bilder på blommande rhododendron i Ronneby brunnspark, mycket vackert och blekingskt!
Trädgård som förädlad natur. Det finns många likheter med kinesiska trädgårdar anlagda från Taismens filosofi. Den synen är den ursprungliga synen på trädgård. Man smög in sitt hus mellan bergshöjderna i stället för att lägga sig på toppen av höjden, berättar Eva Gustavsson.
Det är inte fel att tänka Blekinge – Kina. Det finns likheter. Om man ställer sig i en annan situation får man syn på sig själv!
Piet Oudolf har gjort en anläggning i Sölvesborg, en av världens nu mest omtalade trädgårdsarkitekter.
Upptäck den blekingska trädgården, upptäck det blekingska landskapet! Det är rubriken på sista bilden från Roland och Eva Gustavsson.
Ett utmärkt varumärke om vi gör någonting av det, säger de. Blekinge Sveriges trädgård, ett utvecklingsprojekt i fyra delar.
Vi vill att ni ska vara med i detta projekt, säger Roland Gustavsson. Tackar för uppmärksamheten. Tullan Guner Blekinge museum tackar för den kunniga inblicken i Sveriges trädgård.
Tullan Gunér säger att man ofta säger att det är naturen som lockar turister till Blekinge. Men naturen är det betade kulturlandskapet, man har placerat ut fruktträden i den småskaliga landskapet.
Margareta Skantze vill veta mer om hur projektet är finansierat.
Svar: lantbruksuniversitet är intresserat, men ansökan är inte gjort ännu.
Länsstyrelsen och Region Blekinge har tackat nej för att man vill lansera andra varumärken än Sveriges Trädgård.
Vi hoppas att få stöd regionalt när vi har börjat bygga upp projektet, vi ser att det finns styrka i exempelvis trädgårdsföreningarna. Man ska inte förakta de ideella krafterna, säger Roland och Eva Gustavsson.
Blekinge, Wales och Bretagne är de andliga landskapen i Europa, sade Harry Martinson, berättar Margaretha Skantze. Kanske ett EU-projekt?
På Bräknecykel i Sveriges trädgård: på cykel upplever man Blekinge som en trädgård. Det är pretentiöst att säga att man är Sveriges trädgård, det kräver rätt marknadsföring.
Det finns redan ett varumärke,det ska man vara rädd om,säger mannen från Bräknecykel.
Nästa vecka: Blekinge präglat av in och utflyttare. Lars Hansson från Emigrantinstitutet och Harry R:son Svensson ska då berätta.
Ramdalabon Andreas Randel på Youtube
https://www.youtube.com/results?search_query=v%C3%A4rml%C3%A4nningarna
En av 1800-talets mest berömda blekingar var Andreas Randel. Han är mannen som skrev musiken till Värmlänningarna, en ”musikal” långt innan det begreppet fanns och en stor succé på svenska scener genom snart 200 år. Ovan en länk till Värmlänningarna på Youtube.
Andreas Randel levde mellan åren 1806 och 1864 och var född i Stockebromåla. Han tog sitt efternamn efter hemsocknen Ramdala, men levde sitt verksamma liv i Stockholm. Läs mera om honom på Wikipedia.
På tal om Värmlänningarna så kommer jag aldrig att glömma den uppsättning som UDG-teatern gjorde en sommar på Ljungskär (en av de klippöar runt Karlskrona som är bebyggd med ett kruthus).
Blodleverans skapade oro för kravaller på Långö
Det är bara drygt etthundra år sedan den stadsdel i Karlskrona där jag bor började befolkas. Enligt uppgift var det år 1899 som man började stycka av tomter och bygga bostadshus här. Innan dess hade det varit en ö där kor gick och betade. 1905 byggdes en pålbro till ön från Pantarholmen, den låg något längre söderut än den nuvarande som går iland vid korsningen Ingenjörsgatan-Östra Strandgatan.
Eftersom här bodde främst arbetare, fanns det en viss misstänksamhet från borgerskapet i militärstaden Karlskrona, inte minst kring tiden för den ryska revolutionen. En stadsfullmäktigeledamot i staden lär på 1920-talet ha sagt att ”Långö är en avstjälpningplats och mellan staden och Långö borde finnas en kinesisk mur”. Det berättas också att beriden polis skickades till Långö i april 1917 för att stoppa eventuella kravaller när en bagare vid Långö torg enligt ryktet hade fått en sändning råg och grisblod. Man hoppades på att det skulle bli möjligt att köpa paltbröd, rågbröd med blod! Den folksamling som uppstod på grund av detta rykte uppfattades alltså av ordningsmakten som hotfull, men hade redan upplösts när den ridande polisen kom dit.
Skribenten Gunnar Sandwall som bor på Norra Långö skriver mera utförligt här.
In English:
Reportedly, it was in 1899 that they began to build houses here on Långö where I live. Before that this had been an island where cows were grazing. In 1905 there was a bridge constructed slightly further to the south than the present.
Because of the population, poor people and workers, there was some suspicion towards them from the bourgeoisie in the military town of Karlskrona, especially around the time of the Russian Revolution. It is said that mounted police was sent to Långö in April 1917 to stop any riots when a baker at Långö squares according to rumor, had received a consignment of rye and pig blood. It was hoped that it would be possible to buy ”paltbröd”, rye bread with blood! The crowd that occurred because of this rumor had already disbanded when the police arrived.
Samarbetet mellan BLT och Sydöstran 1945
Eftersom jag är mycket road av mediernas historia, gladde det mig att få Helmer Wikströms memoarer som beskriver när han var verkställande direktör för den tidning som idag heter Sydöstran. Då hette den Sydöstra Sverges Dagblad (ja, det var Sverge utan i) och var en tidning i ekonomiskt fritt fall! På den tiden kunde man ta kortfristiga lån, så kallade växlar, och det hade hans företrädare gjort.
Tidningen gav inte något överskott utan han var till en början tvungen att ta nya lån hela tiden – han hamnade i samma situation som ungdomar som tar sms-lån, ungefär. Ett tag omfattade dessa lån cirka 70 000 kronor, vilket var en enorm summa i början av 1930-talet, månadslönen för en typograf låg på 360 kronor.
Den del av Helmer Wikströms memoarer som behandlar tiden i Karlskrona ger en del intressanta bilder av hur han på olika sätt försökte rädda tidningens ekonomi – och lyckades så väl att man år 1945 kunde flytta in i nya lokaler. Men han berättar också öppenhjärtigt om hur man på den tiden fuskade med upplagesiffror: när han tillträdde hade SSD på papperet 10 000 ex i upplaga, fastän sanningen var 4 000 exemplar. Trots att tidningen i verkligheten ökade med 70 procent under hans tid där, var han tvungen att redovisa ett upplagetapp eftersom han inte ville fortsätta att fuska.
Idag har vi i praktiken ett enda företag som ger ut dagliga tidningar i Blekinge, nämligen Gota Media. I början av 1930-talet fanns det tre dagliga tidningar i Karlskrona, två dagliga tidningar i Karlshamn och varannandagstidningar i Ronneby och Sölvesborg. Sju nyhetstidningar i lilla Blekinge! Men nya tider skulle komma och en av de tre tidningarna i Karlskrona fick ge upp. Det var märkligt nog den tidning som hade funnits längst, nämligen Karlskrona-Tidningen, som hade kommit ut i 200 år (Tidigare Carlscrona Weckoblad). Helmer Wikström beskriver hur ledarartiklarna i denna ärevördiga tidning började färgas bruna i takt med att Tyskland fick en diktator. Men uppenbarligen fanns inte underlag för en sådan tidning i Blekinge och redan 1935 lades den ner. En av dem som förlorade jobbet den gången var en ung journalist vid namn Olle Carle, som snart fick nytt jobb på annat håll i landet och långt senare avslutade sin karriär som uppskattad kåsör i Expressen.
Hur var det då med samarbetet mellan BLT och Sydöstran? Jo, Helmer Wikström hade alltså lyckats få till ett nybygge vid Landbrogatan där Sydöstran flyttade in 1945. Lokalerna låg vägg i vägg med BLT:s, och därmed skulle man på ett enkelt sätt kunna samarbeta exempelvis om de sidor i tidningen som innehöll radioprogrammet, telegramnyheter och kungörelser. Detta var synnerligen framsynt. Idag är det ju tack vare datoriseringen självklart att man inte skriver in radio- och tv-tablåer på varje redaktion för sig, utan köper färdigt material, likaså har man idag ofta identiska utrikes och inrikesnyheter i landsortstidningar. BLT tackade nej, eftersom de antog att Sydöstran var den tidning som skulle tjäna mest på affären. Det var antagligen sant, men ändå inte särskilt framsynt. Idag är som bekant de båda tidningarna helt sammansmälta på webben, även om det går att köpa en pappersvariant av Sydöstran och en av BLT.
Agitatorn Kata Dalström i Ronneby
Man kan säkert tvista om vilken bygd som är allra rödast i det röda Blekinge, men Ronnebytrakten ligger bra till. Kallinges storhetstid som industriort är som bekant förbi, i varje fall för tillfället. Men så på mer än hundra års avstånd kan vi kanske förvånas över den sprakade revolutionsglöden i texten ovan. Den kom från ett upprop i den tidens socialdemokratiska tidning, Blekinge Folkblad, föregångare till Sydöstran, året var 1906 och månaden juni. Det var en hetsig tid, Oscar den andres sista levnadsår, norrmännen hade året innan brutit sig loss från unionen med Sverige. Och i Kallinge liksom på många andra håll i landet smidde man planer på att bilda arbetarekommun, för snart skulle klasskampen bryta ut för fullt. En av dom som glödde allra mest för tanken att bilda arbetarekommun var Blekinge Folkblads platsombud i Kallinge, Algot Gummesson. Han vädjade till den socialdemokratiska partistyrelsen om hjälp. Hjälp kom i form av partiagitatorn Frans Elof Elmgren som den 22 september höll ett möte i Kallinge. Två månader senare var Kallinge socialdemokratiska arbetarekommun bildad. Den hade från start 68 medlemmar. Samtidigt pågick arbetet att organisera arbetarna i fackföreningar. Dessa fackföreningar kollektivanslöts till arbetarekommunerna på orten. I Ronneby fanns sedan tidigare en arbetarekommun och där kunde den tidens superkända agitatorer som Fredrik Thorsson eller Kata Dalström framträda. 1909 kom det till konfrontation mellan Kata Dalström och Ronneby stads borgmästare Flensburg. Han trädde in i lokalen där agitationsmötet skulle hållas eskorterad av ett par poliser. När fru Dalström börjat agitera mot det orättvisa samhällssystemet för allmän rösträtt och mot utsugning. Borgmästaren reste sig då och sade ”Jag är stadens borgmästare, jag förbjuder er att fortsätta med ert föredrag, vill ni lämna talarstolen.” Borgmästaren hävdade att hon skändat kungen och riksdagen. Efter en stunds munhuggning vände sig borgmästaren till sina poliser för att dom skulle avhysa den socialistiska agitatorn. Men i villervallan hade dom tagit det säkra för det osäkra och smitit ut ur lokalen. Och utan sina betjänter kunde inte ens borgmästare Flensburg stoppa agitationsmötet. Det hela hade kanske kunnat sluta illa för Flensburg, publiken var naturligtvis på Kata Dalströms sida. Men hon hjälpte borgmästaren genom att själv beordra arbetarna att lugnt och stilla upplösa mötet och lämna lokalen. Så skedde. Detta har hänt, enligt en artikel skriven av Helge Karlsson, mångårig riksdagsman från Ronneby. Den står att läsa i En bok om Ronneby från 1969. Fotnot: En annan tidning som kallades Blekinge folkblad fanns på 1940- och 50-talen, den var kommunistisk. |
 |
|
|
Ingemar Lönnbom 