Kategori: Kultur i Blekinge
Stimulerande möten!
Veckans energikick var ett möte med medlemmarna i Lyckå SPF, där jag höll föredrag om Blekinges ortnamn. Vilket intresse, vilken aktiv publik!
Det låter som skryt men lokalen räckte inte till, och jag har fått lova att komma tillbaka i höst och hålla föredrag. Att det finns ett så stort intresse för ortnamn, tror jag bland annat beror på det folkbildningsarbete som docenten Stig Nilsson utförde. Han kunde verkligen berätta om blekingska dialekter och vår historia så att man lyssnade spänt. Jag har tyvärr inte så mycket att visa av hans talekonst, men fyra minuter in i den här videon från Halahult kan man se och höra honom. Sedan har naturligtvis Fredrik Lindströms insatser med olika TV-program om svenska språket och dess dialekter haft sin betydelse.
Det verkar som om det går konjunkturer i intresset för olika ämnen. När Susanne Ströms och min bok ”Med smak av Blekinge” kom ut för 15 år sedan fick vi berätta om den lokala matkulturen i många sammanhang. Senare har Blekinges historia varit ett populärt ämne, som jag fått många beställningar på. Det är alltid roligt eftersom man träffar människor som har samma intresse – och det har inte varit ett enda tillfälle när jag inte har lärt mig något nytt!
Helt hundra i Ronneby
Lokalrevyn i Ronneby heter visserligen ”Inte helt hundra”, men jag är i alla fall helt hundra på att den är värd att besöka. Det är några föreställningar kvar, så jag vill varmt rekommendera den om det finns några platser kvar.
Bästa numret var enligt min och sambons mening ”Vuxendemokraterna”, en parodi som gick ut på att ett parti tyckte att de där som inte kan tala rent och inte kan försörja sig själva ska vi inte ha… Det handlar alltså om barnen!
Jag tyckte också väldigt mycket om de båda teaterspöken som uppenbarade sig i andra akten. Moa Borenberg-Swanström och Tuva Gustavsson var mycket bra på att ”ta publiken”. Det finns hopp för återväxten i Ronneby-revyn!
Bokens dag i Karlskrona fyller 70 år!
För två månader sen hade jag nöjet att vara konferencier vid ett arrangemang som fick namnet BOK 11, en härlig kulturafton som anordnades av Kulturkontoret med ivrigt stöttande av Blekinge läns tidning och Bokia. Föga anade jag då vilken lång tradition den här typen av arrangemang har i Karlskrona!
Det fick jag nämligen veta häromdagen, då vännen Johnny Karlsson överlämnade ett exemplar av boken ”Mina tidningsminnen” skriven av Helmer Wikström. Denne var under sitt yrkesverksamma liv bland annat verkställande direktör för tidningen Sydöstran från 1930. Han ägnar ett par sidor åt det första arrangemang med rubriken ”Bokens dag” som genomfördes i Karlskrona.
Året var 1942 och det var inget dåligt startfält man hade lockat till örlogsstaden: prins Wilhelm (jodå, han var författare och en duktig dokumentärfilmare också), Alice_Lyttkens, Sven Edvin Salje och Albert Olsson. Hälsningsanförandet framfördes av Helmer Wikström, så han var alltså min första föregångare som konferencier!
Så tyvärr, BLT, det var Sydöstran som var först med att anordna Bokens dag i Karlskrona. Men idag är det ju så mycket samarbete mellan de båda bladen att vi väl alla kan glädja oss åt detta oavsett vilken morgontidning vi läser. Sålunda blir det ett slags 70-årsjubileum om nu den här typen av bokafton upprepas även om BOK 11 på flera sätt var något nytt.
En annan intressant sak som framgår av Helmer Wikströms memoarer är att han redan på 1930-talet försökte få igång ett samarbete mellan BLT och Sydöstran. Men det kanske jag får återkomma till!
Vårt behov av sammanhang
Andra advent och julmarknaderna står som spön i backen. Av det som säljs på dessa marknader är somt guld, somt tämligen värdelöst. Men det som är attraktivt för mig kanske är en gäspning för dig. En man på dagens marknad sålde oansenliga häften med ”Långöbilder”, alltså gamla foton från den bebyggda ö i Karlskrona där jag bor.
Som lockbete i ståndet låg en karta från 1899 över Långö med en tänkt stadsplan med tomter utlagda över en stor del av ön och befintlig bebyggelse markerad. Jag började genast studera kartan och spekulerade över vilken av tomterna som motsvarar den lilla jordplätt där vårt parhus står. Snart nog var området identifierat. Det kändes bra. Jag fortsatte med att köpa den senaste av de utgivna häftena. Det studerades noggrant.
Det är bara knappt fyra år sedan vi flyttade hit, men intresset för ”vår” ö blir bara större med tiden. Känslan av tillhörighet kan alltså skapas tämligen direkt. Men om man har flyttat några gånger i sitt liv, inser man också att denna känsla av tillhörighet också bör följas av självinsikten att nytillkomna grannar ska behandlas väl – utan att deras särart och integritet ”kramas ihjäl”. Vi har alla olika identiteter och behöver ett visst mått av eget utrymme för att vi ska trivas i ett nytt sammanhang. Tillhörighet utan självutplåning, alltså.
Första advent
(translation at the end)
Slutet på hösten kommer alltid lika plötsligt. Så länge jag kan minnas har hösten alltid varit en skön period av arbete som rullar på, och för mig endast avbrutet av en annan sorts arbete på Bokmässan i Göteborg. Man tycker alltid att det är oceaner av tid och tror att tempot kommer att stillna av framåt jul.
Men i själva verket tar hösten snart slut, den också. I vår del av landet är det en ganska behaglig årstid trots vad alla säger. Milda oktobermånader och i år även en november med stillhet och långsam inbromsning i naturen. Man kan tycka att detta visligen borde återspegla sig i arbetslivet, men så är det sällan. I stället rusar vi på och hoppas att kunna vara lediga till jul.
I år är det dessutom en så kallad ”arbetsgivarjul” av guds nåde! Men det gör inte så mycket – tids nog får man vila!
The end of fall always comes unexpected. As long as I can remember, autumn has always been a wonderful period of work, in a pleasant motion onward… in my case only interrupted by another kind of work at the Book Fair in Gothenburg. You always believe that there are oceans of time and also imagine that the pace of life will slow down when Christmas comes closer.
But in fact, this never happens. In our part of the country autumn is quite a pleasant time of year despite what everyone says. A mild October – and this year also November – with stillness and slow deceleration in nature. One might think that this wisely also would be reflected in employment, but this rarely happens. Instead, we keep up the pace in and hope to be able to take some time off for Christmas.
This year it is also a so-called ”arbetsgivarjul” – employers delight! But it is okay – at one point there will always be time to rest!
Vad är det här för blogg?
Redan 1996 skapade jag min första ”hemsida” på Internet. Efter nästan två år som frilansjournalist skapade jag detta år en mycket enkel presentationssida som så småningom fick ett antal undersidor. Ganska snart hackades det webbhotellet (decam) och efter en tid startade jag galatea.nu som var tänkt som en marknadsföring av det lilla förlag som jag då hade startat med en kollega.
Nu är förlaget nedlagt och under dessa år har jag på egen hand börjat använda Youtube, Bambuser, Twitter och startat några bloggar. Allt är kopplat till fritidsintressen och sköts på fritid, vilket gör att användandet är ganska sporadiskt. Häromdagen bestämde jag mig för att göra något radikalt för att mina vänner och kontakter ska kunna hitta mitt material på ett enkelt sätt. Därför registrerade jag lonnbom.se, som förhoppningsvis ska ge mig trevliga kontakter och besökarna nytta. Arbetet med lonnbom.se pågår, men det sker i långsam takt, så återkom med jämna mellanrum. Förr eller senare hittar du säkert något som du är intresserad av!
Lite kuriosa: så här såg mina sidor ut på den tiden (från wayback machine där det finns kopior av ett stort antal webbar från förr).
Ingemar Lönnbom 