Hur kan Angeles Bermudez-Svankvist sitta kvar när Arbetsförmedlingens styrelse uttalar att den inte har förtroende för henne? För den som har erfarenhet från näringslivet och stora företag är detta antagligen obegripligt. Men svaret är helt enkelt att i myndighetsvärlden är det inte styrelsen som bestämmer vem som ska vara generaldirektör, det gör regeringen.

Det är inte ens nödvändigt för en myndighet att ha en styrelse. Boverket, där jag jobbade i sex och ett halvt år, har exempelvis inte  någon sådan. I stället har den tidigare styrelsen ersatts av vad som kallas ett insynsråd, vars uppgift kan beskrivas som ”samtalspartner för generaldirektören”. De formella beslut som tidigare togs av den dåvarande styrelsen har tagits över av generaldirektören.

Det finns en bok som handlar om generaldirektörernas arbetsvillkor, ”Generaldirektör – i rikets tjänst på politikens villkor”. Den är mycket intressant läsning för den som har följt en myndighets inre arbete (om än under begränsad tid). Författaren Jan Asplind har en unik kunskap eftersom han har fört djuplodande samtal med ett stort antal generaldirektörer genom åren. I boken finns inte ett enda kapitel om gd:s förhållande till styrelsen. Däremot beskrivs svårigheterna i ett jobb som är tidsbegränsat, med stort ansvar, politikstyrt och där myndighetens anställda inte alltid ser eller har förståelse för den verklighet som gd har att förhålla sig till.

Regeringens tystnad i frågan om Arbetsförmedlingens generaldirektör innebär alltså att den helt avgörande instansen, den som kan tillsätta och avsätta, än så länge inte finner skäl att avsätta. Därmed har Angeles Bermudez-Svankvist inte så stort val: hon kämpar på. Om hon skulle avgå självmant skulle hon sätta sin arbetsgivare/regeringen i en ännu svårare situation.

Tillägg 1: Aftonbladet återger på söndagsmorgonen anonyma uppgifter om att styrelsen har agerat med regeringens vetskap. Det är visserligen intressant, men eftersom regeringen fortfarande inte har sagt något offentligt kan Bermudez-Sandkvist – formellt helt korrekt – förklara att det snarare är styrelsen än hon som bör fundera på att avgå!

Tillägg 2: Vid lunchtid på söndagen ger ansvariga ministern, Hillevi Engström, besked efter flera dagars ogynnsam publicitet: generaldirektören får avgå med omedelbar verkan. Därmed har regeringen till slut tagit sitt ansvar. Man kan tycka att det sker på ett ganska yxigt sätt. Tidigare har man ofta inväntat en tidpunkt när mediestormen har bedarrat och man har hittat något annat jobb till den avsatta gd:n.

Sitter styrelsen säker? Ja, antagligen, men ett viktigt skäl till det är antagligen just att den inte tillnärmelsevis har samma ansvar för tillståndet i myndigheten som gd.

P1-morgon den 13 augusti undrar om vi måste välja mellan en dopningsfri idrott och att få fortsätta uppleva gyllene ögonblick när det sätts nya rekord. Både och skulle alltså vara omöjligt. Det är sorgligt att frågan ens ska behöva ställas på det sättet. Om idrott ska ha någon mening i samhället så måste den handla om att ge oss alla goda föredömen, ge oss inspiration att vårda vår kropp och själ genom fysisk och mental aktivitet. De gyllene ögonblicken är underbar underhållning, javisst, men om vi ska använda samhällets resurser till att satsa på idrotten, måste det finnas en kärna av nytta i idrotten inte bara för elitidrottarna utan för var och en av oss, annars är det förspillda pengar.

I Karlskrona har ett antal ishockeyspelare betett sig illa i samband med en så kallad inkilning av nya spelare i laget. Som gammal journalist och sedermera mediehanterare förundras jag över den valhänthet som genomsyrar klubbens hantering av skandalen. Å andra sidan hycklar man inte med att det är okej att supa till och leva rövare. Bara det inte hamnar i pressen. Till och med en av granskarna, Björn Skarpsvärd, tycker att det går an.

Hur kan jag dra sådana slutsatser? Jo, det är bara att läsa vad som sägs och skrivs. Sportchefen på Karlskrona Hockeyklubb säger följande om sina spelare enligt BLT/Sydöstran: ”Ska man hitta på något sådant här håller man sig borta från folkmassorna. De åkte ju till Aspö sen, varför stack de inte dit direkt i stället.” Lite senare antyder han att Karlskrona är en riktig skvallerhåla där man inte kan bete sig illa utan att det kommer fram: ”Det man har förstått är att här är alla spelare mer påpassade. Hemma i Värmland och i Karlskoga där jag kommer ifrån är man mer skyddad.”

Kan inte hjälpa att jag blir upprörd och ledsen över detta sätt att resonera. Det borde vara självklart att den här typen av agerande, superi, förnedrande behandling osv. aldrig är okej. Vare sig på Karlskrona stortorg eller på Aspö (är Aspöborna ett särskilt härdat släkte som kan förväntas stå ut med sånt?).

Spiken i kistan blir emellertid hur granskarna av idrotten agerar: de tycks anse att detta är något man får acceptera. Visserligen rapporterar man njutningsfullt om svinerierna, men i en kommentar skriver ”Blekinges bästa twittrare” Björn Skarpsvärd: ”Har man inte lärt sig någonting att är man hockeyspelare i KHK så kan man inte uppföra sig hur som helst. Så stor är inte staden. Sköt saker snyggt, och välj era platser. Hela Rosenholmsområdet var väl ledigt!?”. Men hallå! Han tycker alltså likadant som sportchefen, alltså att det stora felet var att man gjorde bort sig i offentligheten, själva beteendet var okej! Enda skillnaden är att Skarpsvärd tycker att spelarna borde ha förnedrat sina nya lagkompisar på Rosenholm i stället för på Aspö. Ridå.

Idag måste jag i all ödmjukhet berömma min tidigare chef, Janna Valik, generaldirektör på Boverket. Hon är en engagerad person, som dessutom har insett berättelsens möjlighet att göra världen lite bättre. Det bevisade hon senast i veckan som gick, då hon skrev ett blogginlägg som handlar om en dramatisk händelse i samband med ett nätverksmöte mellan Boverket och några av alla de många intressenter som myndigheten har i sin när- och omvärld. 

Läs gärna texten om en incident som hade kunnat gå alldeles åt pepparn på generaldirektoren.se! En riktig rysare, som genast får en att inse att det är ett viktigt arbete som Boverket utför. Det är samtidigt lite märkligt att den här händelsen inte har lett till mer uppmärksamhet. Nyhetsveckan har varit lite för tuff, med jättekrockar, skenande tåg och Janne Josefsson i hetluften. Då är Boverkets byggregler avsnitt 5 Brand lågt prioriterat. Men den som läser Janna Valiks berättelse, glömmer inte. Det är också alldeles klart att hon är en generaldirektör som bryr sig om sina medmänniskor. Så det blir säkert fler tillfällen att berätta om det nödvändiga i att ha byggregler som följs.

WordPress som är min plattforms-värd har ställt samman en det statistik från det gångna året. Välkommen att ta del!

Click here to see the complete report.