Det finns en oro för att det nya livet med internet och sociala medier ska beröva oss en massa trevligheter som vi har vant oss vid. Skogspromenader, föreningsliv eller muntligt berättande och liknande aktiviteter som inte alls behöver involvera vare sig datorer eller smarta telefoner.

Man kan naturligtvis säga att det är vi själva som bestämmer hur vår tid används, men det är en sanning med modifikation. Internet blir alltmera integrerat i våra liv och dessutom ligger det i dess natur att vara socialt och därmed blir tiden vi lägger på nätet också beroende av andra människor.

Samtidigt är vi självklart fortfarande just människor. Våra grundläggande känslor och behov finns kvar. Datorn, läsplattan, den smarta telefonen och nätet är bara nya redskap. Många av oss bor någon annanstans än där vi växte upp. Jag tror att detta faktum bara förstärker vårt behov av sammanhang, en rotbygd. Ja, vårt flyttande kanske till och med har lett till att vi har fler än en rotbygd!

Vi har alla våra berättelser från vår rotbygd, och dem vill vi dela med andra precis på samma sätt som vi vill lyssna på, läsa eller se andras historier. Dessa grundläggande behov kan tillgodoses med de nya redskapen. Jag tror att vi kan stå inför ett genombrott för internetanvändandet, nämligen att det kommer att kunna bli intressant och attraktivt även för dem som idag är helt eller nästan helt ointresserade.

Det handlar bara om att göra det enkelt, spännande och givande att bli en aktör på denna nya arena. Vi som ligger bakom projektet rotbygd har en idé där allt detta vi kan associera till begreppet rotbygd är en förutsättning för en bredare användning av nätet. En annan bärande förutsättning är att gränssnitten nu blir så enkla att två- och treåringar kan använda plattor och smarta telefoner. Nu måste det vara möjligt att skapa gränssnitt som också passar äldre och andra som tvekat hittills.

Skogspromenaderna ska vi fortsätta med, föreningslivet kan bara bli mera givande med hjälp av sociala medier och behovet av skrönor och livserfarenheter kommer aldrig att försvinna. Skillnaden är att nu kan de nå fler – vi i projektet Rotbygd vill ge fler möjligheten att dela med sig av sin rotbygds berättelser!

Lär om projektet Rotbygd.se på http://blogg.rotbygd.se

Det är inte alltid man får njuta av ett brandtal för humaniora  och humanistisk vetenskap och jag måste erkänna att jag inte hade väntat mig ett sådant i Mönsterås. Men ett dylikt hölls verkligen på onsdagskvällen den 12 september 2012. Den som brandtalade var Stranda Hembygdsförenings egen historiker Jonny Nilsson som nu har erbjudit sig att leda en studiecirkel i Mönsterås historia.

Det är naturligtvis mycket fördomsfullt av mig att tro att humaniora sitter trångt i Mönsterås och ett 20-tal hembygdsintresserade mönsteråsare hade också verkligen kommit till hembygdsgården i Älgerum för att lyssna till Jonny Nilssons föredrag. Syftet med mötet var att de som skulle vilja delta i en studiecirkel nu skulle få inspiration och även en viss introduktion till vad det innebär att forska i den egna hembygden. Det fick man också, men Jonny Nilsson ville mer än så: han ville förklara för de blivande hembygdsforskarna att de också blir fanbärare för en del av vetenskapen som är skamligt undanskuffad i det svenska samhället, nämligen humaniora och enkannerligen där historia. Av forskningsmedlen går mindre än en halv promille till historisk forskning.

Så är läget och det blir sämre för varje ny högskolereform. Samtidigt sker en omvänd utveckling när det gäller det folkliga intresset för historia, inte minst den egna och lokala historien. Det finns alltså en tydlig diskrepans mellan vad ”framstegsinriktade” medelstilldelare gör och vad folket vill och är intresserat av. Det blir säkert en alldeles utmärkt studiecirkel av detta engagemang i Mönsterås. Det kan till och med bli mer än en, eftersom det enligt studieförbundets Vuxenskolans representant, Reidun Ullström, inte är lämpligt att ta in fler än tolv personer per cirkel om jag nu fattade rätt.