Kategori: Kultur i Blekinge
Dansfestivalen – en succé
Les trois femmes.
Det blev inte fullsatt på alla föreställningar, men vilken framgång NU! Blekinge dansfestival verkar ha blivit. Nu kan dans-Blekinge gå framåt med stor tillförsikt. Festivalen bevisar nämligen att det är möjligt. Yes we can. Och vilken fin avslutning det blev: Les trois femmes visade sig vara en riktigt riktigt bra föreställning.
Jag pratade i kväll som hastigast med Emelie Trossö, festivalens informatör, som var både glad och trött efter en otroligt intensiv vecka. Detta var ju första gången, samtidigt som programmet var oerhört generöst tilltaget med professionell dans både för publik och i form av workshops. Nu blir det alltså utvärdering och möjlighet att lära av både framgångar och misstag. För visst måste detta bli en festival som återkommer, år efter år.
Söndagskvällens avslutande föreställning var alltså en mycket fin upplevelse. Siv Ander, Helena Högberg och Maud Karlsson lyckades både beröra och roa med sin mycket uttrycksfulla dans. De var lika mycket skådespelare som dansare. Det talas ibland om att kvinnor över 40 blir osynliga. Här fick de tre kvinnorna helt dominera scenen och de gjorde det med humor, fantasi, stolthet och inte minst en professionalitet som gjorde att man inte ville missa en sekund.
Tack för Dansfestivalen! Nu ser vi fram mot nästa.
En dröm blir verklighet NU! Dansfestival
NU! Blekinge Dansfestival 2013, för alla åldrar säger Emma Nordanfors, Anna Johansson, Rebecca Yates och Emelie Trossö. (Klicka på bilden för att få den större).
Nu är det mindre än en månad kvar till Blekinges (antagligen) allra första dansfestival. Den 16 – 22 september kommer dans och dansanknytna aktiviteter att ses över hela Blekinge. Festivalen riktar sig till alla åldrar, intresserade, nybörjare och proffs. Bakom festivalen står nybildade ”Dans i Blekinge” som inte är en institution utan består av ett antal personer som vill se mera nutida dans av god kvalitet i vår del av världen.
Närmare bestämt finns det tre viktiga skäl bakom dansfestivalen.
1) Att presentera dans som konstnärlig form
2) Att presentera dans som social mötesplats
3) Att presentera dans som kreativ plattform
Alla åldrar är alltså inbjudna och det är en stor bredd på det som bjuds: workshops, filmvisning, aktiviteter för professionella dansare – och en glad fest som avslutning på det hela.
Festivalens program ligger på nätet.
Den som riktigt vill frossa nu när det finns så mycket att uppleva kan köpa ett ”danspass” där det ingår inträde till alla publika evenemang. Är man fri i sinnet och vågar bjuda på sig själv, finns dessutom möjlighet att vinna ett danspass. Varje vecka fram till festivalen utses en vinnare bland dem som skickar in en bild på sig själva när de ”tokdansar”! Se festivalens facebook-sida för mera information.
Arrangörerna kommer inte bara att presentera ett generöst program, de vill också höra vad publiken tycker. De kommer att uppmana till återkoppling under parollen ”prata dans med oss!”. Modern dans upplevs som något nytt i Blekinge och intresset ökar. Den trenden kan nu förstärkas och dessutom kommer festivalen att särskilt bjuda in dem som arbetar med dans runt om i den här delen av landet. Fredag till söndag kommer detta nätverkande för professionella dansare att pågå.
Här är de som deltog i fredagens presskonferens:
Festivalen stöds och samverkar på flera håll:
Blekinge dansfestival – NU (i september)
Dans. Vad är det? Egentligen? Jag pratade om detta med en vän efter att ha sett ”Här ligger jag och duger” (se tidigare blogginlägg). Som med så mycket annan kultur handlar det väldigt mycket om att vara öppen för intryck. Om man stänger av alla filter (fördomar, förväntningar, uppfattningar) har man en mycket större möjlighet att få en spännande upplevelse. Min vän hade sett några av de dansare som nu ger sig på att skapa en dansfestival och tyckte att han för första gången hade förstått vad dans kan vara: Ett alldeles unikt sätt att uttrycka sig som i lyckliga stunder går rätt in i känslan utan att passera tidigare nämnda filter.
Det kan alltså bli riktigt spännande med en dansfestival i Blekinge. Mellan den 16 och 22 september är det meningen att detta ska ske. Rättare sagt: det är då det kommer att ske. Här är en första titt på affischen som ska marknadsföra och snart kommer information i tidningar och andra medier. Men titta gärna på webbsidan och facebook-sidan som berättar om detta unika evenemang. Unikt hittills i alla fall. I bästa fall blir det början på något nytt.
Det mest slående är hur mycket som kommer att kunna upplevas denna septembervecka och hur liten den kärntrupp av dansentusiaster är som ligger bakom. Eftersom jag vet att det är personer som sätter konstnärlig kvalitet mycket högt är jag övertygad om att ingen blir besviken.
Pressrelease om Björkeryds bruksmiljödag den 9 juni 2013
Pressrelease och inbjudan
inför Björkeryds bruksmiljödag 9 juni 2013
Tema: Händigt och hemgjort
Kolmila, repslageri, hantverk, lokalt producerad mat och naturligtvis massor med teknikhistoria: sågverk, traktorer, smedja – det är bara en bråkdel av allt som kommer att bjudas på söndag 9 juni i trakten norr om Nättraby. Platsen är bröderna Anders och Mats Fagerströms egenhändigt uppbyggda bruksmiljö i Björkeryd. Naturligtvis kommer också “Årets tändkula” att presenteras och få sitt pris. Vilken ung person med verksamhet på landsbygden som har befunnits värdig denna utmärkelse kommer att avslöjas först klockan 12 på söndag.
“Årets tändkula” belönar unga, driftiga entreprenörer på landsbygden i östra Blekinge. Arrangörerna vill lyfta fram alla dem som väljer att satsa på företagsamhet på landsbygden och som kanske inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar. Tändkulan har hittills delats ut två gånger. År 2011 gick priset till Emeli Nilsson, Skrävle, ombud för Smålandstraktor och utbildare i terrängkörning, och år 2012 till Per Ingerskog, Påtorps gård, skogsentreprenör och yrkesfiskare. Vid båda tillfällena har tjänstgörande landshövding delat ut priset som förutom äran och en smidd tändkula också innebär en inkomstförstärkning på 5 000 kronor till mottagaren.
För att komma ifråga för att få priset krävs att man är:
– ung företagare.
– bor och driver sin verksamhet på landsbygden i östra Blekinge (Karlskrona eller Ronneby kommun)
Musik till tändkulemotor
Som extra grädde på moset kommer musikern Niclas Höglind att spela (väl förberedda) improvisationer på åttasträngad gitarr till ljudet av en tändkulemotor – sannolikt första gången i Blekinge med den sättningen och i varje fall mycket ovanligt. Alla gillar det taktfasta dunket från en tändkulemotor, även Niclas Höglind:
– Jag åkte hit för att lyssna och blev fascinerad av den fina miljön, säger Niclas Höglind. För att kunna planera framträdandet spelade jag in ljudet och har använt det för att arbeta fram musiken.
Niclas kommer att spela vid två tillfällen under bruksmiljödagen.
(se intervju med Niclas Höglind på youtube)
Bröderna Fagerströms verk
Björkeryds bruksmiljö är en produkt av bröderna Anders och Mats Fagerströms intresse och händighet när det gäller gammal teknikhistoria. I en glänta i skogen har de byggt ett antal hus med olika funktion – smedja, sågverk, verkstad och så vidare – för att härbärgera en allt större samling av gamla maskiner som de mödosamt har satt i stånd. Den som gillar gamla traktorer har här mycket att titta på. Arbetet med bruksmiljön har pågått sedan mitten av 1990-talet och nu på söndag hälsar de allmänheten välkommen för sjätte gången.
Träräfsefabrik
I Björkeryd någon mil norr om Nättraby (se vägbeskrivning nedan)händer i år bland mycket annat följande:
Demonstration av mobil träräfsefabrik från 1850-talet, en kolmila är igång, Blekinge museums matutställning, repslageri, indianer och förstås massor med lokalt producerad mat och hantverk.
Bruksmiljödagen är en årlig folkfest i en unik miljö. Björkeryd ligger norr om Nättraby, i närheten av Fridlevstad, precis på gränsen mellan Karlskrona och Ronneby kommuner. Här har bröderna Mats och Anders Fagerström nyskapat en bruksmiljö i gammal stil, med gamla redskap, maskiner och verkstäder. Här tuffar tändkulemotorer och hantverksskicklighet och lokal tradition står högt i kurs. Varje år i början av juni bjuds allmänheten in till Bruksmiljödag i Björkeryd och det är i samband med den man delar ut Årets tändkula till en förtjänt ung person.
Vägbeskrivning:
videoklipp film om bruksmiljödagen med bilder från tidigare arrangemang.
ljud: Mats Fagerström om bruksmiljödagen.
ljud: Birgith Juel om bruksmiljödagen.
ljud: Bertil Andersson berättar om den stora blocksågen från Hasslö båtvarv, vilken nu har räddats av bröderna Fagerström. (från förra årets bruksmiljödag)
bild: https://fbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn2/981691_10151619565422509_388173378_o.jpg Bildtext: Jan-Anders Swenson, Niclas Höglind, Mats Fagerström och Birgith Juel – vi ser alla fram emot Björkeryds bruksmiljödag nu på söndag!
Tid: Söndag den 9 juni, från 11.00, invigning klockan 12.00
Mera information:
Mats Fagerström 070-860 85 94
Jan Anders Swenson 070-345 76 96
Ingemar Lönnbom 0708 310392
Här ligger jag och duger – en dansföreställning
Jag har varit på premiär som också var sista föreställningen. Det handlar om ”Här ligger jag och duger” av och med musikern Sara Jefta och dansarna Anna Johansson och Rebecca Yates. Visades upp onsdagskvällen den 5 juni.
Det är mycket synd om den inte kommer att kunna framföras fler gånger, för den var mycket bra. Och mycket ovanlig för att vara en dansföreställning i Karlskrona, åtminstone såvitt jag kan bedöma.
Så skönt att slippa pekpinnar – inte en mening yttrades. Men också friheten att tolka eller låta bli, att acceptera att här vill dansarna och musikern att vi ska vara med och skapa innehåll utifrån våra egna erfarenheter.
Jovisst, man skriver i förväg att det handlar om musik, dans och kvinnoroller. Men för mig kom det mycket att handla om vad det kan innebära att vara människa. Det fanns några enormt imponerande avsnitt, där de tre på scenen var så enormt samspelta att man inte kunde riktigt avgöra vem som var vem. Det fanns också avsnitt där tankarna vandrade till mera andliga upplevelser, som exempelvis när man känner mera än förstår att någon annan är där och stödjer en, alldeles osynligt men ändå på riktigt.
Så fanns det några komiska och ibland nästan övertydliga grimascher åt en kvinnoroll som har spårat ur. Det var roligt, men väckte också tankar.
Det är helt enkelt omöjligt att beskriva denna föreställning, så jag slutar här. Och hoppas att det inte var enda gången ”Här ligger jag och duger” kunde framföras. Det dög mer än väl!
Pianist i mästarklass på Karlskrona-besök
Har ni någonsin funderat över hur det skulle vara att sväva i luften över en stad med hundra kyrktorn där alla klockor ljuder? I går, lördag, upplevde jag en konsert som gav just en sådan känsla. Irina Turkicheva, pianist från St Petersburg, spelade i Musikens hus, Södra Kungsgatan i Karlskrona. För arrangemanget stod Music Masters, med Alexandra Gävert som primus motor.
På programmet stod ett enda verk, nämligen den ryske tonsättaren Modest Musorgskijs ”Tavlor på en utställning”, ett pianoverk som av sin samtid uppfattades som skiss till ett orkesterverk och därför har arrangerats om av åtskilliga andra tonsättare. Här spelade Irina Turkicheva originalet.
Det här är egentligen inte alls någon ”svår” musik, tvärtom är detta verk genom sin koppling till bildkonst om man så vill ganska enkel att förstå och påminner rätt ofta om filmmusik från 1940- och 50-talen. Det är dessutom fullt ös hela tiden – man får aldrig tråkigt i Musorgskijs sällskap. Till detta kommer att ett återkommande tema – promenad – i verket, är en melodislinga som sätter sig i huvudet första gången man hör den.
Det finns en mängd exempel på Youtube – och när jag nu har lyssnat på några av dem förstår jag hur många olika sätt att tolka stycket som finns. Man får också intrycket att Irina Turkicheva är en av få kvinnor som vågat framföra stycket – jag vet dock inte om det är korrekt.
Det var också ett magnifikt framförande vi som var på plats fick uppleva. Irina Turkicheva är ingen diva, känslan hon förmedlar är en djup kärlek till musiken och den behöver inga stora yttre former. Hon spelar kompromisslöst och man får en känsla av att flygeln har vuxit och blivit så mycket mer än det instrument vi är vara att se på konsertscenen. Det är kraftfullt och det är mycket känsla.
Naturligtvis fick konsertpianisten stående ovationer och hon spelade också ytterligare två stycken. Till den upplevelsen kom också en utställning med tavlor som inspirerats av musikstycket (som ju i sin tur var inspirerad av konstnären Hartmanns verk).
Läs en guide till Tavlor på en utställning, den gäller dock orkesterversionen arrangerad av Ravel.
Ravels orkestrering på Youtube.
in english:
Have you ever wondered how it would be to float in the air over a city with a hundred church bells ringing? Yesterday, Saturday, I experienced a concert that gave such a feeling. Irina Turkicheva , pianist from St. Petersburg, played in Musikens hus in Karlskrona. The event was hosted by Music Masters, with Alexandra Gävert as primus motor.
The program featured a single work, namely the Russian composer Modest Musorgskys ”Pictures at an Exhibition,”. This is not really complicated music, on the contrary, this work is easy to interpret through its connection to the visual arts. Moreover, you get full speed all the time – you will never get bored in Mussorgskijs company. The recurring theme – the promenade – is a melody that lingers on.
It was a magnificent performance, we got to experience. Irina Turkicheva is no diva, she express a feeling of deep love for music and do not need grand surroundings. She plays uncompromising and one gets the feeling that the piano has grown into so much more than the instrument we are used to from the concert stage. Great power and great feeling.
Needless to say the concert pianist got standing ovations and she also played two more numbers. To the experience was also added an exhibition of paintings inspired by the piece (which in turn was inspired by the artist Hartmann’s works).
Från stabschef till officer på åtta månader
(in english below) Det hade jag inte trott för ett par veckor sedan – att jag snart åter skulle vara anställd. Men nu är det klart, från och med idag den 1 mars har jag en halvtidstjänst som ”Information officer” inom det internationella samarbetsprojektet Art Line. De senaste dagarna har jag försökt sätta mig in i detta projekt, som har pågått ett par år redan, en utmaning som är riktigt stimulerande. Därmed har jag gått från stabschef på Boverket till information officer på endast åtta månader. Det är titlar som låter militäriska, men som i praktiken båda handlar om kommunikation.
Som egen företagare inom kultur- och kommunikationsområdena kan man inte räkna med att jobben kommer flygande, särskilt inte i en stad av Karlskronas storlek. Samtidigt kan det lilla formatet vara en fördel – alla känner alla och som bekant är personliga kontakter viktiga när man söker jobb och letar nya medarbetare.
Den här gången var det Östersjölokala konstprojektet Art Line, med Blekinge museum som en viktig hörnpelare, som behövde en informatör, eller som det heter i projektet ”information officer”. Jag fick frågan för inte alltför många dagar sedan, men behövde egentligen inte så mycket betänketid, eftersom jag ser det som en enorm möjlighet att lära mer och vara med om det angelägna kulturutbytet i vår del av världen. Vi som är kulturintresserade i sydöstra Sverige har allt att vinna på att samverka med länder där kulturen har betydligt högre status än här (min personliga bild).
Art Line arbetar inte bara för samverkan konstnärer och institutioner emellan, det finns också en tilltalande tanke om hur den konst som skapas också ger en bättre och mera stimulerande livsmiljö som kommer såväl fastboende som turister till del. Vi är ju dessutom turister hos varandra, vi som bor i SB-regionen (South Baltic). Känner mig riktigt upprymd när jag läser i den ursprungliga ansökan till projektet som egentligen är inne på slutvarvet just nu. Hoppas att andan från Art Line lever vidare även efter 2013, det är något att sträva efter som ”information officer”.
Att jag sedan förstås också fortsätter jobba med mitt och Ola Hallqvists hjärteprojekt Rotbygd.se är självklart. Jag ser fram mot ett år med många spännande möten, många berättelser och full sysselsättning för Lönnbom media.
My new job
The notion that I could once again be an employee did not cross my mind since I left my job at the Swedish National Board of Housing Building and Planning (Boverket), eight months ago. But now, as from today, March 1, I have a part-time position as ”information officer” within the international project Art Line. The last few days I have tried to get on top of this project, which has been going on for a couple of years already. Taking it all in is of course an impossible challenge – but also very stimulating. Thus I have gone from chief of staff at the National Board to information officer in just eight months. Both titles sound military, but in practice both are all about communication.
As self-employed in the cultural and communication areas, one can not expect that jobs will be coming your way effortlessly, especially not in a city of Karlskrona’s size. On the other hand, the small size can also be an advantage – everyone knows everyone and it is notoriously known that personal contacts are so very important when looking for a job or looking for new employees.
This time it was the South Baltic art project Art Line, with Blekinge Museum as an important cornerstone, which needed an ”Information Officer”. I was asked not too many days ago, but did not really need much reflection, because I see it as a huge opportunity to learn more and to be part of the – in my mind – very much needed cultural exchange in our part of the world. We who are interested in culture in southeast Sweden has everything to gain by interacting with our neighboring countries where culture and fine arts has much higher status than in Sweden (my personal view).
Art Line works not only for collaboration between artists and institutions, there is also an appealing idea depicting how the art which is created also gives a better and more stimulating environment that will benefit both permanent residents and tourists. We are also tourists in each other’s countries, we who live in the SB region (South Baltic). I feel really excited when I read in the original application for the project. I hope that the spirit of Art Line lives on even after 2013, that is something to strive for as ”information officer”.
Hans Gustafssons diktsamling heter inte Googles
Hans Gustafssons nya diktsamling, Tretton lögner och en förbannad dikt.
Nu har den kommit: Hans Gustafssons diktsamling ”Tretton lögner och en förbannad dikt”. Vi som följer denne statstjänsteman och författare på nätet har en aning om vad som väntar: absurditeter och sublimerad frustration (slå upp!). Det hela blir inte sämre av att Internet-jätten Google har haft ett finger med i spelet.
Karlskronabon Hans Gustafsson är till vardags anställd på Boverket, sjunger i Sandgrenska manskören, men Internet har gett honom möjlighet att förverkliga sina författarambitioner. Hans pågående projekt hangus.se ger oss som läsare möjlighet att följa tillkomsten av en roman – och helt i enlighet med pågående trender inom litteraturen så är detta en roman där man ständigt frågar sig: ”är det påhitt eller handlar det om författaren hela tiden?”
I väntan på detta Magnum Opus (slå upp) har han alltså tryckt en liten men naggande god samling lyrik. Och tro mig på mitt ord: halva samlingen är skriven av Google! Hans har nämligen skrivit dikterna på antingen svenska eller engelska och därefter låtit Google Translate översätta automatiskt till det andra språket. Så varje dikt finns i två versioner, den ena automatiskt översatt och därför oftast ännu mer absurd än originalet. Titeln är alltså helt perfekt: ”Tretton lögner och en förbannad dikt”.
Nej nu måste jag fortsätta läsa. Det blir nog dikten ”Syftet med av man möta en kvinna” (tillhör dem som är översatta från engelska till svenska. Men det hade ni väl räknat ut.).
Fotnot: Nils Ferlin skrev diktsamlingen Goggles, den kopplingen var helt oemotståndlig!
Bokbussen kommer!
Det ljuder en trumpetsignal i Ödängla bygata – den ekar uppmuntrande mellan faluröda uthus och linoljemålade boningshus. Bokbussen har kommit på sin månadsvisa runda till den kustnära landsbygden i Mönsterås. Min mor, 70+, har en stor korg med böcker som hon ska lämna till chauffören och bibliotekarien Sten Torstensson. Han svarar genom att plocka fram en bok som mor har beställt, bästsäljaren Ved.
Mor och hennes grannar har därmed bättre service än många på landsbygden i min nuvarande hemkommun, Karlskrona. Det är många år sedan denna kommun, som är fyra gånger så stor vad gäller invånarantal, drog in servicen med bokbuss. Mönsterås har visserligen inte egen bokbuss, men köper tjänsten av Nybro kommun.
3000 böcker står uppställda i hyllorna. Det är skönlitteratur för alla åldrar, faktaböcker, generöst med barnböcker och ljudböcker.
– man lär sig så småningom vilka böcker låntagarna vill ha, säger Sten som är en av fyra bokbuss-bibliotekarier.
Det finns något mycket sympatiskt i detta med bokbussen. Nyss invigde traktens dotter, miljöminister Lena Ek, ett nytt bibliotek i Mönsterås. Trots denna storsatsning finns det plats för en bokbuss i kulturbudgeten. Den kör sina rundor precis som förr. Samtidigt som den ger kulturell stimulans och service till landsbygdens invånare, så talar den på sitt sätt om för dem att kommunen faktiskt tycker att även de är viktiga och värda en guldkant på tillvaron.
Nominera till ”Årets bibliotek 2013”!
Hallå Blekinge! Här har aldrig något bibliotek fått utmärkelsen ”Årets bibliotek” – en utmärkelse som har funnits sedan 1986. Nu är det väl ändå dags? Finns det inte något bibliotek i vårt vackra landskap som skulle platsa i den skaran? Jag menar, nu har faktiskt Olofström blivit årets kulturkommun! Kom igen, kulturblekinge!
Allvarligt talat: även om jag förstår att det kommer lite plötsligt, kan det väl ändå vara en rejäl sporre för er som bestämmer om kulturinvesteringar. Tänk att få stå på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg om några år och ta emot pris för att ni har tagit kulturellt och samhälleligt ansvar och skapat ett rasande fint bibliotek. Kanske ni inte hinner ens till valåret 2014, men det blir fler valår (får vi hoppas).
Sen kan jag tycka att själva utformningen av prissymbolen kunde vara lite mera publikfriande, men konst ska ju inte alltid stryka medhårs. Nils Hebo heter konstnären och hans verk kallas tydligen ”rostiga gubben”, men de enda jag vill kalla rostiga gubbar är de som inte satsar på biblioteken.
Kanske finns redan årets bibliotek i din närhet? I så fall ska du definitivt gå in på DIK:s hemsida och nominera. Kanske har våra fina bibliotek i Blekinge en chans i alla fall.
Ingemar Lönnbom 
