Dansfestivalen – en succé

Les trois femmes.

Les trois femmes.

Det blev inte fullsatt på alla föreställningar, men vilken framgång NU! Blekinge dansfestival verkar ha blivit. Nu kan dans-Blekinge gå framåt med stor tillförsikt. Festivalen bevisar nämligen att det är möjligt. Yes we can. Och vilken fin avslutning det blev: Les trois femmes visade sig vara en riktigt riktigt bra föreställning.

Jag pratade i kväll som hastigast med Emelie Trossö, festivalens informatör, som var både glad och trött efter en otroligt intensiv vecka. Detta var ju första gången, samtidigt som programmet var oerhört generöst tilltaget med professionell dans både för publik och i form av workshops.  Nu blir det alltså utvärdering och möjlighet att lära av både framgångar och misstag. För visst måste detta bli en festival som återkommer, år efter år.

Söndagskvällens avslutande föreställning var alltså en mycket fin upplevelse. Siv Ander, Helena Högberg och Maud Karlsson lyckades både beröra och roa med sin mycket uttrycksfulla dans. De var lika mycket skådespelare som dansare. Det talas ibland om att kvinnor över 40 blir osynliga. Här fick de tre kvinnorna helt dominera scenen och de gjorde det med humor, fantasi, stolthet och inte minst en professionalitet som gjorde att man inte ville missa en sekund.

Tack för Dansfestivalen! Nu ser vi fram mot nästa.

Styrelse med begränsat inflytande

Hur kan Angeles Bermudez-Svankvist sitta kvar när Arbetsförmedlingens styrelse uttalar att den inte har förtroende för henne? För den som har erfarenhet från näringslivet och stora företag är detta antagligen obegripligt. Men svaret är helt enkelt att i myndighetsvärlden är det inte styrelsen som bestämmer vem som ska vara generaldirektör, det gör regeringen.

Det är inte ens nödvändigt för en myndighet att ha en styrelse. Boverket, där jag jobbade i sex och ett halvt år, har exempelvis inte  någon sådan. I stället har den tidigare styrelsen ersatts av vad som kallas ett insynsråd, vars uppgift kan beskrivas som ”samtalspartner för generaldirektören”. De formella beslut som tidigare togs av den dåvarande styrelsen har tagits över av generaldirektören.

Det finns en bok som handlar om generaldirektörernas arbetsvillkor, ”Generaldirektör – i rikets tjänst på politikens villkor”. Den är mycket intressant läsning för den som har följt en myndighets inre arbete (om än under begränsad tid). Författaren Jan Asplind har en unik kunskap eftersom han har fört djuplodande samtal med ett stort antal generaldirektörer genom åren. I boken finns inte ett enda kapitel om gd:s förhållande till styrelsen. Däremot beskrivs svårigheterna i ett jobb som är tidsbegränsat, med stort ansvar, politikstyrt och där myndighetens anställda inte alltid ser eller har förståelse för den verklighet som gd har att förhålla sig till.

Regeringens tystnad i frågan om Arbetsförmedlingens generaldirektör innebär alltså att den helt avgörande instansen, den som kan tillsätta och avsätta, än så länge inte finner skäl att avsätta. Därmed har Angeles Bermudez-Svankvist inte så stort val: hon kämpar på. Om hon skulle avgå självmant skulle hon sätta sin arbetsgivare/regeringen i en ännu svårare situation.

Tillägg 1: Aftonbladet återger på söndagsmorgonen anonyma uppgifter om att styrelsen har agerat med regeringens vetskap. Det är visserligen intressant, men eftersom regeringen fortfarande inte har sagt något offentligt kan Bermudez-Sandkvist – formellt helt korrekt – förklara att det snarare är styrelsen än hon som bör fundera på att avgå!

Tillägg 2: Vid lunchtid på söndagen ger ansvariga ministern, Hillevi Engström, besked efter flera dagars ogynnsam publicitet: generaldirektören får avgå med omedelbar verkan. Därmed har regeringen till slut tagit sitt ansvar. Man kan tycka att det sker på ett ganska yxigt sätt. Tidigare har man ofta inväntat en tidpunkt när mediestormen har bedarrat och man har hittat något annat jobb till den avsatta gd:n.

Sitter styrelsen säker? Ja, antagligen, men ett viktigt skäl till det är antagligen just att den inte tillnärmelsevis har samma ansvar för tillståndet i myndigheten som gd.

En dröm blir verklighet NU! Dansfestival

NU! Blekinge Dansfestival 2013, för alla åldrar säger Emma Nordanfors, Anna Johansson, Rebecca Yates och Emelie Trossö.

NU! Blekinge Dansfestival 2013, för alla åldrar säger Emma Nordanfors, Anna Johansson, Rebecca Yates och Emelie Trossö. (Klicka på bilden för att få den större).

Nu är det mindre än en månad kvar till Blekinges (antagligen) allra första dansfestival. Den 16 – 22 september kommer dans och dansanknytna aktiviteter att ses över hela Blekinge. Festivalen riktar sig till alla åldrar, intresserade, nybörjare och proffs. Bakom festivalen står nybildade ”Dans i Blekinge” som inte är en institution utan består av ett antal personer som vill se mera nutida dans av god kvalitet i vår del av världen.

Närmare bestämt finns det tre viktiga skäl bakom dansfestivalen.

1) Att presentera dans som konstnärlig form

2) Att presentera dans som social mötesplats

3) Att presentera dans som kreativ plattform

Alla åldrar är alltså inbjudna och det är en stor bredd på det som bjuds: workshops, filmvisning, aktiviteter för professionella dansare – och en glad fest som avslutning på det hela.

Festivalens program ligger på nätet.

Den som riktigt vill frossa nu när det finns så mycket att uppleva kan köpa ett ”danspass” där det ingår inträde till alla publika evenemang. Är man fri i sinnet och vågar bjuda på sig själv, finns dessutom möjlighet att vinna ett danspass. Varje vecka fram till festivalen utses en vinnare bland dem som skickar in en bild på sig själva när de ”tokdansar”! Se festivalens facebook-sida för mera information.

Arrangörerna kommer inte bara att presentera ett generöst program, de vill också höra vad publiken tycker. De kommer att uppmana till återkoppling under parollen ”prata dans med oss!”. Modern dans upplevs som något nytt i Blekinge och intresset ökar. Den trenden kan nu förstärkas och dessutom kommer festivalen att särskilt bjuda in dem som arbetar med dans runt om i den här delen av landet. Fredag till söndag kommer detta nätverkande för professionella dansare att pågå.

Här är de som deltog i fredagens presskonferens:

Emma Nordanfors
Koreograf, skribent och konstnärlig ledare för NU! Blekinge Dansfestival.
Emma Nordanfors, koreograf och skribent, boende i Berlin men ursprungligen från Karlskrona. Verksam internationellt som koreograf och projektledare de senaste 11 åren efter avslutad utbildning från Statens Scenekunstskole i Köpenhamn. Arbetar med koreografi som ett vitt begrepp som kan innehålla text, floder, samtal och promenader upp för ett fjäll, lika väl som dansare och scener. Stora drivkraften är nyfikenhet och det bästa med dansen är att kunna möta olika människor, deras tankar och reflektioner, omkring den samma.
Verksam i koreografkollektivet E.K.K.O (ekkoproject.net)och BLINK (blnk.eu)
Anna Johansson
Dansare, KLIV-konstnär, producent,  administrativ ledare för festivalen.
Anna Johansson tog sin examen från Salzburg Experimental Academy of Dance 2009 och har sedan dess varit verksam i Karlskrona. Hon arbetar som dansare och ledare i projekt som hon själv initierat eller varit med att skapa. Hon har bland annat startat Juniorkompaniet, ett modernt danskompani för unga dansare i Blekinge och arbetat med tillgänglighetsprojektet ”Dansförmå(n)ga”, som vänder sig till människor med funktionshinder. Anna arbetar också som konstnär i grundskolan genom projektet KLIV (Kreativt Lärande I Verksamheten) som drivs av Karlskrona kommun.
Rebecca Yates
Dansare, danspedagog, producent, festivalens samordnare.
Rebecca Yates startade sin utbildning vid Copenhagen Contemporary Dance School och därefter vid London Contemporary Dance School. Efter sin utbildning frilansade Rebecca i London och jobbade för bland annat Punsch Drunk, Katie Green och Andrew Hardwidge. Hon har numera sin bas i sin hemstad Karlskrona, där hon skapar egna projekt så väl som deltar i andras. Rebecca arbetar utifrån det fysika uttrycket, mötet mellan människor och vad som kan skapas i rummet.
Emelie Trossö
Skådespelare, facilitator och festivalens informatör.
Emelie Trossö är skådespelerska, utbildad vid Akademi for Scenekunst i Norge. Hon är född och uppvuxen i Karlskrona, där hon även har sin bas. Efter sin utbildning har hon arbetat i många olika projekt och konstellationer i Blekinge. I sitt arbete strävar hon efter en likställd dramaturgi, ett berättande där ordet väger lika tungt som andra sceniska uttrycksmedel; såsom rörelser, objekt, musik, ljud och ljus. Det är i den kreativa processen som hon trivs som bäst, att skapa en scen där det inte finns någon och att välja uttryck efter det som vill berättas.

Festivalen stöds och samverkar på flera håll:

Idrottens gyllene ögonblick

P1-morgon den 13 augusti undrar om vi måste välja mellan en dopningsfri idrott och att få fortsätta uppleva gyllene ögonblick när det sätts nya rekord. Både och skulle alltså vara omöjligt. Det är sorgligt att frågan ens ska behöva ställas på det sättet. Om idrott ska ha någon mening i samhället så måste den handla om att ge oss alla goda föredömen, ge oss inspiration att vårda vår kropp och själ genom fysisk och mental aktivitet. De gyllene ögonblicken är underbar underhållning, javisst, men om vi ska använda samhällets resurser till att satsa på idrotten, måste det finnas en kärna av nytta i idrotten inte bara för elitidrottarna utan för var och en av oss, annars är det förspillda pengar.

I Karlskrona har ett antal ishockeyspelare betett sig illa i samband med en så kallad inkilning av nya spelare i laget. Som gammal journalist och sedermera mediehanterare förundras jag över den valhänthet som genomsyrar klubbens hantering av skandalen. Å andra sidan hycklar man inte med att det är okej att supa till och leva rövare. Bara det inte hamnar i pressen. Till och med en av granskarna, Björn Skarpsvärd, tycker att det går an.

Hur kan jag dra sådana slutsatser? Jo, det är bara att läsa vad som sägs och skrivs. Sportchefen på Karlskrona Hockeyklubb säger följande om sina spelare enligt BLT/Sydöstran: ”Ska man hitta på något sådant här håller man sig borta från folkmassorna. De åkte ju till Aspö sen, varför stack de inte dit direkt i stället.” Lite senare antyder han att Karlskrona är en riktig skvallerhåla där man inte kan bete sig illa utan att det kommer fram: ”Det man har förstått är att här är alla spelare mer påpassade. Hemma i Värmland och i Karlskoga där jag kommer ifrån är man mer skyddad.”

Kan inte hjälpa att jag blir upprörd och ledsen över detta sätt att resonera. Det borde vara självklart att den här typen av agerande, superi, förnedrande behandling osv. aldrig är okej. Vare sig på Karlskrona stortorg eller på Aspö (är Aspöborna ett särskilt härdat släkte som kan förväntas stå ut med sånt?).

Spiken i kistan blir emellertid hur granskarna av idrotten agerar: de tycks anse att detta är något man får acceptera. Visserligen rapporterar man njutningsfullt om svinerierna, men i en kommentar skriver ”Blekinges bästa twittrare” Björn Skarpsvärd: ”Har man inte lärt sig någonting att är man hockeyspelare i KHK så kan man inte uppföra sig hur som helst. Så stor är inte staden. Sköt saker snyggt, och välj era platser. Hela Rosenholmsområdet var väl ledigt!?”. Men hallå! Han tycker alltså likadant som sportchefen, alltså att det stora felet var att man gjorde bort sig i offentligheten, själva beteendet var okej! Enda skillnaden är att Skarpsvärd tycker att spelarna borde ha förnedrat sina nya lagkompisar på Rosenholm i stället för på Aspö. Ridå.

Blekinge dansfestival – NU (i september)

Poster_280713Dans. Vad är det? Egentligen? Jag pratade om detta med en vän efter att ha sett ”Här ligger jag och duger” (se tidigare blogginlägg). Som med så mycket annan kultur handlar det väldigt mycket om att vara öppen för intryck. Om man stänger av alla filter (fördomar, förväntningar, uppfattningar) har man en mycket större möjlighet att få en spännande upplevelse. Min vän hade sett några av de dansare som nu ger sig på att skapa en dansfestival och tyckte att han för första gången hade förstått vad dans kan vara: Ett alldeles unikt sätt att uttrycka sig som i lyckliga stunder går rätt in i känslan utan att passera tidigare nämnda filter.

Det kan alltså bli riktigt spännande med en dansfestival i Blekinge. Mellan den 16 och 22 september är det meningen att detta ska ske. Rättare sagt: det är då det kommer att ske. Här är en första titt på affischen som ska marknadsföra och snart kommer information i tidningar och andra medier. Men titta gärna på webbsidan och facebook-sidan som berättar om detta unika evenemang. Unikt hittills i alla fall. I bästa fall blir det början på något nytt.

Det mest slående är hur mycket som kommer att kunna upplevas denna septembervecka och hur liten den kärntrupp av dansentusiaster är som ligger bakom. Eftersom jag vet att det är personer som sätter konstnärlig kvalitet mycket högt är jag övertygad om att ingen blir besviken.

Oskarshamnsminnen

Idag fick jag via tidningen Bas Blekinge reda på att min gamle rektor från Södertornsskolan i Oskarshamn, Herbert Pihl, har avlidit. Han bodde som gammal i Alingsås, men var född i Karlskrona 1915. Som elev hade man inte mycket med rektorn att göra och därför kan jag inte säga att jag har en särskilt tydlig bild av honom. Två saker kommer till ytan direkt, dels hur jag upplevde hans avsked till oss som lämnade skolan 1975 och dels den nyckelroman som kom ut samma år där han var en av de häcklade personerna.

Jag minns fortfarande hur jag ogillade hans ord i talet till oss som hade slutat våra gymnasiestudier. Han menade säkert väl, men det var ett märkligt budskap han förde fram. Han tecknade en bild av ett samhälle med många brister. Lösningarna på samtidens problem tyckte han var vår sak. Hans egen generation var förbrukad och kunde inte bättra sig. Däremot var det vi, ungdomarna, som skulle röja upp och ställa tillrätta. Konstigt att säga så till 19-åringar som i de flesta fall hade många års studier framför sig och därmed inskolning i det redan bestående. Vad som slår mig nu är dessutom att jag om ynka tre år är lika gammal som Pihl var när han yttrade sina avskedsord!

Den roman där rektor Pihl porträtterades som rektor Båhge heter ”Kröka rygg” och är antagligen den märkligaste bok som har producerats i Oskarshamn. Det är ett terapeutiskt vredesskri från en man som ansåg sig och sin dotter orättvist behandlad i en betygssättning och han hämnas genom att skriva denna lätt genomskådade nyckelroman som alltså kom ut 1975. Det intressanta för mig var att en del av de lärare som hans dotter blir orättvist behandlad av och som han tar heder och ära av även var mina lärare. 

Vad som dock är riktigt märkligt är att ”Kröka rygg” inte bara kom ut på ett av landets största bokförlag, den kom dessutom ut i en andra upplaga, vilket tyder på att den sålde på egna meriter, inte bara till den inre kretsen. Hur ovanligt allt detta var, fattade jag inte förrän senare. Om det är så att ungdomen idag verkar svår att imponera på, kanske det är just detta som är förklaringen: de har för liten erfarenhet för att begripa vad som är vardagsmat och vad som är riktigt ovanligt!

Datadisciplin på Radio Blekinge för 20 år sedan

Det är härligt att leva i nuet, intressant att se framåt och roligt att titta bakåt! För en tid sedan hittade jag ett dokument som jag skrev för tjugo år sedan. Den gången var jag nyhetschef på Radio Blekinge och vi hade nyligen datoriserat det redaktionella arbetet (inte utan motstånd). Det var inte lätt att få alla medarbetare att följa de regler som vi hade kommit överens om. På den tiden fanns det exempelvis inte någon automatisk sparfunktion, vilket gjorde att texter som inte hade sparats ibland försvann. Gissa om de data-skeptiska på redaktionen klagade – trots att de själva hade låtit bli att spara! Den lätt mästrande attityden i dokumentet beror antagligen på att detta inte var första gången informationen gick ut.

Om data på Radio Blekinge:

Det verkar som om det mesta fungerar bra.
Det finns dock en del saker som behöver påpekas!

Det ligger alldeles för mycket i de personliga korgarna. Ska ni skriva i de personliga korgarna, använd helst inte MANUS-dokument, utan gör det i BREV-dokument. Dels blir det snyggare (radavstånd 1), dels ökar vi hastigeten i hanteringen av MANUS-dokumenten.

Alla måste skriva sluggord till sina dokument, alltså döpa dem. De flesta gör det, men det finns syndare.

Allvarligare är att många inte bryr sig om att logga ut efter morgonpass eller efter lunch. Det finns till och med medarbetare som inte loggar ut på kvällen.

OBS! Kom ihåg att snabbspara med F2. Gör det ofta när du skriver långa dokument.

Ingemar 930310

Pressrelease om Björkeryds bruksmiljödag den 9 juni 2013

Pressrelease och inbjudan

inför Björkeryds bruksmiljödag 9 juni 2013

Tema: Händigt och hemgjort

Kolmila, repslageri, hantverk, lokalt producerad mat och naturligtvis massor med teknikhistoria: sågverk, traktorer, smedja – det är bara en bråkdel av allt som kommer att bjudas på söndag 9 juni i trakten norr om Nättraby. Platsen är bröderna Anders och Mats Fagerströms egenhändigt uppbyggda bruksmiljö i Björkeryd. Naturligtvis kommer också “Årets tändkula” att presenteras och få sitt pris. Vilken ung person med verksamhet på landsbygden som har befunnits värdig denna utmärkelse kommer att avslöjas först klockan 12 på söndag.

 

“Årets tändkula” belönar unga, driftiga entreprenörer på landsbygden i östra Blekinge. Arrangörerna vill lyfta fram alla dem som väljer att satsa på företagsamhet på landsbygden och som kanske inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar. Tändkulan har hittills delats ut två gånger. År 2011 gick priset till Emeli Nilsson, Skrävle, ombud för Smålandstraktor och utbildare i terrängkörning, och år 2012 till Per Ingerskog, Påtorps gård, skogsentreprenör och yrkesfiskare. Vid båda tillfällena har tjänstgörande landshövding delat ut priset som förutom äran och en smidd tändkula också innebär en inkomstförstärkning på 5 000 kronor till mottagaren.

 

För att komma ifråga för att få priset krävs att man är:

–  ung företagare.

–  bor och driver sin verksamhet på landsbygden i östra Blekinge (Karlskrona eller Ronneby kommun)

 

Musik till tändkulemotor

Som extra grädde på moset kommer musikern Niclas Höglind att spela (väl förberedda) improvisationer på åttasträngad gitarr till ljudet av en tändkulemotor – sannolikt första gången i Blekinge med den sättningen och i varje fall mycket ovanligt. Alla gillar det taktfasta dunket från en tändkulemotor, även Niclas Höglind:

– Jag åkte hit för att lyssna och blev fascinerad av den fina miljön, säger Niclas Höglind. För att kunna planera framträdandet spelade jag in ljudet och har använt det för att arbeta fram musiken.

Niclas kommer att spela vid två tillfällen under bruksmiljödagen.

(se intervju med Niclas Höglind på youtube)

 

Bröderna Fagerströms verk

Björkeryds bruksmiljö är en produkt av bröderna Anders och Mats Fagerströms intresse och händighet när det gäller gammal teknikhistoria. I en glänta i skogen har de byggt ett antal hus med olika funktion – smedja, sågverk, verkstad och så vidare – för att härbärgera en allt större samling av gamla maskiner som de mödosamt har satt i stånd. Den som gillar gamla traktorer har här mycket att titta på. Arbetet med bruksmiljön har pågått sedan mitten av 1990-talet och nu på söndag hälsar de allmänheten välkommen för sjätte gången.

 

Träräfsefabrik

I Björkeryd någon mil norr om Nättraby (se vägbeskrivning nedan)händer i år bland mycket annat följande:

Demonstration av mobil träräfsefabrik från 1850-talet, en kolmila är igång, Blekinge museums matutställning, repslageri, indianer och förstås massor med lokalt producerad mat och hantverk.

 

Bruksmiljödagen är en årlig folkfest i en unik miljö. Björkeryd ligger norr om Nättraby, i närheten av Fridlevstad, precis på gränsen mellan Karlskrona och Ronneby kommuner. Här har bröderna Mats och Anders Fagerström nyskapat en bruksmiljö i gammal stil, med gamla redskap, maskiner och verkstäder. Här tuffar tändkulemotorer och hantverksskicklighet och lokal tradition står högt i kurs. Varje år i början av juni bjuds allmänheten in till Bruksmiljödag i Björkeryd och det är i samband med den man delar ut Årets tändkula till en förtjänt ung person.

 

Vägbeskrivning:

https://maps.google.se/maps/ms?msid=204940745863259173920.0004de04ad6caf057026e&msa=0&ll=56.231902,15.555611&spn=0.173274,0.528374

 

videoklipp film om bruksmiljödagen med bilder från tidigare arrangemang.

 

ljud: Mats Fagerström om bruksmiljödagen.

 

ljud: Birgith Juel om bruksmiljödagen.

ljud: Bertil Andersson berättar om den stora blocksågen från Hasslö båtvarv, vilken nu har räddats av bröderna Fagerström. (från förra årets bruksmiljödag)

 

bild: https://fbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net/hphotos-ak-prn2/981691_10151619565422509_388173378_o.jpg Bildtext: Jan-Anders Swenson, Niclas Höglind, Mats Fagerström och Birgith Juel – vi ser alla fram emot Björkeryds bruksmiljödag nu på söndag!

 

Tid: Söndag den 9 juni, från 11.00, invigning klockan 12.00

Mera information:

 

Mats Fagerström 070-860 85 94

Jan Anders Swenson 070-345 76 96

Ingemar Lönnbom 0708 310392

Bild

Här ligger jag och duger – en dansföreställning

Här ligger jag och duger IMG_3589

Jag har varit på premiär som också var sista föreställningen. Det handlar om ”Här ligger jag och duger” av och med musikern Sara Jefta och dansarna Anna Johansson och Rebecca Yates. Visades upp onsdagskvällen den 5 juni.

Det är mycket synd om den inte kommer att kunna framföras fler gånger, för den var mycket bra. Och mycket ovanlig för att vara en dansföreställning i Karlskrona, åtminstone såvitt jag kan bedöma.

Så skönt att slippa pekpinnar – inte en mening yttrades. Men också friheten att tolka eller låta bli, att acceptera att här vill dansarna och musikern att vi ska vara med och skapa innehåll utifrån våra egna erfarenheter.

Jovisst, man skriver i förväg att det handlar om musik, dans och kvinnoroller. Men för mig kom det mycket att handla om vad det kan innebära att vara människa. Det fanns några enormt imponerande avsnitt, där de tre på scenen var så enormt samspelta att man inte kunde riktigt avgöra vem som var vem. Det fanns också avsnitt där tankarna vandrade till mera andliga upplevelser, som exempelvis när man känner mera än förstår att någon annan är där och stödjer en, alldeles osynligt men ändå på riktigt.

Så fanns det några komiska och ibland nästan övertydliga grimascher åt en kvinnoroll som har spårat ur. Det var roligt, men väckte också tankar.

Det är helt enkelt omöjligt att beskriva denna föreställning, så jag slutar här. Och hoppas att det inte var enda gången ”Här ligger jag och duger” kunde framföras. Det dög mer än väl!

 

Pianist i mästarklass på Karlskrona-besök

Irina Turkicheva och Alexandra Gävert, pianister i mästarklass.

Har ni någonsin funderat över hur det skulle vara att sväva i luften över en stad med hundra kyrktorn där alla klockor ljuder? I går, lördag, upplevde jag en konsert som gav just en sådan känsla. Irina Turkicheva, pianist från St Petersburg, spelade i Musikens hus, Södra Kungsgatan i Karlskrona. För arrangemanget stod Music Masters, med Alexandra Gävert som primus motor.

På programmet stod ett enda verk, nämligen den ryske tonsättaren Modest Musorgskijs ”Tavlor på en utställning”, ett pianoverk som av sin samtid uppfattades som skiss till ett orkesterverk och därför har arrangerats om av åtskilliga andra tonsättare. Här spelade Irina Turkicheva originalet.

Det här är egentligen inte alls någon ”svår” musik, tvärtom är detta verk genom sin koppling till bildkonst om man så vill ganska enkel att förstå och påminner rätt ofta om filmmusik från 1940- och 50-talen. Det är dessutom fullt ös hela tiden – man får aldrig tråkigt i Musorgskijs sällskap. Till detta kommer att ett återkommande tema – promenad – i verket, är en melodislinga som sätter sig i huvudet första gången man hör den.

Det finns en mängd exempel på Youtube – och när jag nu har lyssnat på några av dem förstår jag hur många olika sätt att tolka stycket som finns. Man får också intrycket att Irina Turkicheva är en av få kvinnor som vågat framföra stycket – jag vet dock inte om det är korrekt.

Det var också ett magnifikt framförande vi som var på plats fick uppleva. Irina Turkicheva är ingen diva, känslan hon förmedlar är en djup kärlek till musiken och den behöver inga stora yttre former. Hon spelar kompromisslöst och man får en känsla av att flygeln har vuxit och blivit så mycket mer än det instrument vi är vara att se på konsertscenen. Det är kraftfullt och det är mycket känsla.

Naturligtvis fick konsertpianisten stående ovationer och hon spelade också ytterligare två stycken. Till den upplevelsen kom också en utställning med tavlor som inspirerats av musikstycket (som ju i sin tur var inspirerad av konstnären Hartmanns verk).

Läs en guide till Tavlor på en utställning, den gäller dock orkesterversionen arrangerad av Ravel. 

Ravels orkestrering på Youtube.

in english:

Have you ever wondered how it would be to float in the air over a city with a hundred church bells ringing? Yesterday, Saturday, I experienced a concert that gave such a feeling. Irina Turkicheva , pianist from St. Petersburg, played in Musikens hus in Karlskrona. The event was hosted by Music Masters, with Alexandra Gävert as primus motor.

The program featured a single work, namely the Russian composer Modest Musorgskys ”Pictures at an Exhibition,”. This is not really complicated music, on the contrary, this work is easy to interpret through its connection to the visual arts. Moreover, you get full speed all the time – you will never get bored in Mussorgskijs company. The recurring theme – the promenade –  is a melody that lingers on.

It was a magnificent performance, we got to experience. Irina Turkicheva is no diva, she express a feeling of deep love for music and do not need grand surroundings. She plays uncompromising and one gets the feeling that the piano has grown into so much more than the instrument we are used to from the concert stage. Great power and great feeling.

Needless to say the concert pianist got standing ovations and she also played two more numbers. To the experience was also added an exhibition of paintings inspired by the piece (which in turn was inspired by the artist Hartmann’s works).