Det är nu snart tio år sedan jag hade en praktikant på mitt dåvarande företag Journalist Ingemar Lönnbom, numera omdöpt till Lönnbom media. Praktikanten, vars namn framgår nedan, är numera anställd som processingenjör på en av södra Sveriges största industrier inom sin sektor. Det är otroligt hur fort tiden går! Sedan detta skrevs har jag själv hunnit med en vända på mer än sex år som statstjänsteman. Mina nuvarande kunder är av annat slag än för tio år sedan, men jag är åter min egen.

Så här beskrev min praktikant sin vecka hos mig – jag hade kontor på Arklimästaregatan i Karlskrona:

Jag har varit en vecka hos frilansjournalisten Ingemar Lönnbom, på min prao- vecka. Det är han som sagt till mej att skriva om vad som hänt mej den här veckan. 

Måndagen börjar med att Ingemar måste skriva en faktura till någon som beställt en bok. Ingemar har nämligen också skrivit böcker om Blekinge och han har även ett förlag. Det blev lite krångel med fakturan eftersom Ingemar glömde att skriva med frakten, så det tog en halv timme att skriva ut den istället för tio minuter.

Efter kollar vi upp konstutställningen soffor+konst på Internet, Ingemar ska göra intervjuer med två stycken som har med utställningen att göra. Väl framme vid båtsmanskasernen, där utställningen är, upptäcker Ingemar att batterierna i inspelaren är urladdade och att han dessutom glömt att ta med extrabatterier. Fast som tur var hade dom batterier i konsthallen. Första intervjun görs med en av dom nio konstnärerna, alla nio är kvinnliga. Hon berättar om vad hon har gjort med sin soffa och varför hon gjorde det. Sedan intervjuas en kompositör som skrivit en låt till en av konstverken, den enda man som smugit sig med.

Sedan kom den tråkiga delen av dagen, då vi var tvungna att åka till revisorn.

På tisdagen åker vi en tre timmars bilfärd till Linköping. Där höll Ingemar föredrag om Blekingemat, som kroppkakor. Jag själv fick också ett uppdrag där. Jag skulle gå runt och fotografera dom som kom och lyssnade. Bilderna jag tog kommer kanske med i en tidning. Klockan var halv två på natten när vi kom hem, efter ytterligare tre timmars bilfärd.

På onsdagen åker vi till en skola i Ronneby för att intervjua lärare och elever som håller på med 5D. Ett annat sätt att lära sig, med lek på lektionerna.

På torsdagen sitter vi och klipper till intervjun vi gjorde på måndagen om soffor+konst. Som vi sedan lämnar in till SR Blekinge, där får vi veta att den ska sändas dagen därpå (fredag).

På fredagen hjälper jag till att förbereda en intervju som Ingemar ska göra i helgen på konstnärer som är med i något som heter konstrundan. 

Jag som skriver heter Johanna Lönnbom.

Ingemar frågar Johanna:

– Skulle du kunna tänka dig att arbeta som frilansjournalist?

– Ja, men då måste jag nog jobba som vanlig journalist först.

– Vad verkar vara bäst med jobbet?

– Att man träffar mycket folk och att det är omväxlande. Man sitter och skriver eller klipper ibland, ibland är man ute och intervjuar.

– Vad verkar vara sämst?

– Att man måste jobba helger och att man måste bli färdig ganska snabbt med allting. Men som frilansjournalist kan man ju ta sovmorgon ibland.

År 2015 är det hela 15 år sedan ”Från Danmarks vedbod till Sveriges trädgård” publicerades. Min bok om Blekinges historia från stenåldern och framåt hade börjat som en artikelserie i tidningen Sydöstran 1994, vilket alltså är 20 år sedan.

Det var Sydöstrans färgstarke redaktör Donald Holmgren som hade gett mig uppdraget. Tio mittuppslag i Sydöstran sommaren 1994, ett av mina första frilansuppdrag efter att jag avslutat min anställning på Radio Blekinge. Det som sedan hände, var att Susanne Ström och jag skrev boken ”Med smak av Blekinge”, tryckt i november 1997. Med foton av Mats Kockum och förord av Jan-Öjvind Swahn blev boken en framgång för oss och för Blekinge museum som var förlag.

Framgången med matboken gjorde att Susanne Ström och jag startade bokförlag, Förlagshuset Galatea, som alltså gav ut ”Vedboden”. Vid den här tiden för 15 år sedan var arbetet med boken i full gång och jag fick förmånen att berätta om projektet vid en sammankomst i föreningen Norden. Läs hela föredraget här.

Vad har hon åstadkommit? Medierna rapporterade att den norska Nobelkommitténs val av fredspristagaren Malala Yousafzai orsakade kritiska frågor från medier i Pakistan och dess grannländer. Svensk forskning visar att just den attityden gentemot kvinnor och barn försämrar möjligheterna till fred.

Det är ingen nyhet för oss 230 personer som deltog i förra lördagens öppna konferens i Karlskrona ”Vem fixar freden?”. Där höll bland andra forskaren Magnus Öberg föredrag om tillståndet i världen. Han redovisade resultat, bland annat från Uppsala universitets institution för freds- och konfliktforskning, vilka tydligt visar att samhällen med människosyn som klassar ner kvinnor och barn har svårare att gå framåt, mot välstånd och fred.

Läs gärna det pressmeddelande som gick ut från Uppsala redan igår!

Magnus Öberg har berättat för mig att Erik Melander är pionjären inom det här området – alltså att studera kopplingen mellan jämlikhet och krig. Melander hade upptäckt metodfel i tidigare forskning och gick därför in med hypotesen att det inte fanns någon koppling mellan jämlikhet och fred. När han sedan gjorde sina studier, visade det sig att han fick revidera sin uppfattning ordentligt!

Magnus Öberg skriver i ett mejl till mig: ”Efter en del initialt motstånd har han och andra nu börjat övertyga resten av forskarsamhället också. Det visar sig att sambandet mellan jämlikhet och väpnade konflikter inte bara finns, det är starkare än något annat samband vi känner till. Tidskriften Science gjorde ett reportage om den här forskningen för ett par år sedan där de intervjuade Melander och den andra pionjären Mary Caprioli.” 

Här är Magnus Öbergs litteraturtips för den som vill gå djupare i frågan:

Bjarnegård, Elin, and Erik Melander. 2011. “Disentangling Democratization, Gender, and Peace: The Negative Effects of Militarized Masculinity”, Journal of Gender Studies 20(2):139-154.

Melander, Erik, 2005. ”Gender Equality and Intrastate Armed Conflict”, International Studies Quarterly 49(4): 695-714.

Melander, Erik, 2005. ”Political Gender Equality and State Human Rights Abuse”,Journal of Peace Research 42(2): 149-166.

Det borde inte förvåna, men forskningen visar också att låg tolerans och förståelse för HBTQ-frågor också är negativa faktorer för freden i världen.

Många har bemött Athena Farrokhzads Sommar-program med ilska och hätska utfall. Jag tycker att det är fel sätt att bemöta en person som säkert själv besitter starka känslor och en stark övertygelse. Själv är jag mest sorgsen över både programmet och hur debatten efteråt har skötts. Det är inte den våldsbejakande musiken som spelades, eller alla felaktiga fakta i programmet som är det allvarliga.

Jag tog illa vid mig av programmet eftersom Athena Farrokhzad så tydligt visade att hon inte är intresserad av dialog. Som jag ser det måste vi kunna föra ett samtal i samhället även om vi har olika åsikter. Där tycker jag också att diskussionen efter hennes program har spårat ur. Vilken musik som spelades är mycket mindre intressant än att hon medvetet stänger dörren för en diskussion.

Hon har beskyllts för att vara okunnig. Det är helt okej att vara okunnig och föra fram felaktigheter – hon är ju inte journalist utan skönlitterär författare – men man måste vara beredd på att föra ett samtal och lyssna på argument. Eftersom hon utdefinierar mig och många andra i sin svartvita retorik, känns det som om jag aldrig kommer att få tillfälle att vare sig påverka henne eller bli övertygad av hennes argument.

De som svarat på hennes program med enbart vrede och anmälningar gör i mina ögon samma fel som hon. Soran Ismail framstår mer och mer som ett föredöme: han är både tydlig antirasist och för en dialog med motståndaren.

En våg av missnöje sveper genom de sociala medierna i Sydöstra Sverige sedan TV aviserat att samtliga lokala nyhetsredaktioner i området kommer att läggas ner. Växjö, Kalmar och Karlskrona kommer helt att avlövas. Närmaste nyhetsbevakning från TV 4 kommer att finnas i Malmö och Jönköping. Frågan är nu om TV4 riskerar att förlora annonsintäkter på grund av sitt agerande.

Det finns inget skäl att hymla om detta: kommersiella medieföretag har en enkel affärsidé. Man ska leverera så stor publik som möjligt till sina verkliga uppdragsgivare, annonsörerna. Men under lång tid har det också funnits en bärande publicistisk idé, att förse medborgarna med information om viktiga samhällsfrågor, kanske också att bedriva opinionsarbete. TV4-beslutet känns som ännu en försvagning av denna ”samhällsnyttiga” aspekt på mediernas verksamhet. Tyvärr har jag inte kunnat finna några hårda fakta, men flera debattörer med insikt i mediebranschen misstänker att TV4 har sluppit ifrån de tidigare krav som har funnits just på att de ska leverera lokala nyheter. Det är i så fall är ett exempel på extremt dålig tajming av de politiska makthavarna att lätta på dessa tumskruvar just nu.

Det finns säkert olika tankar om vilket värde nyheter har i kommersiell TV. Vi har så småningom vant oss vid att de flesta kommersiella ”svenska” kanalerna inte har några nyhetssändningar alls. Men så sent som i mitten av 00-talet sände exempelvis TV3 nyheter. De var kanske inte de mest djuplodande eller de mest seriösa, poängen är dock att man till och med inom Stenbeck-sfären ansåg att nyheter var viktiga för att man skulle kunna attrahera annonsörer. Så verkar det inte vara idag, ens i TV4, åtminstone verkar en lokal bevakning vara alltför kostsam för en koncern som gör en vinst på 648 miljoner (om jag hörde rätt i P1:s direktsända debatt under torsdagsmorgonen). 

Självklart har man från TV4 gjort en kalkyl där ett eventuellt förlorat anseende i områdena utanför storstadsområdena vägs mot de kostnader som en fortsatt bevakning skulle föra med sig. Och hela Sverige blir inte nedsläckt, det kommer att finnas ett system som liknar det DN hade för många år sedan med ”riksredaktörer”, det vill säga journalister som är placerade på vissa platser runt om i landet. De uppgifter som har kommit ut om detta är dock mycket nedslående för alla som bor i den sydöstra hörnan. Karlskrona, Växjö och Kalmar blir utan och närmaste riksredaktörer finns i Malmö och Jönköping. Vem tror att dessa kommer att ha tid att åka till exempelvis Ronneby för att rapportera?

Det första dygnet efter avslöjandet av TV4:s planer har kritiken varit massiv i de sociala medierna. Mina vänner på Facebook har vältaligt beskrivit vad de tycker. Några noteringar kan vara värda en vidare spridning – förutom då detta att TV4 hänvisar till ekonomiska skäl, samtidigt som företaget går bra, inte minst enligt sina egna pressmeddelanden.

1) TV4 har haft lokala nyheter sedan 1993. I Växjö, säger en källa med insyn, var ekonomin dålig den gången, men idag skulle de intäkter som genereras i sydostregionen räcka till att driva en lokal TV-station. 

2) Hur intressant blir det för det lokala näringslivet i sydost att annonsera i ett TV4 utan lokala nyheter? Flera röster i de sociala medierna tycker helt enkelt att en bojkott från de lokala annonsörerna vore på sin plats.

3) Varför kommer detta besked nu, under ett valår, när den lokala bevakningen behövs mer än någonsin?

Medielandskapet förändras enormt snabbt just nu. Jag har själv den senaste tiden varit mest orolig för tidningarna, som ju också måste dra in annonser för att kunna överleva. Mitt intryck är att annonseringen i papperstidningar minskar kraftigt. Så lokaljournalistiken sitter antagligen pyrt till på flera håll. Men den behövs, frågan är i vilken kanal den kan överleva.