Kategori: Tips
Bilden av Blekinge – 28 mars 2012 18.30 – 20.00
BILDER AV BLEKINGE
Medverkande bl a: Leifh Stenholm, författare till böcker om Blekinge och ny bok under våren med titeln ”Bilder av Blekinge – ta plats och äga rum”, samt Hanna Nilsson, Region Blekinge, projektsamordnare för turismutvecklingsprojektet ”Attraktionskraft Blekinge”.
Nu är det strax dags för föredrag med bland annat Leifh Stenholm och Hanna Nilsson. Som vanligt kommer här ett snabbreferat av arrangemanget här på min blogg.
Första bilden i bildspelet är ett citat: Blekingarna äro ett trotsigt släkte vars hårdföra lynne man skall taga sig i akt för. (Ur Folkskolans läsebok).
Tullan Gunér inleder – syftet är att pröva bilden av Blekinge. Rekapitulerar vad som hittills har avhandlats. Sista programmet heter ”Bilder av Blekinge” blir också vision om framtiden.
Leifh Stenholm och Hanna Nilsson. Leif S har ny tjänst nu men har arbetat på länsstyrelsen Blekinge. Hanna Nilsson jobbar på Region Blekinge. Det är i det närmaste fullsatt i museets hörsal.
Leif Stenholm presenterar sig själv. Arbetar nu för Stockholms stift. Som länsantikvarie fick han tycka vad andra sade till honom, men nu kan jag tycka vad jag vill, säger han.
Vad innebär det att vara beläst och bildad? Många tänker att det är synonymer, men bildspråket är äldre än vårt skrivna språk. Vi har varit bildade, men sedan började vi läsa, fram till dess att folkskolan drog igång var bilden dominant. Nu är vi tillbaka. Smartphones bygger på bildspråk. Meningarna blir korthuggna som på gamla runstenar.
Citatet om blekingarna. Signalen man sänder ut säger något om kommunikationen mellan sändare och mottagare. Visar bild av gammal lunta där historien finns, ur Krigsarkivet. Finns kilometervis, men ingen har läst dem sedan de skrevs. Det finns enormt mycket i våra arkiv.
Visar skylt järnvägsövergång. Den visar hur järnvägsgrindar såg ut för länge sedan. En symbol som är etablerad kan man inte ändra hur som helst. Dessa symboler kan brukas och missbrukas.
Det finns hemliga koder, eller gradbeteckningar. Fungerar bra för dem som kan systemet. Bilden är gammal i Blekinge, säger Stenholm och visar hällristning från Horsahallen på Torhamnslandet. En man som står mitt i båten, är större än de andra, betyder mer än de andra i båten. Men vi vet inte så mycket om den.
Mannen i båten har fyra fingrar, det ligger en signal i detta, han är stor, naken och har fyra fingrar, men vi vet inte varför. Kanske är han en symbol för ett segel? Kanske är det kraften i seglet som symboliseras av denne man!
Bild på en altaruppsats, långhårig man med höftskynke, det är Jesus i Ronneby kyrka. Tillkommen strax före 1700. Jesus gör ett tecken som om han beställde två öl, men det är symbolet för seger och han håller en dansk flagga i andra handen. Är det en hälsning från danska kamrater, trots att den är gjord på svensktiden?
Visar bild på Nils Holgersson-statyn vid Amiraliteskyrkan. Är idag en sevärdhet. Pojken springer mot Rosenbom. Det gäller att kunna tolka signalerna.
Hasselbergs staty Grodan i Hoglands park, intill ”vita gubben”, Karl XIII, klädd som en romersk härförare. Blir märkliga undertoner när flickan sitter och tittar upp på kungastatyn. De är skapade för sig, men tillsammans kan man reagera på det.
Blekingeflickan i Hoglands park, skulle vara omöjlig idag, men var möjlig att sätta upp 1960. Nu tar man den för given, men den som kommer till en ny plats kan ta det på ett annat sätt. Kvinnor är ofta avbildade undergivna hos oss.
Visar bild på Kristianopel och Karlskrona. Hela arkitekturen här är vänd mot havet och signalerar makt och styrka. Den som kommer från land ser inget storslaget.
Hela staden Karlskrona är gestaltad för att visa makt. Ett stort rådhus och kyrkor vid ett stort torg. Ett stort kraftpaket. Man tullar på detta om man flyttar stadsbiblioteket, vore synd, säger Stenholm.
Stenholm berättar om Amiralitetsparken och de stolta planerna för Amiralitetsplatsen. Det blev en korvkiosk.
Tyska kyrkan är på den högsta punkten. Högst upp på kyrkan var till en början en krona, det var Karls krona!
Vid tyska kyrkan fanns också en skampåle.
Statyn över Karl XI restes i slutet av 1800-talet.Han tittar ut mot havet och håller uppsikt. Statyn kommer till samtidigt som arbetarröelsen växer sig stark. Kungens staty hindrar att ha stora möten för arbetare på torget.
I vår tid kommer andrasignaler i stadsbilden. Som graffiti, nästan inget kvar står det på en.
Mycket har försvunnit, som de gamla fiskargummorna vid Fisktorget. Är det nya hotellet varvsmuren i en ny skepnad, frågar Stenholm, retoriskt.
Fiskargumman, statyn kom när tanterna försvann, stillade samvetet när de riktiga kördes bort. Hon är väl förankrad i sin verksamhet. När statynkom upp diskuterade manatt hon inte såg ut som de gamla tanter som stod där. Hon ser också tragisk ut. Varför, undrar Stenholm.
Stenholm är övertygad om att det finns ett politiskt budskap här, hon håller upp en skämd torsk och visar lång näsa mot Grevagården. Höglund visste att staden genomströmmades av en massa unga män varje år, som inte köpte fisk.
Visar turistbroschyr från Blekinge cirka 1990. Förra året försökte man sälja Blekinge som en välbevarad hemlighet.
Visar bild på en privat ”turistbyrå” på landsbygden, Torhamn.
Den riktiga turisbyrån är som en godisbutik, men den lokala byrån är gjord av kämpanden lokala människor.
Visar bild som visar hur man i Kristianopel har många budskap samtidigt.
Vimåste bli lika kaxiga som när folkskolans läsebok gavs ut. Vi är omgivna av attraktiva turistområden.
Det finns många storheter som har passerat revy, exempelvis Wachtmeister, Chapman – köpcentrum respektive pizzeria idag.
Vår främsta symbol, Rosenbom, en person som frös ihjäl. Finns mycket att göra för att fånga upp varumärket.
Kort paus medan man växlar mikar!
Hanna Nilsson Region Blekinge. Projektet heter Attraktionskraft Blekinge. Drivs tillsammans med kommunerna. Ska pågå hela 2013 ut. Stöd från EU. Här finns bakgrunden till projektet.
År 2020 ska Blekinges attraktionskraft vara så stark att turismen är en av våra viktigaste näringarna för vår tillväxt, är visionen. Man jobbar med Blekinges varumärke. Vill ha mera samverkan, ökad IT-användning mm.
Viktigt att man lyfter fram Blekinges styrkor för att stärka varumärket och fylla det med innehåll Hyllan Blekinge ska bli mera tillgänglig. Den digitala plattformen är en sådan hylla.
Hanna Nilsson beskriver projektet i stora drag. Det gäller att förlänga säsongen och att se till att blekingarna själva upptäcker sitt landskap.
Prioriterade marknader är Blekinge, Skåne och Södra Småland, Danmark, Tyskland och Polen.
Målgrupper: barnfamiljer, äldre välbärgade personer som reser tillsammans och vill ha en lugn och skön vistelse.
Regionalt avstamp – projektet har tagit över sidan Visitblekinge som skapades av ett privat företag, men ligger nu under regionen sen 1 mars. Den kommer att användas mera aktivt nu.
Man har gjort en opinionsundersökning om Bilden av Blekinge. Gav tre styrkor: kustregionen, det kreativa Blekinge och Blekinges strategiska läge i Europa.
Vill förmedla bilden av att Blekinge har ett centralt läge i Europa.
Hanna Nilsson berättar om marknadsföringen av Blekinge just nu och vilka markader man riktar sig till.
Visar film om det magiska Blekinge från Youtube.
Visar bildspel som har visats på mässa i Tyskland.
Visar också ett magasin med texter och bilder samt annonser.
Hanna Nilsson avslutar.
Frågestund efter föredragen.
Slut.
Hoppas att Fredrik Lindström är felciterad
Inför kvällens TV-program om ”blekingskan” har Fredrik Lindström låtit sig intervjuas (BLT idag). För hans egen skull hoppas jag att han är felciterad, där står nämligen ”Sedan Blekinge blev svenskt har Karlskronas roll i nationalstaten förvandlats från att vara en port mot kontinenten till att vara örlogsstad i ett land där många inte vet vad örlog är, säger Fredrik Lindström.
Som många förhoppningsvis vet, har Karlskrona aldrig varit en dansk stad. Det är liasom det som är själva poängen med staden, den är en slags rikssvensk enklav i ett blekingskt folkhav. Grundfakta är att Blekinge blev en del av Sverige 1658 och att Karlskrona grundades 1680 och att blekingarna inte var riktigt att lita på under ganska lång tid (enligt den svenska överheten). Den inflyttning av holländska köpmän, baltisk adel, finländska båtsmän som skedde var en del i neutraliseringen av eventuellt motstånd.
Annars ska det bli intressant att se 
TV-programmet i kväll. Programmet förra veckan, från Smögen, var rena bildpoesin. Men vi får hoppas att Fredrik Lindström inte är så okunnig som han verkar av ovanstående citat.
Det finns ett antal myter och missuppfattningar om Blekinge och blekingskan. För det första så kan man tvista om vad som är ”blekingska”. Det är så stor skillnad på folkmålet i Olofström och Fågelmara att det känns konstigt att placera dem under samma rubrik. Dessutom var ju Olofström en del av Skåne fram till 1639! Sölvesborg (Listerlandet) var ett eget landskap och där har man ju dessutom vårdat den egna dialekten på ett föredömligt sätt. Det är forfarande stor skillnad om du befinner dig öster eller väster om Hoby skog, där den avgörande kulturgränsen i det gamla Blekinge går. Det är skillnad i dialekt och i mattraditioner som grundar sig i att det var mycket enklare att färdas i nordsydlig riktning än i östvästlig. Det där brukar jag få exempel på när jag är ute och håller föredrag om de blekingska ortnamnen.
Men som vanligt blir det säkert en trevlig kväll med Fredrik. En och annan pärla av sanning brukar han hitta, och sedan har han ett väldigt underhållande sätt att brodera kring denna.
Sveriges trädgård som varumärke
Referat av onsdagskvällens föredrag på Blekinge museum, BILDEN AV BLEKINGE
”BLEKINGE – SVERIGES TRÄDGÅRD” SOM VARUMÄRKE
Roland Gustavsson, professor, och Eva Gustavsson, lektor, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp, samt Ove Nielsen, ordförande i Bräkne-Hoby trädgårds-förening som representant för trädgårdsföreningarna.
Referatet gjordes i realtid, dvs publicerades samtidigt som föredraget pågick. Ber därför om ursäkt för upprepningar och felaktigheter!
Ove Nielsen från Bräkne Hoby inledde med att säga att det är viktigt att behålla epitetet Sveriges Trädgård, det var inte Selma Lagerlöf utan redan på 1700-talet som begreppet skapades.
Professor Roland Gustavsson: användningen av begreppet hade sin höjdpunkt tidigare. Man kanske vill ha ett nytt varumärke. Men finns möjlighet att återupptäcka ett gammalt begrepp och ge ett nytt innehåll.
Men man ska inte bara arbeta med varumärke, för detta projekt gäller att få föreningar att samarbeta över hela länet och även kommunerna. Det är målet med utvecklingsprojektet.
Professor Roland Gustavsson berättar om projektet som tar upp begreppet Blekinge Sveriges trädgård. Han har nyss talat väl om Seth Nilssons vackra fotobok. Nu visar han bilder från Grevagårdens barockträdgård.
Omgivningarna runt de trädgårdar som finns i Blekinges städer, parkerna, tar inte hänsyn. Hoglands park är ett fantastskt kulturminne med gammal plan. Det berättar Lektor Eva Gustavsson. Vore spännande att få veta mer, samma person som anlade parken hade koppling till dem som anlade Central Park i New York.
Roland Gustavsson säger att människorna är viktiga, inte bara de vackra parkerna. Visar bild på Rosengården i Karlshamn och i bakgrunden Asplunds läroverk med omgivningar. Man har dock tappat trädgårdskänslan i det området. Man kan gå för långt i att dra ner kostnader, säger Gustavsson.
Torget i Ronneby har ändrat karaktär, det var mera växtlighet tidigare.
Det har funnits två ideal som kämpat om herraväldet, dels trädgårdsstaden, men så också det rätlinjiga idealet med raka gator och kvarter.
Idag talar man om landskapsurbanism. När kommer det till Blekinge?
Ronneby har ett unikt läge, gammal dansk stad, typiskt vikingaläge med ån och vattenfallet.
Ronnebyborna har ett genuint ursprungligt stadsläge. Vi ska återupptäcka våra städer och hur de har en resonans med sitt landskap i stället för att ta död på det.
Karlskronas läge är läckert men man måste tänka på det.
Finns en rik landsbygd i Blekinge också. 17- och 1800-talet är det svårt skilja vad som var trädgård, vad som var jordbruk. I Blekinge gick det omlott. Det finns många sätt att använda växter som är typiskt blekingskt, säger Roland Gustavsson. Boafallträdgården visar han bilder från, lövängsmosaik i miniatyr.
Roland Gustavsson påpekar att det finns något mycket genuint i Blekinge. Selma Lagerlöfs gamla beskrivning av Blekinge som en trappa stämmer, det behövs någon som illustrerar detta.
Kulturlandskapet och byggnaderna samspelar på ett annat sätt i Blekinge än i Skåne där man har haft stora herrgårdar. Det finns en mängd aspekter som utmärker Blekinge.
För att tolka den blekingska trädgården behöver man landskapet. Harry Martinson nämns som inspiratör. Wilhelm Smith på konstnärssidan.
Vid Mörrum möter man ett helt annat landskap än det skånska. Visar bild från Silverberget i Ronneby. Bergsryggarna som fortsätter ut i havet i det mosaikliknande landskapet. Enda ögonblicket smörmark, andra ögonblicket impediment. Våldsamma omkastningar i bördighet är typiskt Blekinge.
Idag begår man våld på landskapet med plansprängningar i stället för att ta tillvara de naturliga förutsättningar.
Brunnsanläggningen och parken i Ronneby är en stor tillgång. Flera stora trädgårdsarkitekter har funnits i Blekinge, Flindt och Madelung nämns.
Nels Nelssons trädgård i Bräkne Hoby var en fantastisk trädgård med känsla för rumslighet. Den är raserad, men det finns bilder och den kan till delar återskapas.
Odlingen ska finnas kvar även när man har trädgård i staden. Nytta kan vara vacker, även trädgårdar där man odlar nyttigheter kan vara minst lika vacker som prydnadsträdgårdar. Studenter i Alnarp tycker detta är framtiden, med stadsodling, säger Eva Gustavsson. Tidigare har det varit äldre som har haft kolonilotter.
Trädgården och miljöfrågorna har ganska sent mött varandra, men idag tänder de ungdomen till att hitta nya trädgårdsstilar. Finns koppling till hållbar utveckling. På sätt och vis är detta typiskt Blekinge, säger Roland Gustavsson.
Visar också bild från Bräknecykel – “i Sveriges trädgård”, bra med koppling till fysisk aktivitet.
Sven-Ingvar Andersson, Gunnar Martinsson och Per Friberg, viktiga landskapsarkitekter. Sven-Ingvar övertalades att anlägga trädgården i Ronneby. Blev tillägg till Ronneby brunn som är genuint intressanta, ännu mer än själva kurorten. Men den är nästan okänd!
Vi behöver lära oss att se det som är stort och som finns på hemmaplan. De anläggningar han gjorde är viktiga att uppmärksamma.
Augerums kyrkogård nämns också som ett viktigt exempel som en modern trädgård.
Karön ett fint exempel på att natur och trädgård smälter samman. Visar villa med blåbärsris i stället för gräsmatta.
Bilder på blommande rhododendron i Ronneby brunnspark, mycket vackert och blekingskt!
Trädgård som förädlad natur. Det finns många likheter med kinesiska trädgårdar anlagda från Taismens filosofi. Den synen är den ursprungliga synen på trädgård. Man smög in sitt hus mellan bergshöjderna i stället för att lägga sig på toppen av höjden, berättar Eva Gustavsson.
Det är inte fel att tänka Blekinge – Kina. Det finns likheter. Om man ställer sig i en annan situation får man syn på sig själv!
Piet Oudolf har gjort en anläggning i Sölvesborg, en av världens nu mest omtalade trädgårdsarkitekter.
Upptäck den blekingska trädgården, upptäck det blekingska landskapet! Det är rubriken på sista bilden från Roland och Eva Gustavsson.
Ett utmärkt varumärke om vi gör någonting av det, säger de. Blekinge Sveriges trädgård, ett utvecklingsprojekt i fyra delar.
Vi vill att ni ska vara med i detta projekt, säger Roland Gustavsson. Tackar för uppmärksamheten. Tullan Guner Blekinge museum tackar för den kunniga inblicken i Sveriges trädgård.
Tullan Gunér säger att man ofta säger att det är naturen som lockar turister till Blekinge. Men naturen är det betade kulturlandskapet, man har placerat ut fruktträden i den småskaliga landskapet.
Margareta Skantze vill veta mer om hur projektet är finansierat.
Svar: lantbruksuniversitet är intresserat, men ansökan är inte gjort ännu.
Länsstyrelsen och Region Blekinge har tackat nej för att man vill lansera andra varumärken än Sveriges Trädgård.
Vi hoppas att få stöd regionalt när vi har börjat bygga upp projektet, vi ser att det finns styrka i exempelvis trädgårdsföreningarna. Man ska inte förakta de ideella krafterna, säger Roland och Eva Gustavsson.
Blekinge, Wales och Bretagne är de andliga landskapen i Europa, sade Harry Martinson, berättar Margaretha Skantze. Kanske ett EU-projekt?
På Bräknecykel i Sveriges trädgård: på cykel upplever man Blekinge som en trädgård. Det är pretentiöst att säga att man är Sveriges trädgård, det kräver rätt marknadsföring.
Det finns redan ett varumärke,det ska man vara rädd om,säger mannen från Bräknecykel.
Nästa vecka: Blekinge präglat av in och utflyttare. Lars Hansson från Emigrantinstitutet och Harry R:son Svensson ska då berätta.
Ramdalabon Andreas Randel på Youtube
https://www.youtube.com/results?search_query=v%C3%A4rml%C3%A4nningarna
En av 1800-talets mest berömda blekingar var Andreas Randel. Han är mannen som skrev musiken till Värmlänningarna, en ”musikal” långt innan det begreppet fanns och en stor succé på svenska scener genom snart 200 år. Ovan en länk till Värmlänningarna på Youtube.
Andreas Randel levde mellan åren 1806 och 1864 och var född i Stockebromåla. Han tog sitt efternamn efter hemsocknen Ramdala, men levde sitt verksamma liv i Stockholm. Läs mera om honom på Wikipedia.
På tal om Värmlänningarna så kommer jag aldrig att glömma den uppsättning som UDG-teatern gjorde en sommar på Ljungskär (en av de klippöar runt Karlskrona som är bebyggd med ett kruthus).
Samarbetet mellan BLT och Sydöstran 1945
Eftersom jag är mycket road av mediernas historia, gladde det mig att få Helmer Wikströms memoarer som beskriver när han var verkställande direktör för den tidning som idag heter Sydöstran. Då hette den Sydöstra Sverges Dagblad (ja, det var Sverge utan i) och var en tidning i ekonomiskt fritt fall! På den tiden kunde man ta kortfristiga lån, så kallade växlar, och det hade hans företrädare gjort.
Tidningen gav inte något överskott utan han var till en början tvungen att ta nya lån hela tiden – han hamnade i samma situation som ungdomar som tar sms-lån, ungefär. Ett tag omfattade dessa lån cirka 70 000 kronor, vilket var en enorm summa i början av 1930-talet, månadslönen för en typograf låg på 360 kronor.
Den del av Helmer Wikströms memoarer som behandlar tiden i Karlskrona ger en del intressanta bilder av hur han på olika sätt försökte rädda tidningens ekonomi – och lyckades så väl att man år 1945 kunde flytta in i nya lokaler. Men han berättar också öppenhjärtigt om hur man på den tiden fuskade med upplagesiffror: när han tillträdde hade SSD på papperet 10 000 ex i upplaga, fastän sanningen var 4 000 exemplar. Trots att tidningen i verkligheten ökade med 70 procent under hans tid där, var han tvungen att redovisa ett upplagetapp eftersom han inte ville fortsätta att fuska.
Idag har vi i praktiken ett enda företag som ger ut dagliga tidningar i Blekinge, nämligen Gota Media. I början av 1930-talet fanns det tre dagliga tidningar i Karlskrona, två dagliga tidningar i Karlshamn och varannandagstidningar i Ronneby och Sölvesborg. Sju nyhetstidningar i lilla Blekinge! Men nya tider skulle komma och en av de tre tidningarna i Karlskrona fick ge upp. Det var märkligt nog den tidning som hade funnits längst, nämligen Karlskrona-Tidningen, som hade kommit ut i 200 år (Tidigare Carlscrona Weckoblad). Helmer Wikström beskriver hur ledarartiklarna i denna ärevördiga tidning började färgas bruna i takt med att Tyskland fick en diktator. Men uppenbarligen fanns inte underlag för en sådan tidning i Blekinge och redan 1935 lades den ner. En av dem som förlorade jobbet den gången var en ung journalist vid namn Olle Carle, som snart fick nytt jobb på annat håll i landet och långt senare avslutade sin karriär som uppskattad kåsör i Expressen.
Hur var det då med samarbetet mellan BLT och Sydöstran? Jo, Helmer Wikström hade alltså lyckats få till ett nybygge vid Landbrogatan där Sydöstran flyttade in 1945. Lokalerna låg vägg i vägg med BLT:s, och därmed skulle man på ett enkelt sätt kunna samarbeta exempelvis om de sidor i tidningen som innehöll radioprogrammet, telegramnyheter och kungörelser. Detta var synnerligen framsynt. Idag är det ju tack vare datoriseringen självklart att man inte skriver in radio- och tv-tablåer på varje redaktion för sig, utan köper färdigt material, likaså har man idag ofta identiska utrikes och inrikesnyheter i landsortstidningar. BLT tackade nej, eftersom de antog att Sydöstran var den tidning som skulle tjäna mest på affären. Det var antagligen sant, men ändå inte särskilt framsynt. Idag är som bekant de båda tidningarna helt sammansmälta på webben, även om det går att köpa en pappersvariant av Sydöstran och en av BLT.
Det alldeles särskilt självkära Karlskrona
Citatet i rubriken är Harry Martinsons, nobelpristagaren som en gång var skeppsgosse i örlogsstaden. Han trivdes inte där, så hans tid i Karlskrona blev inte så lång.Nu planerar vi i sällskapets styrelse tillsammans med den mångkunnige Olle Melin en söndagsutflykt den 6 maj som ska bli en del av Harry Martinson-sällskapets årshögtid i år. Det blir en rundtur i Harry Martinsons Karlskrona.
Att resa de nio milen från Jämshög till Blekinges residensstad Karlskrona kan tyckas vara en bagatell. Men i detta lilla landskap lever fortfarande en – visserligen bleknande – tradition som delar öster och väster. Mot den bakgrunden kan Karlskrona stad ses som en artificiell ö av svenskhet i en gensträvig blekingsk omgivning. Man kan också lägga till att Jämshög för mer än 370 år sedan var en del av Villands härad i Skåne.
Vi som deltar i årshögtidens utflykt på söndagen kommer att färdas betydligt bekvämare än Harry Martinson, som i ”Vägen ut” beskriver ångtågsresan genom Blekinge som sotbemängd. Det blir modern långresebuss i stället för träbänkar eller tågvagnsplattform.
Ciceron blir alltså den mångårige medlemmen i Harry Martinson-sällskapet, överstelöjtnanten, musikern och författaren Olle Melin. Han har redan börjat fundera på upplägget. Vi kommer naturligtvis att söka upp några platser som har anknytning till Martinson. Därutöver kommer vi också att få en liten smakbit av vad som egentligen menas med ”Örlogsstaden Karlskrona”, ett av Unesco:s världsarv men inte alltid så lätt att beskriva i några få ord eller genom att besöka en viss plats. Det är helheten som är det unika och intressanta.
En del av detta är naturligtvis den kasern där den unge Harry kom i kontakt med kamratuppfostran och annat som hörde skeppsgosselivet till. Innan vi återvänder till Jämshög räknar vi också med att fira Harry Martinsons födelsedag i sällskap med Blekingeflickan. Det är en skulptur av Gunnar Nilsson, blekingekonstnär som bodde i Paris större delen av sitt verksamma liv. Blekingeflickan avtäcktes 1960. Martinson lär vid detta tillfälle ha yttrat att man på flickans mun kan se att hon talar blekingska. Huruvida han menade östblekingska eller västblekingska är det försent att fråga, men det kan väl på det stora hela göra detsamma.
Stimulerande möten!
Veckans energikick var ett möte med medlemmarna i Lyckå SPF, där jag höll föredrag om Blekinges ortnamn. Vilket intresse, vilken aktiv publik!
Det låter som skryt men lokalen räckte inte till, och jag har fått lova att komma tillbaka i höst och hålla föredrag. Att det finns ett så stort intresse för ortnamn, tror jag bland annat beror på det folkbildningsarbete som docenten Stig Nilsson utförde. Han kunde verkligen berätta om blekingska dialekter och vår historia så att man lyssnade spänt. Jag har tyvärr inte så mycket att visa av hans talekonst, men fyra minuter in i den här videon från Halahult kan man se och höra honom. Sedan har naturligtvis Fredrik Lindströms insatser med olika TV-program om svenska språket och dess dialekter haft sin betydelse.
Det verkar som om det går konjunkturer i intresset för olika ämnen. När Susanne Ströms och min bok ”Med smak av Blekinge” kom ut för 15 år sedan fick vi berätta om den lokala matkulturen i många sammanhang. Senare har Blekinges historia varit ett populärt ämne, som jag fått många beställningar på. Det är alltid roligt eftersom man träffar människor som har samma intresse – och det har inte varit ett enda tillfälle när jag inte har lärt mig något nytt!
Helt hundra i Ronneby
Lokalrevyn i Ronneby heter visserligen ”Inte helt hundra”, men jag är i alla fall helt hundra på att den är värd att besöka. Det är några föreställningar kvar, så jag vill varmt rekommendera den om det finns några platser kvar.
Bästa numret var enligt min och sambons mening ”Vuxendemokraterna”, en parodi som gick ut på att ett parti tyckte att de där som inte kan tala rent och inte kan försörja sig själva ska vi inte ha… Det handlar alltså om barnen!
Jag tyckte också väldigt mycket om de båda teaterspöken som uppenbarade sig i andra akten. Moa Borenberg-Swanström och Tuva Gustavsson var mycket bra på att ”ta publiken”. Det finns hopp för återväxten i Ronneby-revyn!
Har du besökt Lake Wobegon?
Lake Wobegon är ett påhittat samhälle i den amerikanska mellanvästern, närmare bestämt Minnesota. Har du sett bröderna Coens film Fargo är du i rätt härad. Men Lake Wobegon är påhittat av den framgångsrike författaren och humoristen Garrison Keillor som är mera underfundig och mindre grotesk än de båda filmskaparna.
Jag har börjat lyssna varje vecka på News from Lake Wobegon på web-radio nu i höst. Det är fantastiskt att höra de smått galna historierna från den lilla staden som är full av excentriska skandinavien-ättlingar. Rekommenderas för alla som gillar lågmäld humor som utgår från att lyssnaren är intelligent!
Lake Wobegon is a fictitious community in the Midwest, specifically Minnesota. Have you seen the Coen Brothers film Fargo are you in the right (mental) district. But Lake Wobegon is created by the successful author and humorist Garrison Keillor, who is much more subtle and less grotesque than the two filmmakers. I have started to listen every week to News from Lake Wobegon on web radio this fall. It’s amazing to hear the somewhat wacky stories from the small town so full of eccentric scandinavia-descendants. Recommended for fans of understated humor that assumes that the listener is intelligent!
Vårt behov av sammanhang
Andra advent och julmarknaderna står som spön i backen. Av det som säljs på dessa marknader är somt guld, somt tämligen värdelöst. Men det som är attraktivt för mig kanske är en gäspning för dig. En man på dagens marknad sålde oansenliga häften med ”Långöbilder”, alltså gamla foton från den bebyggda ö i Karlskrona där jag bor.
Som lockbete i ståndet låg en karta från 1899 över Långö med en tänkt stadsplan med tomter utlagda över en stor del av ön och befintlig bebyggelse markerad. Jag började genast studera kartan och spekulerade över vilken av tomterna som motsvarar den lilla jordplätt där vårt parhus står. Snart nog var området identifierat. Det kändes bra. Jag fortsatte med att köpa den senaste av de utgivna häftena. Det studerades noggrant.
Det är bara knappt fyra år sedan vi flyttade hit, men intresset för ”vår” ö blir bara större med tiden. Känslan av tillhörighet kan alltså skapas tämligen direkt. Men om man har flyttat några gånger i sitt liv, inser man också att denna känsla av tillhörighet också bör följas av självinsikten att nytillkomna grannar ska behandlas väl – utan att deras särart och integritet ”kramas ihjäl”. Vi har alla olika identiteter och behöver ett visst mått av eget utrymme för att vi ska trivas i ett nytt sammanhang. Tillhörighet utan självutplåning, alltså.
Ingemar Lönnbom 